Sverige, Sverige, Stasiland

Jag finner inte ord just nu. Därför hänvisar jag till andras ord. Bland annat är:

Personval och ideologisk övertygelse kontra partilojalitet (DN)
Riksdagen röstade igenom FRA-lag (DN)
Birgitta Ohlsson avstod (SvD)
Riksdagen röstade ja till FRA-lagen (SVT)
Vi KU-anmäler FRA-lagen (Kalle Larsson, v)

Just det!

Okej, nu tar vi det från början… är rubriken på en bloggning gjord av Johan Ingerö i går, 17 juni. Läs den! Och tänk lite själva innan ni jagar livet ur några få modiga riksdagsledamöter som försökt att stå upp mot den enorma politiska diktatur som råder inom varje parti i Sveriges riksdag. Det är lätt att stå utanför och skrika och tycka och protestera. Men hur många skulle klara av och orka med den mobbning och press som de ”oliktänkande” tvingas utstå när de i en livsavgörande fråga vill agera enligt sin egen inre övertygelse i stället för att piskas in i ledet? Ärligt talat.

Vad man bör arbeta stenhårt för är att få till stånd riktiga personval, sådana som t.ex. i Finland. Där är varje riksdagsledamot till 100 % ansvarig gentemot sina väljare i första hand och i andra hand gentemot det parti de representerar. Hade det rått ett sådant system också i Sverige så hade den här lagen knappast kunnat röstas igenom…

Vem är Björn Jalkeby?

Vem är Björn Jalkeby? Är det författaren Björn Ranelid som också heter Jalkeby och av någon anledning kallar sig så i vissa sammanhang? Eller är Björn Jalkeby en helt annan person som bara tagit sig rätten att använda ett foto av Björn Ranelid för att presentera sig själv? Eller är det en person som varken egentligen heter Björn Jalkeby eller är Björn Ranelid utan bara har satt ihop namnet men egentligen heter något helt annat? Mystiken tätnar…

Bloggläsare i 160 länder!

Nu har det tillkommit läsare i ytterligare ett land: Lichtenstein. Därmed finns ni som läser min blogg i 160 av världens ca 195 länder. (Lista över alla länder finns under Kontakt & Info ovan)

Lichtenstein är ett litet furstendöme med knappt 34.000 invånare varav ca 5.200 bor i huvudstaden Vaduz. Det ligger mellan Österrike och Schweiz.

Det är inte jag…

…som har skrivit den tragikomiska ”Till alla anställda” som jag publicerade på bloggen midsommaren 2006.

Den här texten cirkulerar tydligen nu i bloggosfären och en del har kanske hämtat den från min blogg. Tack till dem som ville ge mig credit för texten för att ni trodde att det var jag som hittat på den, men jag fick den själv av någon och publicerade den för att jag tyckte att den gärna kunde läsas av andra också. Jag minns inte längre vem jag fick texten av, jag minns bara att det inte heller var den personen som hade skrivit texten och att det var därför jag inte angav någon källa. Men någon har dock skrivit texten, och så mycket kan man ju säga att han/hon har fått många att skratta eller le lite igenkännande så tack till honom/henne!

Ja, vad hände egentligen? Och vad händer nu på avlyssningsfronten?

Jag följer förstås, så gott det går, turerna i frågan om ett eventuellt införande av den integritetskränkande, totalkontrollerande avlyssningslagen. Det är ofattbart att Sverige, som alltid sagt sig stå för frihet på alla plan, stiftar lag som gör att varenda kottes privata korrespondenser och kommunikationer avlyssnas och avläses! Och sedan ska vi till råga på allt själva betala för att vara totalkontrollerade, enligt uppgift i bland annat Dagens Nyheter: 75 miljoner kronor via mobil- och bredbandsräkningarna. En stilla undran: de som varken har mobiltelefon eller bredband, ska de inte betala något?

Det här är en hemskt påhitt. Det visar också med mycket stor tydlighet att Sverige inte är ett fritt land, att Sverige inte bryr sig om folkviljan, att Sverige därmed inte heller är en demokrati. Sverige är, som jag sa i mitt förra inlägg ett märkligt land, ett paradoxernas land, ett rist-på-civilkurage-land, ett kollektivland, ett nästan Stasi-land, ett partipiskeland.

Jag håller med Svenska Dagbladets utmärkta ledarskribent Sanna Rayman (alltid med egna tankar och analyser, med en helt egen ton i det hon skriver) om att riksdagsledamoten Alice Åström, v, har en stor poäng när hon säger:

”Det (lagen) går inte att lappa och laga i efterhand. Inte heller blir kränkningen mindre av att vi granskar den i efterhand. Lagstiftningen backar sällan bandet när den här sortens inskränkningar väl är på plats.”

Det är fruktansvärt otidsenligt och odemokatiskt att ha ett system som man har i Sverige där partipiskorna viner så hårt att (delvis) folkvalda ledamöter i riksdagen nästan brister i gråt i talarstolen och inte kan stå för en annan åsikt än sitt parti i livsavgörande frågor för Sverige och dess framtid! Det verkar vara ett enormt stort och obehagligt påtrycknings- och utpressningsmaskineri som sätts i gång mot dem som försöker hävda sitt personliga ansvar gentemot sitt eget samvete och sina väljare. Personvalda (de är ytterst få i Sveriges riksdag), dit bland annat Annie Johansson, c, och Fredrick Federley, c, hör, pressas och manglas så att det är ett under att hon (de) står på benen efter det. Mot mobbning i skolor och på andra arbetsplatser finns lagar och regler. I riksdagen är det tydligen okej att pressa enskilda ledamöter till galenskapens rand och om de inte rättar in sig i ledet så viner piskan och sedan blir det ”the silent treatment” och utfrysning.

Försök orka stå emot, Annie, Fredrick, Birgitta, Karl, Cecilia m.fl. som är starkt tveksamma! Bryt det svenska fegmönstret, nöj er inte med kosmetiska förändringar och ytterligare påbyggnader av kontrollstationer och annat som ändå inte betyder något i praktiken. Och låt er inte malas ner under mobbarnas fötter, det är inte värt att sälja er själ för att de ska klappa er på axeln om ni inte kan se er själva i spegeln och om ni förlorar era väljares respekt!

Vad hände egentligen?

Det blev liksom ”upp som en sol och ner som en pannkaka” med FRA-lagen. Ärligt talat så fattar jag inte på tisdag kväll den 17 juni vad som hände och var vi står nu. Kanske klarnar det i morgon, kanske skingras dimmorna då. Who knows.

Märkligt land. Paradoxernas land. Brist-på-civilkurage-land. Kollektivland. Nästan Stasi-land. Partipiskeland. Suck.