• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En migga berättar mer om Migrationsverkets Somalia-klanterier

Läs först inlägget Om Migrationsverkets inkonsekventa hantering av somaliska asylärenden.

Från en annan migga kommer följande berättelser om autentiska fall. Den publiceras som den är, utan kommentarer:

Fall 1:
En kvinna som fått PUT och som säger att hon är från Somalia säger att hon har ett barn i kvar i Somalia. Ett barn dyker också upp vid ambassaden i Addis Abeba. Barnet säger att kvinnan i Sverige är hans mamma. Och resultatet blir språktest? Nej. DNA-test? Nej. Det vill inte verksamhetschefen ha. Och handläggaren vill inte framstå som obekväm, så det blir PUT direkt. Tråkigt nog så inträffar rätt snart detta, att barnet efter ankomsten till Sverige försvinner. När modern tillfrågas om var barnet finns, svarar hon att hon inte har en aning om vem det barnet var. Till ambassaden i Addis kommer nu ytterligare ett barn, som säger sig vara barn till kvinnan i Sverige. Dråpligt nog med exakt samma identitet som det första……

Fall 2:
En kvinna som säger att hon är från Somalia säger att hon är gift med en man från Somalia som har fått PUT i Sverige. När hon står där vid ambassaden i Nairobi har hon med sig ett barn. Kvinnan säger att barnet är ett yngre syskon. Resultatet? PUT direkt för barnet, utan vidare funderingar. När barnet kommer till Sverige och besöker Skatteverket för att få sitt personnummer blir handläggarna där lite förbryllade, eftersom det här är ett barn utan vårdnadshavare. De kontaktar socialnämnden, som också blir tämligen irriterade: Migrationsverket har alltså gett tillstånd till en föräldralös utan att informera dem. Socialnämnden gör sedan det korrekta: utser en god man för barnet och börjar se sig om efter ett lämpligt fosterhem. Vid socialnämndens samtal med barnet framkommer rätt snabbt att barnet är någon helt annan. Barnet, som heter något helt annat, har sina föräldrar kvar i Nairobi…

© Denna blogg.

Om hur en skola utan vettig anledning gjort sig av med en kompetent rektor

Här kan man läsa om en del av turerna kring hur Stiftelsen Maria Elementarskolas styrelse bakom ryggen på både lärare, föräldrar och elever gjorde sig av med skolans omtyckta och kunniga rektor:
Om en uppblåst man med anger management problem, missbruk av skattemedel, feghet och inkompetens – allt i ett
– 14 augusti 2008
Vidare om den dåliga styrelsen för den viktiga verksamheten
– 14 augusti 2008
Fortsättning på historien om företaget som använde skattepengar på helt fel sätt
– 15 augusti 2008
Om företaget som hanterar medarbetare som spelknappar
– 16 augusti 2008
Vidare i berättelsen om den urusla styrelsen som leker med människor och med skattepengar
– 17 augusti 2008
Nu får styrelsen ett brev…
17 augusti 2008
Maria Elementarskola. Tyvärr.
18 augusti 2008
Brev till styrelsen om avpolletteringen av rektorn
– 20 augusti 2008
Föräldrar klagar hos Skolverket
– 28 augusti 2008
”En dåres försvarstal”
– 28 augusti 2008
Eva Wikberg, tidigare rektor vid Maria Elementarskola, har ordet
– 28 augusti 2008
Otroligt många samtal och mejl till f.d. rektorn!
– 29 augusti 2008
Det som har hänt måste till största delen läggas styrelsen för Stiftelsen Maria Elementarskola till last. Dess oförmåga att hantera situationen och skolpengarna på bästa sätt har – enligt tiotals vittnesmål – skadat verksamheten och skapat oro bland såväl lärare som elever. MEN: att skolan i decennier, ja över ett sekel, varit en på många sätt enastående och unik läroanstalt ska dock inte förminskas av hur oansvarigt ett antal styrelseledamöter agerat. Därför blir det också en liten serie om de goda sidorna hos skolan, dess lärare och dess tidigare rektor Märta Franson. Här finns del 1:
Maria Elementarskola – en fantastisk institution! Del 1.
– 29 augusti 2008
© Merit Wager

En migga om Migrationsverkets inkonsekventa hantering av somaliska asylärenden

Här berättar en migga om hanteringen av somaliska asylärenden:

Migrationsverkets hantering av somaliska asylärenden och tillståndsärenden är i sanning förbryllande. För inte så länge sedan, cirka fem år, var det individuell prövning och de som inte hade tillräckliga asylskäl fick inte heller tillstånd. Därefter kom en period då alla fick tillstånd, det stora flertalet av ”humanitära skäl” (!?) eftersom de saknade id-handlingar och det inte fanns något sätt att verkställa utvisningsbesluten.

