En vän sa till mig:

”Om en vecka eller två tar medierna också upp det du skrivit om på din blogg om att asylsökande inte kommer till utredningarna. Precis som de tagit upp flera andra avslöjanden som bara fanns här”.

Det är okej för min del. Fast det vore ju klädsamt om de någon enda gång kunde ange var de har hittat uppgifterna och inte låtsas som om de har kommit på dem själva…

Idiotmeddelande på min telefonsvarare

Idag fanns ett meddelande på min telefonsvarare som löd så här

Hej, jag heter X (jag vill inte skriva ut namnet)! och ringer från Föreningen ofödda barns rätt att vägra värnplikt. Jag undrar om du vill ge ett bidrag?

Yeah! Right!

Allt fler asylsökande gömmer sig, rapporterar Ekot

Sveriges Radios nyhetsprogram Ekot rapporterar idag om det som är väl känt sedan åratal: att massor av asylsökande som fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd inte lämnar landet utan gömmer sig i Sverige. Det nya är – enligt Ekot – att ännu fler gömmer sig, men själva fenomenet att människor vägrar efterleva myndighets- och domstolsbeslut är alltså gammalt. (En större nyhet och ett bland allmänheten okänt fenomen är det som en migga berättar om här på bloggen i inslagen Asylsökande kommer inte till asylutredningar – del 1 och Asylsökande kommer inte till asylutredningar – del 2).

På inget annat område i samhället kan människor själva välja att strunta i domstolsbeslut. Att man kan göra det på det sätt som sker på asylområdet i Sverige är ohållbart och betyder att allt det enormt tids- och skattemedelskostande arbete Migrationsverket och Migrationsdomstolen lägger ner för att fatta beslut – som enligt lagen ska vara individuella! – är onödigt eller förgäves. Sverige lyckas inte få respekt för sina lagar och de som gömmer sig och vägrar lämna landet lär sig att det går bra att göra som man vill, det händer ändå inget. Och så frodas ohälsa, svartjobb, utanförskap – ett parallellsamhälle har vuxit fram som blir allt större och allt mer ohanterligt.

Alla de (asylsökande, organisationer, enskilda hjälpare) som kritiserar kravet på att lagen ska följas och att de som fått avslag ska lämna landet och som alltså inte accepterar beslut som fattats av en myndighet och en domstol måste vara tydliga med vad de vill. För vad de de facto vill är ju att vi ska ha helt fri och kravlös invandring. Eftersom det är en sådan totalt fri invandring som de i själva verket vill ha, måste de tala om det och arbeta för det på alla plan.

OBS! Jag, som själv varit ombud för hundratals asylsökande vet mycket väl att Migrationsverket och Migrationsdomstolen inte alltid fattar rätt beslut. Långt ifrån alltid. Och att felaktiga, negativa beslut kan få ödesdigra följder för dem som sökt asyl. Men att PUT (=permanent uppehållstillstånd) beviljas felaktigt är också vanligt och bevisas bland annat av att många människor omedelbart reser hem och hälsar på när de har fått PUT. Då finns inte längre de fruktansvärda hot som man påstått fanns vid asylansökan, då är det inte alls omöjligt att resa hem igen.

Det här är mycket svåra frågor att hantera och att diskutera. Alla har åsikter, alla drar åt olika håll. Men hur det än är med det, så måste man ändå ha en ordning i en stat där beslut fattade enligt gällande lagar ska respekteras och gälla. Och idag har Sverige inte fri invandring. Det innebär att de människor som har fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd ska lämna landet. Det innebär också att Migrationsverket och Migrationsdomstolarna ska ha de främsta och mest kunniga personerna på poster där man fattar beslut om människors liv och framtid så att besluten blir så korrekta som möjligt. Man måste också inse att det alltid, oavsett hur duktiga och kunniga beslutsfattarna än är, finns risk för felaktiga beslut. Det sker också inom rättsväsendet i övrigt att oskyldiga döms. Det är inte acceptabelt, men det är trots det ett faktum som aldrig helt kommer att kunna undvikas.

