En migga: ”Vem fan behöver 7-8 dammsugare därhemma?”

Det kom ett mejl från en annan migga och jag mår illa. Det följer här:

Apropå ditt inlägg på bloggen med rubriken ”De lämnar tillbaka sina makar som om de vore dammsugare”.

Jag känner en person som jobbar i passkontrollen på Arlanda. Han berättar om asiatiska kvinnor, många från Thailand, som antingen kommer ensamma eller tillsammans med sina barn, oftast mellan 3-10 år gamla. Många av de män som dessa kvinnor och barn kommer till och som står som ”garanter” för dem finns i polisens register för sex- eller och barnporrelaterade brott.

Den person jag känner säger att han ibland har stor lust att tala om vad som står på skärmen men att han ju inte får göra det, utan måste släppa in kvinnan och barnet till en man som han vet har begått sex- eller barnpornografibrott. Ofta är kvinnan mellan 20-30 år medan mannen i Sverige är 55+ (inget fel i åldersskillnad i förhållanden, men…)

Kan du inte göra något? För det är ju för jävligt att barnporrdömda personer kan importera ”dammsugare” med tillhörande barn. Och de kan göra det utan att någon enda människa eller myndighet vet om det, bryr sig, eller kan/vill göra något åt det! Att de kan importera ”dammsugare” efter ”dammsugare” är ju fan också konstigt, vem fan behöver 7-8 dammsugare därhemma???

Jag vet att jag skriver för blinda ögon och att jag, när jag talar om dessa och andra vansinnigheter inom asylhanteringen, talar för döva öron. Ingen enda människa med makt och möjlighet ids, orkar, vill göra något. Ingen bryr sig överhuvudtaget. Det är ju inte deras döttrar och deras barnbarn eller deras systrar och systrars barn, så…

© Denna blogg.

Har de alla hönsena hemma på MIG?

Har högsta hönset på MIG alla hönsena (=finlandssvensk form av ”hönsen”) hemma? Det kan man starkt undra när man tar del av hans nya giv (läs och lyssna här): att till hösten resa ut till olika länder i Afrika och Mellanöstern med organisationer som Röda Korset, Terrafem och Kvinnoforum för att – ja, varför?

Att mitt i den allt mer kaotiska asylsökarsituation som råder i Sverige börja ge sig ut i världen för att där ”skaffa sig mer kunskap om hur problemen med hedersrelaterat våld egentligen ser ut”, verkar lätt huvudlöst. Särskilt som MIG erkänner att man inte ens har en aning om hur vanligt det är att människor söker asyl i Sverige på grund av att de blir utsatta för hedersrelaterat våld!

Att MIG söker information och vill lära sig mer om hedersrelaterat våld är givetvis bra; all kompetens som är av vikt i beslutsfattandet på MIG är självklart nödvändig att skaffa sig. Men att nu trumpeta ut att det kan bli lättare att få PUT(=uppehållstillstånd) om man utsatts för – eller riskerar att utsättas för – denna typ av våld som är så oerhört vanlig i stora delar av världen, är märkligt. Nästa stora grupp av asylsökande kommer, efter dessa signaler, att vara kvinnor som påstår sig vara (och en del kan också vara det) drabbade av hedersrelaterat våld. Det finns miljoner mer eller mindre hotade kvinnor i världen så någon brist på sökande till Sverige lär det inte bli. Samtidigt vet de flesta insatta i asylfrågor – även om få låtsas om det och ingen vill tala om det offentligt – att många som söker asyl som förföljda eller hotade av sina makar, mycket snabbt vill ha hit just dessa makar så snart de själva fått PUT…

Som sagt: att MIG skaffar sig mer kunskap och kompetens så att de kan följa utlänningslagen bättre än hittills är viktigt. De som faktiskt är förföljda enligt kriterierna i vår utlänningslag ska förstås ges skydd. Men det gäller samtidigt att inte vara helt blåögd och tro på allt som serveras. Och att, om det visar sig att hedersvåldshistorien var ogrundad och man snabbt söker anknytningstillstånd för den ”hotande” maken, se till att återkalla PUT och återsända dem som fått tillstånd på falska grunder, vilket lagen stadgar att man ska göra.

Dessutom: MIG behöver knappast resa iväg med Terafem eller andra organisationer till länder i Afrika eller Mellanöstern, det finns alla möjligheter att informera sig om dessa frågor i Sverige!

