En kopp kaffe med Christofer Fjellner, EU-parlamentariker

Jag har haft nöjet att ha med Christofer Fjellner (m) – EU-parlamentariker sedan fyra år m.m. – att göra redan innan han kom till EU. Ibland, under åren, har våra vägar korsats och alltid har våra möten, om än korta, varit trevliga och sympatiska.

Idag var det dags för en hel timmes prat om viktiga frågor över en kopp kaffe på stan. Samtalet blev mycket givande och jag gick från mötet med lätta steg. Det är trevligt att träffa en person som bryr sig, som är kreativ och som får saker och ting gjorda. Christofer Fjellner är sådan.

En äldre man stod i kaffekön före oss. ”Det där är Sven Johansson”. Christofer kände genast igen mannen. ”Han var MUF-ordförande från 1957″. Och så inledde han ett animerat samtal med en engagerad Sven Johansson som bubblade över av idéer. När Sven lämnade oss sa han: ”Vad ni än gör, bli inte gamla!” Det kändes lite tragiskt att han sa så…

Jag hoppas att jag snart får anledning att sammanstråla med EU-parlamentets nästyngste parlamentariker igen!

P.S. Christofer Fjellner skriver på sin blogg om att EU ska inte reglera och avgiftsbelägga bloggar. Läs den texten här! Själv blev jag intervjuad i Uutiset i SVT idag om just detta vansinnesförslag.

Adil, den oskyldige uiguren från Guantánamo – del 2

Det kommer att bli många delar i den här serien och längre fram, när fler texter är skrivna, samlar jag dem i ett enda dokument. Som en bok. Till dess länkar jag till tidigare texter, som här: Del 1.

Dagsfärsk information:
Samma verksjurist vid Migrationsverket, Helene Hedebris, som tillsammans med rättschefen Henrik Winman fattade avvisningsbeslutet gällande Adil Hakimjan den 19 juni i år, har nu fått advokaten Sten De Geers överklagan till Migrationsdomstolen! Samma person alltså, om vars beslut han bland annat skriver så här:

Migrationsverket har inte handlagt ärendet med erforderlig omsorg och dessutom förfarit grovt oredligt genom att vilseleda det offentliga biträdet i ett ytterst väsentligt avseende. Migrationsverkets vägran att tillåta muntlig handläggning inför de tjänstemän som föredragit och beslutat i ärendet har sannolikt bidragit till verkets misstag i ärendet.

Förstår ni som läser detta hur allvarlig den anklagelsen är? Hur allvarligt det är att en av Sveriges främsta – i mina ögon den främsta – ”flyktingadvokaten”, Sten De Geer, som sysslat med asyl- och flyktingfrågor i långt över 20 år, skriver så i ett överklagande till Länsrätten i Stockholms län (Migrationsdomstolen)? Och förstår ni – och regeringen, riksdagen, JK och Sveriges Advokatförbund m.fl., – hur illa ställt det är när en verksjurist och en rättschef kunde släppa ifrån sig ett beslut som Sveriges främsta flyktingadvokat mer eller mindre helt sågar?

Flera andra allvarliga misstag (av slarv, okunskap, nonchalans?) har begåtts i hanteringen av och beslutsfattandet i Adil Hakimjans ärende. Två av dem:

Migrationsverket har läst handlingarna i ärendet till den grad slarvigt att man uppfattat att två av H:s svågrar blivit avrättade på grund av politisk aktivitet trots att det mycket tydligt angivits att det är en svåger som avrättats.

Migrationsverket hade så bråttom när beslutet skrevs att man missat att Thomas Hammarberg är kommissionär för mänskliga rättigheter vid Europarådet, en i sammanhanget synnerligen väsentlig uppgift.

Vartenda ord, vartenda uttalande, varenda tjänsteanteckning ska visas upp till allmänt beskådande med krav på att någon – regeringen, riksdagen, EU – agerar mot den myndighet som så flagrant låter sina anställda slarva igenom ett beslut som är livsavgörande för en oskyldig man från en svårt förföljd minoritet i Kina som suttit i en bur i fyra år och inte har sett sin familj på snart nio år!

Det här ska inte gå ouppmärksammat i vare sig Sverige eller andra länder – många internationella medier följer Adils öde – och dumhet, ignorans, okunskap, ovilja att agera humant ska inte bara stävjas, det ska stoppas!

Fortsättning följer…

© Merit Wager

Adil, den oskyldige uiguren från Guantánamo – del 1

Nu börjar jag att, här på bloggen, berätta den otroliga historien om Adil, uiguren från Kina som hamnade i Guantánamo och oskyldig satt inlåst i en bur i fyra år och som sedan släpptes och dumpades av USA i Albanien av alla ställen, så snabbt att ingen hann reagera. Här finns en liten introduktion på TV4:s sajt. Lyssna också på Randi Mossige Norheims inslag i SR om de oskyldiga uigurerna i Tirana, Albanien.

Redan i maj 2006 kontaktades jag av diverse organisationer och jurister i USA som bad om hjälp med att få Adil till Sverige där han har en syster. USA ville snabbt få ut honom ur landet, kanske för att han (och ytterligare några oskyldiga uigurer) inte skulle hinna inleda en rättsprocess mot amerikanska staten för det lidande de utsatts för av USA och dess regering.

Då, sommaren 2006, gick det inte att göra mycket eftersom man måste finnas i landet för att söka asyl och Adil hade tvångsförts till – och dumpats i – Albanien.

Nu finns han i Sverige sedan november förra året. Han har sökt asyl och han har träffat sin syster som han inte sett på många år. Sin fru och sina barn har han inte heller sett på snart nio år… Och i Albanien finns inga andra uigurer än han själv och fyra andra män som också tvångssändes dit. Och Albanien tillåter enligt muntliga uppgifter till Adil inte familjeåterförening. Principen om familjens enhet är rättsprincip i anslutning till Genéve-konventionen!

Läs bland annat här, här och här lite av vad som skrivits och nämnts i media i Sverige om Adil. Snart följer mer information om Adil och hans öde – uppbackad av dokument som jag kommer att lägga upp och länka till eller citera ur. Det är dokument som visar en skrämmande omänsklig inställning till denne man och hans unika levnadsöde och lidande. Det är dokument som visar inkompetens och slarv utan like på högsta nivå inom Migrationsverket. Man tror inte att det är sant, eller rättare sagt: allmänheten tror knappast att det kan gå till så som t.ex. i Adils fall, men vi som agerat på asylområdet i decennier, vi vet. Advokater vet. Jurister vet. Ombud av olika slag vet. Frivilligorganisationer vet. ”Alla” vet. Ändå pågår det, dag ut och dag in och nonchalansen finns alltså ända uppe på ledningsnivå inom Migrationsverket.

Fortsättning följer…

© Merit Wager