Ny flyktinglag i Italien

Utlänningar som sökt asyl i Italien och som jar fått avslag på sina ansökningar men fortfarande upprätthåller sig i landet gör sig skyldiga till illegal invandring och ska förklaras kriminella, enligt en ny italiensk lag. De som vistas illegalt i landet riskerar upp till fyra års fängelse.

Enligt de nya lagarna ska icke-italienska brottslingar kunna straffas med högre straff än italienska brottslingar för allt från rattfylleri till maffiabrott. Illegal invandring blir ett straff som kan leda till fängelse, med strafftider på upp till fyra år. Soldater ska kunna skickas ut att patrullera bredvid polisen i särskilda – läs invandrartäta – områden. Det ska också bli lättare att utvisa oönskade invandrare från Italien, och myndigheterna kan konfiskera fastigheter som hyrts ut till illegala hyresgäster.

Lagen har rönt häftig kritik från bland annat Italiens vänsteropposition, katolska grupper och från olika människorättsorganisationer.

Källor: bl.a. TT och TV4.

”Rättssalen är inget rum för krisbearbetning”

I sin ledarartikel med rubriken Rättssalen är inget rum för krisbearbetning skriver Hanne Kjöller om det självklara: att en rättssal är en plats där man enbart ska syssla med juridik och inte idka någon som helst form av krisbearbetning för anhöriga, inför öppen ridå.

Det har varit plågsamt att höra om hur en anhörig med gråten i halsen läst högt ur ett brev direkt till den som mördat hennes närstående. Alltså direkt till den person som bär skulden till att den älskade släktingen är död. Den slappa, icke-ångerfulla och osmakliga typ som sitter där och som inte bara dödat utan mördat och dessutom å det grövsta skändat den närstående.

Jag vrider mig av obehag och hade av hela mitt hjärta önskat att någon – någon! – vettig person på det bestämdaste hade avrått sörjande släktingar från att göra så. Om ingen annan gör det så måste domarna sätta stopp för att rättssalen används som en plats där man sysslar med krisbearbetning. I rätten ska brott hanteras och bedömas strikt juridiskt. För sorg och krisbearbetning finns andra fora.

Välkomna irakiska flyktingar till EU-länderna fråga för rådet för rättsliga och inrikesfrågor

När EU:s justitie- och migrationsministrar träffas vid rådet för rättsliga och inrikes frågor i Bryssel den 24-25 juli väntas de anta slutsatser om att ta emot irakiska flyktingar i EU:s medlemsländer. Så här säger Sveriges migrationsminister Tobias Billström:

Det är många viktiga frågor som ska diskuteras på rådsmötet på torsdag. Frågan om vidarebosättning av irakiska flyktingar i EU:s medlemsstater är särskilt viktig. Sverige har länge drivit frågan om att EU måste ta ett större ansvar och hjälpa de utsatta irakier som befinner sig på flykt i grannländerna, till exempel genom att samarbeta med UNHCR och ta emot kvotflyktingar. Om några medlemsstater följer denna uppmaning kan det vara ett steg på vägen mot ett europeiskt vidarebosättningsprogram, något som Sverige förespråkat under lång tid.

Läs mer här.

En migga: ”Apropå de s.k. ensamkommande barnen igen.”

Idag skriver en annan migga till mig och berättar att:

Jag har själv sett asylsökande s.k. 16-17 åringar med full skäggväxt och med vuxna mäns uppförande. Men de har registrerats som barn fast de helt uppenbart varit närmare 30. Sjukt! Jag känner också till fall där asylsökande som fått barn i Sverige visat sig vara flerbarnsfäder i hemlandet. Vid avslag har de frivilligt och utan problem  återvänt till landet de ”flytt” ifrån och sedan sökt tillstånd på anknytning till barnet i Sverige.

Men så lätt går det faktiskt inte alla gånger, inte ens ofta. Migrationsverket anser nämligen att anknytningen till barnen i hemlandet är starkare än anknytningen till barnet i Sverige. Detta dels beroende på antalet, men också på att barnen i hemlandet har större behov av pappans hjälp och stöd. Så har vi då en ensamstående mamma och ett faderlöst barn här i Sverige och en bedragen fru och mor i hemlandet. ”Tänkte inte på det”, som Peter Dalles uppfinnare brukade säga.

