• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Finländarna har gjort en fact finding resa till Irak, del 1

Finländarna genomförde från slutet av oktober till början av november 2007 en tio dagar lång s.k fact finding-resa till Irak. De besökte provinserna Dohuk, Sulaymaniyah, Erbil samt norra Nineve. Med på resan fanns både folk som representerade den finska regeringen, såsom Centralkriminalpolisen, och folk från NGO:s (frivilligorganisationer) som Flyktingrådgivningen. Rapporten var klar i mars 2008.

Varför har man inte från Sverige gjort en sådan resa?

Sverige som tar emot tiotusentals irakier borde väl minst en gång om året göra sådana resor, men hur jag än letar bland Migrationsverkets dokument så hittar jag inget dokument som tyder på att svenskarna skulle ha varit i Irak!? Däremot har de skrivit en rapport daterad den 3 juli 2007 med rubriken: Rapport om delar av Irak som sammanställts efter att en delegation från Migrationsverket besökt Amman i Jordanien. De har alltså suttit i Jordanien och skrivit om förhållandena i Irak…

Återigen: Varför besöker man från Sverige inte Irak (som finländarna), när man har en sådan enorm mängd asylsökande från Irak i Sverige?

Rapporten är omfattande och, på finskt vis, rak och tydlig. Här berättas om hedersrelaterat våld, om tortyr och folk som sitter häktade i 2-4 år innan de ställs inför rätta. Här berättas om prostitutionen som ökat stort i de norra provinserna, om trafficking och om narkotikasmuggling.

I den finska fact finding-rapporten berättas också om hur många män och kvinnor från länder som Sudan, Nepal, Pakistan, Indien, Filippinerna m.fl. lurats till vad som kallas Kurdistan (i norra Irak) i tron att de skulle få jobb i Dubai. I stället har de förts hit på gruppvisum och har stora problem med sina arbetsgivare, med oerhört låga löner (ca 80 € = ca 770 kronor) och med att de får mycket dålig näring (för lite att äta). Deras kurdiska arbetsgivare tar ifrån dem deras pass medan de befinner sig i regionen. Enligt den svenska organisationen Qandil arbetar många medborgare från andra länder här under slavliknande förhållanden.

Enligt UNHCRs representant i Sulaymaniyah berättar kristna att de ibland tvingas bo upp till sju familjer i en och samma lägenhet i staden Ankawa i Erbil-regionen. Samtidigt kunde deltagarna i fact finding- resan konstatera att nya, moderna huskomplex, lyxiga villaområden och välförsedda super markets byggs, speciellt i utkanten av Erbil. Kristna berättar också om kraftigt ökade levnadskostnader och om hur, normala hyror i februari 2006 låg på ca 200 USD för en lägenhet, medan hyrorna för samma lägenheter på ca ett år ökat till 500-600 USD.

Det rapporteras en hel del om skolsystemet och om hur svårt det är för t.ex. yezidier att fullfölja sina studier och för barn att få undervisning på kaldeiska, med mera.

Vad gäller korruption och nepotism rapporterar finländarna:

Enligt organisationer och många personer som intervjuats är korruption och nepotism mycket utbredd i de tre direktoraten i norra Irak. Deta har gjort vanligt folk rasande; de som har svårt att klara sig på extremt låga löner och med starkt ökande kostnader. Dessa uppgifter återkom ständigt och överallt i samtal med lokalbefolkningen under resan.

Jag återkommer i en ny bloggning med mer information från finländarnas fact finding-resa till norra delen av Irak. Då handlar det bland annat om hur det krävs en ”sponsor” för att man ska få komma in i ”Kurdistan”. Denne sponsor är ansvarig för den som flyttar dit. Och om hur det numera är nästan omöjligt för kistna att komma in i de tre norra direktoraten (vilket de kunnat tidigare), eftersom, enligt bland annat Chaldean Culture Society varenda en måste ha en sponsor där. Och om den enorma utvandringen bland kristna till närliggande länder; 84 % av de unga kristna från Ankawa har lämnat området (många har tagit sig ntill Sverige, påpekas det).

Jag ska också berätta vad finländarna rapporterar om hur äkta irakiska pass används av fel personer, hur man ofta har bytt ut fotografiet i passet, om felaktiga (falska) uppehållstillstånd och visa stickers och om att massor av människor använder falska pass. Och om skillnaderna mellan S- och G-pass. Med mera.

© Merit Wager, research och översättning.

Finland: Tiggarbarn omhändertas

Finländska myndigheter tar krafttag mot romer som tillsammans med sina barn tigger på gatorna. Om barn tigger skickas de tillbaka till hemlandet eller så omhändertas de av myndigheterna, det vill säga placeras på fosterhem.

Det rapporterar Hufvudstadsbladet. Läs hela artikeln här.

