”Sverige fördriver romer – igen!”

En migga skriver:

Sverige fördriver romer- igen!
Vi – Migrationsverket – har nu ändrat vår praxis gällande romer från Kosovo. I ett vägledande beslut utvisas en rom till Kosovo. Tidigare fick alla romer med hemvist i Kosovo stanna i Sverige då det ansågs att de hade behov av internationellt skydd.

I det vägledande beslutet hänvisar Migrationsverkes ledning till Lifosdokument nr 17876, 17645, 17702,17763, 17875, 17698, 16588, 14817, 14839 samt till information från UN Development Programme och OSCE (Organization for Security and Co-operation in Europe.

Verksledningen anger inte närmare vilka de springande punkterna är i ovannämnda dokument utan anger dem bara i klump.

Det sägs att romer är den mest utsatta av RAE-grupperna och att de av UNHCR idag anses, till skillnad från askhali och egyptier, ha ett generellt behov av internationellt skydd. Det som UNHCR framför har föga värde för Migrationsverkets ledning.

Beträffande säkerhetssituationen för romer i allmänhet anges att den, liksom för den övriga befolkningen, successivt förbättrats till en nivå som är jämförbar med den nivå som rådde före kriget. Men hur såg den ut då och hur ser den ut idag?

Vidare anger verksledningen att ”generellt sett är säkerhetsläget överlag bättre i de södra och västra delarna av Kosovo samt i områden där det finns större romska minoriteter”. Men hur ser då säkerhetsläget ut och hurudan är romernas rörelsefrihet?

Vad avser verksledningen med att det finns en ”tämligen stor serbisk minoritet i kommunen”. Hur stor är ”tämligen” och vad innebär den?

Vad menar verksledningen med att det sker ett ”visst återvändande av romer”? Vad har det för bäring i det enskilda fallet?

Vidare skrivs i beslutet att: ”Mot bakgrund av den landinformation som har redovisats ovan konstaterar Migrationsverket att det idag inte förekommer någon generell etnisk förföljelse av romer i Kosovo, om med förföljelse menas åtgärder som riktar sig mot en persons liv eller frihet”. Det betyder att Migrationsverkets ledning inte själv är säker på vad som avses med förföljelse.

Vidare skrivs att ”många romer har det besvärligt och att de lever utanför samhällsgemenskapen”. Hur besvärligt är det och varför lever de utanför samhällsgemenskapen?

Verksledningen skriver också att: ”Statsledningen för den nya republiken Kosovo har också uttalat att den avser att värna minoriteternas rättigheter”. När kommer statsledningen att genomföra sina avsikter?

”Den internationella närvaron i Kosovo bör vidare främja en sådan utveckling”. Att den bör göra detta betyder inte att detta blir verklighet.

”Detta talar för att romernas situation generellt sett kan komma att förbättras”. Det är bra att verksledningen kan se in i framtiden.

Det är märkligt att inte ledningen även hänvisar till UD:s rapport om mänskliga rättigheter i Kosovo, Lifosdokument nr 18489 och Lifosdokument 18232 från Minority Rights Group International. Dessa dokument visar att den romska minoritetsgruppen utsätts för diskriminering av inte ringa art. Det kanske är därför som verksledningen vill mörka just de dokumenten?

Notera: Alla Lifosdokument finns här. Man går ner en bit i vänsterspalten och klickar sedan på ”Lifos landinformation”, där man kan leta efter de uppräknade dokumenten.

Antalet oavgjorda asylärenden

I december 2006 var antalet oavgjorda asylärenden hos Migrationsverket 16.048. Idag, 1,5 år senare, är motsvarande siffra 19.629.

Adil, den oskyldige uiguren från Guantánamo – del 3

Läs först del 1 och del 2 i denna serie!

I sitt beslut att avslå Adil Hakimjans begäran om uppehålls-och arbetstillstånd resp flyktingförklaring, anger beslutsfattarna, rättschefen Henrik Winman och verksjuristen Helene Hedebris, felaktigt att Adil har ”okänt medborgarskap”. De väljer att helt bortse från att samtliga organisationer, jurister i USA och andra personer som är insatta i ärendet, liksom Adil själv, anger att han är medborgare i Kina! Winman och Hedebris väljer alltså att misstro dem alla, inklusive den amerikanska staten som sänt uiguren Adil Hakimjan till Albanien som ”kinesisk medborgare”.

Varför gör de så här? Säg det! Outgrundliga äro nästan alltid miggornas vägar, men man hade kanske ändå hoppats att det inte skulle gå till så här på allra högsta nivå inom Migrationsverket… Särskilt när ett unikt ärende hamnar på deras bord. Nu vet vi att det inte går att lita på någon alls inom Migrationsverket och att slarv och inkompetens finns på alla nivåer. Vad säger generaldirektören om hur ärendet hanterats? Han verkar ha tvått sina händer och lagt fallet Adil helt på rättschefens axlar, även efter att han fått ta emot flera brev i ärendet, bl.a. ett sjusidigt (i slutet av inlägget finns länkar till hela brevet) om Adil från följande organisationer:

AIRE – Advice on Individual Rights in Europe, London
Amnesty International – Stockholm
Center for Constitutional Rights, New York
Human Rigts Watch – New York
International Commission of Jurists – Geneve
Fédération Internationale des ligues des Droits de l’Homme – Paris
Redress – London
Reprieve – London
Swedish Helsinki Committee – Stockholm
Swedish Network of Refugee and Asylum Support Groups – Stockholm
World Organisation Against Torture – Geneve

Alla dessa organisationer skriver för att stödja att Adil Hakimjan beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Sällan – om ens någonsin – händer det att elva organisationer i olika länder på det här tydliga och absoluta sättet tar ställning och vädjar för en enskild flykting. De skriver bland annat:
”Adil Hakimjan is a recognized refugee. He is an ethnic Uighur who was persecuted in China.” (Där han knappast kan ha fötts och vistats med okänt medborgarskap, vilket Migrationsverkets höga tjänstemän verkar tro. Min anm.).

