• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Vad skulle du göra?

Vad skulle du som läser detta göra vid de två olika scenarior (heter det så i pluralis?), som jag här i korthet beskriver. Du har alltså kännedom om nedanstående, vad gör du med vetskapen?

Scenario 1
På en större statlig myndighet träffas personal från två geografiskt olika belägna avdelningar för ett gemensamt seminarium med övernattning. Den ena avdelningen är känd för att ha en chef som helst anställer unga blonda kvinnor i trettioårsåldern, vilket också visar sig stämma när alla samlats till seminariet. Det ska nämnas att chefen är man och det ska påpekas att det givetvis inte är något fel på blonda kvinnor i trettioårsåldern i sig.

På kvällen råkar du höra ett mobilsamtal som en kollega får. Du undrar över det du hört och får svaret att ”det var chefen som ringde och sa åt mig att komma till hans rum med sprit och högtalare.” Du försöker dölja din förvåning och undrar över chefens order. ”Så brukar det vara när vi har konferens eller seminarium”, säger kollegan, och uppmanar dig samtidigt att hänga med så får du se själv.

Du går med, och när kollegan öppnar dörren till chefens rum så ligger chefen själv och några av hans kvinnliga anställda (tre eller fyra, du minns inte exakt) avklädda i sängen och väntar på sprit och musik.

Du stannar bara några minuter – tyvärr tillräckligt länge för att synen ska etsa sig fast på din näthinna – och går sedan därifrån. Vad gör du?
1) Försöker glömma chefen för den viktiga avdelningen inom den myndighet du jobbar, en myndighet som ständigt kämpar mot sitt dåliga rykte, håller tyst och tänker: ”Det är inte min sak…”
2) Anmäler händelsen (som enligt rykten inte var den första i sitt slag) till högre chefer?

Scenario 2
Du vet med säkerhet att personer som kommit som asylsökande för ganska länge sedan och som uppnått vissa positioner i det svenska samhället, har medverkat till att ta hit släktingar på fullständigt bedrägliga grunder. Du vet att en av dessa personer förmodligen har skrämt och hotat folk omkring sig för att avhålla dem från att skvallra för myndigheterna (Migrationsverket och Polisen). Du vet också att personen ifråga utnyttjat sin position och sina förbindelser, bland annat politiska, för att på falska grunder ta hit personer som inte har någon laglig rätt att invandra hit. De har i fel nationalitet sökt – och fått – uppehållstillstånd i Sverige och personen som tagit hit dem fortsätter på sin förtroendepost som om inget hänt. Den andra personens historia är likartad med skillnaden att han, såvitt känt, inte har hotat någon om de går till myndigheterna.

Du har kännedom om att två personer med förtroendepositioner medverkar till bedrägeri för att människor utan laglig rätt eller något som helst skyddsbehov ska komma till Sverige. Du har också hört att det finns folk på Migrationsverket som känner till dessa bedrägerier. Vad gör du?
1) Slår dövörat till och tänker: ”Äsch, det är inte min sak. Det kommer ju så många hit i alla fall och vi vet ju ändå inte vilka alla är och varför de är här, så några till spelar väl ingen roll”.
2) Anmäler det du vet till relevanta myndigheter och kräver utredning och återtagande av på falska grunder erhållna upehållstillstånd?

Två scenarior i mycket korta drag. Det finns fler men jag nöjer mig med dessa just nu och undrar alltså: Vad skulle du/ni göra i respektive fall? Fundera på det! Och den som vill höra av sig och berätta kan gå in under fliken Kontakt&info högst upp och mejla.

Sämst måluppfyllelse – men chefen blev befordrad…

Migrationsverkets statistik över hur olika enheter klarar vad verket kallar ”betinget” (!!?) visar (enligt en migga som mejlat mig) att när det gäller avgjorda ärenden kontra beting så ligger enheten i Malmö sämst till med sina -167. En enda enhet hade uppfyllt målen: Uppsala barnasyl. Uppsala vuxenasyl låg en aning back (-2) – en himmelsvid skillnad jämfört med Malmö.

Siffror i sig säger visserligen inte allt, men ändå. En migga skrev till mig: ”Man kan undra vad de sysslar med där i Malmö”. Chefen för enheten lär ändå i dagarna ha blivit befordrad till en nyinrättad post som avdelningschef för flera asylenheter.

Många chefer är det på verket och något märkliga ter sig kriterierna för chefsurvalet när man tittar på det utifrån.

Personligt ansvar??? Demokrati???

För drygt 30 år sedan togs ämbetsmannaansvaret bort ur den svenska lagstiftningen. Det var inte bra, det vet alla som någon gång varit tvungna ha kontakt med någon myndighet. Försäkringskassan. Arbetsförmedlingen. Skatteverket. Polisen. Socialen. Migrationsverket. Och inte föregår politiker med gott föredöme, heller. Inte i den 349 man starka riksdagen och inte i andra politiska församlingar heller. Inte ens statsministerns närmaste kvinna, hans statssekreterare, kunde man lita på, inte heller hon tog personligt ansvar. Men folket ska vara hederligt, betala höga skatter och – viktigast av allt vandra iväg till valurnorna vart fjärde år och lägga röster på dem som det inte ens respekterar så att dessa personer ska kunna fortsätta leva på stor fot och med många privilegier och bestämma över alla andra. Märkligt system. Och ett land med så stora problem både på integritets- och ansvarsfronten och så diktatoriska partisystem att piskorna viner när en del riksdagsledamöter i viktiga samvetsfrågor vill rösta enligt egen övertygelse känns inte som ett fritt land.

Att statsminister Fredrik Reinfeldt, trots ett unikt stort uppror mot den s.k. FRA-lagen, i medierna uttalar sig nedlåtande om de hundratusentals människor på alla samhällsnivåer som protesterat, är oerhört. En sådan brist på respekt för folkviljan är det väl bara Göran Persson i modern tid som har visat! Vad statsministern genom sin attityd förmedlar är att folket är korkat som inte fattar hur bra signalspaningslagen är och att det enda folket egentligen behövs till är att gå och rösta (på Alliansen) i nästa val också. Ett rent beteende som valboskapen knappast kommer att ha glömt om två år…

Här försökte folket ta personligt ansvar och visa hur starkt det är emot en signalspaningslag som ytterligare ska kontrollera och kringskära deras liv. Men det slogs ner av maktfullkomligheten som förkastade det dumma folkets protester och en statsminister som tror att folket inte fattar något av vad den föreslagna lagen går ut på. Som tror att folket inte förstår vissa ”goda sidor” av den, men att de ändå inte vill ha den!

Jag förutspår ett katastofval 2010 med det högsta antalet soffliggare i Sveriges historia. Och definitivt ”Hej då, Alliansen!”

Finland: till klasslärarutbildningens 20 platser sökte 1.261 personer

I Finland är det, som många i Sverige numera vet, status att vara lärare. Det märks också när det gäller anstormningen av sökande till lärarutbildningen:

Till klasslärarutbildningens 20 platser sökte 1.261 personer. En utredning som tidningen Keskisuomalainen låtit göra ger vid handen att det är näst svårast att komma in på klasslärarutbildningen vid Uleåborgs universitet. Något färre sökte till studier inom pedagogik i år men pedagogik är fortfarande också mycket populärt.

Tolv studerande tas in på skådespelarlinjen i år och hela 911 personer sökte, det vill säga 75 personer per studieplats. På den svenskspråkiga sidan finns också tolv platser.

Lättast att komma in på är svenskspråkiga studielinjer och studielinjer inom den tekniska branschen.