Antingen måste Sverige införa helt fri invandring och låta alla – unga, gamla, arbetsföra, abetsoförmöga, sjuka, friska – komma hit på sina egna villkor. Eller också måste utlänningslagstiftningen respekteras och man måste lägga kraft bakom beslut som fattats i laga ordning och se till att de som fått avslag i flera instanser lämnar landet.

En migga om asylsökande som inte kommer till asylutredningar – del 2

Läs först Asylsökande kommer inte till asylutredningar – del 1.

En migga berättar (forts):

Det är inte så att 30 procent av alla asylsökande uteblir alltid och överallt. Men vi gjorde mätningar under några veckor och då var det 30 procent som uteblev. Detta är ett välkänt problem inom verket.

Barnfamiljerna uteblir sällan. Personer från länder där chansen till uppehållstillstånd är ganska stor uteblir mer sällan än andra. Män uteblir oftare än kvinnor. Även om just alla mina uteblivna sökande har varit kvinnor.

Det känns frustrerande för oss på verket. Vi har förberett oss, läst på om landet/länderna och ställt in oss på att träffa fyra sökande under en vecka och tre av dem kommer inte. Vår arbetstid går till spillo liksom biträdets och tolkens, eftersom båda inställt sig.

Om det är så att den sökande har blivit akut sjuk, råkat ut för en olycka eller liknande är det givetvis ursäktligt att de inte kommer till MIgrationsverket. Men så är det inte någonsin. De sökande struntar helt enkelt i att komma till oss och därav kan man väl inte dra någon annan slutsats än att de inte är flyktingar, ens i sina egna ögon

Vi kommer inte någonvart med detta förrän lagen ändras, det vill säga när muntlighetskravet tas bort. Självklart måste vi som myndighet erbjuda en asylsökande tillfälle att träffa oss och lägga fram sina skäl för oss och bereda honom eller henne tillfälle att utveckla sin talan. Men om han eller hon inte nappar på vårt erbjudande då? Utan uteblir gång på gång på gång och inte vill visa upp sig själv och ange sina skäl för att de sökt asyl, vad gör vi då?

Som det är nu kan vi inte göra ett dyft. Dessa ärenden samlar bara damm helt enkelt. Därför måste lagen ändras. Eller också måste ansökningsenheterna återta sin tidigare verksamhet och hålla en inledande asylutredning med den sökande.

Det finns även annat som kan försena vår handläggning. I och med att domstolarna nu finns så ställs det högre krav på bevisning från de sökande och allt fler sökande kommer med dokument som vi måste låta översätta och ibland även äkthetsgranska. Äkthetsgranskningen sker via ambassader och kan ta olika lång tid beroende på vilken ambassad det är frågan om. Om vi på verket inte gör detta utan struntar i bevisningen och skriver ett utvisningsbeslut ändå så återförvisas ärendet till oss och vi får börja på nytt igen.

Det ställs högre krav på oss på verket nu jämfört med på Utlänningsnämndens tid. Vi måste tänka mer juridiskt, motivera våra beslut bättre och givetvis sinkar detta också processen. Det tar längre tid, men personligen trivs jag bra med detta arbetssätt.

© Denna blogg.

En migga om asylsökande som inte kommer till asylutredningar – del 1

En migga berättar:

Migrationsverkets handläggningstider blir allt längre och längre. Det kan ha många olika orsaker men låt mig presentera en, mycket vanlig orsak. Vi har ungefär 30 procentig utevaro av asylsökande som kallats till utredning. I och med att det enligt förvaltningslagen krävs muntlig handläggning i våra ärenden så måste vi kalla den sökande på nytt, gång på gång på gång för att kunna fatta ett beslut. Ifall det finns en sökande som vi genast inser är en flykting behöver vi naturligtvis ingen muntlighet. En sådan ansökan har jag beviljat en gång under alla dessa, många år som jag jobbat på verket…