En migga om att ”Migrationsverket är ett ämbetsverk utan rättslig tradition”

Återigen har en migga (inte densamma som berättat om 17-åringar som är 28…) delat med sig av viktig information som borde få många att reagera. På bloggen finns mängder av unika uppgifter och berättelser (se under Asyl&Migration och Be my guest) om sådant som i andra länder skulle väcka stor uppmärksamhet och anses vara oförlåtligt och oacceptabelt. Som t.ex. dessa texter som handlar om Migrationsverket: Vad skulle du göra? och Vad skulle du göra? undrar en myndighetsanställd.

Mycket av det som berättas skulle i andra länder leda till att folk fick sparken, att regeringen ingrep, att folk blev rejält upprörda. Men inte i Sverige! I Sverige verkar man kunna bete sig hur som helst, här verkar inställningen vara att ”lite bedrägerier och missbruk och utnyttjande av system resp okunnig och oengagerad personal,  felaktig myndighetsutövning och chefer som inte tar ansvar etc får man väl tåla.”

Här följer alltså information från en migga. Men det är väl som vanligt inget att bry sig om…

En tjänsteman, som var en av verkets allra högsta chefer, sade en gång att ”Migrationsverket är ett ämbetsverk utan rättslig tradition”. Med det menade han att begrepp som ”enhetlig rättstillämpning” och ”förutsebarhet i myndighetsutövningen” visserligen är obligatoriska (företrädare för ett ämbetsverk kan inte gärna säga att de skiter i det mesta) men att de här begreppen sitter väldigt tunt på väggarna i ämbetsverkets lokaler.

Jag har noterat att kvantitet alltid går före kvalitet. Men nu har kvantitetstänkandet gått så långt att kvalitetstänkandet inte ens används längre. OBS! Där använde jag automatiskt orden! Migrationsverkets chefer använder nämligen ord som ”kvantitet”, ”pinnar” och ”produktion”. Med all respekt för dem som arbetar vid Volvo, men det låter nuförtiden som att vi på Migrationsverket också tillverkar varor.

Myndighetsutövning består – enligt förvaltningslagen – av ”utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, …eller annat jämförbart förhållande”.

Om Migrationsverket ser sin myndighetsutövning som ”produktion” så kommer besluten ofelbart att börja bli slentrianmässiga. Det betyder att antingen får asylsökande tillstånd på felaktiga grunder, eller så får sökande avslag på felaktiga grunder. Det kan till och med bli så att sökande i olika kategorier samtidigt får ”massbeslut” som går åt olika håll. Exempelvis får (påstådda) ensamkommande barn numera regelmässigt uppehållstillstånd istället för avslag, och palestinier får lika regelmässigt avslag istället för uppehållstillstånd. Och inom anhöriginvandringen får numera nästan alla tillstånd att stanna. Gäststuderande från ett visst land får regelmässigt tillstånd till det visar sig att det förekommer fusk från det landet, då får alla istället regelmässigt avslag. Sökande på verkställighetsstadiet får nästan alltid avslag. Etcetera och så vidare.

En obunden kvalitetskontroll av effekterna av de styrsignaler som Migrationsverkets chefer sänder ut skulle nog visa på hårresande resultat.

Migrationsministerns statssekreterare Gustaf Lind blev nyligen intervjuad i Migrationsverkets personaltidning Inblick (nummer 3:2008). Han sade bland annat att ”Migrationsverket måste bli ett föredöme för andra myndigheter i svensk statsförvaltning”, och ”Här handlar det både om tidsmål och kvalitativa mål”. Men det kan nog inte ske förrän myndigheten Migrationsverket börjar uppföra sig som en myndighet. Och ansvaret för att detta ska ske måste ligga hos cheferna.

© Denna blogg.

”Vem är det som förbjuder?”

Jag fick ett mejl med några frågor från en bloggläsare. Jag försökte svara via mejl, men trots otaliga försök gick det inte, jag vet inte varför. Därför – eftersom personen ifråga tydligen läser min blogg och eftersom hans frågor även har intresse för andra – så lägger jag ut hans mejl och mitt svar här.

I ditt inlägg om Nya sätt att lura sig in i Sverige ställer du frågan till en migga om det inte tas fingeravtryck i anknytningsärendena. Du får svaret:

”Nope. När man söker på anknytning tas inga fingeravtryck. Migrationsverket vill göra det, men får inte. Dessutom körs inte EURODAC mot polisens register, det är förbjudet. Så det spelar ingen roll om man åker fast för brott, fingrarna avsöljar inget.”

Min fråga till dig: Vem förbjuder Migrationsverket att ta fingeravtryck? Varför är det förbjudet att köra EURODAC mot polisens register? Vem har förbjudit det?

När jag läser bloggar om immigrationen så läser jag ofta: ”Det är förbjudet. Man får inte kontrollera det och det, m.m, det är förbjudet”.

Vem är denna censor som lägger munkavle på folk? Som skrämmer folk till tystnad? Som sätter (bildlikt), handfängsel på folk. Det skulle jag vilja veta. Vet du?