Sedan följde en period då nästan alla fick tillstånd som skyddsbehövande på grund av de svåra motsättningarna som fanns, och ännu finns, i Somalia. Under denna period brydde sig verket inte om att utreda om personen i fråga verkligen var från Somalia utan tillstånd gavs slentrianmässigt i en snabbprocess där det oftast räckte att den sökande talade somaliska. Ibland undrar jag hur många kenyanska och etiopiska medborgare av somaliskt ursprung som gavs uppehållstillstånd i Sverige under denna tid! Det är ju inte okänt för oss att såväl i Kenya som i Etiopien finns folkgrupper som är medborgare där men som har somaliska som modersmål fast de aldrig satt sin fot i Somalia.

För att inte tala om alla personer av somaliskt ursprung som hade tröttnat att bo i Italien och andra europeiska länder där de haft tillstånd sedan länge, långt innan man började köra de sökandes fingeravtryck i ett gemensamt europeiskt register…

Idag gör vi noggranna utredningar igen – även språkanalyser och kunskapskontroller – för att veta om personen ifråga verkligen kommer från Somalia. Nu fattar vi utvisningsbeslut igen för personer som faktiskt kommer därifrån men som inte kan visa att de har hållbara asylskäl. Detta är förstås rätt. Men varför gjorde vi inte så tidigare?

Ingenting har förändrats. Fortfarande har ingen id-handlingar och fortfarande går det inte att verkställa utvisningsbesluten. Det enda som har förändrats är situationen i Somalia som blir värre och värre för varje dag. Om detta kan man även läsa i tidningarna. Ur den sökandes perspektiv kan Migrationsverkets hantering verka underlig. Om han eller hon kommer till Sverige där det redan finns en anhörig som fick tillstånd i en snabbprocess förra året är det svårt att förklara varför han/hon får ett utvisningsbeslut trots att situationen i landet förvärrats.

När det gäller somaliska tillståndsärenden har man nu åtminstone infört DNA-analys. Tidigare kunde vilken som helst somalisk kvinna med barn, via en ambassad och utan id-handlingar, ansöka om uppehållstillstånd på grund av anknytnig till en somalisk man i Sverige och hävda att hon var hans hustru och att barnen var gemensamma. Ofta begärde referenten (den somaliske mannen i Sverige) att få kopior av sina ansökningshandlingar inför ”hustruns” ambasssadintervju. Kanske för att han hade glömt bort vad hans hustru hette och hur många barn han egentligen hade…

© Denna blogg.

Världens mest lättkränkta och lättupprörda folk?

Det är krig mellan Ryssland och Georgien. Miljoner människor flyr från Irak. Små barn dör som flugor av hunger i Darfur. Hundratusentals aids-drabbade avlider i olika afrikanska länder. Föräldralösa och handikappade barn tvingas fortfarande leva på hemska institutioner i forna öststater.

Listan kan göras hur lång som helst. Strunt i det för det är helt andra saker som berör i Sverige. Till exempel känner man man sig KRÄNKTA för än det ena, än det andra – sådant som man i resten av världen rycker på axlarna åt och går vidare. Och blir UPPRÖRDA över så larviga saker så att man undrar vad det är för fel på mentaliteten och prioriteringarna i detta land.

Om kränktsjukan har jag skrivit flera gånger. Några axplock: här, här och här.

I artikeln Nya OS-dräkten upprör: Vettlöst i Expressen finns exempel på för mig fullständigt obegriplig svensk upprördhet. Nu ”rasar” en massa folk över en snygg hel dräkt för de kvinnliga idrottarna för att den har en minimal spets längst ner kring benöppningarna som inte ens syns om man inte böjer sig ner och stirrar på den på 20 cm:s avstånd! Så här säger Bettan Andersson, ordförande i boxningsförbundet och aktiv i Riksidrottsförbundets jämställdhetsprogram i artikeln:

”Det är väldigt tråkigt att man gör sådana här specifika tjejdräkter och väljer att objektifiera tjejerna inför publiken.”

Vad menar människan? Att den pyttelilla spetsen ”objektifierar” någon? Hur då? Det finns ju dessutom flera andra dräkter att välja bland för dem som ser den här knappt synliga detaljen som ett uttryck för objektifiering!