Om den sökande väljer att utebli från vår utredning har vi inte så många maktmedel. Vi kan skära ned dagbidraget, vilket inte betyder ett dyft eftersom de flesta jobbar ändå, vitt eller svart. Häromdagen väntade jag på en sökande som hade blivit kallad till utredning för fjärde gången. Jag hade ringt till henne dagen innan och även bett mottagningshandläggaren att kalla henne till ett möte där hon skulle få biljetter, vägbeskrivningar och en ytterligare uppmaning och tillika en förklaring om varför det var så viktigt för henne att komma till detta möte. Detta hade mottagningshandläggaren gjort på ett perfekt sätt och det verkade som att sökanden var på väg. Förhoppningsfull väntade jag på henne medan biträdet skakade på huvudet och verkade mer pessimistisk.

När vi hade väntat i en timme bad jag tolken ringa till sökandens mobilnummer. Hon svarade glatt men beklagade att hon inte kunnat komma till sin asylutredning nu heller, på denna fjärde gång, eftersom det hade börjat regna så fasligt just när hon skulle ta sig till tunnelbanan och hon hade ju inget paraply! Inte heller hade hon kommit på att ringa till oss om detta förhinder. Just denna sökande, liksom många andra som beter sig på detta sätt, saknar asylskäl helt och hållet vilket naturligtvis är själva anledningen till att de håller på så här.

Jag önskar att vi hade kvar de gamla ansökningsenheterna där man gjorde en initial asylutredning. Som det är nu tar ansökningsenheterna bara upp en asylansökan och frågar lite om hälsan och i bästa fall frågar man också om den sökande har önskemål om offentligt biträde. Sedan får den sökande ett biträde som ska skriva en inlaga inom tre veckor. Inte så sällan ringer biträdena och begär anstånd eftersom den sökande inte brytt sig om att komma till deras kontor för att presentera sina asylskäl. Om den sökande till slut masar sig till biträdets kontor så är det helt och hållet osäkert om han eller hon orkat ta sig till Migrationsverket. Och som sagt var, inget beslut kan vi som myndighet fatta, utan att den sökanden muntligen fått redogöra för sina asylskäl för oss på verket.

Om vi hade haft kvar de initiala asylutredningarna på ansökningsenheterna hade vi uppfyllt muntlighetskravet och i flesta fall kunnat skriva ett beslut, baserat på den den initiala asylutredningen och biträdesinlagan, om en sökande inte brytt sig om att komma till våra utredningar. Förstås kan vi nu också avvisa den sökandes ansökan om han eller hon är avviken. Men våra sökande är inte avvikna, de sitter hemma och är på hugget, de saknar bara paraply.

© Denna blogg.

Nu slutar min vän Angus att blogga

Min vän Angus Termopyle som haft sin blogg i drygt ett år lägger ner. hans blogg har dragit sin sista suck, om man nu kan säga så. Så här lyder det sista inlägget:

Har på den här sidan försökt att skriva lite skämtsamt och satiriskt om aktuella händelser. Men när jag nu läser att polisstyrelsen beslutat att man inte behöver vara svensk medborgare för att vara polis så förstår jag att verkligheten har sprungit ifrån dikten. När man lever i Sverige är det inte längre möjligt att göra sig rolig över politikerna eftersom dom handlar på ett sätt som är så absurt att det inte går att skoja om. Det går inte längre att ta en politisk händelse och ”dra den ett snäpp längre” eftersom den redan från början är så bisarr att den inte går att överträffa.

Svenska politiker har förlorat varje uns av verklighetsuppfattning och verkar leva i någon sorts paralleluniversum. Det går inte att skoja om sånt som är så galet, dessutom är det svårt att vara rolig när man börjar bli livrädd. Så tack till min lilla men trogna läsarskara, nu är det dags att börja göra motstånd på riktigt. Vi ses kanske någon annanstans. Klart slut! Termopyle.

