…men jag gör det nu, i alla fall. Läs här om frågan. Och här.
Jag hade inte tänkt skriva eftersom ”alla andra” redan gör det från alla tänkbara håll och ur alla tänkbara synvinklar. Men efter att ha funderat över hur det överhuvudtaget är möjligt i ett land som Sverige som alltid påstår sig vara så ”demokraaatiskt” och så ”fritt” och säger sig ”vääärna om åsikts- och yttrandefrihet” och som talar vackert om ”integriteeet” etc, att kläcka en sådan idé som den som nu ska röstas om, så får väl också jag dra mitt lilla tankestrå till den jättelika tankestacken.
Thomas Gür skriver i sin insiktsfulla kolumn på ledarsidan i Svenska Dagbladet med rubriken Unga ledamöter törs inte mopsa sig, bland annat:
Det är ont om människor som vågar gå på tvärs. Även om det kommer in fler unga än någonsin, blir det ingen förbättring, menar hon. (Margit Gennser som satt i riksdagen från det hon var 40 tills hon var 70, år 2002).
– De unga är värre. De är karriärister som inte vågar säga emot. Det är farligt när unga människor som inte jobbat plötsligt får 40.000 kronor i månaden. Det kommer de inte att få någon annanstans.”
Grundarvodet till en riksdagsledamot uppgår numera till 52900 kronor i månaden utöver traktamenten, fritt årskort på SJ och andra förmåner. Som ledamot får man 25000 kronor under mandatperioden för politiska resor inom EU och lika mycket för studie resor utomlands.
Det är inget fel med god ersättning – våra folk valda beslutfattare ska inte behöva snegla åt alternativa inkomstkällor. Men i ersättningarnas omfattning och nivå finns också förklaringen till att frihetliga unga riksdagsledamöter i borgerligheten, och med dem även äldre kolleger, inte står emot partipiskan, utan är beredda att rösta igenom ett vidsträckt, illa tänkt och illa skrivet lagförslag om massavlyssning.
Det ligger säkert mycket, mycket mer än de flesta av dem det gäller är beredda att erkänna i det Thomas Gür skriver. Men på onsdag är det ”upp till bevis”, då får vi se vilka av de unga, äldre och gamla som tar ett personligt ansvar och följer sin inre röst och lyssnar på sina väljare. De som låter sig piskas in i leden för rädsla att bli ”mobbade” eller av rädsla för att deras politiska karriärer ska hindras kommer inte att få något annat än förakt från mig och många, många andra. Förresten: vilka politiska karriärer ska de då värna om, ifall folket sedan inte vill rösta på dem mer?
Merit Wager 