Nu slutar min vän Angus att blogga

Min vän Angus Termopyle som haft sin blogg i drygt ett år lägger ner. hans blogg har dragit sin sista suck, om man nu kan säga så. Så här lyder det sista inlägget:

Har på den här sidan försökt att skriva lite skämtsamt och satiriskt om aktuella händelser. Men när jag nu läser att polisstyrelsen beslutat att man inte behöver vara svensk medborgare för att vara polis så förstår jag att verkligheten har sprungit ifrån dikten. När man lever i Sverige är det inte längre möjligt att göra sig rolig över politikerna eftersom dom handlar på ett sätt som är så absurt att det inte går att skoja om. Det går inte längre att ta en politisk händelse och ”dra den ett snäpp längre” eftersom den redan från början är så bisarr att den inte går att överträffa.

Svenska politiker har förlorat varje uns av verklighetsuppfattning och verkar leva i någon sorts paralleluniversum. Det går inte att skoja om sånt som är så galet, dessutom är det svårt att vara rolig när man börjar bli livrädd. Så tack till min lilla men trogna läsarskara, nu är det dags att börja göra motstånd på riktigt. Vi ses kanske någon annanstans. Klart slut! Termopyle.

Senaste nytt i bananmonarkin

En bloggläsare gjorde mig uppmärksam på detta som står att läsa i Västervikstidningen, VT:

Normalt brukar det råda stor enighet i polisstyrelsen. Fredagens möte var ett undantag och gällde om de som börjar polisutbildningen ska vara svenska medborgare eller ej. Nej det behöver de inte vara, enligt majoritet (s och v). Den borgerliga alliansen tyckte att medborgarskap krävs eftersom de som går utbildningen får insikt i polisens arbete och även ta del av vissa register. Polisstyrelsen fick ta till votering för att komma fram till ett remissyttrande, s och v vann med 7-6.

Nej, varför skulle poliser behöva vara medborgare i den svenska bananmonarkin, de behöver ju knappt kunna svenska heller – språktesten har ju gjorts lättare för att anpassas till dem som inte behärskar språket ordentligt. Det är ju The Swedish Way: sänk kraven så alla klarar allt för ”alla ska med”.

Lärare behöver ju inte heller behärska svenska eller ens ha kunskaper i de ämnen de ska lära ut. De kan alltid hota med DO om de inte får godkänt: antingen är de diskrimineeeeerade för att de är invandrade eller för att de är kvinnor eller män, i förekommande fall). De kan också vara diskriminerade för att ingen insett att de är lesbiska eller också kan de vara diskriminerade just för att någon sett att de är det… De kan vara åldersdiskriminerade eller diskriminerade för att de är döva men absolut vill bli musiklärare.

Riksdagsledamöter ska väl inte heller behöva vara svenska medborgare, värnpliktiga kan redan nu ha andra medborgarskap (förutom svenskt). T.ex. libanesiskt och svenskt eller varför inte ryskt och svenskt. Hej & Hå! Och förresten: varför ska vi bara ha svensk lag i Sverige, varför inte också lagar från andra länder och kulturer för dem som så önskar? Och Sverige behöver väl inte heta just Sverige utan kan heta t.ex. Hej&Håland eller Stupidien eller Det Nya Landet. Eller vad som helst.

Självklart ska det inte finnas något sammanhållande kitt som språk och medborgarskap i detta land, självkart ska det inte behöva finnas någon röd tråd – eller jo, förresten: hellre kanske en röd än en blå tråd. Tycker i varje fall s och v som röstade mot att poliser ska behöva ha svenskt medborgarskap. Men helst ska det inte finnas några trådar och riktlinjer alls. Därför ska t.ex. inte stackars små barn från Hej&Håland behöva lära sig något i skolan som de inte själva kommer på att de vill lära sig. Typ att spela olika spel på datorn och öva för att bli programledare i tv. Och klart att de ska ha mobilerna på under lektionerna, det kan ju ringa någon och erbjuda dem ett programledarjobb och hur skulle det se ut om mobilerna var avstängda just då? Naturligtvis ska ingen liten skör elev i den svenska (eller stupidiska eller nyalandiska eller Hej&Hålandiska) skolan heller behöva få sina kunskaper och färdigheter bedömda på ett så ohyggligt och rysligt sätt att det skulle resultera i att de fick betyg! Ungstackrarna ska förresten också kunna ta sovmorgon när de vill och ta ledigt från skolan och resa till Thailand med familjen några veckor mitt i terminen för att vila upp sig.