Organisationerna skriver vidare om hur Adil hamnade i Guantánamo och mycket annat (läs hela dokumentet, se nedan), och att:
”Adil Hakimjan was released from Guantánamo Bay and sent to Albania without the knowledge of his lawyer and without any choice regarding the country to which he would be transferred.”

De elva organisationerna skriver vidare om situationen i Albanien och om Adils familjeförhållanden och att han inte har sett sin fru och sina tre barn på 8 år och 8 månader, samt att han har en syster som har flyktingstatus i Sverige och att här också finns andra uigurer. Till skillnad från i Albanien. De elva organisationerna avslutar sitt brev till Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson:
”Sweden can reaffirm its compassion as well as its commitment to the torture prohibition and the rule of law by acknowledging the injustices that Adil Hakimjn has suffered and permitting him to settle in Sweden, reunite with his family, receive treatment and geneally enjoy the support of the Uighur community.”

Ett starkt brev från Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, har också inlämnats som bilaga till Adils ansökan. Brevet är ställt till Migrationsverkets generaldirektör. Det kommenteras inte och ges därmed ingen betydelse i Winman & Hedebris beslut. Det framkommer inte heller vad generaldirektören svarat.

Läs brevet från de elva organisationerna till generaldirektör Dan Eliasson på Migrationsverket här: sid 1, sid 2, sid 3, sid 4, sid 5, sid 6, sid 7.

Mer om brevet från Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter till generaldirektören (och dennes eventuella svar) i nästa del av denna artikelserie. Fortsättning följer…

© Merit Wager

Den 28-åriga s.k. tv-stjärnan visste vad hon gjorde

Dag efter dag slår kvällstidningarna upp helsidor, om en numera namngiven s.k. tv-stjärna som köpt narkotika, knarkat och åkt fast (vad har hon gjort som gör att hon kan kallas ”stjärna”?). Rubrikerna lyder bland annat: Därför tog jag kokain, och På en natt blev jag av med allt: Min kille, alla jobb och alla mkina planer. Hennes helt ointressanta dagboksanteckningar publiceras och tar upp en massa utrymme i tidningarna, utrymme som kunde användas till viktiga nyheter och samhällsfrågor!

Den här kvinnan är 28 år gammal, inget barn och ingen okunnig tonåring. Det är inte ett dugg synd om henne för att hon har åkt fast, ställts inför rätta och dömts till tre månaders fängelse. Hon har köpt och använt narkotika vilket är olagligt och det vet en 28-åring mycket väl. Och hade hon inte åkt fast så hade hon fortsatt bryta mot lagen. Men konsekvenserna av sitt handlande är hon inte särskilt intresserad av att ta…

Tidningar ger en massa plats åt kvinnans åsikter om att hon borde få fotboja (varför?) och att hon ”straffas hårdare än killarna”. Allmänheten informeras om det stora och viktiga i att den här kokainsniffande s.k. tv-stjärnan överväger att skriva en bok. Jaha. Och? Vem menar idningarna ska bry sig om det?

Att skriva en bok tycks förresten vara allas recept mot allt nuförtiden; alla möjliga och omöjliga människor skriver böcker. Vare sig de kan skriva eller inte och vare sig de har något vettigt att berätta eller inte. Den narkotikabrottsdömda kvinnan tycks tro att ”skriva en bok”, det är vad man ska göra när man, mycket medvetet och under lång tid, brutit mot lagen. Hon tror att hon på något bakvänt sätt är ett föredöme (!!?!) för andra (vilka?) och säger: ”Jag vill använda mina erfarenheter för att få andra att inse hur det kan vara”. Men Herre Gud, kan inte någon hjälpa den här unga kvinnan att fokusera på det som ligger framför henne, att få henne att inse vad hon har gjort, att landa i verkligheten, att sluta leva i det blå och att ta sitt straff för de brott hon begått? I stället för att valsa omkring i medierna. Och kan tidningarna sluta använda sitt begränsade utrymme till att rapportera om – och ge en plattform åt – knarkare?

Finland: Köerna vid gränsstationen i Vaalimaa är fortfarande lång…

Jag har tidigare här på bloggen berättat om de mångmilalånga bilköerna (främst långtradare) vid gränsstationen Vaalimaa i östra Finland. Bland annat här (6.9 2006) och här (23-9 2007 ).

Nu rapporterar Yle att långtradarkön vid Vaalimaas gränsstation återigen har blivit längre. Under gårdagen (28 juni) var långtradarkön vid Vaalimaa kring 60 kilometer (som Stockholm-Arlanda + halva vägen tillbaka till Stockholm igen) och i morse (29 juni) mätte den 30 kilometer. Men under söndagsförmiddagen har fler fordon rullat in vilket lett till att kön åter blivit längre.

Enligt gränskontrollstationerna har det varit trafikrusning i slutet av juni, vilket också är en bidragande orsak till veckoslutets långtradarkö.

Källa

Många stora ”svenska” företag ägs av saudiern Mohammed Al-Amoudi

Saudiern Mohammed Al-Amoudi välkomnar idag, i en fyrsidig bilaga i Dagens Nyheter tydligt märkt ”annons” på alla fyra sidorna, prins Salman från Saudiarabien som i dagarna besöker Sverige. Annonsbilagan är utformad och betald av Al-Amoudis bolag i Sverige: ABV Rock Group och preem.

Dessa bolag ägs alltså av Mohammed Al-Amoudi, som även äger (eller har ägt?) byggföretaget Midroc samt en mängd fastigheter i Sverige. Han är dessutom den enskilt störste ägaren av byggföretaget PEAB.

Al-Amoudis företag sysselsätter (d.v.s. ger arbete och inkomster åt) ca 15.000 människor i Sverige och han har – för förtjänstfulla insatser för Sverige och svenskt näringsliv – två gånger av kung Carl XVI Gustav tilldelats utmärkelsen Kommendör av Kungliga Nordstjärneorden; andra gången av 1:a klassen.