Senaste nytt i bananmonarkin

En bloggläsare gjorde mig uppmärksam på detta som står att läsa i Västervikstidningen, VT:

Normalt brukar det råda stor enighet i polisstyrelsen. Fredagens möte var ett undantag och gällde om de som börjar polisutbildningen ska vara svenska medborgare eller ej. Nej det behöver de inte vara, enligt majoritet (s och v). Den borgerliga alliansen tyckte att medborgarskap krävs eftersom de som går utbildningen får insikt i polisens arbete och även ta del av vissa register. Polisstyrelsen fick ta till votering för att komma fram till ett remissyttrande, s och v vann med 7-6.

Nej, varför skulle poliser behöva vara medborgare i den svenska bananmonarkin, de behöver ju knappt kunna svenska heller – språktesten har ju gjorts lättare för att anpassas till dem som inte behärskar språket ordentligt. Det är ju The Swedish Way: sänk kraven så alla klarar allt för ”alla ska med”.

Lärare behöver ju inte heller behärska svenska eller ens ha kunskaper i de ämnen de ska lära ut. De kan alltid hota med DO om de inte får godkänt: antingen är de diskrimineeeeerade för att de är invandrade eller för att de är kvinnor eller män, i förekommande fall). De kan också vara diskriminerade för att ingen insett att de är lesbiska eller också kan de vara diskriminerade just för att någon sett att de är det… De kan vara åldersdiskriminerade eller diskriminerade för att de är döva men absolut vill bli musiklärare.

Riksdagsledamöter ska väl inte heller behöva vara svenska medborgare, värnpliktiga kan redan nu ha andra medborgarskap (förutom svenskt). T.ex. libanesiskt och svenskt eller varför inte ryskt och svenskt. Hej & Hå! Och förresten: varför ska vi bara ha svensk lag i Sverige, varför inte också lagar från andra länder och kulturer för dem som så önskar? Och Sverige behöver väl inte heta just Sverige utan kan heta t.ex. Hej&Håland eller Stupidien eller Det Nya Landet. Eller vad som helst.

Självklart ska det inte finnas något sammanhållande kitt som språk och medborgarskap i detta land, självkart ska det inte behöva finnas någon röd tråd – eller jo, förresten: hellre kanske en röd än en blå tråd. Tycker i varje fall s och v som röstade mot att poliser ska behöva ha svenskt medborgarskap. Men helst ska det inte finnas några trådar och riktlinjer alls. Därför ska t.ex. inte stackars små barn från Hej&Håland behöva lära sig något i skolan som de inte själva kommer på att de vill lära sig. Typ att spela olika spel på datorn och öva för att bli programledare i tv. Och klart att de ska ha mobilerna på under lektionerna, det kan ju ringa någon och erbjuda dem ett programledarjobb och hur skulle det se ut om mobilerna var avstängda just då? Naturligtvis ska ingen liten skör elev i den svenska (eller stupidiska eller nyalandiska eller Hej&Hålandiska) skolan heller behöva få sina kunskaper och färdigheter bedömda på ett så ohyggligt och rysligt sätt att det skulle resultera i att de fick betyg! Ungstackrarna ska förresten också kunna ta sovmorgon när de vill och ta ledigt från skolan och resa till Thailand med familjen några veckor mitt i terminen för att vila upp sig.

Klart att personer som varken är medborgare i landet eller behärskar det onödiga språket svenska inte ska diskrimineras bara för det; klart de ska kunna bli poliser och upprätthålla sin egen ordning i landet som förr hette Sverige. Fattas bara annat! Det kommer som tur är s och v se till. De kommer säkert också att arbeta frenetiskt för att inte heller åklagare, domare och advokater behöver behärska landets språk eller lagar, det är för mycket begärt och sådana orimliga krav skulle kunna såra deras känslor så till den grad att de gråtande vände sig till DO som givetvis skulle se allvarligt på det hela och dela ut bannor och böter åt alla möjliga håll.

”Die Dumme Schweden” blir ett allt mer relevant uttryck för varje dag som går…

Så här kommenterar en annan bloggläsare idiotierna:

Att bli polis utan svenskt medborgarskap verkar inte alls vettigt. Säkerligen kommer en rysk medborgare som är svensk polis att bli kallad till sin underrättelsetjänst för att få info. Hå hå ja jaaaa. Det är mer än huvudlöst.