Klart att personer som varken är medborgare i landet eller behärskar det onödiga språket svenska inte ska diskrimineras bara för det; klart de ska kunna bli poliser och upprätthålla sin egen ordning i landet som förr hette Sverige. Fattas bara annat! Det kommer som tur är s och v se till. De kommer säkert också att arbeta frenetiskt för att inte heller åklagare, domare och advokater behöver behärska landets språk eller lagar, det är för mycket begärt och sådana orimliga krav skulle kunna såra deras känslor så till den grad att de gråtande vände sig till DO som givetvis skulle se allvarligt på det hela och dela ut bannor och böter åt alla möjliga håll.

”Die Dumme Schweden” blir ett allt mer relevant uttryck för varje dag som går…

Så här kommenterar en annan bloggläsare idiotierna:

Att bli polis utan svenskt medborgarskap verkar inte alls vettigt. Säkerligen kommer en rysk medborgare som är svensk polis att bli kallad till sin underrättelsetjänst för att få info. Hå hå ja jaaaa. Det är mer än huvudlöst.

Det skulle vara intressant att se vad som händer när t.ex. en syrisk medborgare blir svensk polis. Det betyder att en han, som svensk polis, kan begära diplomatiskt skydd av sin ambassad.

Söndagskaffe på Gunnarsons Specialkonditori

En lagom promenadväg från där jag bor ligger Gunnarsons Specialkonditori, som jag har skrivit om ett antal gånger tidigare ) bl.a. här, här och här). Då och då när jag har tid och möjlighet går jag dit och dricker en kopp kaffe och äter en ostsmörgås eller något annat, lite beroende på vilken tid på dagen det är.

Nu har jag varit på Gunnarsons ett antal söndagar och varje gång sitter ett gäng pratglada ”oldboys” vid sitt stambord och pokulerar. Så även idag, söndag den 24 augusti. De känner varandra väl, de slänger käft och går emellanåt ganska hårt åt varandra på ett rått men hjärtligt sätt. De pratar en hel del om gamla tider, om var biografen si och så låg för 40 år sedan, vilka affärer som fanns längs Götgatan, hur det var att gå i skolan då etc. Men de sitter minsann inte och bara gräver ner sig i det förflutna, långt därifrån! De här herrarna pratar om böcker de läst; idag om Tro och vetande 2.0 av Christer Sturmark och Vad hände på vägen till Damaskus av Lena Einhorn. Samtalen blir animerade, alla har åsikter, alla kan formuera sig och gör det gärna. Och så pratar de om aktuella samhälls- och världsfrågor också. De är kunniga och roliga, de har historiskt perspektiv på saker och ting, som de kan aplicera på olika skeenden. En vacker dag ska jag be någon av dem (eller flera) att gästblogga här hos mig!

Under min dryga timme på Gunnarsons rörde sig också en uppenbart psykiskt sjuk kvinna i lokalen. Hon satt först länge ensam vid ett bord utan att ha beställt något att äta eller dricka. Hon mumlade för sig själv och stirrade sig intensivt omkring. Efter ett tag ställde hon sig upp och då stirrade oavbrutet på mig och mumlade ännu mer frenetiskt. Sedan vankade hon omkring, ställde sig i kön men köpte ingenting och stod sedan et tag vid en pelare och ”spejade”, hela tiden mumlande. Men hon gjorde inte en fluga förnär, trots allt. Och personalen på Gunnarsons lät henne hållas. ”Alla får finnas!” – det är det jag gillar bäst med Söder, stadsdelen i Stockholm där jag bor! Och plötsligt, när jag tittade upp från mina tidningar, var kvinnan försvunnen, lugnt och stilla.