”Det är en stor hjälp för mig när jag i mitt arbete att marknadsföra Sverige och svenskt industrikunnande kan lyfta fram Mohammed Al-Amoudi och hans framgångsrika svensk-saudiska arbete,” sa Sveriges ambassadör i Saudiarabien, Jan Thesleff, i sitt tal till Mohammed Al-Amoudi vid tillfället.

Det är bra att svenskarna bland annat genom den här annonsbilagan får veta att dessa bolag, som många kanske ännu tror är svenska, i själva verket ägs helt eller delvis av en saudier. Och att vi blir medvetna om att allt fler bolag och fastigheter ägs av utländska medborgare:, bland annat av saudier, amerikaner, tyskar och – inte minst – av finländare.

P.S. 1 Själv har jag jobbat med och för saudier i tio år och har inga problem alls med att de köper företag och fastigheter i världen. Likså har jag jobbat med och för finländare lika länge och har inget emot att de äger företag eller fusioneras med svenska. Jag tycker bara att det kan vara bra att veta att ”svenska” företag inte alltid är ”svenska”.

P.S. Det hade varit bra om de haft en korrläsare av texterna i annonsbilagan, tycker jag, som själv är korrläsare…

Be my guest # 68: Jan Andersson, Joutseno i östra Finland

Jan Andersson sitter i Joutseno
och läser min blogg.
Jag sitter i Stockholm
och läser hans tidning, se info nedan.

Jan Andersson är en svensk man med en spännande levnadshistoria. Han har bland annat haft ett konstgalleri i Helsingfors och träffat många intressanta personligheter genom åren, bland dem den egensinnige och originelle Robert Jäppinen (mer om det i en bloggning längre fram). Jan Andersson bor med sin finska hustru i Joutseno, vid sjön Saimens strand. Han har bott i Finland i några decennier och ger bland annat ut Swalköpings Allehanda, som jag flera gånger skrivit om här på bloggen, bland annat här, här och här. Jan Andersson har också tidigare skrivit en text på bloggen, läs den här och när jag bad honom gästblogga och berätta om sina öden och äventyr tackade han ja.

Först, när Merit Wager bad mig att gästblogga, så ryggade jag en aning. Men eftersom jag är barnsligt förtjust i att berätta om mig själv, så kan jag ju alltid försöka.

Min bakgrund på fädernet består av arbete, flit och sträng religiositet. Min farfar arbetade i gruvan i Norberg redan som 15-åring. Han blev sedermera banvakt i Ängelsberg, där min far växte upp. Min far var redligheten själv och duktig med sina händer i vad han än tog sig för. Han älskade min mor över allt och hans liv bestod i att ha ett fysiskt tung arbete och alltid vara min mor till lags. I dessa familjekonstellationer fanns inte ordet skilsmässa. Jag ville kort beskriva denna bakgrund innan jag går över till mig själv.

Gick under 50-talet i Södra Latin och sedan något år på handelsskola innan jag började förtjäna mitt uppehälle. Gifte mig 1961 men separerade 1966 och har en son i det äktenskapet. Ny hustru 1967; en son och en dotter i det äktenskapet. En fin och fungerande familj, som bodde i villa i Tullinge till l985, då vi flyttade in i en stor 1700-talsvåning vid Köpmantorget i G:a Stan i Stockholm. Själv hade jag ett bra jobb som finanschef på ett stort börsnoterat fastighetsbolag och tyckte att nu hade jag hamnat i det kulturens hjärta, där jag ville bo för evigt. Jag sa också, vill jag minnas då vi flyttade in, att ”härifrån få jag bäras ut med fötterna först”.

Läs resten – hela – texten här!

Det går DIREKTFLYG till norra Irak!

Eftersom den regionala regeringen i norra Irak vägrar att ta emot avvisade kurder finns bara en rutt för avvisningarna och det är med flyg till Bagdad. Lufthansa som utför flygningarna accepterar bara en avvisad person per gång, skriver Svenska Dagbladet. Kostnaden per resa är cirka 40 000 kronor.

Det rapporterar Ekot den 27 juni.

Jag har skrivit om det otaliga gånger men gör det igen:

Det finns ett bindande avtal mellan regeringarna i Sverige och Irak. Enligt detta och enligt gällande rättsliga regler och konventioner, kan inte en del av Irak vägra att efterleva det som landets regering avtalat.

Sverige bör använda sig av den direkta flyglinje som går tre, fyra gånger i veckan mellan Stockholm och Erbil i norra Irak, vid utvisning av irakiska medborgare som fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd. Irakier reser ju hela tiden från Stockholm till Erbil i mer eller mindre fulla plan.

Irakier från den norra delen av Irak som inte har tillstånd att stanna i Sverige bör alltså resa hem med direktflyg. Det kostar 1.995 kronor svenska skattebetalare per person, vilket är en bråkdel av de 40.000 kronor som resan via Bagdad kostar. När de väl landar i sitt hemland så kan det förstås inte göra annat än att ta emot sina egna medborgare.

Sverige måste se till att ingångna avtal mellan staterna hålls. Annars är det ju inte någon idé att teckna några avtal… Det handlar också om att försöka bibehålla ens en gnutta tilltro till asylprocessen som redan är djupt skadad.

Boka så många platser som möjligt per avgång eller chartra några plan direkt till Erbil så är de personer som genom alla rättsliga instanser inte befunnits ha skyddsskäl i Sverige snart hemma igen. Det går ju bra för en massa andra irakier att resa till Erbil, så det går säkert bra också för dem som inte har fått uppehållstillstånd i Sverige att göra detsamma. Också många irakier som anfört skyddskäl gentemot sitt hemland och därför beviljats uppehållstillstånd reser tillbaka, vilket innebär att de inte hade några skyddsskäl och därmed inte var i behov av uppehållstillstånd i Sverige. Detta bör förstås också uppmärksammas och lagen ska följas: uppehållstillstånd som beviljats på uppenbart falska grunder ska dras in.

