• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Också ett sätt att ta sig in i Schengenområdet

I Finland har, rapporterar Yle, Gränsbevakningsväsendet avvisat tiotals personer som gett sig ut för att vara sjömän för att olagligt försöka komma in i landet.

Ett utländskt rederi som inte existerar meddelade att dess fartyg anlöper en finländsk hamn och bad om visum för att sjömännen skulle komma in i Schengenområdet. I verkligheten existerade alltså inte fartyget, eller så befann det sig på andra sidan jordklotet.

Efter att bluffen uppdagats beviljades inga visum och besättningen togs inte emot. Det senaste försöket stoppades i mitten av juni. Den större rörelsefrihet som gäller sjömän utnyttjas mycket i Europa för att olagliga inresor.

Följande frågor ställde jag till ansvariga på den svenska Kustbevakningen. Och jag fick snabba svar!

Fråga: Hur gör hanterar man i Sverige motsvarande situation?

Svar: Man hanterar situationen i Sverige på ett liknande sätt som i Finland. När information kommer in till Kustbevakningen, görs en kontroll av det aktuella fartyget och rederiet, var det befinner sig och hur rimliga uppgifterna är. Detta görs i samråd med andra gränsbevakningsmyndigheter. Sveriges Skeppsmäklarförening har även blivit informerad om att mäklare kan bli utsatta för denna typ av brottslighet.
När ett försök till illegal invandring uppdagas kontaktas gränspolisen, för kontroll vid landets flygplatser, och för vidarebefodring av ärendet till andra EU-länders gränsbevakningsmyndigheter .

Fråga: Hur många sådana här falska fartyg med ”sjömän” som försökt ta sig in i Sverige (Schengen) på falska grunder har ni på Kustbevakningen haft att göra med under t.ex. 2007 och hittills i år?

Svar: Under 2007 hade vi ca 10 falska aviseringar om besättningsbyten och hittills i år har vi haft omkring 5. Vid varje tillfälle kan det röra sig om ca 8-20 personer som man försöker få in i landet på detta sätt. Tillvägagångssättet för de som hanterar detta är snarlikt de gamla ”Nigeriabreven”, man skickar ut förfrågningar till flera mäklare om assistans vid besättningsbyten, när sedan motfrågor kommer, så får mäklarna inget svar. Då skickar det falska rederiet ut till någon annan o.s.v.

© Denna blogg.

Som vanligt reagerar myndigheter och traditionella medier långsamt

Idag skriver bland annat Svenska Dagbladet äntligen om en enormt omfattande smugglingen av irakier och ”irakier”, under rubriken Smuggling för miljarder. Det – och en del annat i nära relation till ämnet – har jag skrivit om på bloggen bland annat här:

“Det andra migrationsverket” – 4.11 2007 (om Kalibers utmärkta serie med samma nanm)
“Det andra migrationsverket”, del 2
– 11.11 2007
“Det finns en risk…”
– 13.11 2007
Enkelspårigt om asylsökande och människosmuggling – 16.12 2007
“Det är alltid bra att ha uppehållstillstånd i ett annat land” – 7.1 2008
“Inget annat går att lita på, inget annat är säkert än att USA har ockuperat Irak” – 8.1 2008
Svensk signal: förfalska på bara! -14.1 2008
Migrationsverket: Strunta i lagen eftersom handläggningstiden ska vara kort – 18.1 2008
“Smuggling” eller “organiserad resebyråverksamhet” från Mellanöstern till Sverige? – 20.1 2008

Detta är bara en bråkdel av vad jag fört fram under lång tid. Mer finns att läsa under kategorirubriken Asyl&Migration i vänsterspalten. Tyvärr dröjer det oftast ganska länge innan ansvariga myndigheter och och traditionella medier vaknar…

P.S. Som jag skivit i olika sammanhang tidigare: tänk om de asylsökande som kommit till Sverige och fått uppehållstillstånd här, hade haft med sig de 100.000 till 150.000 konorna – eller mer – som det kostat dem att smugglas hit! Då hade de kunnat börja sina liv här som fria människor och inte som nådehjon, utlämnade åt bidragssystem (skattefinansierade…) och godtycklighet! Därför för jag än en gång fram mina tankegångar om att människor borde kunna söka asyl och uppehållstillstånd på ambassader i sina hemländer. Jag är fullt medveten om att det inte blir så lätt att lösa, men det skulle vara bättre för alla parter om man åtminstone försökte. Läs bl.a. här.

Nu går EU-kommissionen på samma linje som jag

Idag rapporteras i media att EU-kommissionen nu föreslår att flyktingar ska få söka asyl redan på EU-ländernas ambassader på plats, i sitt hemland. Läs och lyssna bland annat här.

Den 29 november 2007 skrev jag i en artikel i Expressen med rubriken (inte satt av mig) Låt flyktingar söka asyl i hemlandet bland annat:

Stationera ut ett lämpligt antal kunniga, erfarna handläggare och beslutsfattare från migrationsverket samt ett antal poliser på relevanta ambassader.

På plats skulle de kunna jobba intensivt och effektivt med att ta emot asylansökningar från människor och kontrollera deras identitet, bakgrundshistorier och asylskäl.
När, eller om, asyl beviljas, får dessa människor själva betala sin resa till Sverige med reguljärflyg vilket torde kosta dem betydligt mindre än de minst 100 000 kronor de annars skulle betala till smugglare.

På så sätt skulle många också kunna ha med sig ett litet eget kapital när de kommer fram till sitt nya land: mellanskillnaden mellan flygbiljetten till Sverige och smugglararvodet.

Troligtvis finns det fallgropar och svårigheter med ett sådant system, men man borde åtminstone ha en vilja att försöka hitta nya lösningar.

Som det nu är så är det ju helt omöjligt att ta sig till Sverige för att söka asyl på laglig väg. Människor är hänvisade till hänsynslösa och giriga flyktingsmugglare.

Dessutom kommer många flyktingar hit med förfalskade handlingar, och Sverige har därför ingen reell möjlighet att veta vilka människor som tas emot och om de ens har några asyl- eller skyddsskäl.

Migrationsminister Tobias Billström är lätt skeptisk till ett sådant här system. Det har han – och alla andra – anledning att vara. Men man har att välja ett av två onda ting:

1. att smugglingen av människor för hundratusentals kronor fortsätter, människor som vi inte ens vet vilka de är.

2. att ha ett system som säkert blir jobbigt på många sätt men där människor kan ta med sig sina hundratusentals kronor till det land som tar emot dem och att mottagningsländerna med mycket större sannolikhet vet vilka de är.

Läs hela min artikel här.