Mitt svar:

Om jag visste vem som förbjuder folk att agera och tala så skulle jag skriva det! Jag undrar själv varje dag vem som sätter munkavle på folk (vanliga svenskar) och skrämmer dem till tystnad. Jag har aldrig begripit denna oerhörda rädsla bland människor i detta land att yttra sig öppet, jag har aldrig fattat vad så väldigt många är så väldigt rädda för. Om vi levde i en stenhård diktatur, om detta var Kina eller Nordkorea, då skulle jag förstå. Men Sverige!!??!

Som sagt: om jag visste vem det är som förbjuder folk att agera och yttra sig så skulle jag berätta. Konstigt nog är det ingen som har förbjudit mig att agera och yttra mig…

Mycket europeisk tv i Finland

Finland sänder mycket europeiska tv-program. Nära 70 procent av programutbudet i finländsk tv är europeiska produktioner. Det är mer än genomsnittet i EU-länderna, visar en ny EU-rapport. Enligt direktivet om television utan gränser måste minst hälften av de program som sänds i EU vara europeiska produktioner. Sju av nio granskade tv-kanaler i Finland når detta mål.

Sändningstiden för europeiska produktioner varierar stort i EU-länderna. År 2006 var till exempel andelen i Sverige cirka 45 procent medan den i Polen var cirka 81 procent.

Rapporten, som gäller perioden 2005-2006, grundar sig på information från medlemsländerna om huruvida direktivet om television utan gränser har lett till att andelen europeiska produktioner som sänds har ökat.

Källa:

Personnummer, bankkonto och id-kort

Äntigen! Allt faller på plats och Thanh är otålig efter att ha väntat i över 5 år och 9 månader: han vill ha id-kort som alla andra och bankkonto så att han kan ha ett bankomatkort som alla andra. Skatteverket har varit snabba och redan gett honom personnummer och personbevis och en massa andra papper och välkomnat honom in i det svenska systemet. Och idag har jag varit med honom på banken – Nordea – för att intyga att han är den han är, så att de skulle acceptera honom som kund och låta honom ansöka om id-kort. Och det gick bra!

Här, på bilden, står nu en överlycklig Thanh med alla sina nya papper i en mapp: skatteverkspapperen och beviset på att han har ett personkonto på Nordea och ett kvitto så att han kan hämta ut sitt första svenska id-kort om några veckor!

Thanh har skrivit en egen text om sina känslor och tankar sedan han för knappt två veckor sedan fick uppehållstillstånd. Så snart jag hinner översätta den kommer den att läggas ut här på bloggen.

Illustration till det jag alltid talar om: att det är svart OCH vitt på asylområdet!

Denna insändare i Dagens Nyheter från Arne Malmgren, processförare på Migrationsverket, är en synnerligen god illustration till det jag alltid framhåller här på min blogg och i andra sammanhang: det är inte svart eller vitt på asylområdet, det är svart och vitt. Samtidigt. Tydligare kan det knappast sägas än det görs när man läser denna och föregående bloggning!

En migga om nya sätt att lura sig in i Sverige

Nästan alltid är saker och ting både svarta och vita – samtidigt. Inte minst på asylområdet. Tyvärr finns det inte alltid kraft och förmåga i Sverige att rensa upp och stå emot allt lurendrejeri, alla lögner och bedrägerier. Men inte heller finns det alltid ork, energi och förmåga att reda ut, lyssna och förstå när det faktiskt finns skäl att bevilja asyl eller åtminstone uppehållstillstånd. Så här berättar en migga:

Det senaste man kommit på vad gäller att sko sig på svenskarna och lura det svenska asylsystemet har nu visat sig. Nämligen:

Personer som på falsk grund fått asyl i Sverige i falsk identitet, begär att få ut en resehandling. Resehandlingen kan utfärdas av Migrationsverket om personen ifråga har fått flyktingförklaring eller så får han ett nytt pass på sitt hemlands ambassad (som har dålig koll…) i den nya identiteten.

Nu finns den ”nye personen” på riktigt. Då tar han sitt riktiga pass, som han har haft gömt någonstans, och så reser han hem. Hem till det land han absolut måste ha skydd gentemot och därför har fått uppehållstillstånd i Sverige… Väl i hemlandet söker han uppehållstillstånd på anknytning i sin riktiga identitet. När han sedan har fått PUT (permanent uppehållstillstånd) så har han två tillstånd, i två olika namn: ett PUT på grund av asyl och ett PUT på grund av ankytning.

Man har också hittat personer som fått PUT på anknytning som sedan har sökt asyl i en annan identitet. Naturligtvis i samma syfte. Nu kan man ju undra vad han ska med två tillstånd till? Tja, vad kostar ett permanent uppehållstillstånd i Sverige, och en ny identitet, komplett med relevanta handlingar, på svarta marknaden i Irak?