Förresten: mediernas bild av vad som händer ofta är skev. Man skriver t.ex. att ”NN måste åka tillbaka till landet X, trots att han har barn här”. Det man ”glömmer” att tala om är att NN har en familj i hemlandet också. Och att han faktiskt själv har ställt till det för sig. Och för den kvinna och det barn han skaffat här…

Kommentar: Nu är det viktigt att påpeka, eftersom så många människor gärna vill missförstå även den allra tydligaste text, att det givetvis finns ensamkommande barn som faktiskt är minderåriga när de anländer till Sverige för att söka asyl. Alltså personer som är under 18 år även om de kanske inte ses som ”barn” i sina hemländer. Och det finns givetvis fall där dessa minderåriga ungdomar behöver – och har rätt att få – om inte asyl så åtminstone uppehållstillstånd för att de behöver skydd. Bara så att det är alldeles klart för alla läsare att det som några miggor på min blogg berättat om inte handlar om dem som faktiskt är minderåriga utan om dem som är ”överåriga”.

Här finns två tidigare inlägg i ämnet: Om 17-åringar som är 35… och Apropå 17-åringen som man trodde var 35…

© Denna blogg.

Sverige ÄR dårarnas paradis!

I Sverige kan brottslingar hålla sig undan rättegångar i åratal, till och med så länge att deras brott preskriberas. I menlöshetens förlovade land rycker man på axlarna och konstaterar med lugn röst att: ”Vi har ett antal personer som vi inte har lyckats få tag på ens via personefterlysning”. Just detta uttalande kommer från Charlotte Brokelind, lagman vid Eksjö tingsrätt.

I Sveriges Radio rapporteras att allt fler rättegångar i Sverige ställs in eftersom brottslingarna helt enkelt håller sig undan. De senaste tre åren har 15.000 rättegångar ställts in: 5.000 icke genomförda rättegångar per år, alltså. Misstänkta brottslingar kan sitta och skratta åt att inget händer oavsett vilka och hur många brott de begår. De håller sig undan rättvisan genom att helt enkelt göra sig oanträffbara när tingsrätterna hör av sig. För ingen letar efter brottslingarna, ingen tvångshämtar dem till rättegång utan man skriver brev och ber vänligen herr Kriminell eller fru Brottsling att inställa sig ett visst datum och klockslag vid tingsrätten för att ta konsekvenserna av sin lagstridiga versamhet och agerande.

”Det är en allvarlig brist i systemet om inte de personer som är misstänkta för brott kan ställas inför rätta”, säger Charotte Brokelind i en intervju i inslaget i Sveriges Radio. Det måste vara årets underdrift! Finns det något annat lika menlöst och mesigt land där brottslingar själva kan välja om de vill komma till rättegång efter begångna brott, eller inte? Jag betvivlar det.

Lika mesigt är det på asylområdet, där tiotusentals och åter tiotusentals människor själva väljer att stanna kvar här trots lagakraftvunna beslut om utvisning, för att de ”inte vill lämna Sverige”. Och så stannar de alltså kvar och smälter in i den parallella värld som finns men som man inte riktigt verkar förstå (eller kanske inte bryr sig om?) existerar, med svartjobb och kriminalitet. ”Oj då, fel i systemet”, rycker man på axlarna och fortsätter fundera på när man ska ha semester och hur mycket löneförhöjning man ska kräva och när nästa kafferast infaller.

Om Sverige fungerade som ett normalt land så skulle många fler av dem som genom många processer befunnits inte ha skäl att få uppehållstillstånd i Sverige ha utvisats – d.v.s. utvisningarna skulle ha verkställts – och alla som har begått brott också ha ställts inför rätta. Ett i mitt tycke fruktansvärt exempel på slapphet och nonchalans är att den pappa som sitter anhållen misstänkt för att ha dödat sin tvåårige son i Huskvarna i helgen valt (i valfrihetens heliga namn) att hålla sig undan lagen trots att han alltså redan tidigare varit våldsam. I två års tid har, enligt Sveriges Radio, tingsrätten sökt honom, eftersom han åtalats för misshandel av pojkens mamma, men utan att lyckas hitta honom. Det trots att han till och med suttit anhållen av polisen, misstänkt för att ha knivhotat en busschaufför. Och nu är en liten pojke död.

Vad ska till, vad behövs för att svenskarna ska sluta vara så zombie-liknande? Vad behövs för att Sverige ska bli en rättsstat? Finns det överhuvudtaget något att göra åt ett folk som rycker på axlarna åt att misshandlare, rånare, mordbrännare och rentav mördare går runt mitt ibland oss och skrattar åt att det är så lätt att undandra sig straff för brottsliga handlingar?