Det skulle vara intressant att se vad som händer när t.ex. en syrisk medborgare blir svensk polis. Det betyder att en han, som svensk polis, kan begära diplomatiskt skydd av sin ambassad.

Söndagskaffe på Gunnarsons Specialkonditori

En lagom promenadväg från där jag bor ligger Gunnarsons Specialkonditori, som jag har skrivit om ett antal gånger tidigare ) bl.a. här, här och här). Då och då när jag har tid och möjlighet går jag dit och dricker en kopp kaffe och äter en ostsmörgås eller något annat, lite beroende på vilken tid på dagen det är.

Nu har jag varit på Gunnarsons ett antal söndagar och varje gång sitter ett gäng pratglada ”oldboys” vid sitt stambord och pokulerar. Så även idag, söndag den 24 augusti. De känner varandra väl, de slänger käft och går emellanåt ganska hårt åt varandra på ett rått men hjärtligt sätt. De pratar en hel del om gamla tider, om var biografen si och så låg för 40 år sedan, vilka affärer som fanns längs Götgatan, hur det var att gå i skolan då etc. Men de sitter minsann inte och bara gräver ner sig i det förflutna, långt därifrån! De här herrarna pratar om böcker de läst; idag om Tro och vetande 2.0 av Christer Sturmark och Vad hände på vägen till Damaskus av Lena Einhorn. Samtalen blir animerade, alla har åsikter, alla kan formuera sig och gör det gärna. Och så pratar de om aktuella samhälls- och världsfrågor också. De är kunniga och roliga, de har historiskt perspektiv på saker och ting, som de kan aplicera på olika skeenden. En vacker dag ska jag be någon av dem (eller flera) att gästblogga här hos mig!

Under min dryga timme på Gunnarsons rörde sig också en uppenbart psykiskt sjuk kvinna i lokalen. Hon satt först länge ensam vid ett bord utan att ha beställt något att äta eller dricka. Hon mumlade för sig själv och stirrade sig intensivt omkring. Efter ett tag ställde hon sig upp och då stirrade oavbrutet på mig och mumlade ännu mer frenetiskt. Sedan vankade hon omkring, ställde sig i kön men köpte ingenting och stod sedan et tag vid en pelare och ”spejade”, hela tiden mumlande. Men hon gjorde inte en fluga förnär, trots allt. Och personalen på Gunnarsons lät henne hållas. ”Alla får finnas!” – det är det jag gillar bäst med Söder, stadsdelen i Stockholm där jag bor! Och plötsligt, när jag tittade upp från mina tidningar, var kvinnan försvunnen, lugnt och stilla.

Efter en dryg timme reste sig GGG (Gunnarsons GubbGäng som jag börjat kalla dem för mig själv) och troppade av, hela tiden ivrigt diskuterande. ”Vi ses igen nästa söndag”, sa de, och skiljdes åt. Jag ska också försöka var på plats då.

Den avpolletterade rektorn skriver själv

Det är så otroligt många som hör av sig och frågar om skolan, rektorn och vad som hänt och vad som händer. Det finns mycket att säga som inte har sagts än, och det kommer rektorn själv att säga här på denna blogg någon gång kring den 26, 27, 28 augusti. Om hur det går till bakom kulisserna, om hur och av vem verksamheten styrs, om hur det räknas fel på en miljon kronor, om vad skolpengarna går till mellan olika bolag, om betalningar för saker som inte hör till verksamheten. Etc.

För att vara säker på att hennes ord inte förvrängs, klipps, vinklas eller redigeras kommer rektorn att berätta här och ingen annanstans. Det är självklart absolut bäst och mest rätt att hon själv, med sina egna ord, ger sin version.

Här finns den senaste texten i fallet och från den länkas till tidigare texter.

© Merit Wager

”Rika Finland hjälper fattiga Ryssland”

Det är den lite ironiska rubriken på en artikel i Hufvudstadsbladet där man tar upp just detta faktum. Att:

När Ryssland bygger upp sitt rättsväsende, tar hand om tuberkulossjuka, förbättrar kärnkraftverk eller installerar trafikövervakningssystem i S:t Petersburg betalar Finland räkningen. Biståndet i fjol var 19,2 miljoner euro.