Jag frågar miggan om det inte tas fingeravtryck i t.ex. anknytningsärendena. Han svarar så här:

Nope. När man söker på anknytning tas inga fingeravtryck. Migrationsverket vill göra det, men får inte. Dessutom körs inte EURODAC mot polisens register, det är förbjudet. Så det spelar ingen roll om man åker fast för brott, fingrarna avsöljar inget.

”Sila mygg, svälj kameler” – det är en svensk paroll. Släng ut många starkt skyddsbehövande (kristna som förföljs i muslimska länder, ensamstående mammor till länder där sådana inte får förekomma etc) och låt bedragare och kriminella få uppehållstillstånd och bli försörjda av ”korkade svennar”. Grattis Sverige!

Kommentar: Hur kommer det sig att den lagliga möjligheten att dra in PUT inte används vid alla fall av bedrägeri (PUT på falska grunder) och urkundsförfalskning (läs miggans berättelse ovan)? Och vem är det som anser att Sverige inte ska kontrollera fingeravtryck och DNA utan låta sig luras och utnyttjas enligt ovan berättelse? Är det sanktionerat hos folket?

© Denna blogg.

Information på Migrationsverkets hemsida

Jag har skrivit en del om de nya reglerna för arbetskraftsinvandring (bl.a. här) och har nu blivit uppmärksammad på att Migrationsverket har lagt ut information om reglerna för arbetskraftsinvandring på sin hemsida. Där finns också mängder av frågor och svar och alltihop finns att läsa här. Rätt ska vara rätt.

Dock är det fortfarande – och det är inte Migrationsverkets fel – oklart hur de där sex månadernas anställning ska räknas. Själv har jag tolkat de texter som finns som så, att man måste ha haft en fast anställning (även kallad ”tillsvidareanställning”) i minst sex månader i direkt anslutning till att man får avslag på sin asylansökan. Inte att man har jobbat i sex månader år 2006 eller 2007 utan att man helt enkelt har en fast anställning när man får avslag på ansökan. Då ska man inom två veckor söka, enligt detta undantag i reglerna, om att få arbetskraftsinvandra och om jobbet är fast, allt är ”på riktigt”, företaget har betalat in skatt och sociala avgifter etc och ens identitet är känd (äkta),  kan man beviljas arbetstillstånd i upp till tre år. Alltså inte uppehållstillstånd utan tillstånd att arbeta och helt försörja sig själv. Efter tre år, om man hela tiden arbetat och försörjt sig själv kan man sedanansöka om permanent uppehållstillstånd.

Om jag har missförstått de kommande reglerna så ber jag den som har andra uppgifter att snarast meddela mig så att uppgifterna här på min blogg kan rättas.

Nya mödomshinnor ska inte bekostas av skattebetalarna!

”Vårdinrättningar i Stockholms stad, både privata och landstingets, utför medicinskt omotiverade ingrepp i unga kvinnors underliv för att rekonstruera den så kallade mödomshinnan.” Det berättar Svenska Dagbladet idag, läs här.

Att folk låter göra allehanda mer eller mindre onödiga ingrepp är helt okej. Men det är givetvis inte okej att andra ska betala för dem. Landstinget utför enligt Svenska Dagbladet dessa ingrepp – som på privata kliniker kostar mellan 10.000 och 25.000 kronor – för 260 kronor! Alltså är det skattebetalare som står för fiolerna samt att sådana här ingrepp upptar tid och operationssalar som annars kunde användas för nödvändiga operationer. På en landstingsknuten vårdinrättning berättade personalen att de blivit ”stormade, det är så många som vill komma hit”. Man uppgav också att det finns en lång ”väntekö” till ingreppet.

Men hallå! Vem har sagt att sådana här ingrepp ska göras i landstingets regi? Har man behov av att operera in mödomshinnor så får man faktiskt betala för ingreppen själva och inte ta dyrbar tid och utrustning i anspråk för det. På den linjen är också socialborgarrådet i Stockholm, Ulf Kristersson, inne. Han är förvånad över att skattepengar används till ingreppen och säger i en separat artikel bland annat att:

”Sjukvården i Stockholm ska inte ägna sig åt medicinskt onödiga så kallade mödomshinneoperationer. Att så många sjukvårdsinrättningar anser att det finns skäl att rekonstruera en falsk upplevelse av oskuld är helt orimligt. Så kan vi inte ha det.”

På frågan om huruvida landstinget överhuvudtaget ska syssla med detta svarar Ulf Kristersson bland annat:

”Jag kan förstå läkare som ser det som enda utvägen att hjälpa individen.”
och
”Vi talar om priser upp till 25000 kronor och ingrepp som inkluderar narkos. Det är inga småsaker precis.”

Andra ”onödiga”, kosmetiska operationer måste betalas av var och en själv och man kan inte kräva att andra ska bekosta dem. Samma sak måste givetvis gälla i de här fallen. Likhet inför lagen, samma villkor för alla måste gälla när det handlar om allmänna medel och allmän sjuk- och häslovård. Vill man låta operera in en ny mödomshinna (om nu sådana finns överhuvudtaget), så får man betala själv. Punkt. Slut.

