Min respekt får de inte

Sex borgerliga riksdagsledamöter är nu beredda att riva upp den hårt kritiserade FRA-lagen”. Det rapporterar Aktuellt.

Jaha. Så nu – NU! – backar sex riksdagsledamöter och tar avstånd från den så utskällda signalspaningslagen, även kallad FRA-lagen! Nu, när de redan själva röstat igenom den… Inte alla, men en del. Alla var inte närvarande vid omröstningen i riksdagen för ca en månad sedan men de som var närvarande tryckte inte på nej-knappen när de borde ha gjort det. Utom en enda. Och var befann sig de riksdagsledamöter som inte var i riksdagen och röstade? Varför var de inte där och visade var de stod när det gällde?

Min respekt får deras nya påhitt inte. Tvärtom så sjunker respekten för hela riksdageriet med den alldeles för stora besättningen ännu mer än den redan har sjunkit. Ledamöterna är dessutom alldeles för många i förhållande till den lilla folkmängden i Sverige och med tanke på att alla stora och viktiga beslut ändå fattas i EU. (Läs min artikel i ämnet här). Och allra minst folk som inte vet vad de gör.

De som sitter i riksdagen – varav den överväldigande majoriteten är partivalda, inte personvalda – borde åtminstone ha ryggrad nog att stå för den åsikt de kommit fram till i signalspaningsfrågan efter att de haft mer än ett år på sig att sätta sig in i den!!! Det går inte att känna särskilt stor respekt för kappvändande fingret-i-luften-människor som ytterligare bidrar till att ge en bild av riksdagen som en lekstuga.

Stackars Sverige!

P.S. För tydlighetens skull: jag har hela tiden varit – och är även nu – emot FRA-lagen.

Adil, den oskyldige uiguren från Guantánamo – del 6

Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson svarar den 16 juli på ett inlägg (som verkar till stor del taget från mina texter på bloggen…) på Dagens Nyheters insändarsida. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Det handlar om Adil Hakimjan, uiguren från Kina som satt oskyldig i Guantánamo i fyra år och sedan dumpades i Albanien. Tidigare texter i fallet bör läsas först: del 1, del 2, del 3, del 4 och del 5 samt min kolumn i Svenska Dagbladet.

Han påstår att utlänningslagen hindrar Migrationsverket att bevilja Adil asyl på grund av att han redan har fått skydd i Albanien. Men i utlänningslagens 5 kap 2 § sägs att uppehållstillstånd får vägras i en sådan situation, inte alls att uppehållstillstånd ska eller måste vägras! Det finns alltså ingenting som hindrar Migrationsverket att bevilja Adil asyl.

Migrationsverket har valt att inte tro på det som alla andra inblandade tror/vet är sant: att Adil är kinesisk medborgare. Verket har i sitt avslagsbeslut påstått att han har ”okänt medborgarskap”. Ett tämligen befängt påstående som ingen som läser beslutet överhuvudtaget förstår.

Migrationsverket har också varit helt avvisande till Adils påstående att Kavser, som har flyktingstatus i Sverige, är hans syster. Efter att Adil och systern frågats ut av verket, meddelade verket dock att man inte länge betvivlade syskonskapet. När sedan hans asylansökan avslogs, skrev Migrationsverket stick i stäv med sig självt att Adil ”inte bedöms ha gjort sannolikt att han är anhörig till Kavser Hakimjan.”

Det torde bli JO:s sak att uttala sig om ifall tjänstefel har begåtts. Migrationsverket, denna staliga myndighet, kan ju inte först säga: ”vi tror inte att du är bror till din syster”, sedan ”vi tror nu att du är bror till din syster” och en tredje gång att ”vi tror nu igen inte att du är bror till din syster”! Migrationsverket kan inte vara en så oförutsägbar vindflöjel och bara hitta på saker och ting för att det ska passa verkets redan förutfattade mening. Dessutom: andra gången, då man trodde på Adil, trodde på att han är bror till sin syster Kavser, som är kinesisk medborgare – då måste man väl också har trott att även han är kinesisk medborgare? Men sedan, tredje gången, när man tog tillbaka sitt uttalande och återigen inte trodde på släktskapet, var det då man tyckte att man kunde påstå att hans medborgarskap är okänt? Var det då man kom fram till att eftersom han nu inte är bror till sin syster som är uigur från Kina så är han kanske en uigur från Kirgizistan? Eller Mongoliet?

Som jag berättar i de tidigare texterna har flera internationella organisationer samt Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter Thomas Hammarberg, vädjat för Adil hos Migrationsverket. Men Migrationsverket har inte ens förstått att Thomas Hammarberg representerar Europarådet… Brevet publiceras i sin helhet i del 7 i denna serie.

Enligt generaldirektören visar en utredning att albansk lag ger Adil rätt att återförenas med sin familj. Men samtliga fem uigurer som befinner sig i Albanien har fått besked av de albanska myndigheterna att familjeåterförening aldrig kommer på fråga. Så vad talar han om? Har han lyssnat på samma personer som skrivit beslutet om utvisning av Adil, då är det illa.

Som en kuriositet – en tragisk sådan – kan nämnas att generaldirektören också i fallet Thanh (läs under Vietnamesen i vänsterspalten) valde att lyssna på samma person som nu fattat beslutet om Adil. Hade han inte gjort det eller hade han åtminstone inte tagit det denne sade som gudsord så hade Thanh inte behövt vänta i 5 år 9 månader och 14 dagar på att få uppehållstillstånd…

Självklart kan en generaldirektör för ett verk inte ha all kunskap om alla frågor som verket sysslar med, det är en omöjlighet. Just därför kan man tycka att det är av mycket stor vikt att han lyssnar på och tar intryck även av vad utomstående personer med kunskap och kännedom om omständigheter på olika områden har att säga. Särskilt om det är ett stort antal betrodda och respekterade internationella organisationer som uttalar sig, liksom Europaråddets kommisionär för mänskliga rättigheter och en av Sveriges främsta ”flyktingadvokater”!

Information: alla delar i denna artikelserie kommer så småningom att sammanställas och skickas till migrationsminister Tobias Billström för information eftersom det rör ett fullständigt unikt fall, ett fall vars like inte funnits tidigare och med yttersta osannolikhet någonsin kommer att finnas igen.

© Merit Wager