Jag har varit bortrest 3: 70 meter rakt ner i urberget

Läs först de två tidigare delarna i min lilla miniserie här och här.

I del 2 av miniserien framkom var jag hade varit: i Euraåminne (på finska Eurajoki), i kärnkraftanläggningen där redan två anläggningar är i bruk (Olkiluoto 1 och 2) och den tredje är under uppbyggnad och ska stå helt klar år 2011. Under uppbyggnadsperioden får totalt ca 30.000 personer/år – direkt eller indirekt – jobb här och under den mest intensiva tiden beräknas ca 2.500 personer jobba här samtidigt. När sedan anläggningen är färdig innebär det fasta anställningar för 150-200 personer.

Hur som helst, det var oerhört intressant att få se hur ett kärnkraftverk växer fram och att få en mängd infomation och fakta så att jag kan forma min egen uppfattning baserade på egna erfarenheter och direkt information. Och som det är i Finland så är det ju inget snack om saken: det finns inget bättre alternativ än kärnkraft! Samma sak torde gälla Sverige, men i Finland är det mycket tydligt att kärnkraft är ett måste eftersom det lilla landet annars blir för beroende av den stora grannen i öster.

Jag träffade chefen för TVO (Teollisuuden Voima = Industrins kraft), Martin Landtman och Veijo Ryhänen, ledande sakkunnig i samma företag. Veijo Ryhänen infomerade om blev vår guide på på området. Tre bolag konkurrerar om att bygga fler kärnkraftverk i Finland och alla tre har gjort sina miljökonsekvensbeskrivningar (mkb) och ska bedömas av regeringen före årets utgång.

Allt jag såg och hörde i Olkiluoto var intressant och spännande, men den största upplevelsen var nog att komma in genom stålgrindarna till den lilla ingången som ledde in till berget där kärnkraftsavfallet förvarades. Med hjälm på huvudet (jag avskyr att ha hjälm) och tillsammans med Veijo Ryhänen, en till ur personalen samt en väktare, bar det av in och ner i urberget. Hissen gick så fort att när Veijo sa att ”nu är vi 70 meter under jorden, 70 meter rakt ner i urberget”, så var det lite svårt att förstå. Men det kändes nog lite jobbigt att tänka sig att det var 70 meter kompakt berg ovanför huvudet…

Där nere fanns två stora silos och enorma cementlådor som avfallet packades i innan de sänktes ner i silosarna. Det luktade svagt, en främmande lukt som kändes lite som blött papper eller så. Men det var nästan kliniskt rent, eller kändes i alla fall så eftersom väggarna och taket var vita och golvet ljust.

Efter att vi tagit hissen upp mot jordytan och innan vi fick gå ut i solen och den friska luften igen, fick vi kontrollera i en apparat att vi inte var kontaminerade. Det var ingen, som tur var. Och sällan har det känts så skönt att komma ut som efter det här urbergsbesöket!

Katarinahissen är 38 m hög. Kaknästornet är 155 m högt.

Fortsättning följer.

”Vi ser bloggare som vilka journalister som helst”

Per Schlingmann. Foto: Moderaterna.

”Vi ser bloggare som vilka journalister som helst och som viktiga aktörer”. Så säger moderaternas partisekreterare Per Schlingmann i Dagens Nyheter idag (bara i papperstidningen, det finns ingen länk, tyvärr). Han berättar också att han själv och försvarsminister Sten Tolgfors i måndags träffade böoggare och diskuterade försvarsfrågor. Han har också ordnat möten med bloggare där biståndsminister Gunilla Carlsson och migrationsminister Tobias Billström deltagit

Nu rasar säkert ”gammeljournalisterna”, speciellt de många som på allvar tror att ”journalist” är ett kall, ungefär som man ansåg att sjuksköterskor och lärare hade ett kall (och präster) förr i tiden. Jag känner människor som inte på åratal jobbat som journalister men som absolut påstår att ”Jag är JOURNALIST och även om jag inte jobbar som sådan utan med något helt annat, så är jag JOURNALIST. En gåpng JOURNALIST, alltid JOURNALIST!”. De blir mycket förnärmade om man vågar andas att ”det är du ju inte alls, du är ju tjänsteman på X-myndigheten.” Från och med nu ska jag lägga till: Men det är klart: startar du en vettig blogg så…”

