Turerna i politiken i Finland är i alla fall inte tråkiga

Det är sannerligen många såpoperaliknande turer i den finska politiken… Ilkka Kanerva, till exempel, sms:ade lite för mycket och lite för spektakulärt till en strippa och fick lämna posten som utrikesminister. Visserligen efter väldigt många och utdragna turer, men ändå. Och innan dess hade statsminister Matti Vanhanens flickvän, som han träffade på nätet, hunnit skriva en bok och berätta om statsministerns preferenser både i och utanför sängen. Och Matti Vanhanen hade stämt henne för ”störande av privatlivets helgd” eller liknande och förlorat. Vilket han nu enligt uppgift har överklagat. Och efter turerna med ex-flickvännen Susan Kuronen, numera Ruusunen, fann statsministern en tids lycka med riksdagsledamoten Merikukka Forsius som nu vänt sig emot honom (han har återigen en ny flickvän…) och kräver att han ska tala sanning.

Det senaste på den finska politikfronten är alltså att Merikukka Forsius, riksdagsledamot för Samlingspartiet, i en interpellationsdebatt den 2 juni krävt att statsministern ska tala sanning om de så omtalade valkampanjsbidragen. I en artikel i Hufvudstadsbladet med rubriken Matti Vanhanen svarade i ilska rapporteras att: ”Statsminister Matti Vanhanen fick ta till långa förklaringar om varför han gett olika besked om sin ex-väninna Merikukka Forsius valfinansiering. En av dem var att han gav sitt svar i ilskorna.” Läs artikeln här.

Och Matti Vanhanen, som också sägs ha haft ett förhållande med den f.d. skönhetsmissen, sedermera riksdagsledamoten och förra kulturministern i Vanhanens regering 2003-2007, Tanja Karpela (numera Sarvela), verkar ha en ny flickvän igen… Han verkar verkligen vilja leva upp till vad den dåvarande franske presidenten Jacques Chirac i september 2006, vid invigningen av Asem-mötet: ”Tillåt mig presentera för er Finlands sexigaste man. Tro mig, det skriver alla tidningar här.”

Som sagt: tråkigt” är inte ett ord som kan användas om turerna i politiken på hög nivå i Finland.

P.S. Se och hör Matti Vanhanen uttala sig om klimatförändringarna i Bryssel i mars i år – och kallas för ”Fredrik Reinfeldt, Prime Minister of Sweden”…

Nya insikter och kunskaper – man lär så länge man lever

Ha ha ha ha ha ha! Man lär så länge man lever. Detta snubblade jag över i cyberrymden. Så bra att det finns alerta ”spioner” därute som kan och vet en massa.

Nu får jag leva i ovisshet om ifall det faktiskt var Den Store Ledaren som satt och läste min blogg och kanske rent av använde Googles jätteroliga översättningsprogram från svenska till koreanska för att tillgodogöra sig allt. För fortfarande kan det ju vara så att någon faktiskt gick in på bloggen från Nordkorea. Enlig Spionbloggen.

Hur som helst: lite kul var det för mig att för min inre syn frammana bilden av en liten, liten man med rakt uppåtspretande hår, sittande böjd över sin dator läsande min blogg…

”Egenansvar med professionellt stöd”

Regeringens utredare Monica Werenfels-Röttorp har lämnat in sitt betänkande om nyanländas etablering. I pressmeddelandet står att: ”Utredningsuppdraget har varit att se över och lämna förslag om ansvar, utformning och finansiering av flyktingmottagande samt andra insatser för nyanlända flyktingar och skyddsbehövande i övrigt samt deras anhöriga. Översynen omfattar den första tiden efter det att en nyanländ har beviljats uppehållstillstånd. Utgångspunkten är att nyanlända så långt möjligt ska omfattas av den generella politiken.” Läs mer om förslaget i korthet här.

Det är mycket att fundera över och mina kommentarer är spontana och inte absolut huggna i sten:
– Samhällskunskap införs som en obligatorisk del i introduktionen. Jag hoppas att den blir mycket konkret och tydlig, det behövs!
– Genom att staten får huvudansvaret för introduktionen av nyanlända så gäller samma system och regler över hela landet. Jag tror att det är bra, men är inte helt säker. Ibland kan det också vara bättre att mindre enheter (typ kommuner) kan utforma system som passar just dem bättre än ett system som ska gälla för alla. Å andra sidan blir det mindre oklarheter med staten som huvudansvarig.
– Den nyanlända får välja en så kallad lots för att få stöd i introduktionsarbetet. Lotsen är ett oberoende konkurrensutsatt företag som får betalt efter prestation. Kalla mig glädjedödare men hur i helsike tror någon att detta ska kunna fungera???! Hur god tanken än är.
– En skyldighet införs för alla kommuner att ta emot nyanlända. Tanken är väl god, men hur den ska kunna genomföras i praktiken verkar inte helt färdigtänkt. Om det helt enkelt inte finns bostäder (eller jobb, eller någondera), hur ska man då kunna kräva att en kommun ska ta emot människor? Ska de bo i tält och plocka bär?
– Kommunerna får ett tydligare begränsat ansvar till kommunala uppgifter och slipper hanteringen av ersättning till nyanlända. Jag förstår inte vad som menas med första delen av meningen, men andra delen, den om ersättning, låter väl bra.
– Ersättningen till kommunerna följer individerna i syfte att bättre tillgodose kommunernas ekonomiska behov. Det låter som en självklarhet.

Till slut: när det gäller reglerna kring ebo (eget boende) och att alla ska få bosätta sig var de vill, vilket utredaren föreslår ska bestå, så är det lätt att hålla med i teorin. Men i praktiken fungerar det ju inte och då kanske det borde få vara praktiken som avgör. Alltså att man, hellre än accepterar de getton som uppstår på orter som bland annat Södertälje och Malmö, inför en bestämmelse om att staten har rätt att kräva att människor ska bosätta sig där det finns bostäder och jobb. Då skulle de nyanlända ändå kunna välja mellan många orter (dock inte Södertälje och Malmö etc) i olika landsändar och inte bara ”anvisas” en viss ort eller kommun. Man skulle helt enkelt kunna införa rätten för staten att sätta stopp för människor att flytta in hos släkt och vänner och bo 12, 13, 14 personer i en trea och där varken jobb eller bostäder finns och där de inte heller har en chans att lära sig svenska ordentligt och komma in i samhället.

Nu ska förslaget ut på remiss till organisationer, myndigheter och andra aktörer – många ska ha synpunkter. Vad som sedan, sist och slutligen, blir kvar i förslaget vet vi förstås inte.