Be my guest 71: Birgitta Elfström, jurist

Gästbloggning från Birgitta Elfström, jurist och Mellanösternexpert samt medlem i Internationella juristkommissionen. Hon har tidigare arbetat i 18 år på Migrationsverket, bland annat som beslutsfattare, och lät sig aldrig stoppas av låga tak eller rädsla för repressalier utan uttalade sig även då högt och tydligt när hon upptäckte felaktigheter. Birgitta Elfström är också en flitig debattör i olika tidningar, nu senast i tidningen Dagen där hon intervjuas under rubriken Ingen ska behöva hålla låg profil om sin tro.

Migrationsverket är ute och reser ifört ögonbindel och hörselskydd

Migrationsverket är ute och reser ifört ögonbindel och hörselskydd och det kan bara sluta på ett sätt: det går åt helvete. Men det drabbar inte någon i Migrationsverkets ledning och inte heller personer i verkets praxisbildande enhet. De som drabbas är framför allt de asylsökande som nu utsätts för en handläggning av sina ansökningar som saknar koppling till mänskliga rättigheter.

Även Migrationsverkets handläggande personal drabbas då det står klart för dem att många av besluten är rättsvidriga. Men de flesta reagerar med tystnad och följer besluten. För att klara av jobbet måste också de ha på sig ögonbindel och hörselskydd.

Migrationsverket har fattat ett vägledande beslut om att utvisa en statslös palestinier till Gaza. Vilka mänskliga rättigheter får den personen av de terrorister som styr området? UD skriver i en rapport av den 25 juni 2008 följande. EU-ländernas regeringar har nått en politisk överenskommelse om att tills vidare inte ha några politiska kontakter med Hamasmedlemmar som har politiska funktioner.

Hur kan det vara möjligt att Migrationsverket bedömer att en statslös person inte är i behov av skydd när han/hon inte har en myndighet eller en erkänd administration att vända sig till utan endast en terroristorganisation? Jag har ställt frågan till Migrationsverket men inte fått något svar. De har valt tystnad.

Flera rättsvidriga vägledande beslut har tagits. Ett av dem är att utvisa en kristen irakier till Bagdad. Ett annat är att utvisa en statslös palestinier till Irak och såsom det sägs i beslutet: ”i vart fall till Karrada” (stadsdel av Bagdad). De flesta minoritetsgrupper – mandéer, kristna grupper, jezidier, shabak, judar och palestinier – i Irak utsätts för förföljelse. Det är väl dokumenterat av bl.a. UNHCR som bedömer att minoritetsgrupper är i behov av internationellt skydd. UNHCR har i rapporten ”Protecting Palestinians in Iraq and Seeking Humanitarian Solutions for Those Who Fled the Country” dokumenterat att statslösa palestinier saknar skydd och andra fundamentala mänskliga rättigheter i Irak. Den rapporten finns inte att läsa på LIFOS (Migrationsverkets länderdokumentation), men kan läsas här.

Det är klart och tydligt att Migrationsverket väljer ut från olika rapporter sådant som kan tala för en utvisning och tar på sig skygglappar inför det som talar emot en utvisning. Att det är så visas klart och tydligt i besluten att utvisa en kristen barnfamilj till Mosul, en sunnimuslim till ett område i Bagdad som ligger utanför Sadr City och en statslös person till Bagdad.

Heder åt den processförare på Migrationsverket i Göteborg som öppet har valt att visa att han inte kommer att följa rättsvidriga praxisbeslut. Detta kommer man snart att få läsa om i Dagens Nyheter som lovat publicera hans ståndpunkt.

Finns det flera på Migrationsverket som har civilkurage eller har alla för gott tagit på sig hörselskydd och ögonbindlar? Hur mycket de än värjer sig så kan de ändå aldrig säga: ”Det förstod jag inte” eller ”det visste jag inte”.

Migrationsverket om arbetskraftsinvandring

I en debattartikel i Nya Wermlandstidningen, under rubriken Nya regler för arbetskraftsinvandring, skriver idag Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson och verksamhetsområdeschef Christina Werner om just dessa nya regler som träder i kraft i december i år.

Tyvärr har de inte valt att berätta hur reglerna ser ut för asylsökande som redan befinner sig i landet, utan skriver bara helt kort att det införs ”en möjlighet för asylsökande som under handläggningstiden etablerat sig på arbetsmarknaden att under vissa förutsättningar söka arbetstillstånd”.

Jag hoppas att Migrationsverket i en ny debattartikel och på sin hemsida ser till att ge ordentlig information om det lilla undantaget i reglerna som, i mycket begränsade fall, ger asylsökande möjlighet att gå över från att vara asylsökande till att bli arbetskraftsinvandrare. Det finns ett enormt behov av rak och korrekt information eftersom det föreligger mängder av missförstånd på området.

