En migga: ”Utländska pass utfärdade på falska grunder accepteras som bevis på identitet av åklagare.”

Det kom ett mejl från en migga med chockerande uppgifter om att åklagare anser att personers identiteter är styrkta trots att åklagarna vet att passen är utfärdade på falska grunder:

På AIHIAS – Alternativ initial handläggning av irakiska asylsökande (läs bl.a. här, min anm.) anmäler vi alla falska handlingar till polisen, där en åklagare tar över ärendet. Men, och nu till det tråkiga: om en person har ett falskt medborgarskapsbevis och ett ”äkta pass” (utfärdat med hjälp av det falska medborgarskapsbeviset) så anser åklagaren att identiteten är styrkt och medborgarskapsbeviset omhändertas och förstörs.

Men hur kan man anse detta? Personerna ifråga kan ju ha tagit ett namn ur luften, efter en död släkting, en klasskamrat eller vem som helst och förfalskat medborgarskapsbevis i deras namn. Och sedan knallat iväg till myndigheterna i Irak, fått ett pass, ett ”äkta” pass men i falskt namn och sedan tagit sig till Sverige där de – helt plötsligt – ges en ”äkta” identitet av svenska åklagare, tack vare sina felaktigt pass som de fått genom falska identitets- och medborgarskapsbevis…

Läs några av mina inlägg på temat redan för 8 månader till 1,5 år sedan på samma tema under rubrikerna:
Iraks ambassad i Stockholm sägs ha utfärdat 26.000 pass, många på falska grunder – 30.1 2007
Om dokumentlöshet och falska identiteter – 31.1 2007
Iraks ambassad i Stockholm har utfärdat 13 327 nya pass – 31.1 2007
Norska regeringen varnar för pass utfärdade av Iraks ambassad i Stockholm – 3.2 2007
Vidare om de irakiska passen – 3.2 2007
”Det finns en risk…” – 13.11 2007

© Denna blogg.

”Alla tjänar på om debatten lägger sig”

Alla tjänar på om debatten lägger sig är rubriken på en artikel i Expressen idag (25 juni). Det är statsminister Fredrik Reinfeldt som säger så.

Jag hajade till när jag läste det och min första tanke var: ”Varför har han inga rådgivare utifrån?” Hade han haft det så hade de absolut avrått från honom att på det här sättet, i en enda mening, slå ner hundratusentals människors seriösa och – till stor del – legitima ilska och oro över en lag som de blivit pådyvlade. Inklusive ordföranden i hans eget ungdomsförbund, MUF, Niklas Wykman som sagt att han avgår om det inte sker en ändring. Det ter sig som tämligen övermaga att säga till starkt engagerade människor att ”alla tjänar på att debatten lägger sig”. För dem (oss) är det här knappast bara fråga om en ”debatt”!

Inte heller är det särskilt klokt att säga som statsministern gör i intervjun i Expressen:
”Man driver upp en stämning och en beskrivning som ligger långt ifrån vad lagstiftningen handlar om. Och ändå fortsätter debatten på det sättet.”

Uttalandet indikerar att Fredrik Reinfeldt – och därmed regeringen – anser att de hundratusentals människor (bland annat många som röstade på m) som kritiserar lagen och hanteringen av lagförslaget är korkade och inte har förstått vad FRA-lagen handlar om. Om statsministern tror att en sådan inställning gör ilskan mindre och att debatten lägger sig snabbare så har han kapitalt fel.

Vad statsministern och de som är hans in house advisers inte tycks vilja inse är, att det här är en minst lika stor fråga som almstriden var för 30 år sedan! Inga jämförelser i övrigt, men engagemanget är lika stort nu (större!). Skillnaden är att kampen mot en lag som man upplever som djupt integritetskränkande kommer att föras på ett helt annat sätt än kampen för att almarna i Kungsträdgården skulle få vara kvar. Då klättrade man upp i almarna och man tog striden ansikte mot ansikte med polisen; nu förs kampen både på nätet och IRL på många orter och arenor i landet: på Facebook och bloggar, utanför riksdagen på Mynttorget och i Ring P1 etc och involverar så många fler.

Folk är förbannade och kommer inte att lugna ner sig och debatten kommer inte att lägga sig. Att ingen i statsministerns krets har kunna göra det klart för statsministern är tragiskt för det kommer att skada honom under all framtid att han uttalar sig så Göran Persson-aktigt som han nu gör. Antalet fadäser som en statsminister kan göra torde snart ha nått gränsen för det acceptabla och det kommer att leda till ett väljarras av aldrig tidigare skådat slag vid nästa val. Alliansröstarna lägger sig på soffan, de kan inte tänka sig att rösta på det andra blocket och det andra blocket kommer att segra utan problem men – och det blir ett svårt dilemma – med röster från långt färre än 50 % av de röstberättigade. Dilemmat – eller problemet – blir då att vi får en regering med ett mycket svagt stöd hos folket, men ett starkt stöd hos den lilla minoritet som masat sig till valurorna. Kan en regering och riksdag som tillkommit på sådana grunder fortfarande kallas ”demokratisk”?