Efter en dryg timme reste sig GGG (Gunnarsons GubbGäng som jag börjat kalla dem för mig själv) och troppade av, hela tiden ivrigt diskuterande. ”Vi ses igen nästa söndag”, sa de, och skiljdes åt. Jag ska också försöka var på plats då.

Den avpolletterade rektorn skriver själv

Det är så otroligt många som hör av sig och frågar om skolan, rektorn och vad som hänt och vad som händer. Det finns mycket att säga som inte har sagts än, och det kommer rektorn själv att säga här på denna blogg någon gång kring den 26, 27, 28 augusti. Om hur det går till bakom kulisserna, om hur och av vem verksamheten styrs, om hur det räknas fel på en miljon kronor, om vad skolpengarna går till mellan olika bolag, om betalningar för saker som inte hör till verksamheten. Etc.

För att vara säker på att hennes ord inte förvrängs, klipps, vinklas eller redigeras kommer rektorn att berätta här och ingen annanstans. Det är självklart absolut bäst och mest rätt att hon själv, med sina egna ord, ger sin version.

Här finns den senaste texten i fallet och från den länkas till tidigare texter.

© Merit Wager

”Rika Finland hjälper fattiga Ryssland”

Det är den lite ironiska rubriken på en artikel i Hufvudstadsbladet där man tar upp just detta faktum. Att:

När Ryssland bygger upp sitt rättsväsende, tar hand om tuberkulossjuka, förbättrar kärnkraftverk eller installerar trafikövervakningssystem i S:t Petersburg betalar Finland räkningen. Biståndet i fjol var 19,2 miljoner euro.

Rysslands oligarker badar i pengar och köper upp engelska fotbollslag, tyska slott och de flottaste villorna på Rivieran. Den ryska regeringen använder sina oljemiljarder till att rusta upp armén till tänderna och kuva misshagliga grannar som Georgien. Men när hälsovården ska byggas ut, hiv-patienter tas om hand eller offer för familjevåld få hjälp kallar ryska regeringen på Finland som betalar räkningen.

Här tycks Finland vara lika obetänksamma som Sverige, som betalar ut en massa bistånd (på många olika sätt) bland annat till den oljerika och bomstrande norra delen av Irak.

I artikeln i Hufvudstadsbladet av Staffan Bruun listas några exempel på biståndsprojekt som Finland finansierar i Ryssland. När faktist Ryssland och dess superrika oligarker mycket väl kunde finansiera dem själva! I rapporten Bistånd eller representation kan man läsa om synnerligen tveksamma svenska biståndsprojekt i norra Irak (kallat ”irakiska Kurdistan”). Och om man är intresserad av det svenska biståndsfiaskot generellt kan man med fördel läsa Jan Mosanders Pengarna som försvann.

Olika åsikter i samma fråga

Om Migrationsverkets och Migrationsdomstolens olika åsikter i samma fråga skriver här juristen och den f.d. anställda vid Migrationsverket, tillika experten i ärenden som rör palestinska asylsökande, Birgitta Elfström:

Delar av Migrationsverket har en intern praxis och Migrationsdomstolen har en annan i samma fråga. Det gäller statslösa palestinier som utvisas till Gaza. Migrationsverket har nyligen tagit ett vägledande beslut betr. en statslös palestinier som utvisas till Gaza. Verket skriver bl.a. följande i beslutet:

Verkets beslut är att avslå ansökan om uppehållstillstånd och att utvisa den sökande till Gaza, men samtidigt att bevilja anstånd med verkställigheten av beslutet t.o.m. den 5 januari 2009. Verket kommer under tiden att noga följa händelseutvecklingen i Gaza och de palestinska områdena.

Det har efter detta vägledande beslut visat sig att varken Migrationsverket i Malmö eller Migrationsdomstolen beviljar anstånd med verkställigheten till Gaza. Kommer nu Migrationsverkets rättsenhet att återkalla det vägledande beslutet?

Varken Migrationsverket eller Migrationsdomstolen nämner något i besluten om att utvisningen skall verkställas till ett område som styrs av en organisation som av EU bedömts som en terroristorganisation. Det kanske betyder att de ser Hamas som en legitim representant för den Palestinska administrationen (PA). Ingen vet dock hur de resonerar kring detta.