Jag får mängder av frågor om de nya reglerna. Folk läser inte lagförslaget ordentligt utan skummar igenom den och tolkar undantaget i lagen felaktigt. Många tror på fullt allvar att det i huvudsak rör sig om en ny lag som stiftats främst för att asylsökande ska kunna gå över till att bli arbetskraftsinvandrare. Den tron sprider sig också till asylsökande och kommer att skapa en hel del problem om inte informationen om vad som gäller når ut. Jag hoppas som sagt att Migrationsverkets ledning ser till att kunskap och information om vad som gäller går ut i Sverige, inte minst till alla goda hjälpare som tror att det nu blir lätt för asylsökande att stanna kvar om de har någon form av jobb – till och med om de nu jobbar olagligt.

Jag har dragit mitt strå till informationsstacken här på min blogg. Här är några av mina texter med anknytning till ämnet:
Om regeringens förslag om nya regler för arbetskraftsinvandring
LO-ordförandens uttalanden blir allt mer obegripliga
Arbetskraftsinvandring, “social turism” och varför tog hon med sig Göran Persson?

Jag läser andras bloggar – 5

Tidigare inlägg i den här serien finns här: del 1, del 2, del 3 och del 4.

What do you do with a racist client? Det är en intressant fråga som tas upp i ett inlägg på en blogg som skrivs av en man som presenterar sig så här:

My name is Robert Jago, I live in Yorkville in Toronto, where I am the head of an HR firm. I am a card carrying American Indian, educated in Vancouver and the Middle East, worked in Europe for several years.

Det är intressant och lärorikt att läsa hans bloggning och kommentarerna för att vet hur man tänker i andra länder – i detta fall i Kanada – när det gäller rasistiska uttalanden. Bloggskrivaren som själv är ”American Indian” verkar själv direkt ha tagit itu med anställda som uttryckt sig rasistiskt om andra människor vilket troligen är betydligt bättre än att reflexmässigt anmäla till DO eller liknande. Men hur ska han – och andra – som företagare bete sig när en stor och betydelsefull kund häver ur sig fördomsfullheter? Några kommentarer till bloggningen lyder:

1. Take his money, provide him great service and go to bed each night richer in your pocket and the knowledge that you’re a better person than him. Or, fire him as a client.

2. You are not your ‘brother’s keeper’. As despicable as racism is, as insulting as your customer was, you are not responsible for setting him/her straight with respect to their opinions. Trying to change these opinions, or to educate this customer, would be very inappropriate. However, you can (and should) demand a certain level of professional behaviour which does not include racial slurs.

3. Forgive the man, take a few deep breaths, let it go… unless it becomes a trend. Then, if you really can’t handle it, either dismiss his business, or discuss your heritage, and your feelings in a calm, mature manner… Good luck!

4. If it were me, I would turn down the client and walk away. No amount of money or business ventures are worth it. By doing business you are saying it’s ok.

5. You probably did the right thing by ignoring and ending the meeting. Even if others were present, his behavior in no way reflects on you. Just feel good about collecting his money and feel sorry for his relatives.

Som sagt: intressant att ta del av andras åsikter, synpunkter, tyckanden och tänkanden!

Italien vs Sverige

ITALIEN
Den italienska senaten gav den 23 juli – trots protester från människorättsorganisationer – sitt godkännande åt lagar som innebär att utländska brottslingar ska kunna dömas till hårdare straff än italienska.

SVERIGE
Sverige dömer utländska brottslingar, som efter avtjänat straff ska utvisas, till mildare straff än svenskar och andra som har uppehållstillstånd i Sverige.

I svenska medier framhålls helt riktigt (bl.a. här, här och här) att: ”Det är ett brott mot principen om allas likhet inför lagen (att utdöma olika straff, min anm.). Att detta sker i ett EU-land är beklämmande och öppnar för en oroväckande utveckling.” Men det sker ju faktiskt i två EU-länder, vilket svenska medier inte uppmärksammar. Eller tycker kanske svenska journalister att den olikheten inför lagen som länge rått i Sverige är rätt, medan den olikhet som nu råder inför lagen i Italien är fel? Om inte, varför informerar de inte allmänheten om det jag här beskriver?

Det är fullkomligt horribelt och direkt vidrigt att människor i Italien ska dömas olika beroende på om de har laglig rätt att vistas i landet eller inte. Det är också synnerligen stötande att man i Sverige dömer samma kategori mildare än andra. Och att man i Sverige dessutom efter avtjänat straff släpper ut den som begått grova brott trots att man vet att den inte har uppehållstillstånd och trots att personen ifråga enligt lag och dom ska utvisas (läs här). ”Likhet inför lagen” är det som svenska journalister skriver om? Men rätt ska vara rätt.

© Merit Wager

”Ungas framtid ska inte avgöras av föräldrarnas kontakter”

Mona Sahlin. Foto: riksdagen.