Och så sågas också de snygga fingerlösa vantarna som likaså är valfria – på vilket sätt de objektifierar någon kvinna vet jag inte. Vad menar kritikerna, att svenska tjejer ska tävla i manliga tävlingskläder, i mansshorts och manslinnen? Eller är kanske det bästa tävlingsplagget – det minst objektifierande – en burka?

Sluta, snälla människor, att använda er kraft och energi på icke-frågor och lyft blicken och se vad som pågår i världen. Och gör en insats där det behövs i stället för att vara kränktsjuka och upprörda över… tja, ingenting, egentligen.

Stora skillnader

Det är, som jag skrivit om otaliga gånger tidigare här på bloggen och i diverse tidningsartiklar, skillnader på många plan mellan Finland och Sverige. Skillnader på skolsystem. Kulturella skillnader. Skillnader i mentalitet, skillnader i historia. Och i synen på brott och straff.

FINLAND
I april avslutade Helsingfors tingsrätt behandlingen av beställningsmordet där en 16-årig dotter övertalat vänner, fyra män, att mörda hennes mor. De hade tillsammans ha planerat och försökt utföra mordet på flickans mor.

Helsingfors tingsrätt har nu dömt flickan till fem års fängelse för anstiftan till mord. Därtill straffades hon för att ha slagit en polis med en flaska när hon blev gripen.

Modern som tack vare sin snabbtänkthet kom undan med lindriga skador hade yrkat på stränga straff för alla inblandade.

Läs hela artikeln i Hufvudstadsbladet här.

SVERIGE
I Sverige kan en 16-åring sparka ihjäl en annan människa med berått mod utan att något annat väntar än ”samhällstjänst” (vilket hån mot offren och deras familjer!) eller, på sin höjd något år på ett ungdomsvårdshem (eller vad det heter).

I Sverige lallar man med 16- och 17-åringar medan man i andra länder, inklusive Finland, ser dem som rättsmedvetna personer som mycket väl vet vad de har gjort och som inte ostraffat (i praktiken) kan döda eller planera att döda människor.

Vad hade straffet blivit för en 16-åring i Sverige för anstiftan till mord? En resa till Västindien? Att städa i parker i 30 dagar? ”Vård i hemmet”?

Maria Elementarskola – en fantastisk institution! Del 1.

Ni som följer min blogg vet att jag alltid säger att saker och ting sällan är svarta eller vita; de är svarta och vita. Samtidigt. Så också i ”fallet Maria Elementarskola”. Därför följer här del 1 i berättelsen om den gamla skolan:

Märta Franson. Foto: Merit Wager.

Den skola vars styrelse av outgrundlig anledning gjort sig av med sin eminenta, kunniga och omtyckta rektor (läs tidigare inlägg längre ner på bloggen), är ett anrikt lärosäte, grundat redan år 1885. Den har fostrat (ja, den uppgiften har skolan ocså haft) och utbildat tusentals och åter tusentals människor under drygt 120 år. Att ha gått på Maria Elementarskola har i decennier varit lika med att man fått en trygg skolgång och en god och gedigen utbildning i alla ämnen men också kunskaper i hur man bemöter andra människor och om det som är så viktigt för att relationer mellan människor ska fungera smidigt: vett och etikett.

Som en enande kraft, en förgrundsgestalt, en samlande auktoritet har skolans förra rektor (tidigare lärare på skolan), numera hedersordförande i Stiftelsen Maria Elmentarskola, Märta Franson, stått. Sedan 1949 – i aktningsvärda snart 60 år och därmed nästan hälften av den tid skolan existerat! – har hon varit lärare och rektor och hedersordförande, och även bott i huset på Kvarngatan där skolan ligger och som hennes fastighetsbolag äger och förvaltar.

Historierna om Märta Fransons envisa kamp mot allt från klåfingriga politiker till övernitiska skolinspektörer är många och halsbrytande. Märta Franson har gett sitt liv åt skolan och dess elever och på den tiden då jag själv hade barn (från förskolan t.o.m. klass 9) i skolan, kunde hon alla barns namn och hade total koll på allt som försiggick både inne i skolan och på skolgården. Hon var en sann kämpe och en enande kraft för alla på skolan. Också den absoluta majoriteten av lärarna har varit dedikerade och inriktade på att ”i skolan går man för att lära sig något och inte för att flumma”.

Jag ska berätta mer om skolan, fantastiska lärare och om den unika Märta Franson, hennes varma kärlek till skolan och hennes genuina intresse för eleverna i senare delar. Märta Franson är en person att beundra, att fascineras av och att tacka för den gärning hon gjort. Också därför är det extra sorgligt att en mesig eller feg (eller bådadera) styrelse agerar så obetänksamt och oprofessionellt.