Uppehållstillstånd i Sverige ska inte vara något som man kan lura och bedra sig till, vilket man gör om man så snart ett sådant beviljats gladeligen reser till hemlandet igen. ”Jag längtade efter min familj”, säger många som gör så. Det är förståeligt, men om man kan resa hem när man just påstått att man har starka skyddsskäl och man absolut inte kan återvända, då ska uppehållstillståndet omedelbart dras in.

Det är ingen ”mänsklig rättighet” att få uppehållstillstånd i Sverige (allra minst på lögnaktiga grunder) eller att stanna kvar i Sverige efter att man fått sina asyl- och skyddsskäl prövade i två instanser – Migrationsverket och Migrationsdomstolen – och båda har avslagit ansökningarna.

Om Sverige inte ser till att beslut i Migrationsdomstolen respekteras, lika väl som beslut i andra domstolar respekteras, så har vi inget fungerande rättsväsende. Om satten, via Migrationsverket och Polisen, inte klarar sina uppgifter på asyl- och invandringsområdet, så måste man ändra den lag som ändå inte efterföljs. Man kan lägga ner de dyra migrationsinstanserna och öppna gränserna helt.

Här är några (av många…) tidigare inlägg i frågan:
Motsägelsefulla och icke trovärdiga resonemang om norra Irak – 17.7 2007
Norra Irak är en del av Irak, inget självständigt land – 21.2 2008
Sverige kan inte låta norra Irak bestämma över sin asylpolitik – 1.3 2008
Asylsökande som fått avslag i alla instanser ska enligt lagen lämna landet – 26.3 2008

Helt otroligt!

OTROLIGT! Det är inget mindre än just otroligt, obegripligt och, faktiskt – åtminstone i mitt tycke – onormalt, rentav sjukt, det som den lilla notisen ur Dagens Nyheter den 28 juni beskriver.

Svenskarna är redan genomkontrollerade på alla sätt: via lagar, datasystem men också genom alla osynliga Jantelagar och oskrivna uppförandekoder. De är redan rejält kollektiviserade genom en alldeles för stor mängd grupparbeten i skolorna och den enormt höga graden av föreningsaktivitet som existerar i Sverige (som dock är frivillig). Den svenska inställningen är att alla invånare ständigt och jämt och i alla lägen ska skyddas från allt som är obehagligt, obehagligt, svårt, sorgligt, gör ont etc, och alla typer av konflikter.

Att nu staten, via JO, uppmanas bestämma att barn måste bjuda hem andra barn som de inte tycker om eller bara inte vill umgås med är absurt. Inte skulle väl vi vuxna bjuda hem personer som har mobbat oss och som vi tycker illa om? Varför ska våra barn från allra spädaste ålder tvingas att umgås med – t.o.m. bjuda hem! – personer de inte vill ha med att göra? Som förälder har man väl än så länge (jag påminner om europeiska konventionen om de mänskiga fri- och rättigheterna…) något att säga till om också, och inte fasen vill jag ha ungar som mobbat mitt barn hemma i mitt hem!? Överhuvudtaget vill jag att mina barn ska bjuda enbart dem som de själva vill bjuda på sina kalas.

”De som inte blir bjudna känner ju sig kränkta”, säger rektorn i den skola där en förälder alltså gått till JO för att hans mobbande son inte blev bjuden på kalas. Återigen detta så superpopulära ord och begrepp: ”kränkta”! Kränktsjukan, som jag skrivit om flera gånger tidigare, breder ut sig som ett obehaglig blöt filt över oss alla. Nu ska små barn också lära sig att de alltid och i alla lägen kan köra med att de”känner sig kränkta” och anmäla normalt mänskligt beteende till BO, DO, HomO, JO och en massa andra O:n som jag säkert glömt, när de inte får som de vill eller inte får vara med.

Rektorn i den här skolan borde i stället ha samtal med barnen om att ”sånt är livet”, och berätta att ”alla kan inte alltid få allt och alla kan inte alltid vara med överallt”. Det är inget kränkande i det alls, det är bara LIVET! Rusta barnen bättre för verkligheten så slipper vi sådana här idiotier!

Förresten: ska det vara olika regler för olika grupper, olika åldrar? Typ: ”Du måste umgås med – och bjuda hem – alla i din klass (din skola?) och ditt grannskap tills du är 18 år . Därefter får du bestämma själv vilka du vill träffa”. Är det så de som gått till JO med en sådan här icke-fråga har tänkt sig? Att inte förrän man fyller 18 år så är man fri att välja sitt umgänge? Och ”mitt barn ska med oavsett vad andra barn tycker och vill”? Men varför vill man som förälder pracka sitt barn, som inte är välkommet, på ett annat barn som inte vill bjuda det? Det är ganska konstigt.

Om sådant här tas upp på JO-nivå och uttalanden görs om att ”alla ska leka med alla”, då förändrar det hela umgängeskartan i Sverige. Och efter att barn och unga i enlighet med JO-direktiv (om JO skulle vara så korkad…) har tvångsumgåtts i 18 år, då tar med sig beteendet när de går ut i arbetslivet och inför samma tvångsumgängesregler också där! Ett fasansfullt framtidsperspektiv!

Jag hade hoppats att JO (alltså justitieombudsmannen) inte skulle ta upp ett sådant här galet klagomål. De har ju viktiga frågor att arbeta med, jag trodde faktiskt att det här skulle avvisas direkt. Men då läser jag i Norra Skåne att:

”JO ska ta upp fallet, men först ska skolan lämna sin syn på saken. Senast den 12 augusti ska skolan lämna sin version till JO.”

Jag säger bara: snälla svenskar, sluta med sådant här trams! Get a grip and get a life!

Också ett sätt att ta sig in i Schengenområdet

I Finland har, rapporterar Yle, Gränsbevakningsväsendet avvisat tiotals personer som gett sig ut för att vara sjömän för att olagligt försöka komma in i landet.