Så säger riksdagsledamoten och socialdemokraternas patiordförande Mona Sahlin i en artikel på Aftonbladet Debatt den 23 juli. Tillsammans med tre andra s-politiker framför hon också att:

Oavsett om man är barn till vårdbiträdet eller dennes högste chef, och oavsett om ens familj invandrade till Sverige på 1200-talet eller häromåret, är vår ambition att barn ska få bästa möjliga start i livet.

Men ska man då inte sopa rent framför egen dörr först, innan man går ut med sådana här floskler som alla vet är utopiska oavsett hur mycket man tycker de är ”rätt” eller ”fel”? Att föräldrar efter bästa förmåga gynnar sina egna barn i alla samhällsgrupper är så självklart att det aldrig kan rubbas. Det gjorde ju också Mona Sahlin själv när hennes äldsta dotter för några år sedan fick möjlighet till en för att vårdbiträdesbarn ouppnåelig praktikantplats och därefter ett vikariat på svenska ambassaden i Washington. Detta kan knappast hennes väljare och andra ha glömt, så utspelet i Aftonbladet klingar därför falskt.

Här är några länkar till vad som rapporterades i media då, för två år sedan:

Sahlins dotter fick toppjobbet

Mona Sahlins dotter fick praktikplats och vikariat på svenska ambassaden i Washington. I strid med ambassadens egna regler annonserades platsen inte ut och vikariatet tillsattes ”informellt”. Ann-Sofie Sahlin, 28, hänvisade till sin mamma när hon kontaktade ambassadens personalchef.

Sahlin vägrar kommentera dotterns jobb

Mona Sahlin vill inte kommentera Washington-ambassadens regelbrott i samband med anställningen av hennes dotter.
– Spelar det någon roll vad jag tror, säger samhällsbyggnadsministern – och poängterar samtidigt att hon ”inte gjort ett skvatt för att påverka någon”.

Mona Sahlin nekade givetvis till att på något sätt ha haft något med dotterns unika chans att göra.

Sommarlördag på Söder, 30 grader i skuggan

Tidigt i morse gick jag och satte mig på ”min” lilla servering vid Nytorget, ett stenkast från där jag bor. Solen stekte redan då, vid halv niotiden. Jag satt där helt ensam ett tag, sedan kom några enstaka frukostlängtande kvar-i-stanare. Jag satt och läste morgontidningarna och hade hunnit till andra koppen när plötsligt en man stod i motljus vid mitt bord. Det tohg några sekunder innan jag såg att det var Nuri. Han hade en konstig, långsmal, grå tingest i famnen.”Den här är till dig”, sa han och placerade den på stolen bredvid mig. ”Den passar dig precis, du städar ju inte så himla mycket och den här är lätthanterlig”. Sedan slog han sig ner och tog en kopp kaffe innan han ilade hem till tvättstuga och städning av lägenheten, bland annat golvtvätt. ”Hur roligt är det att ha tvättstugan på lördag morgon tidigt och att dessutom storstäda när solen skiner och sommaren är som härligast”, tänkte jag. Men vi är alla så olika.

På eftermiddagen skulle han dock ut på ”secret mission” medan jag bara flyttade mellan olika små serveringar, läste tidningar och drack kaffe. Och pratade med folk. Som min mycket gode vän J som kom till ”min” lilla park dit jag flyttat från serveringen vid Nytorget. Han vet att jag är en totalfrälst Nokia-människa så vad hade han tagit på sig för t-shirt när han skulle träffa mig? Först trodde jag det var en Nokia t-shirt men… se själva!

Denna bloggning är gjord på min balkong där malvorna och de andra blommorna har vuxit så det knakat sedan jag senast fotograferade dem.

Är tiggeri verkligen ett jobb i Sverige?

I en ledarartikel med rubriken Europas skam skriver Expressen idag bland annat om det fruktansvärda som hände två små romska flickor i Italien. Hur de drunknade vid en badstrand och att ingen brydde sig om det. Det är en skam utan like, det har Expressen rätt i. Överhuvudtaget är det en skam att romer behandlas illa i många länder och att de saknar basala mänskliga rättigheter i flera europeiska länder än idag. Men jag undrar storligen över följande stycke i ledartexten:

Men kulturrasismen finns också i Finland. President Tarja Halonen sade under ett statsbesök i Rumänien bistert att i Finland är tiggeri minsann inget jobb.

Jag skulle mycket gärna vilja veta vad ledarskribenten menar med att det skulle vara ”kulturrasism” att påpeka att tiggeri inte är ett jobb? Anser Sveriges statsöverhuvud, kung Carl XVI eller statsminister Fredrik Reinfeldt att tiggeri är ett jobb? Skatteverket? Folket?

Jag minns de stora debatter som var för några år sedan om tiggare på Stockholms gator – väldigt många ansåg då att tiggeri helt skulle förbjudas. Men om det är ett riktigt jobb i Sverige så går det väl inte att förbjuda? Så hur kunde en sådan debatt blossa upp? Och om det nu är så i Sverige att tiggeri är ett jobb, betalar tiggarna skatt och sociala avgifter? Har de semester och sjukförsäkring? Eller finns det jobb i Sverige där man inte betalar skatt och inte heller har några sociala förmåner?