Reinfeldt & Co! Ni måste ändra inställning och taktik nu! Kalla in några självständigt tänkande bloggare, debattörer, tänkare i varierande åldrar och med varierande bakgrunder till ett öppet samtal om vad som pågår ute i verkligheten, utanför Rosenbads och riksdagshuset tjocka väggar. Våga ta itu med sanningen och göm er inte som strutsar i en bunker. Sagt i all välmening och med en stark övertygelse om att statsministerns förhoppning om att debatten ska lägga sig är fåfäng.

En blind leder en synskadad

”Migrationsverket får kritik – nu ska verket självt reda ut vad som gått fel”. I den meningen i tidningen Dagen sammanfattas på ett utmärkt sätt det jag valt som rubrik för det här inlägget. Det handlar om att Migrationsverket inte klarar av att utse tillräckligt duktiga jurister och advokater som ska hjälpa asylsökande. Detta enligt regeringens utredare som dock inte anser att lagen behöver ändras. Verket ska självt få reda ut vad som har gått fel.

Jag är inte för en massa lagändringar hela tiden, tvärtom. Men jag undrar lite hur utredaren, som kritiserar Migrationsverket för dess anställdas oförmåga att utse kunniga jurister, tror att samma verk ska klara av att utreda vad som gått snett…

Om Migrationsverkets svårbegripliga beslut

Shohreh som sökte asyl år 2002, är ensamstående och ogift mamma. Arvin är hennes son, 4,5 år gammal och född i Sverige. De ska utvisas. Till Iran. Där det, enligt Migrationsverket, går alldeles utmärkt att vara en ogift kvinna med barn utanför äktenskapet, och där det kommer att fungera utmärkt för Arvin som aldrig ens har satt sin fot i landet. Inga problem. Det strider inte mot ”barnets bästa” så som det talas om i FNs barnkonvention att sända ett barn till ett land som Iran, där sharialagen visserligen hänger som ett svärd över människors huvuden, men där barnet med sin ogifta mamma kommer att kunna leva ett gott liv. För det vet Migrationsverkets kunniga och rättrådiga handläggare och beslutsfattare som med osviklig rättskänsla och glasklar logik skriver:

Den åberopade grunden för att det skulle föreligga skyddsbehov, d.v.s. att Shohreh fött ett barn utom äktenskapet, har redan prövats och utgör inte en ny omständighet. Åberopad skriftlig bevisning utgör bevisning till styrkande av en redan prövad omständighet.

Kan någon förklara det här för Arvin, som tidvis varit placerad i fosterhem här i Sverige för att hans mamma inte orkat ta hand om vare sig honom eller sig själv? (Han är just nu tillbaka hos sin mamma).

Och kan någon förklara för A, asylsökande från Etiopien och sambo med B, eritreansk medborgare med permanent uppehållstillstånd i Sverige, varför och hur det är i hennes åttamånaders babys bästa intresse att hon utvisas till Etiopien och därifrån ansöker om att få återförenas med sin make och sitt lilla barn? Barnet, som är eritreansk medborgare och har beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige, kan inte följa med henne och hur länge hon tvingas leva åtskild från man och barn vet ingen. Hon kanske aldrig ens får tillstånd att lämna Etiopien, att få utresetillstånd därifrån är ingen självklar sak. Kan någon – gärna på Migrationsverket – förklara varför man inte använder sig av de undantagsmöjligheter som finns i utlänningslagen i detta fall? Nej, för där har man bestämt sig för att inte heller utvisning av en mamma till en baby strider mot vad som stadgas i FNs barnkonvention om ”barnets bästa”:

Mot bakgrund av det redovisade finner verket, vid en sammantagen bedömning av omständigheterna i ärendet, att det faktum att du nu har ett barn och en sambo i Sverige inte, enligt lagens mening, medför att det kan anses föreligga hinder mot att verkställa ditt avvisningsbeslut. Det har vidare, enligt Migrationsverkets uppfattning, inte heller i övrigt framkommit några sådana nya omständigheter som medför att det föreligger verkställighetshinder. Förutsättningarna för att bevilja dig uppehållstillstånd med stöd av 12 kap. 18 § utlänningslagen är därmed inte uppfyllda.

”Hej då, min lilla baby! Mamma måste åka nu och lämna dig här. Om vi har tur kommer jag tillbaka när du är 1,5-2 år och har vi otur så ses vi inte mer.”