Jag vill här passa på att säga – med tanke på hur styrelsen agerat när den knuffat ut skolans rektor – att skuggorna faller mörkast över just styrelsen. Inte över Märta Franson. Givetvis är hon en del av sin styrelse och inte heller felfri (svart OCH vitt…), men det finns sju ledamöter i styrelsen och de borde ha brytt sig tillräckligt för att lösa eventuella problem på ett helt annat sätt. Men ingen gjorde något…
Läs gärna min berättelse här på bloggen: Historiens vingslag vid Maria Elementarskolas Lucia-lunch (14 december 2006). Tyvär har bilderna ramlat bort när jag flyttade inlägg från en annan blogg, men jag ska ladda upp dem så snart jag har tid.

DN-notis den 29 augusti: ”Utköpt rektor kritiserar skola”

I en liten notis (svårläslig härintill men kan läsas i sin helhet här) skriver Dagens Nyheter under rubriken Utköpt rektor kritiserar skola bland annat följande:

Hon anser att hon under en längre tid blivit motarbetad och att hennes auktoritet underminerats i en rad frågor.

– Korrupt beteende, nepotism och bakåtsträvande har fått mig att lämna min älskade skola, skriver rektorn.

Citatet har tagits från rektorns egen skrivelse. Man hade kunnat förvänta sig att en rikstidning som Dagens Nyheter hade angett källan tydligt, så att den som vill kan ta del av allt som rektorn sagt (eftersom det ju finns så mycket mer…) och inte bara de delar som Dagens Nyheter selektivt väljer att publicera? Särskilt som det som Eva Wikberg skriver är allvarligt och viktigt.

Förresten så kunde faktiskt rubriken på notisen lika gärna ha varit Rektor kritiserade skola, köptes ut

På förekommen anledning…

…meddelar jag igen (som jag har gjort ett antal gånger tidigare när människor tagit sig rätten att klistra lögnaktiga etiketter på mig – att:
– jag är inte knuten till, har inga kopplingar till och är inte medlem i något politiskt parti
– jag definierar inte mig själv som varken höger eller vänster eller något annat eftersom jag inte tänker i politiska banor
– hade jag tänkt i politiska banor och velat göra politisk karriär så hade jag gjort det
– jag är 100 % fristående och fri i mina tankar och åsikter (men påverkas förstås av min omgivning och mitt liv precis som alla andra)
– jag har inga annonsörer och inga sponsorer utan skriver precis vad jag själv tycker och vill på min blogg
– andra har behov av att definiera mig eller ”nischa” mig, inte jag själv
– jag kommer inte att rätta mig efter att en del tycker att jag skriver för mycket om ditt och för lite om datt, det här är min blogg och på den väljer och bestämmer jag vad jag skriver
– jag fortsätter att ge utrymme åt människor under rubriken Be my guest i vänsterspalten – där finns redan över 50 intressanta inlägg från människor som får föra fram sina egna åsikter – oavsett om de överensstämmer med mina eller inte
Om den person (jag vet vem hon är) som nu senast etiketterat mig och påstått att jag skullle tillhöra ett visst parti fortsätter att sprida den lögnen kommer jag att anmäla vederbörande för förtal.
Läs mer om min verksamhet som Medborgarnas flyktingombudsman under fem år och om annat som jag gjort och gör på Meritera. I övrigt kan man läsa denna blogg som sedan den 5 maj 2005 speglar främst mina men ibland också andras åsikter i olika frågor.

Otroligt många samtal och mejl till f.d. rektorn!

Eva Wikberg. Foto: Merit Wager.

Maria Elementarskolas f.d. rektor, Eva Wikberg har fått ta del av en mängd mejl från föräldrar och lärare har skickat. En del återges här nedan, helt avidentifierade. Eva Wikberg har tagit bort alla referenser som skulle kunna göra att någon kunde identifieras. Hon säger att alla hälsningar och fina ord gläder henne väldigt mycket och att hon är rörd över allt stöd och all uppmuntran som hon får.

Från föräldrar:

Du Eva, som jag har det största förtroende för och X och jag har varit så trygga i förvissning om att det varit mycket bra för skolans alla elever att du verkat som skolans rektor. Vi är så ledsna och bekymrade.

Du är en klippa, tack för allt du gjort för mina barn och skolan.

Jag valde Maria Elementar efter att ha träffat Dig.