Ett utländskt rederi som inte existerar meddelade att dess fartyg anlöper en finländsk hamn och bad om visum för att sjömännen skulle komma in i Schengenområdet. I verkligheten existerade alltså inte fartyget, eller så befann det sig på andra sidan jordklotet.

Efter att bluffen uppdagats beviljades inga visum och besättningen togs inte emot. Det senaste försöket stoppades i mitten av juni. Den större rörelsefrihet som gäller sjömän utnyttjas mycket i Europa för att olagliga inresor.

Följande frågor ställde jag till ansvariga på den svenska Kustbevakningen. Och jag fick snabba svar!

Fråga: Hur gör hanterar man i Sverige motsvarande situation?

Svar: Man hanterar situationen i Sverige på ett liknande sätt som i Finland. När information kommer in till Kustbevakningen, görs en kontroll av det aktuella fartyget och rederiet, var det befinner sig och hur rimliga uppgifterna är. Detta görs i samråd med andra gränsbevakningsmyndigheter. Sveriges Skeppsmäklarförening har även blivit informerad om att mäklare kan bli utsatta för denna typ av brottslighet.
När ett försök till illegal invandring uppdagas kontaktas gränspolisen, för kontroll vid landets flygplatser, och för vidarebefodring av ärendet till andra EU-länders gränsbevakningsmyndigheter .

Fråga: Hur många sådana här falska fartyg med ”sjömän” som försökt ta sig in i Sverige (Schengen) på falska grunder har ni på Kustbevakningen haft att göra med under t.ex. 2007 och hittills i år?

Svar: Under 2007 hade vi ca 10 falska aviseringar om besättningsbyten och hittills i år har vi haft omkring 5. Vid varje tillfälle kan det röra sig om ca 8-20 personer som man försöker få in i landet på detta sätt. Tillvägagångssättet för de som hanterar detta är snarlikt de gamla ”Nigeriabreven”, man skickar ut förfrågningar till flera mäklare om assistans vid besättningsbyten, när sedan motfrågor kommer, så får mäklarna inget svar. Då skickar det falska rederiet ut till någon annan o.s.v.

© Denna blogg.

Som vanligt reagerar myndigheter och traditionella medier långsamt

Idag skriver bland annat Svenska Dagbladet äntligen om en enormt omfattande smugglingen av irakier och ”irakier”, under rubriken Smuggling för miljarder. Det – och en del annat i nära relation till ämnet – har jag skrivit om på bloggen bland annat här:

“Det andra migrationsverket” – 4.11 2007 (om Kalibers utmärkta serie med samma nanm)
“Det andra migrationsverket”, del 2 – 11.11 2007
“Det finns en risk…” – 13.11 2007
Enkelspårigt om asylsökande och människosmuggling – 16.12 2007
“Det är alltid bra att ha uppehållstillstånd i ett annat land” – 7.1 2008
“Inget annat går att lita på, inget annat är säkert än att USA har ockuperat Irak” – 8.1 2008
Svensk signal: förfalska på bara! -14.1 2008
Migrationsverket: Strunta i lagen eftersom handläggningstiden ska vara kort – 18.1 2008
“Smuggling” eller “organiserad resebyråverksamhet” från Mellanöstern till Sverige? – 20.1 2008

Detta är bara en bråkdel av vad jag fört fram under lång tid. Mer finns att läsa under kategorirubriken Asyl&Migration i vänsterspalten. Tyvärr dröjer det oftast ganska länge innan ansvariga myndigheter och och traditionella medier vaknar…

P.S. Som jag skivit i olika sammanhang tidigare: tänk om de asylsökande som kommit till Sverige och fått uppehållstillstånd här, hade haft med sig de 100.000 till 150.000 konorna – eller mer – som det kostat dem att smugglas hit! Då hade de kunnat börja sina liv här som fria människor och inte som nådehjon, utlämnade åt bidragssystem (skattefinansierade…) och godtycklighet! Därför för jag än en gång fram mina tankegångar om att människor borde kunna söka asyl och uppehållstillstånd på ambassader i sina hemländer. Jag är fullt medveten om att det inte blir så lätt att lösa, men det skulle vara bättre för alla parter om man åtminstone försökte. Läs bl.a. här.

Nu går EU-kommissionen på samma linje som jag

Idag rapporteras i media att EU-kommissionen nu föreslår att flyktingar ska få söka asyl redan på EU-ländernas ambassader på plats, i sitt hemland. Läs och lyssna bland annat här.

Den 29 november 2007 skrev jag i en artikel i Expressen med rubriken (inte satt av mig) Låt flyktingar söka asyl i hemlandet bland annat:

Stationera ut ett lämpligt antal kunniga, erfarna handläggare och beslutsfattare från migrationsverket samt ett antal poliser på relevanta ambassader.

På plats skulle de kunna jobba intensivt och effektivt med att ta emot asylansökningar från människor och kontrollera deras identitet, bakgrundshistorier och asylskäl.
När, eller om, asyl beviljas, får dessa människor själva betala sin resa till Sverige med reguljärflyg vilket torde kosta dem betydligt mindre än de minst 100 000 kronor de annars skulle betala till smugglare.

På så sätt skulle många också kunna ha med sig ett litet eget kapital när de kommer fram till sitt nya land: mellanskillnaden mellan flygbiljetten till Sverige och smugglararvodet.

Troligtvis finns det fallgropar och svårigheter med ett sådant system, men man borde åtminstone ha en vilja att försöka hitta nya lösningar.

Som det nu är så är det ju helt omöjligt att ta sig till Sverige för att söka asyl på laglig väg. Människor är hänvisade till hänsynslösa och giriga flyktingsmugglare.

Dessutom kommer många flyktingar hit med förfalskade handlingar, och Sverige har därför ingen reell möjlighet att veta vilka människor som tas emot och om de ens har några asyl- eller skyddsskäl.

Migrationsminister Tobias Billström är lätt skeptisk till ett sådant här system. Det har han – och alla andra – anledning att vara. Men man har att välja ett av två onda ting:

1. att smugglingen av människor för hundratusentals kronor fortsätter, människor som vi inte ens vet vilka de är.

