• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Egenföretagarnas utanförskapsgrundande sjukpenning, UGS

Jag ringde Försäkringskassan för att efterhöra vilken sjukpenning jag eventuellt skulle få om jag, Gud förbjude, skulle bli sjuk. Jag har inte tänkt på den här frågan på åratal, men blev påmind om att man kan bli sjuk när jag såg en person i bekantskapskretsen drabbas.

– Hej! Jag undrar om du kan tala om för mig vad jag har för sjukpenning?
– Ska du sjukanmäla dig?
– Nej, absolut inte, jag vill bara veta vad jag har för sjukpenning om jag skulle bli sjuk och tvingas sjukskriva mig.
– Ett ögonblick

Det går ett antal ögonblick…

– Du har inte varit sjukskriven på 20 år och din senaste kontakt med oss var 1994 då du också ringde och frågade om sjukpenningens storlek.
– Jaha. Så vad har jag då för sjukpenning?
– Det kan vi inte svara på, vi måste göra en utredning.
-Jaha. Och hur gör ni den?
– Vi får skicka dig en blankett som du får fylla i.

Så kom blankett FK5035 för egen företagare (alltså inte för företag med anställda…). Den såg harmlös ut och jag tänkte att den fyller jag väl i snabbt och lätt. Men ack vad jag bedrog mig! Den var lömsk, den här blanketten, den visade sig vara ännu ett hinder på egenföretagarnas utanförskapliga väg genom samhället. I blanketten ställdes frågor som:

”Vilka arbetsuppgifter har du i företaget?”

Inte helt omöjligt att svara på, men svårt. Egenföretagare gör ofta massor av olika saker, jag är inget undantag.

”Hur många timmar arbetar du per vecka?”

Vill de verkligen veta det? Varför vill de veta det? Får man sjukpenning grundad på att man jobbar 12 eller 14 timmar per dygn (men knappast tjänar pengar som motsvarar den abetsinsatsen)?

Och så frågan som gjorde att jag var tvungen att slänga blanketten och be till himmelska makter att jag inte ska bli sjuk:
”Vilken bruttolön skulle du få betala en anställd med samma arbetsuppgifter?”

Va!!???! Hur i helsike ska jag kunna veta vad jag skulle betala någon som liksom jag jobbar minst tio timmar per dag och aldrig har semester och sannerligen inga reglerade raster? Får man ens anställa folk på sådana villkor? Hur ska jag kunna ange vad jag skulle betala i bruttolön till någon som jobbar som jag och som har alla mina olika kunskaper och kompetenser? 150.000 kronor i månaden? Får jag sjukpenning grundad på det beloppet, eller varför frågar Försäkringskassan?

Jag kommer inte att få veta det, för jag slängde som sagt blanketten. Och behövde därmed inte heller skaffa fram:

• Skatte- och avgiftsanmälan
• Registreringsbevis och F-skattebevis
• Bokslut
• Preliminärdeklaration

Myndigheterna klarar bevisligen inte att utvisa dem som inte ska vara här

Migrationsminister Tobias Billström säger i Dagens Nyheter den 18 augusti att han: …”samtidigt har förtroende för att myndigheterna löser situationen”. Det handlar om att det är tusentals asylsökande som fått avslag på sina ansökningar i båda instanser (Migrationsverket och migrationsdomstolen) och som ska lämna landet men inte gör det och som därför måste tvångsutvisas.

Jag undrar vad migrationsministern grundar det förtroendet på?

Om folk ska ha förtroende för asylsystemet – detta har jag och andra sagt i åratal – så måste besluten vara klara, tydliga och i enlighet med gällande utlänningslag och de konventioner Sverige åtagit sig att följa. Och om beslutet blir positivt så ska personen ifråga fortast möjligt tas in i samhället, lära sig landets språk och få hur saker och ting fungerar i hans/hennes nya hemland. Blir beslutet negativt ska personen ifråga snarast lämna landet – med eller utan myndighetshjälp. Klart och tydligt, inga konstigheter.

Men de som fått avslag lämnar inte Sverige. De stannar kvar, kräver vård och jobb, bildar fackföreningar för ”papperslösa” och lever i en gråzon. Därför undrar jag på vad migrationsministern bygger sitt uttalande om förtroende för myndigheternas förmåga att ”lösa situationen”, d.v.s. utvisa dem som inte har fått uppehållstillstånd.

Maria Elementarskola. Tyvärr.

Apropå inlägget Nu får styrelsen ett brev… och de inlägg som jag länkar till från den texten.

Denna text läggs ut nu eftersom brev från en förälder om händelserna på skolan redan har gått ut till styrelsen m.fl. verk och instanser. Läs mer nedan.

Det handlar tyvärr om den gamla, ärevördiga skolan som grundades år 1885, Maria elementarskola på Söder i Stockholm. Det är Stiftelsen Maria Elementaskolas styrelse som använt skolpengen till att betala avgångsvederlag till den respekterade och omtyckta rektorn på skolan, som man utan anledning och grund gjort sig av med. Anledningar som jag inte lyckats få klara besked om trots att jag ställde en rak och tydlig fråga om saken redan för en vecka sedan vid ett möte mellan rektorn och två av styrelsedamöterna där jag var närvarande.

Jag är genuint ledsen över den här utvecklingen och förstår inte hur styrelsen kunnat agera som den gjort. Dess agerande får till följd att skolans rykte solkas rejält, att det råder oro och förstämning band lärarna. Det råder också oro bland föräldrar och elever som önskade sin rektor en glad sommar i början av juni och nu kommer tillbaka och möts av beskedet att hon, abrupt och utan angivande av orsak, har slutat och ersatts av den person som vid 65 års ålder fick gå när den nu avpolletterade rektorn tillträdde för fem år sedan. Han är nu tillförordnad rektor vid 70 års ålder och hur man har tänkt att hitta en ny rektor som klarar jobbet under de kriterier som den utmanövrerade rektorn tvingats klara det, det är en stor gåta. OBS! Jag har inga anmärkningar mot den person som tillsatts som t.f. rektor, jag bara undrar hur både han och skolans styrelse har tänkt när han återinträtt som rektor på den skola han lämnade för fem år sedan.

Jag beklagar djupt, mycket djupt, att den skola där jag själv varit ordförande i Vänföreningen under ett antal år och som jag haft en relation till i över 30 år då första kontakten togs, inte har haft en kraftfull och engagerad styrelse som kunde ha gett rektorn sitt stöd så att verksamheten hade kunnat fortsätta att fungera väl och utvecklas med bibehållande av gamla traditioner och införande av nya. Skolpengen går till utköp av en person som styrelsen själv, upprepade gånger, har höjt till skyarna, inte minst i det arbetsbetyg den författat till rektorn. Det är knappast vad skolpengen är avsedd för. Övriga räkenskaper bör nog också granskas – en stiftelses handlingar är inte offentliga men Skatteverket kan förstås kräva att få veta hur pengar använts. Det trde finnas en hel del frågetecken som behöver rätas ut.

Nu, när en förälder i skolan har tillskrivit styrelsen och skickat kopior för kännedom till relevanta myndigheter etc (och även mig), så berättar jag vilket ”företag” det handlar om. Nu får det hela ha sin gång. Många människor – inte minst eleverna i skolan – skadas av det som styrelsen låtit ske. Jag är bestört och genuint ledsen över att ledamöterna inte tagit ett tillräckligt stort ansvar för verksamheten – hade de gjort det så hade det prekära läget kunnat undvikas.

© Merit Wager