Det var väldigt tråkiga nyheter. Vi har uppskattat och respekterat Dig och ditt arbete mycket. Du har kombinerat ett tydligt och rakt sätt att leda med närvaro i verksamheten och en stor värme gentemot barnen. Att Du slutar är en stor förlust för skola, barn och föräldrar.

Tack för dessa år! Du var i våra ögon en bra rektor och medmänniska.

Det är med häpnad och sorg som vi idag mottagit brev från skolan att du har slutat som rektor. För oss har du alla de goda egenskaper som en rektor bör ha och under ditt ledarskap har många förbättringar på skolan gjorts. Vi kommer att sakna Dig.

När skolan rekryterade Dig gjorde man verkligen en lyckträff.

Jag tycker att det är riktigt tråkigt och en stor förlust för elever, lärare, föräldrar och för Mariaelementarskola att du slutar!

Åren du arbetat på skolan har varit super. Först som klassföreståndare ….. och sen som rektor. Tycker att Du har gjort ett fantastiskt arbete!

Det var i sanning en mycket tråkig nyhet du kommer med! Jag har uppskattat vårt samarbete på alla sätt, och det kommer att bli verkligt tomt utan dig.

Vi ….. vill skicka en hälsning till dig och tacka ….vi föräldrar kommer att sakna ditt leende och fasta handslag vid alla skolans tillställningar.

Glöm inte att du är oerhört uppskattad – vi har inte hört någon förälder säga något annat än positiva saker om dig.

Du är omtyckt av föräldrar och barn. Du är professionell och engagerad.

Varma hälsningar med mycket omtanke.

Från lärare:

Jag vill höra av mig och berätta hur tråkigt och ledsamt jag tycker det
är, att du inte längre är kvar på skolan. Det är en stor förlust för skolan
och för mig.

Men för mitt fortsatta arbete är det här en stor förlust, Eva. Du vet att jag tycker om dig som person och som chef. Du har alla de kvalitéer som jag ser att en bra rektor ska ha.

Det var inte roligt att gå tillbaka till skolan efter sommarlovet med beskedet att du slutat. Du är den bästa rektor jag har arbetat för och det är bara att gratulera den skola som får dig som rektor.

Det är tomt utan dig och musten och arbetsglädjen har gått ur de flesta….

Styrelsen för Stiftelsen Maria Elementarskola kan inte bortförklara sitt misstag att utan grund göra sig av med sin rektor (som om bra rektorer växte på trän…) i stället för att ta itu med de verkliga problem som finns på skolan. Att skylla ifrån sig och skylla på andra när man själv har svikit och felat är ett oacceptabelt beteende.

Läs mer om vad som hänt lite längre ner på bloggen.

Eva Wikberg, tidigare rektor vid Maria Elementarskola, har ordet

I ett antal tidigare inlägg har delar av historien om hur styrelsen för Stiftelsen Maria Elementarskola utan någon vettig och faktisk anledning gjorde sig av med sin rektor sedan fem år, Eva Wikberg, belysts. Läs dessa inlägg först:

Om en uppblåst man med anger management problem, missbruk av skattemedel, feghet och inkompetens – allt i ett
Vidare om den dåliga styrelsen för den viktiga verksamheten
Fortsättning på historien om företaget som använde skattepengar på helt fel sätt
Vidare i berättelsen om den urusla styrelsen som leker med människor och med skattepengar
Om företaget som hanterar medarbetare som spelknappar
Nu får styrelsen ett brev…
Maria Elementarskola. Tyvärr.

För att ingen ska kunna förvränga, vinkla eller på något annat sätt förvanska Eva Wikbergs berättelse (vilket bl.a. styrelsen försökt göra i brev till lärare och föräldrar) berättar hon den här på bloggen, med sina egna ord. Hon skriver bland annat:

Efter fem år som rektor har jag velat utöva det mandat som, åtminstone på papperet finns nedskrivit i min ledningsinstruktion. Mitt mandat har varit tydligt utformat, men jag har erfarit att det inte gällt i verkligheten. Jag kan inte leda en skola där jag inte fritt kan förfoga över skolans lokaler för att härbärgera skolans verksamhet, där det råder total brist på ekonomistyrning och där stora utgiftsposter eller felräkningar uppstår utom min vetskap. På fråga om dessa lägrar sig tystnaden i skolans ledning, i styrelsen.

Läs hela Eva Wikbergs berättelse här.

Reflektion: lever skolans styrelse själv upp till skolans hederslag?

