• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En migga om nya sätt att lura sig in i Sverige

Nästan alltid är saker och ting både svarta och vita – samtidigt. Inte minst på asylområdet. Tyvärr finns det inte alltid kraft och förmåga i Sverige att rensa upp och stå emot allt lurendrejeri, alla lögner och bedrägerier. Men inte heller finns det alltid ork, energi och förmåga att reda ut, lyssna och förstå när det faktiskt finns skäl att bevilja asyl eller åtminstone uppehållstillstånd. Så här berättar en migga:

Det senaste man kommit på vad gäller att sko sig på svenskarna och lura det svenska asylsystemet har nu visat sig. Nämligen:

Personer som på falsk grund fått asyl i Sverige i falsk identitet, begär att få ut en resehandling. Resehandlingen kan utfärdas av Migrationsverket om personen ifråga har fått flyktingförklaring eller så får han ett nytt pass på sitt hemlands ambassad (som har dålig koll…) i den nya identiteten.

Nu finns den ”nye personen” på riktigt. Då tar han sitt riktiga pass, som han har haft gömt någonstans, och så reser han hem. Hem till det land han absolut måste ha skydd gentemot och därför har fått uppehållstillstånd i Sverige… Väl i hemlandet söker han uppehållstillstånd på anknytning i sin riktiga identitet. När han sedan har fått PUT (permanent uppehållstillstånd) så har han två tillstånd, i två olika namn: ett PUT på grund av asyl och ett PUT på grund av ankytning.

Man har också hittat personer som fått PUT på anknytning som sedan har sökt asyl i en annan identitet. Naturligtvis i samma syfte. Nu kan man ju undra vad han ska med två tillstånd till? Tja, vad kostar ett permanent uppehållstillstånd i Sverige, och en ny identitet, komplett med relevanta handlingar, på svarta marknaden i Irak?

Jag frågar miggan om det inte tas fingeravtryck i t.ex. anknytningsärendena. Han svarar så här:

Nope. När man söker på anknytning tas inga fingeravtryck. Migrationsverket vill göra det, men får inte. Dessutom körs inte EURODAC mot polisens register, det är förbjudet. Så det spelar ingen roll om man åker fast för brott, fingrarna avsöljar inget.

”Sila mygg, svälj kameler” – det är en svensk paroll. Släng ut många starkt skyddsbehövande (kristna som förföljs i muslimska länder, ensamstående mammor till länder där sådana inte får förekomma etc) och låt bedragare och kriminella få uppehållstillstånd och bli försörjda av ”korkade svennar”. Grattis Sverige!

Kommentar: Hur kommer det sig att den lagliga möjligheten att dra in PUT inte används vid alla fall av bedrägeri (PUT på falska grunder) och urkundsförfalskning (läs miggans berättelse ovan)? Och vem är det som anser att Sverige inte ska kontrollera fingeravtryck och DNA utan låta sig luras och utnyttjas enligt ovan berättelse? Är det sanktionerat hos folket?

© Denna blogg.

Information på Migrationsverkets hemsida

Jag har skrivit en del om de nya reglerna för arbetskraftsinvandring (bl.a. här) och har nu blivit uppmärksammad på att Migrationsverket har lagt ut information om reglerna för arbetskraftsinvandring på sin hemsida. Där finns också mängder av frågor och svar och alltihop finns att läsa här. Rätt ska vara rätt.

Dock är det fortfarande – och det är inte Migrationsverkets fel – oklart hur de där sex månadernas anställning ska räknas. Själv har jag tolkat de texter som finns som så, att man måste ha haft en fast anställning (även kallad ”tillsvidareanställning”) i minst sex månader i direkt anslutning till att man får avslag på sin asylansökan. Inte att man har jobbat i sex månader år 2006 eller 2007 utan att man helt enkelt har en fast anställning när man får avslag på ansökan. Då ska man inom två veckor söka, enligt detta undantag i reglerna, om att få arbetskraftsinvandra och om jobbet är fast, allt är ”på riktigt”, företaget har betalat in skatt och sociala avgifter etc och ens identitet är känd (äkta),  kan man beviljas arbetstillstånd i upp till tre år. Alltså inte uppehållstillstånd utan tillstånd att arbeta och helt försörja sig själv. Efter tre år, om man hela tiden arbetat och försörjt sig själv kan man sedanansöka om permanent uppehållstillstånd.

Om jag har missförstått de kommande reglerna så ber jag den som har andra uppgifter att snarast meddela mig så att uppgifterna här på min blogg kan rättas.

Nya mödomshinnor ska inte bekostas av skattebetalarna!

”Vårdinrättningar i Stockholms stad, både privata och landstingets, utför medicinskt omotiverade ingrepp i unga kvinnors underliv för att rekonstruera den så kallade mödomshinnan.” Det berättar Svenska Dagbladet idag, läs här.

Att folk låter göra allehanda mer eller mindre onödiga ingrepp är helt okej. Men det är givetvis inte okej att andra ska betala för dem. Landstinget utför enligt Svenska Dagbladet dessa ingrepp – som på privata kliniker kostar mellan 10.000 och 25.000 kronor – för 260 kronor! Alltså är det skattebetalare som står för fiolerna samt att sådana här ingrepp upptar tid och operationssalar som annars kunde användas för nödvändiga operationer. På en landstingsknuten vårdinrättning berättade personalen att de blivit ”stormade, det är så många som vill komma hit”. Man uppgav också att det finns en lång ”väntekö” till ingreppet.

Men hallå! Vem har sagt att sådana här ingrepp ska göras i landstingets regi? Har man behov av att operera in mödomshinnor så får man faktiskt betala för ingreppen själva och inte ta dyrbar tid och utrustning i anspråk för det. På den linjen är också socialborgarrådet i Stockholm, Ulf Kristersson, inne. Han är förvånad över att skattepengar används till ingreppen och säger i en separat artikel bland annat att:

”Sjukvården i Stockholm ska inte ägna sig åt medicinskt onödiga så kallade mödomshinneoperationer. Att så många sjukvårdsinrättningar anser att det finns skäl att rekonstruera en falsk upplevelse av oskuld är helt orimligt. Så kan vi inte ha det.”

På frågan om huruvida landstinget överhuvudtaget ska syssla med detta svarar Ulf Kristersson bland annat:

”Jag kan förstå läkare som ser det som enda utvägen att hjälpa individen.”
och
”Vi talar om priser upp till 25000 kronor och ingrepp som inkluderar narkos. Det är inga småsaker precis.”

Andra ”onödiga”, kosmetiska operationer måste betalas av var och en själv och man kan inte kräva att andra ska bekosta dem. Samma sak måste givetvis gälla i de här fallen. Likhet inför lagen, samma villkor för alla måste gälla när det handlar om allmänna medel och allmän sjuk- och häslovård. Vill man låta operera in en ny mödomshinna (om nu sådana finns överhuvudtaget), så får man betala själv. Punkt. Slut.