Rysslands oligarker badar i pengar och köper upp engelska fotbollslag, tyska slott och de flottaste villorna på Rivieran. Den ryska regeringen använder sina oljemiljarder till att rusta upp armén till tänderna och kuva misshagliga grannar som Georgien. Men när hälsovården ska byggas ut, hiv-patienter tas om hand eller offer för familjevåld få hjälp kallar ryska regeringen på Finland som betalar räkningen.

Här tycks Finland vara lika obetänksamma som Sverige, som betalar ut en massa bistånd (på många olika sätt) bland annat till den oljerika och bomstrande norra delen av Irak.

I artikeln i Hufvudstadsbladet av Staffan Bruun listas några exempel på biståndsprojekt som Finland finansierar i Ryssland. När faktist Ryssland och dess superrika oligarker mycket väl kunde finansiera dem själva! I rapporten Bistånd eller representation kan man läsa om synnerligen tveksamma svenska biståndsprojekt i norra Irak (kallat ”irakiska Kurdistan”). Och om man är intresserad av det svenska biståndsfiaskot generellt kan man med fördel läsa Jan Mosanders Pengarna som försvann.

Olika åsikter i samma fråga

Om Migrationsverkets och Migrationsdomstolens olika åsikter i samma fråga skriver här juristen och den f.d. anställda vid Migrationsverket, tillika experten i ärenden som rör palestinska asylsökande, Birgitta Elfström:

Delar av Migrationsverket har en intern praxis och Migrationsdomstolen har en annan i samma fråga. Det gäller statslösa palestinier som utvisas till Gaza. Migrationsverket har nyligen tagit ett vägledande beslut betr. en statslös palestinier som utvisas till Gaza. Verket skriver bl.a. följande i beslutet:

Verkets beslut är att avslå ansökan om uppehållstillstånd och att utvisa den sökande till Gaza, men samtidigt att bevilja anstånd med verkställigheten av beslutet t.o.m. den 5 januari 2009. Verket kommer under tiden att noga följa händelseutvecklingen i Gaza och de palestinska områdena.

Det har efter detta vägledande beslut visat sig att varken Migrationsverket i Malmö eller Migrationsdomstolen beviljar anstånd med verkställigheten till Gaza. Kommer nu Migrationsverkets rättsenhet att återkalla det vägledande beslutet?

Varken Migrationsverket eller Migrationsdomstolen nämner något i besluten om att utvisningen skall verkställas till ett område som styrs av en organisation som av EU bedömts som en terroristorganisation. Det kanske betyder att de ser Hamas som en legitim representant för den Palestinska administrationen (PA). Ingen vet dock hur de resonerar kring detta.

Tore Forsberg är död

Det var med bestörtning jag läste i Expressen att f.d. chefen för Säpos kontraspionage, tillika författaren Tore Forsberg är död. När jag hade förmånen att få träffa honom sommaren 2006, var han vid mycket god vigör, glad och påhittig och mycket social.

Vi träffades hos Efrons, som driver förlaget Efron & Dotter, som hade fått Tore och hans gamla fiende, KGB-spionen Boris Grigorjev, att skriva en bok tillsammans: Spioner emellan. Tore höll spionskola för oss som var med på festen…

Mina tankar går till hans familj som måste uppleva en enorm tomhet efter denne karismatiske och levnadsglade man.

Läs mer här:
Spionskola (och fest)
Spionskola, fest och Sommar

Uutiset 20 år firades på redaktionen

Lite firande blev det på redaktionen den 22 augusti när Uutiset i SVT fyllde 20 år (läs här). En härlig frukttårta stod på bordet och kaffet var nybryggt. Tårtan mumsades snabbt upp och då trollades en saftig Sacher-tårta fram, som också smakade både ”hemmafolk” och gäster.