”En dåres försvarstal”

Stiftelsen Maria Elementarskolas ordförande har skrivit ett brev (igen) till föräldrarna i skolan. Läs det här nedan:

Föräldrar klagar hos Skolverket

Föräldrar till en elev i Maria Elementarskola har den 27 augusti lämnat in en begäran till Skolverkets tillsynsenhet och begärt att den ska pröva följande:

A. Har Maria Elementarskola följt skolans informationsskyldighet till vårdnadshavarna när en skolledare omedelbart kan avskedas utan att vi föräldrar får information i god tid? Se bilaga 7.
B. Har Maria Elementarskola följt skolans informationsskyldighet till vårdnadshavarna när skolans huvudman inte svarar på mail eller andra kontaktförsök från oroliga föräldrar?
C. Har Maria Elementarskola följt skollagen när en erkänt duktig och formellt behörig skolledare tvingas avgå med omedelbar verkan för att i stället låta en pensionerad lektor utan känd ledarkompetens från ledningsutbildning tillträda istället?
D. Har Maria Elementarskola följt svensk skollag när skolan betalar ut den avskedade skolledarens avgångsvederlag med skolans skattefinansierade skolpeng?
E. Är det förenligt med skollagen att representanter för Maria Elementarskola, kanslist och tillika ekonomi- och administrationsansvarig, samt skolans tillförordnade rektor uppmanar föräldrar att de ska byta skola för sitt barn?

Till skrivelsen som gått till Skolverket har bifogats diverse bilagor, bland dem en kopia av ett mejl som gått från föräldrar till barn i skolan till Stiftelsen Maria Elementarskolas styrelse. I det står bland annat:

1. Vi vill veta varför Eva tvingas sluta som rektor. På vilka grunder sker detta? Vi vill ha konkreta exempel varför ni anser att hon visat sig olämplig eller otillräcklig som rektor– detta eftersom vi anser att hon är synnerligen duktig och kunnig.
2. Vi accepterar inte att det sker så oerhört sent och med så sen information till oss föräldrar inför skolstarten. Vad är förklaringen till det?

Finlands ambassad i Stockholm

Den är vit, vacker och stilren, byggnaden som hyser Finlands ambassad på Gärdet i Stockholm. Efter diverse trassel med envetet och onödigt överklagande privatpersoner boende i området och därpå följande förseningar med stora kostnadsökningar till följd, stod den ”finska borgen” – ritad av professor Kristian Gullichsen – äntligen färdig att invigas i april 2002 i närvaro av bland andra president Tarja Halonen och kronprinsessan Victoria.

Jag besökte det snart avflyttande pressrådet på ambassaden häromdagen och förtjustes över den lugna och harmoniska miljön, de vackra formerna och lugna färgerna. Därför delar jag här med mig av en del av det jag såg, och hänvisar också dem som intresserade av att veta mer att läsa om Finlands ambassad här.

Asylsökande kommer inte till asylutredningar

Många asylsökande struntar i att ens komma till asylutredningar. Man kan med fog ställa sig frågan: ”Har de överhuvudtaget några som helst asylskäl när de inte bryr sig om att komma och presentera några sådana?” Man kan också undra hur det kommer sig att Sverige tillåter att det går till så här; har Sverige kanske kapitulerat och accepterar i tysthet att folk tar sig hit och själva väljer att stanna? Om så är fallet så kan man ju sluta upp med den mycket dyra skenhanteringen av s.k. asylärenden och slå fast att det är så det är nu, att den som en gång lyckas sätta sin fot på svensk mark kan stanna här om den själv vill, och leva i den allt större grå- och svartzonen, parallellsamhället som växer för varje dag.

Läs om detta fenomen i min miniserie om detta, del 1 och del 2.

Några reflektioner: Varför lyssnar inga ansvariga när miggorna berättar? Varför vågar miggorna inte berätta öppet om vad de möter, vad de ser och vad de upplever?

Jag får mängder av välskrivna och kloka mejl från miggor i hela landet och lägger upp det jag får tillstånd att förmedla via min blogg. På det sättet kommer deras iakttagelser ut åtminstone någonstans. De miggor som hör av sig till mig är reflekterande, tänkande och kunniga personer som vet vad de talar om. Jag förstår inte att deras egen ledning på Migrationsverket inte lyssnar på dem! Att ledningen inte skapar ett öppet klimat och kanaler genom vilka migorna kan framföra sina ”på golvet”-iakttagelser! I stället säger varenda migga jag har kontakt med att det inte går att föra fram något, att det är lågt i tak och att de är rädda. Rädda för att inte komma vidare i karriären, att bli förbigångna, att bli utfrusna för att de ”kritiserar”.