2. att ha ett system som säkert blir jobbigt på många sätt men där människor kan ta med sig sina hundratusentals kronor till det land som tar emot dem och att mottagningsländerna med mycket större sannolikhet vet vilka de är.

Läs hela min artikel här.

En kopp kaffe med Christofer Fjellner, EU-parlamentariker

Jag har haft nöjet att ha med Christofer Fjellner (m) – EU-parlamentariker sedan fyra år m.m. – att göra redan innan han kom till EU. Ibland, under åren, har våra vägar korsats och alltid har våra möten, om än korta, varit trevliga och sympatiska.

Idag var det dags för en hel timmes prat om viktiga frågor över en kopp kaffe på stan. Samtalet blev mycket givande och jag gick från mötet med lätta steg. Det är trevligt att träffa en person som bryr sig, som är kreativ och som får saker och ting gjorda. Christofer Fjellner är sådan.

En äldre man stod i kaffekön före oss. ”Det där är Sven Johansson”. Christofer kände genast igen mannen. ”Han var MUF-ordförande från 1957″. Och så inledde han ett animerat samtal med en engagerad Sven Johansson som bubblade över av idéer. När Sven lämnade oss sa han: ”Vad ni än gör, bli inte gamla!” Det kändes lite tragiskt att han sa så…

Jag hoppas att jag snart får anledning att sammanstråla med EU-parlamentets nästyngste parlamentariker igen!

P.S. Christofer Fjellner skriver på sin blogg om att EU ska inte reglera och avgiftsbelägga bloggar. Läs den texten här! Själv blev jag intervjuad i Uutiset i SVT idag om just detta vansinnesförslag.

Adil, den oskyldige uiguren från Guantánamo – del 2

Det kommer att bli många delar i den här serien och längre fram, när fler texter är skrivna, samlar jag dem i ett enda dokument. Som en bok. Till dess länkar jag till tidigare texter, som här: Del 1.

Dagsfärsk information:
Samma verksjurist vid Migrationsverket, Helene Hedebris, som tillsammans med rättschefen Henrik Winman fattade avvisningsbeslutet gällande Adil Hakimjan den 19 juni i år, har nu fått advokaten Sten De Geers överklagan till Migrationsdomstolen! Samma person alltså, om vars beslut han bland annat skriver så här:

Migrationsverket har inte handlagt ärendet med erforderlig omsorg och dessutom förfarit grovt oredligt genom att vilseleda det offentliga biträdet i ett ytterst väsentligt avseende. Migrationsverkets vägran att tillåta muntlig handläggning inför de tjänstemän som föredragit och beslutat i ärendet har sannolikt bidragit till verkets misstag i ärendet.

Förstår ni som läser detta hur allvarlig den anklagelsen är? Hur allvarligt det är att en av Sveriges främsta – i mina ögon den främsta – ”flyktingadvokaten”, Sten De Geer, som sysslat med asyl- och flyktingfrågor i långt över 20 år, skriver så i ett överklagande till Länsrätten i Stockholms län (Migrationsdomstolen)? Och förstår ni – och regeringen, riksdagen, JK och Sveriges Advokatförbund m.fl., – hur illa ställt det är när en verksjurist och en rättschef kunde släppa ifrån sig ett beslut som Sveriges främsta flyktingadvokat mer eller mindre helt sågar?

Flera andra allvarliga misstag (av slarv, okunskap, nonchalans?) har begåtts i hanteringen av och beslutsfattandet i Adil Hakimjans ärende. Två av dem:

Migrationsverket har läst handlingarna i ärendet till den grad slarvigt att man uppfattat att två av H:s svågrar blivit avrättade på grund av politisk aktivitet trots att det mycket tydligt angivits att det är en svåger som avrättats.

Migrationsverket hade så bråttom när beslutet skrevs att man missat att Thomas Hammarberg är kommissionär för mänskliga rättigheter vid Europarådet, en i sammanhanget synnerligen väsentlig uppgift.

Vartenda ord, vartenda uttalande, varenda tjänsteanteckning ska visas upp till allmänt beskådande med krav på att någon – regeringen, riksdagen, EU – agerar mot den myndighet som så flagrant låter sina anställda slarva igenom ett beslut som är livsavgörande för en oskyldig man från en svårt förföljd minoritet i Kina som suttit i en bur i fyra år och inte har sett sin familj på snart nio år!

Det här ska inte gå ouppmärksammat i vare sig Sverige eller andra länder – många internationella medier följer Adils öde – och dumhet, ignorans, okunskap, ovilja att agera humant ska inte bara stävjas, det ska stoppas!

Fortsättning följer…

© Merit Wager

Adil, den oskyldige uiguren från Guantánamo – del 1

Nu börjar jag att, här på bloggen, berätta den otroliga historien om Adil, uiguren från Kina som hamnade i Guantánamo och oskyldig satt inlåst i en bur i fyra år och som sedan släpptes och dumpades av USA i Albanien av alla ställen, så snabbt att ingen hann reagera. Här finns en liten introduktion på TV4:s sajt. Lyssna också på Randi Mossige Norheims inslag i SR om de oskyldiga uigurerna i Tirana, Albanien.

Redan i maj 2006 kontaktades jag av diverse organisationer och jurister i USA som bad om hjälp med att få Adil till Sverige där han har en syster. USA ville snabbt få ut honom ur landet, kanske för att han (och ytterligare några oskyldiga uigurer) inte skulle hinna inleda en rättsprocess mot amerikanska staten för det lidande de utsatts för av USA och dess regering.

Då, sommaren 2006, gick det inte att göra mycket eftersom man måste finnas i landet för att söka asyl och Adil hade tvångsförts till – och dumpats i – Albanien.

