En ung kvinna grips för narkotikabrott. Hennes kriminella agerande gör att hon döms till fängelse. Det blir en nästan skrattretande dom: tre månaders fängelse. ”Det blir en erfarenhet”, säger kvinnan, som arbetat inom tv med diverse olika uppgifter. ”Jag får ta det”, säger hon också, heroiskt.
TV kan inte längre anlita henne eftersom hon begått ett allvarligt brott när hon befattat sig med narkotika. Då träder hovrätten in och – hör och häpna –mildrar domen, och nu ska hon bara avtjäna en månad i fängelse. Absurt nog uttalar hovrätten att: ”…viss hänsyn bör tas till svårigheter i X:s yrkesutövning”. Läs uttalandet en gång till och tänk efter vad som händer här. Och tänk om kvinnan hade varit sjukvårdsbiträde eller förskolelärare…
En ung kvinna knarkar och köper narkotika på gatan. Hon gör det frivilligt, hon gör det vårdslöst förmodligen för att hon hittills har klarat sig och hon gör det utan att tänk på några följder. Narkotika är förbjudet i Sverige, både att inneha och att sälja. Det vet hon. Men hon köper ändå. Så åker hon fast.
Trots att hon helt och hållet har försatt sig i den situation hon befinner sig i och trots att hon bevisligen har begått ett brott och även erkänt det, så tycker hovrätten att den vill mildra straffet för att hon inte anlitas av tv längre. Som om inte det var hennes eget ansvar och hennes egen skuld!?
OK, fine. Men när Sergej, Carlos, Veikko eller Mohammed har begått narkotikabrott och om de har haft jobb som de nu inte längre får ha kvar, kommer hovrätten att döma på samma sätt när det gäller dem? Eller är det bara personer som jobbat med tv som bedms enligt ovan? Jag bara undrar eftersom lagarna ska gälla lika för alla.
Läs artikel i Aftonbladet här.
Filed under: Samhälle | Kommentarer inaktiverade för Hovrätten tycker synd om arbetslös brottsling