Hur kan det få vara så att ledningen och höga chefer inom verket lever i en verklighet medan miggorna (som ju utför den verksamhet som verket ska bedriva) lever i en annan?

”Sverige och invandringen” – ny bok

Jag ska läsa Sverige och invandrarna – en bok av etnologen och professorn Karl-Olov Arnstberg, som kommit ut alldeles nyligen på Studentlitteratur där den presenteras så här:

Under efterkrigstiden och i synnerhet under de senaste två decennierna har många människor invandrat till Sverige. Hur går det för dem som kommer, och varför? Vilka får stanna och vilka får inte det? Hur fungerar den ömsesidiga anpassningen? Många invandrare längtar inte bara efter ett svenskt liv utan drömmer också ofta om att återvända och har flitiga kontakter med hemlandet och andra medlemmar i exilen. Man behöver bara bege sig till en svensk invandrardominerad förort och skåda alla de paraboler som breder ut sig över de storskaliga husfasaderna, för att förstå relevansen i ett sådant perspektiv. Assimileras eller inte, det finns inga enkla lösningar. Däremot finns det gott om svåra frågor och heta känslor.

Denna bok ger en mycket konkret och engagerande inblick i en av våra mest laddade samhällsfrågor. Boken riktar sig i första hand till studenter som behöver en introduktion till ämnet, men kan läsas med god behållning av alla samhällsintresserade.

Hovrätten tycker synd om arbetslös brottsling

En ung kvinna grips för narkotikabrott. Hennes kriminella agerande gör att hon döms till fängelse. Det blir en nästan skrattretande dom: tre månaders fängelse. ”Det blir en erfarenhet”, säger kvinnan, som arbetat inom tv med diverse olika uppgifter. ”Jag får ta det”, säger hon också, heroiskt.

TV kan inte längre anlita henne eftersom hon begått ett allvarligt brott när hon befattat sig med narkotika. Då träder hovrätten in och – hör och häpna –mildrar domen, och nu ska hon bara avtjäna en månad i fängelse. Absurt nog uttalar hovrätten att: ”…viss hänsyn bör tas till svårigheter i X:s yrkesutövning”. Läs uttalandet en gång till och tänk efter vad som händer här. Och tänk om kvinnan hade varit sjukvårdsbiträde eller förskolelärare…

En ung kvinna knarkar och köper narkotika på gatan. Hon gör det frivilligt, hon gör det vårdslöst förmodligen för att hon hittills har klarat sig och hon gör det utan att tänk på några följder. Narkotika är förbjudet i Sverige, både att inneha och att sälja. Det vet hon. Men hon köper ändå. Så åker hon fast.

Trots att hon helt och hållet har försatt sig i den situation hon befinner sig i och trots att hon bevisligen har begått ett brott och även erkänt det, så tycker hovrätten att den vill mildra straffet för att hon inte anlitas av tv längre. Som om inte det var hennes eget ansvar och hennes egen skuld!?

OK, fine. Men när Sergej, Carlos, Veikko eller Mohammed har begått narkotikabrott och om de har haft jobb som de nu inte längre får ha kvar, kommer hovrätten att döma på samma sätt när det gäller dem? Eller är det bara personer som jobbat med tv som bedms enligt ovan? Jag bara undrar eftersom lagarna ska gälla lika för alla.

Läs artikel i Aftonbladet här.

Uutiset13

Det finskspråkiga nyhetsprogrammet Uutiset (som betyder ”Nyheter”) har gått från klarhet till klarhet. Eller i varje fall från kort till längre till ännu längre. Programtid, alltså. För precis 20 år sedan (läs bl.a. här och här) var Uutiset 5 minuter långt. Så småningom utökades sändningstiden till 7 minuter och har sedan varit 9 minuter långt i många år. Men nästan på dagen av den första Uutiset-sändningen i augusti 1988, utökades Uutiset till hela 13 minuter, vilket gör att det nu är ett ”riktigt” nyhetsprogram på samma nivå som t.ex. Aktuellt.

Så här såg det ut minuterna föres premiärsändningen av Uutiset13 den 25 augusti, då nyhetsuppläsaren Olli Hörkkö förberedde sig i studion.

Här är Uutisets hemsida och från den kan man se Uutisets sändningar en vecka tillbaka.