Snart försvinner förhoppningsvis de rigida ”gammeljournalisterna” (och då syftar jag inte på deras ålder utan deras gammaldags inställning) som tror att journalistyrket är ett kall och som talar föraktfullt om bloggar. Att vara journalist är absolut inget kall, det är att återge verkligheten, förmedla nyheter, utveckla tankar och analysera skeenden etc. Att ”föra journal”, ”journal” = från franskan, eg. ”daglig”, ”dagbok”. Deras inställning – som bl.a. en välkänd SVT-profil uppvisade i en intervju för något år sedan – att de minsann inte läser vad som skrivs på bloggar och att ”bloggar skulle inte kunna existera om de inte snyltades på oss”, är totalt outdated. Många i regeringen och på regeringskansliet, och många riksdagsledamöter och andra tongivande personer i maktpositioner läser bloggar och har samma inställning som Per Schlingman. Så det är dags för ”gammeljournalisterna” att inse att bloggarna är här för att stanna och att de jämställs med andra som förmedlar information. Inte bara av Per Schlingmann, han är bara den som tydligast uttryckt vad många andra tycker.

Tack för det raka och tydliga erkännandet av seriösa bloggare, Per Schlingmann!

Från en bloggare som i sann mening är journalist och som under drygt tre år har ”fört journal”. Läs här.

FRA-lagen brott mot mänskliga rättigheter?

Läs först Jag hade inte tänkt skriva om omröstningen gällande den s.k. FRA-lagen…

”Alla” har skrivit och uttalat sig om den så omtvistade lagen om avlyssning av alla invånare i Sverige. En förkrossande majoritet som kunnat läsas och höras i offentligheten – på bloggar, i tidningar och i radio och tv – har varit emot den här starkt integritetskränkande lagen. Idag skriver Dagens Nyheter om hur Utlandet dömer ut lag om avlyssning och citerar den internationella organisationen Privacy Internationals biträdande generalsekreterare David Banisar, som har följt debatten om det svenska FRA-förslaget:

”Jag kan inte föreställa mig hur den här lagen ska kunna klara de krav som ställs i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.”

Sverige är inte ”frihetens stamort på jorden” och har inte varit det på länge, men går FRA-lagen igenom så är den gnutta av frihet invånarna har haft (och den är minimal) också borta. Sverige blir ett land som kommer att anmälas till Europadomstolen för – just som David Banisar säger- ”brott mot mänskliga rättigheter”. Så här står det i artikel 8 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna som också Sverige har ratificerat:

Envar har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv sitt hem och sin korrespondens.

Det är huvudregeln. Därefter följer texten:

Offentlig myndighet må icke störa åtnjutandet av den rättighet med undantag för vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till landets yttre säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd, förebyggande av oordning eller brott, skyddandet av hälsa eller moral eller av andra personers fri- och rättigheter.

Detta lär Europadomstolen få ta ställning till i ”fallet Sverige” om lagen röstas igenom i Sveriges riksdag den 18 juni 2008. Då får Sverige bevisa att det föreligger sådana omständigheter just i Sverige (till skillnad från i andra EU-länder), att en så gravt integritetskränkande lag är försvarbar och inte ska ses som ett brott mot medborgarnas och invånarnas fri- och rättigheter. För att Sverige kommer att anmälas till Europadomstolen om en sådan här Stasi-lag går igenom är absolut säkert.

De riksdagsledamöter som röstar efter sin egen inre övertygelse och inte partipiskelinjen, och som då säger nej till lagen, de kommer att bli hjältar bland folket. Det folk som har röstat på dessa personer för att de ska företräda dem och fatta kloka och rätta beslut i stora frågor som berör hela oss alla på djupet.

Jag tror att lagen kommer att röstas ner. Jag är inte säker, men jag tror. Och hoppas!