Nu finns han i Sverige sedan november förra året. Han har sökt asyl och han har träffat sin syster som han inte sett på många år. Sin fru och sina barn har han inte heller sett på snart nio år… Och i Albanien finns inga andra uigurer än han själv och fyra andra män som också tvångssändes dit. Och Albanien tillåter enligt muntliga uppgifter till Adil inte familjeåterförening. Principen om familjens enhet är rättsprincip i anslutning till Genéve-konventionen!

Läs bland annat här, här och här lite av vad som skrivits och nämnts i media i Sverige om Adil. Snart följer mer information om Adil och hans öde – uppbackad av dokument som jag kommer att lägga upp och länka till eller citera ur. Det är dokument som visar en skrämmande omänsklig inställning till denne man och hans unika levnadsöde och lidande. Det är dokument som visar inkompetens och slarv utan like på högsta nivå inom Migrationsverket. Man tror inte att det är sant, eller rättare sagt: allmänheten tror knappast att det kan gå till så som t.ex. i Adils fall, men vi som agerat på asylområdet i decennier, vi vet. Advokater vet. Jurister vet. Ombud av olika slag vet. Frivilligorganisationer vet. ”Alla” vet. Ändå pågår det, dag ut och dag in och nonchalansen finns alltså ända uppe på ledningsnivå inom Migrationsverket.

Fortsättning följer…

© Merit Wager

En migga: ”Utländska pass utfärdade på falska grunder accepteras som bevis på identitet av åklagare.”

Det kom ett mejl från en migga med chockerande uppgifter om att åklagare anser att personers identiteter är styrkta trots att åklagarna vet att passen är utfärdade på falska grunder:

På AIHIAS – Alternativ initial handläggning av irakiska asylsökande (läs bl.a. här, min anm.) anmäler vi alla falska handlingar till polisen, där en åklagare tar över ärendet. Men, och nu till det tråkiga: om en person har ett falskt medborgarskapsbevis och ett ”äkta pass” (utfärdat med hjälp av det falska medborgarskapsbeviset) så anser åklagaren att identiteten är styrkt och medborgarskapsbeviset omhändertas och förstörs.

Men hur kan man anse detta? Personerna ifråga kan ju ha tagit ett namn ur luften, efter en död släkting, en klasskamrat eller vem som helst och förfalskat medborgarskapsbevis i deras namn. Och sedan knallat iväg till myndigheterna i Irak, fått ett pass, ett ”äkta” pass men i falskt namn och sedan tagit sig till Sverige där de – helt plötsligt – ges en ”äkta” identitet av svenska åklagare, tack vare sina felaktigt pass som de fått genom falska identitets- och medborgarskapsbevis…

Läs några av mina inlägg på temat redan för 8 månader till 1,5 år sedan på samma tema under rubrikerna:
Iraks ambassad i Stockholm sägs ha utfärdat 26.000 pass, många på falska grunder – 30.1 2007
Om dokumentlöshet och falska identiteter – 31.1 2007
Iraks ambassad i Stockholm har utfärdat 13 327 nya pass – 31.1 2007
Norska regeringen varnar för pass utfärdade av Iraks ambassad i Stockholm – 3.2 2007
Vidare om de irakiska passen – 3.2 2007
”Det finns en risk…” – 13.11 2007

© Denna blogg.

”Alla tjänar på om debatten lägger sig”

Alla tjänar på om debatten lägger sig är rubriken på en artikel i Expressen idag (25 juni). Det är statsminister Fredrik Reinfeldt som säger så.

Jag hajade till när jag läste det och min första tanke var: ”Varför har han inga rådgivare utifrån?” Hade han haft det så hade de absolut avrått från honom att på det här sättet, i en enda mening, slå ner hundratusentals människors seriösa och – till stor del – legitima ilska och oro över en lag som de blivit pådyvlade. Inklusive ordföranden i hans eget ungdomsförbund, MUF, Niklas Wykman som sagt att han avgår om det inte sker en ändring. Det ter sig som tämligen övermaga att säga till starkt engagerade människor att ”alla tjänar på att debatten lägger sig”. För dem (oss) är det här knappast bara fråga om en ”debatt”!

Inte heller är det särskilt klokt att säga som statsministern gör i intervjun i Expressen:
”Man driver upp en stämning och en beskrivning som ligger långt ifrån vad lagstiftningen handlar om. Och ändå fortsätter debatten på det sättet.”

Uttalandet indikerar att Fredrik Reinfeldt – och därmed regeringen – anser att de hundratusentals människor (bland annat många som röstade på m) som kritiserar lagen och hanteringen av lagförslaget är korkade och inte har förstått vad FRA-lagen handlar om. Om statsministern tror att en sådan inställning gör ilskan mindre och att debatten lägger sig snabbare så har han kapitalt fel.

Vad statsministern och de som är hans in house advisers inte tycks vilja inse är, att det här är en minst lika stor fråga som almstriden var för 30 år sedan! Inga jämförelser i övrigt, men engagemanget är lika stort nu (större!). Skillnaden är att kampen mot en lag som man upplever som djupt integritetskränkande kommer att föras på ett helt annat sätt än kampen för att almarna i Kungsträdgården skulle få vara kvar. Då klättrade man upp i almarna och man tog striden ansikte mot ansikte med polisen; nu förs kampen både på nätet och IRL på många orter och arenor i landet: på Facebook och bloggar, utanför riksdagen på Mynttorget och i Ring P1 etc och involverar så många fler.

Folk är förbannade och kommer inte att lugna ner sig och debatten kommer inte att lägga sig. Att ingen i statsministerns krets har kunna göra det klart för statsministern är tragiskt för det kommer att skada honom under all framtid att han uttalar sig så Göran Persson-aktigt som han nu gör. Antalet fadäser som en statsminister kan göra torde snart ha nått gränsen för det acceptabla och det kommer att leda till ett väljarras av aldrig tidigare skådat slag vid nästa val. Alliansröstarna lägger sig på soffan, de kan inte tänka sig att rösta på det andra blocket och det andra blocket kommer att segra utan problem men – och det blir ett svårt dilemma – med röster från långt färre än 50 % av de röstberättigade. Dilemmat – eller problemet – blir då att vi får en regering med ett mycket svagt stöd hos folket, men ett starkt stöd hos den lilla minoritet som masat sig till valurorna. Kan en regering och riksdag som tillkommit på sådana grunder fortfarande kallas ”demokratisk”?