Läsvärt

Texter om asyl & migration under just den kategorirubriken i vänssterspalten.
Adil, den oskyldige uiguren från Guantánamo är (i del 7 finns länkar till alla tidigare texter).
Skolan som köpte ut sin rektor utan anledning men till en hög kostnad (i det senaste inlägget finns länkar till alla tidigare texter). Mer följer snart här på bloggen, när rektorn själv skriver och berättar vad som hände och hur det går till på den skola hon älskade och ville driva på ett hederligt och modernt sätt med stor hänsyn till traditionerna.
Ett halvt ton lägger sig på Sven. Sven dör. Del 1 och Kommentar till ”Ett halvt ton lägger sig på Sven. Sven dör. Del 1”.

Goda självklarheter på DN Debatt

Jag har sagt det i ett decennium, det som migrationsminister Tobias Billström, socialborgarrådet Ulf Kristersson och riksdagsedamoten Elisabeth Svantesson säger på DN Debatt idag. Nämligen att svenskarna är alltför tafatta för att klargöra för asylsökande som får uppehållstillstånd vad som gäller i Sverige. Hur många gånger har jag inte skrivit om det, talat om det, framfört det i alla tänkbara och otänkbara sammanhang! Eftersom det är så självklart. Men få – om någon – har lyssnat och knappast någon har framfört samma sak. Förrän nu. ”Bättre sent än aldrig” passar in här. Men det är mycket, mycket sent som man inser det självklara i att det är bra för alla att människor från helt andra kulturer och system informeras ordentligt om vad som gäller om de ska leva och bo här.

Den hemska omhändertagande- och bidragsförsörjningsinställningen – ”klappa på huvudet”-inställningen – som sedan decennier råder Sverige är och har varit förödande för både nykomna och svenskar. Att inte ställa några riktiga krav, att inte informera om vilka lagar och regler som gäller här, att inte på riktigt kräva att man lär sig landets språk åtminstone hjälpligt har absolut inte gjort att människor har integrerats snabbare och kommit in i samhället i sitt nya hemland. Tvärtom.

I de tre moderaternas artikel i DN konstateras nu bland annat följande självklarheter:

Människan anpassar sig naturligtvis snabbare till rättigheter hon gillar och kan dra nytta av än till skyldigheter hon inte förstår eller ens accepterar.

Människan anpassar sig naturligtvis snabbare till rättigheter hon gillar och kan dra nytta av än till skyldigheter hon inte förstår eller ens accepterar.

Arbetslöshet och bidragsberoende går i arv i generationer. Det urholkar grundläggande värderingar i det svenska samhället, som arbete och egen försörjning, jämlikhet och självständighet. Det göder också de politiska krafter som tror att Sverige mår bäst av att slippa mötet med det utländska.

Den sista självklarheten i artikeln i artikeln lyder så här –

Acceptera och bli accepterad! är en rimligare princip för nykomlingar än ohållbara löften om att bli försörjd av dem som redan bor här. Då ger vi något bestående till de barn vars föräldrar en gång invandrade och drömde om ett bättre liv i Sverige.

Läs hela artikeln här.

Till sist: ”Skäms!” vill jag säga till DN Debatts rubriksättare! Vi som invandrat till Sverige avskyr när ni talar om ”våra invandrare”! Vi är ingens invandrare och det här uttrycket som så länge använts av ”herrefolket” och som nu också DN Debatt för vidare har en obehaglig klang av att invandrare är svaga och behöver tas om hand – ”våra” invandrare som ”vi” måste ta hand om. Den här rubriken står i bjärt kontrast till vad artikelförfattarna säger: ”Men ingen tjänar på en politik där alla invandrare ses som offer – och behandlas därefter”. Jag uppmanar med emfas DN Debatt liksom andra medier att sluta upp att använda det nedvärderande uttrycket ”våra invandrare”. Genast.

Nuris och Jennys bok

Välgörarna är en spänningsroman om journalister som jobbar dygnet runt för att hitta sanningen bland gömda källor, skumma biståndsbutiker och ekonomiska brottslingar. Följ med på en resa i en värld där krig startas med ett handslag och ett Sverige där de flesta helst vill ”gå på semester”.

Så presenteras den på Norstedts sajt, boken som Nuri Kino och Jenny Nordberg (som är lite grann av en kollega: hon skriver liksom jag kolumner i SvD) har skrivit tillsammans och som kommer ut i oktober.

Det kommer säkert att uppmärksammas på olika håll och jag skulle genast gå och köpa boken om det inte var så att min gode vän Nuri helt säkert kommer att vilja ge mig ett ex. Jag ser med spänning och intresse fram emot boken som skrivits av två personer som båda är enastående journalister och skribenter och som, var för sig, har en massa erfarenheter och insikter som de här delar med sig av.

Här är en länk till Nuri Kinos blogg och här kan man läsa Jenny Nordbergs kolumner i SvD!