Till slut några viktiga tips till generaldirektör Dan Eliasson om vad verket absolut behöver lära sig mera om:
– minoriteters rättsliga ställning
– statslösa personer
– terroristorganisationer
– förhörsteknik
– bevisvärdering

En migga: ”De lämnar tillbaka sina makar som om de vore dammsugare”

Det kan vara nyttigt att i asylhanteringsdebatten också ta del av miggorna berättar. Eller egentligen faktiskt nödvändigt, om man vill ha en allsidig bild av detta stora och ödesavgörande område. Men inga stora medier har varit intresserade av att visa asylsystemen inifrån, inga andra än den här bloggen verkar ha släppt fram miggorna och låtit deras röster höras. Under kategorirubriken Asyl&Migration finns en hel del av exempel. Här är en liten inblick, en glimt, av hur det kan gå till på MIG och av vad miggorna får stå ut med, berättat av en av dem:

Det är så här att vi på Asyl på Migrationsverket (MIG) får samtal från människor, oftast män (men ibland även kvinnor), både etniska svenska och nysvenska, som tycker att de ska kunna lämna tillbaka en maka/make till verket. Alltså ungefär på samma sätt som en dammsugare som man har köpt på Överskottsbolaget med garanti men som inte hållit måttet. Då ska vi på verket se till att varan skickas tillbaka till tillverkaren i Thailand, Asien, Ryssland eller något land i Afrika, så snart som möjligt eftersom de aldrig vill se denna vara igen i Sverige.

Jag har blivit kallad ”jävla f- – – a” och hotad till livet av dessa ”referenter” bara för att jag beviljat tillstånd till deras defekta dammsugare antingen på grund av asylskäl eller på grund av att de hittat en ny partner. Varför inser dessa vuxna personer inte att de har ett eget ansvar när de gifter sig och tar hit människor?

Detta är allmänt känt på Tillstånd. Oss på Asyl drabbar det bara undantagsvis, när ”varan” söker asyl, som ett nödrop. Oftast får dessa stackars människor inte asyl men under tiden träffar de kanske en ny man (eller kvinna) som verkligen vill ha dem och då får de, enligt nuvarande regler tillstånd på ny anknytning. Just då brukar den tidigare maken/makan ringa upprörda samtal till oss och mena att personen i fråga inte ens ska få bo i samma land som han eller hon och att det är verkets ansvar att se till att han/hon försvinner från Sverige för gott och det omedelbart.

Hur det kommer sig att dessa människor tror sig besitta en sådan makt att de till och med kan bestämma var deras ex-makar ska bo, det förstår jag inte. En gång frågade jag en sådan ”referent” vad han egentligen hade emot att hans f.d hustru hade fått PUT (=permanent uppehållstillstånd) på ny anknytning och hade hittat en ny man som hon var lycklig med. Det skulle ha kunnat hända honom också om han hade skilt sig från en kvinna som var svensk medborgare eller hade PUT i Sverige. En sådan kvinna hade han ju inte kunnat hota med att hon ska skickas tillbaka. Jag sa till honom att han inte äger ärendet och om hans f. d fru hade skäl att få tillstånd så var det vår plikt på verket att bevilja det. Han äger inte oss och han får inte ens veta av oss vad hans ex-hustru har för sig nu, verket skickar inte omedelbart tillbaka henne per express till det gamla landet därför att hon inte motsvarade hans förväntningar. När jag sa så till en som ringde blev han otrevlig och kallade mig för både det ena och det andra.

Men jag har också fått e-post från en etnisk svensk, en högutbildad man, som frågade om verket kan skicka sina tjänstemän till hans bostad därför att han hade bråkat med sin utländska hustru och nu ville han skiljas. Därför tyckte han att verket, som ju hade beviljat hustrun tillstånd (efter hans önskemål och efter många bittra brev från honom till verket angående den långsamma hanteringen) nu också måste vara ansvarigt för att relationen inte höll och även vara ansvarigt för hennes avlägsnande från villan. Själv hade han givetvis inget ansvar och i och med att han ville ta hit en ny kvinna från utlandet som han hade träffat så ville han att den gamla skulle kastas ut från hans villa med verkets hjälp. Sedan måste hon också sättas på första bästa plan från Sverige eftersom han hade tröttnat på henne. Det ansåg han att verket var skyldigt honom, på något vis. Jag svarade honom att visst, vi påbörjar ett ärende om återkallelse avseende hustruns uppehållstillstånd, men vi rycker inte ut till bostaden eller löser hans problem på annat sätt. Då fick jag höra f-ordet igen…

© Denna blogg. Citera gärna men ange källan.