• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Jag läser andras bloggar – 5

Tidigare inlägg i den här serien finns här: del 1, del 2, del 3 och del 4.

What do you do with a racist client? Det är en intressant fråga som tas upp i ett inlägg på en blogg som skrivs av en man som presenterar sig så här:

My name is Robert Jago, I live in Yorkville in Toronto, where I am the head of an HR firm. I am a card carrying American Indian, educated in Vancouver and the Middle East, worked in Europe for several years.

Det är intressant och lärorikt att läsa hans bloggning och kommentarerna för att vet hur man tänker i andra länder – i detta fall i Kanada – när det gäller rasistiska uttalanden. Bloggskrivaren som själv är ”American Indian” verkar själv direkt ha tagit itu med anställda som uttryckt sig rasistiskt om andra människor vilket troligen är betydligt bättre än att reflexmässigt anmäla till DO eller liknande. Men hur ska han – och andra – som företagare bete sig när en stor och betydelsefull kund häver ur sig fördomsfullheter? Några kommentarer till bloggningen lyder:

1. Take his money, provide him great service and go to bed each night richer in your pocket and the knowledge that you’re a better person than him. Or, fire him as a client.

2. You are not your ‘brother’s keeper’. As despicable as racism is, as insulting as your customer was, you are not responsible for setting him/her straight with respect to their opinions. Trying to change these opinions, or to educate this customer, would be very inappropriate. However, you can (and should) demand a certain level of professional behaviour which does not include racial slurs.

3. Forgive the man, take a few deep breaths, let it go… unless it becomes a trend. Then, if you really can’t handle it, either dismiss his business, or discuss your heritage, and your feelings in a calm, mature manner… Good luck!

4. If it were me, I would turn down the client and walk away. No amount of money or business ventures are worth it. By doing business you are saying it’s ok.

5. You probably did the right thing by ignoring and ending the meeting. Even if others were present, his behavior in no way reflects on you. Just feel good about collecting his money and feel sorry for his relatives.

Som sagt: intressant att ta del av andras åsikter, synpunkter, tyckanden och tänkanden!

Italien vs Sverige

ITALIEN
Den italienska senaten gav den 23 juli – trots protester från människorättsorganisationer – sitt godkännande åt lagar som innebär att utländska brottslingar ska kunna dömas till hårdare straff än italienska.

SVERIGE
Sverige dömer utländska brottslingar, som efter avtjänat straff ska utvisas, till mildare straff än svenskar och andra som har uppehållstillstånd i Sverige.

I svenska medier framhålls helt riktigt (bl.a. här, här och här) att: ”Det är ett brott mot principen om allas likhet inför lagen (att utdöma olika straff, min anm.). Att detta sker i ett EU-land är beklämmande och öppnar för en oroväckande utveckling.” Men det sker ju faktiskt i två EU-länder, vilket svenska medier inte uppmärksammar. Eller tycker kanske svenska journalister att den olikheten inför lagen som länge rått i Sverige är rätt, medan den olikhet som nu råder inför lagen i Italien är fel? Om inte, varför informerar de inte allmänheten om det jag här beskriver?

Det är fullkomligt horribelt och direkt vidrigt att människor i Italien ska dömas olika beroende på om de har laglig rätt att vistas i landet eller inte. Det är också synnerligen stötande att man i Sverige dömer samma kategori mildare än andra. Och att man i Sverige dessutom efter avtjänat straff släpper ut den som begått grova brott trots att man vet att den inte har uppehållstillstånd och trots att personen ifråga enligt lag och dom ska utvisas (läs här). ”Likhet inför lagen” är det som svenska journalister skriver om? Men rätt ska vara rätt.

© Merit Wager

”Ungas framtid ska inte avgöras av föräldrarnas kontakter”

Mona Sahlin. Foto: riksdagen.

Så säger riksdagsledamoten och socialdemokraternas patiordförande Mona Sahlin i en artikel på Aftonbladet Debatt den 23 juli. Tillsammans med tre andra s-politiker framför hon också att:

Oavsett om man är barn till vårdbiträdet eller dennes högste chef, och oavsett om ens familj invandrade till Sverige på 1200-talet eller häromåret, är vår ambition att barn ska få bästa möjliga start i livet.

Men ska man då inte sopa rent framför egen dörr först, innan man går ut med sådana här floskler som alla vet är utopiska oavsett hur mycket man tycker de är ”rätt” eller ”fel”? Att föräldrar efter bästa förmåga gynnar sina egna barn i alla samhällsgrupper är så självklart att det aldrig kan rubbas. Det gjorde ju också Mona Sahlin själv när hennes äldsta dotter för några år sedan fick möjlighet till en för att vårdbiträdesbarn ouppnåelig praktikantplats och därefter ett vikariat på svenska ambassaden i Washington. Detta kan knappast hennes väljare och andra ha glömt, så utspelet i Aftonbladet klingar därför falskt.

Här är några länkar till vad som rapporterades i media då, för två år sedan:

Sahlins dotter fick toppjobbet

Mona Sahlins dotter fick praktikplats och vikariat på svenska ambassaden i Washington. I strid med ambassadens egna regler annonserades platsen inte ut och vikariatet tillsattes ”informellt”. Ann-Sofie Sahlin, 28, hänvisade till sin mamma när hon kontaktade ambassadens personalchef.

Sahlin vägrar kommentera dotterns jobb

Mona Sahlin vill inte kommentera Washington-ambassadens regelbrott i samband med anställningen av hennes dotter.
– Spelar det någon roll vad jag tror, säger samhällsbyggnadsministern – och poängterar samtidigt att hon ”inte gjort ett skvatt för att påverka någon”.

Mona Sahlin nekade givetvis till att på något sätt ha haft något med dotterns unika chans att göra.