Den riktigt stora festen går av stapeln i slutet av augusti med massor av inbjudna gäster, diverse program och underhållning och – givetvis – karaoke! För vad vore väl en finsk fest utan karaoke? Mer från festen senare här på bloggen.

Här några ögonblicksbilder från kaffe & tårta-firandet på finska redaktionen med dess alldeles ypperligt duktiga reportrar och nyhetspresentatörer (nuvarande och tidigare), sändningsproducenter samt översättare:

Saudiarabien: Stormuftin varnar föräldrar

Stormuftin i Saudiarabien varnar föräldrar för att gifta bort sina unga döttrar med män som är 50, 60 år äldre än döttrarna. Han anser att ett sådant agerande är samvetslöst frän föräldrarnas sida och påpekar att de unga flickorna kommer att få leva i ångest och smärta medan föräldrarna njuter av den lyx och bekvämlighet som den höga hemgiften ger dem.

Äktenskap mellan gamla män och mycket unga flickor är inte ovanliga i Saudiarabien eller andra delar av världen. På tv har man kunnat se hur jemenitiska flickor som inte ens fyllt 10 år gifts bort med gamla män. De gamla makarna kan inte ge flickorna sällskap eller tillfredsställa dem sexuellt och vänder sig därför till polisen och begär skilsmässa.

Många män ser flickor enbart som kroppar utan själar, skapade enbart för mäns sexuella tillfredsställelse ch bryr sig inte om att sex för dessa flickor är ohyggligt och fruktansvärt skrämmande för att de är så unga. Flickorna blir ofta änkor inom tio år. Vilken bild av äktenskapet bär de med sig efter sina upplevelser?

En far gifte bort sin tioåriga dotter med en drygt 70-årig man för en hemgift på 150.000 rialer (ca 261.000 kronor). Human Rights Commission (HRC) ingrep och uppsköt giftermålet med fem år. Man kan bara tänka sig den ohyggliga situationen för en tioårig flicka vars drygt 70-årige make kräver sin ”äktenskapliga rätt”! Så mycket bättre är det inte efter fem år, då flickan är 15 år och maken 80 år gammal. Många fäder ser sina döttrar som slavar som ska säljas till högstbjudande. Eller tvingar fem att gifta sig med mänur den egna klanen.

Om flickan har tur och kan undkomma ett påtvingat gifermål, måste hon ge hela sin lön till fadern varje månad, om hon har ett arbete. Fadern kommer då att vara ovillig att gifta bort henne överhuvudtaget. Varför skulle han vilja förlora en månadsinkomst som han åtnjuter utan att själv arbeta?

En del rättfärdigar att de gifter bort sina mycket unga döttrar med att profeten Mohammed (frid vare med honom) gifte sig med Aisha när hon var endast nio år gammal. Till dessa människor kan man ställa en enkel fråga: ”Är profeten er förebild också när det kommer till att behandla era hustrur med godhet, rättvisa och kärlek? Varför kan profeten inte vara er förebild också när det gäller att gifta sig med äldre kvinnor, frånskilda och änkor?”

Det senaste farsartat tragiska inslaget vad gäller giftermål är det som kallas ”bytesäktenskap” vilket innebär att ”du gifter dig med min dotter och jag gifter mig med din”!

Stomuftin har klart och tydligt slagit fast sin inställning till den här typen av äktenskap, nu behövs samarbete mellan alla berörda parter för att sätta stopp för dessa övergrepp. Eftersom de flesta fallen äger rum i avlägsna byar där fattigdom och analfabetism är utbredd, måste en kampanj genomföras för att upplysa om de sociala och moraliska följderna av denna sedvänja. Mödrarna bör inte tveka att informera polisen om fäderna insisterar på att gifta bort sina barn till gamla män. Tjänstemän som skriver ut äktenskapskontrakt måste informera HRC om detta så att mått och steg kan vidtas för att förhindra att barn gifts bort.

Det skulle vara bra om Saudiarabien införde en laglig åldersgräns för giftermål. Äktenskap är ett partnerskap som kräver samtycke av två parter. Det är baserat på kärlek. Hemgiften är brudens rätt, inte föräldrarnas. Kvinnor har kroppar och de har också själar.