Jag har varit medombud för en romsk familj från Kroatien som sökte asyl i Finland och som så småningom fick uppehållstillstånd där. Strax därefter fick familjen uppehållstillstånd. I Sverige får inga romer uppehållstillstånd… Läs också vad en migga skriver under rubrken Sverige fördriver romer – igen! Kanske borde man sopa rent framför sin egen dörr först, innan man kritiserar andra…

Varför skulle man inte få hissa en israelisk flagga?

Vad är det frågan om? Märker inte folk hur åsikt-och yttrandefriheten lite osynligt, smygande kringskärs dag för dag i Sverige? Nu får journalister inte kalla en man för en man eller en kvinna för en kvinna om man ska skriva om/från Pridearrangemang. Man måste ha varje individs tillstånd och fråga dem vad de vill bli kallade, t.ex. ”transperson”. Eller ”man” även om det handlar om en kvinna… Sjukt! Bojkotta arrangemanget i protest mot förtrycket mot åsikts- och yttrandefriheten, det är allt jag kan säga till media. Förresten: hur kommer det sig att de som själva varit förtryckta så gärna förtrycker andra?

Nu läser jag också – efter att ha varit inne på Alexandras blogg – i Barometern, att någon campinggäst på Löttorps campingplats (som är till för alla) sagt följande om att någon israelisk gäst (som jag förstår det) haft med sig sitt lands flagga och fått den hissad:

”Det här är en alldeles för politisk flagga för att hissa på en officiell flaggstång såvida det inte gäller ett statsbesök då man försöker arbeta för att läget ska bli bättre. Men nu beror det enbart på att det bor en israelisk campare här. Jag hade tagit lika illa vid mig om de hissat en burmesisk flagga. Det beror alldeles på hur världsläget ser ut för tillfället.”

Men Herre Gud, människa! Get a life! Och för Guds skull, ansvariga på campingen, börja inte lyssna på sådana här småskurna typer som det kanske vore bättre om de stannade hemma så de slapp konfronteras med sådant som gör dem upprörda. Som en israelisk flagga. Ska några löjliga campinggäster komma och pådyvla semestrande, vanliga människor politiska åsikter, då går det definitivt för långt. Till och med för att vara i Sverige. Låt alla nationsflaggor vaja om det finns människor från dessa nationer på campingen som har med sig flaggor.

P.S. 1 Alla bussar i Stockholm kör omkring med regnbågsflaggor som knappast symboliserar något land utan enbart folk med vissa sexuella läggningar. Är det okej för gnällspikarna?
P.S. 2 Hur ”officiell” är egentigen en flaggstång på en svensk campingplats?

Strandpromenad på Söder

Så här vackert och lummigt är det i närheten av där jag bor på Söder i Stockholm. Båtarna ligger på det glittrande vattnet och guppar, änderna snattrar och när strandkanten finns näckrosor. Att bo precis mitt i en storstad och ha så nära till natur och vatten är fantastiskt. Stämningen längs den här vackra strandvägen, eller strandstigen som det delvis är, är avslappnad och vänlig och längs vägen finns små anspråkslösa ställen där man kan stanna till och äta en måltid eller ta en kopp kaffe eller en öl. Att gå här, ensam eller med en god vän, är en lisa för själen.

Häromkvällen gick jag här med min vän Nuri Kino, mannen som bland mycket annat är grävande journalist och som sällan behöver gräva alls utan snarare blir ”överfallen av verkligheten”. På ett ställe längs vägen stannade han till och pekade en bit bort och sa: ”Där! Där brukar de stå. När jag är ute och motionsgår jättetidigt på morgnarna, vid sjutiden, då brukar jag se dem. Jag gick fram en morgon och började prata med dem och frågade varför de står där, i en klunga, helt malplacerde. De berättade att de är asylsökande som fått avslag på sina ansökningar eller s.k. papperslösa som har kommit hit och aldrig ens sökt asyl. De står där och väntar på att ”Björn”, en svensk med en minibuss, ska komma och plocka upp dem och köra dem till diverse svartjobb.”

Ingenting är någonsin vad det ser ut att vara. Här bor välbeställda svenskar i sin idyll och framför näsan på dem men ändå osynliga står betydligt mindre lyckligt lottade människor i deras paradis och väntar på att få en möjlighet att tjäna ihop till mat och någon form av husrum.

Finland: Tjetjensk kör fick asyl

I Finland har en tjetjensk kör, Zovkhar-kören, fått besked om att de får stanna. Alla de sjutton körmedlemmarna som förra hösten hoppade av och sökte en fristad i Finland har fått positiva besked och en av familjerna, fem personer, har redan fått flytta från flyktingcentret i Joutseno till en lägenhet i Helsingfors.

Läs mer i Hufvudstadsbladet.