Reinfeldt & Co! Ni måste ändra inställning och taktik nu! Kalla in några självständigt tänkande bloggare, debattörer, tänkare i varierande åldrar och med varierande bakgrunder till ett öppet samtal om vad som pågår ute i verkligheten, utanför Rosenbads och riksdagshuset tjocka väggar. Våga ta itu med sanningen och göm er inte som strutsar i en bunker. Sagt i all välmening och med en stark övertygelse om att statsministerns förhoppning om att debatten ska lägga sig är fåfäng.

En blind leder en synskadad

”Migrationsverket får kritik – nu ska verket självt reda ut vad som gått fel”. I den meningen i tidningen Dagen sammanfattas på ett utmärkt sätt det jag valt som rubrik för det här inlägget. Det handlar om att Migrationsverket inte klarar av att utse tillräckligt duktiga jurister och advokater som ska hjälpa asylsökande. Detta enligt regeringens utredare som dock inte anser att lagen behöver ändras. Verket ska självt få reda ut vad som har gått fel.

Jag är inte för en massa lagändringar hela tiden, tvärtom. Men jag undrar lite hur utredaren, som kritiserar Migrationsverket för dess anställdas oförmåga att utse kunniga jurister, tror att samma verk ska klara av att utreda vad som gått snett…

Om Migrationsverkets svårbegripliga beslut

Shohreh som sökte asyl år 2002, är ensamstående och ogift mamma. Arvin är hennes son, 4,5 år gammal och född i Sverige. De ska utvisas. Till Iran. Där det, enligt Migrationsverket, går alldeles utmärkt att vara en ogift kvinna med barn utanför äktenskapet, och där det kommer att fungera utmärkt för Arvin som aldrig ens har satt sin fot i landet. Inga problem. Det strider inte mot ”barnets bästa” så som det talas om i FNs barnkonvention att sända ett barn till ett land som Iran, där sharialagen visserligen hänger som ett svärd över människors huvuden, men där barnet med sin ogifta mamma kommer att kunna leva ett gott liv. För det vet Migrationsverkets kunniga och rättrådiga handläggare och beslutsfattare som med osviklig rättskänsla och glasklar logik skriver:

Den åberopade grunden för att det skulle föreligga skyddsbehov, d.v.s. att Shohreh fött ett barn utom äktenskapet, har redan prövats och utgör inte en ny omständighet. Åberopad skriftlig bevisning utgör bevisning till styrkande av en redan prövad omständighet.

Kan någon förklara det här för Arvin, som tidvis varit placerad i fosterhem här i Sverige för att hans mamma inte orkat ta hand om vare sig honom eller sig själv? (Han är just nu tillbaka hos sin mamma).

Och kan någon förklara för A, asylsökande från Etiopien och sambo med B, eritreansk medborgare med permanent uppehållstillstånd i Sverige, varför och hur det är i hennes åttamånaders babys bästa intresse att hon utvisas till Etiopien och därifrån ansöker om att få återförenas med sin make och sitt lilla barn? Barnet, som är eritreansk medborgare och har beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige, kan inte följa med henne och hur länge hon tvingas leva åtskild från man och barn vet ingen. Hon kanske aldrig ens får tillstånd att lämna Etiopien, att få utresetillstånd därifrån är ingen självklar sak. Kan någon – gärna på Migrationsverket – förklara varför man inte använder sig av de undantagsmöjligheter som finns i utlänningslagen i detta fall? Nej, för där har man bestämt sig för att inte heller utvisning av en mamma till en baby strider mot vad som stadgas i FNs barnkonvention om ”barnets bästa”:

Mot bakgrund av det redovisade finner verket, vid en sammantagen bedömning av omständigheterna i ärendet, att det faktum att du nu har ett barn och en sambo i Sverige inte, enligt lagens mening, medför att det kan anses föreligga hinder mot att verkställa ditt avvisningsbeslut. Det har vidare, enligt Migrationsverkets uppfattning, inte heller i övrigt framkommit några sådana nya omständigheter som medför att det föreligger verkställighetshinder. Förutsättningarna för att bevilja dig uppehållstillstånd med stöd av 12 kap. 18 § utlänningslagen är därmed inte uppfyllda.

”Hej då, min lilla baby! Mamma måste åka nu och lämna dig här. Om vi har tur kommer jag tillbaka när du är 1,5-2 år och har vi otur så ses vi inte mer.”

På tiden – regeringen ska sätta stopp för missbruket av svenska pass!

Läs först mina inlägg:
En kvarts miljon svenska pass är förkomna eller stulna – Sverige, lär av Finland! – 12.11 2007
Om svensk slapphänthet vad gäller svenska pass – 27.11 2007
Varför stoppar Sverige inte handeln med svenska pass? Går det i Finland så bord det gå även här… – 12.12 2007
Budfirma avslöjar passbedrägerier! – 21.2 2008- 12.4 2008
Jag var först – och Ekot hakade på – 2.5 2008
Man kan väl inte begära att få ett pass utfärdat av ett land som man inte är medborgare i!!?? – 16.5 2008

Det är vanligt att svenska pass anmäls som borttappade och används av människosmugglare. Det vill regeringen nu sätta stopp för.

Som svensk medborgare är det en rättighet att få ett nytt pass när det gamla försvunnit. Det är något som utnyttjas av personer som vill tjäna pengar, menar polisen.

Enligt migrationsminister Tobias Billström finns det olika sätt att gå tillväga. Ett skulle vara att makulera borttappade pass så att de helt försvinner ur systemet.

Hoppas bara att regeringen inte utreder det självklara i ett eller flera år igen innan den agerar och gör det omöjligt att leka med svenska pass som man har kunnat göra hittills. Titta hur man gör i Finland, t.ex.