Utdrag ur artikel publicerad i Arab News. Översättning: Merit Wager.

Onneksi olkoon! Uutiset 20 år den 22 augusti 2008!

Det finskspråkiga nyhetsprogrammet Uutiset (=Nyheterna) fyller 20 år den 2 augusti 2008! 20 år i SVT, det är en lång tid. Och det firas bland annat med förlängd sändningstid.

Från måndagen den 25 augusti är Uutiset en kvart långt och börjar varje vardag kl 17.45 i SVT1. Titta på Uutiset, det är alltid översatt (=textat) och har ofta nyheter som inte finns i några andra svenska medier.

Grattis, Uutiset! Onneksi olkoon, Uutiset!

Läs mer här (på finska).

När man inte har problem så skapar man dem

Om ”alla dessa kränkta” skriver Hasse Broström på sin politikblogg. Han kommenterar det faktum att någon nitisk och – tydligen – kränkt människa har JO-anmält en bild av en hand vid övergångställen. Han anser att handen vid knappen på övergångsstället på något konstigt sätt är ett budskap om vägen tll Gud. Och det kränker honom…

Hasse Broström avslutar sin bloggning:

Och nu ska alltså några statliga tjänstemän ägna arbetstid åt att utreda detta. På grund av ytterligare några av alla dessa människor som känner sig kränkta av allt möjligt i sin omgivning.

Hå hå ja ja! Har man inte problem så skapar man dem!

Här har jag tidigre skrivit om den starkt grasserande svenska ”kränktsjukan:

”Sverige är sig inte likt” – Kjell Lindroos ser på Sverige med finlandssvenska ögon

Vakna för Guds skull upp, svenskar!

Är Polisen kränkt?

Signalspaningslagen – ha ha ha ha ha!

Ha ha ha ha ha ha ha ha! Man kan inte annat än skratta åt alla galenskaper kring FRA-lagen. Som nu detta som står att läsa på SVT Text:

FRA ska få spana men inte på svenskar – åtminstone inte förrän reglerna har utretts närmare. Det föreslår centern som vill att bara internettrafik mellan andra länder som passerar Sverige ska få avlyssnas.

Om det blir som centern vill så verkar det som om en lag ska stiftas som handlar om att Sverige ska avlyssna alla möjliga människor – utom svenskar. Svenskarna – och alla andra som befinner sig i Sverige – kan i så fall lugnt sitta och planlägga terrordåd och allehanda brott, signalspanarna spanar ju överallt annars och hos alla andra folk men inte i Sverige och bland svenskar. Ha ha ha ha ha ha! Vad är meningen med den här lagen, om centern får gehör för sitt konstiga förslag? Just wondering…

Finlands president: ”Förläng skolveckan”

President Tarja Halonen anser att skolveckan gott kan förlängas med en lördag per månad för att mer gymnastik och konstämnen ska få plats på läsordningen. Presidentens förslag har att göra med att hon är oroad över att många unga i dag har så dålig kondition.

”En del av ungdomarna lever sundare än någonsin förut, men medeltalet räcker inte”, säger Halonen i en intervju i tidningen Uutispäivä Demari.

Läs mer i Hufvudstadsbladet.

Svenska lärare okunniga om Förintelsen

”Svenska lärare okunniga om Förintelsen”, rapporterar Sveriges Radio Ekot. Läs och lyssna här.

Jag är inte alls förvånad med tanke på den allmänt utbredda historielösheten och ”oallmänbildningen” – och därmed också hos Lärarhögskoleutbildade lärare (givetvis inte alla!) – i Sverige.

SR-reportern bidrar till nedtoningen av de horribla brott som begick mot judarna för drygt 60 år sedan genom att tala om ”de brott som nazisterna begick, bland annat mot judarna”. Bland annat!!??? ”De brott som nazisterna begick, främst mot judarna”, hade varit det korrekta. För även om nazisterna begick ohyggliga brott också mot romer, mentalsjuka, handikappade, homosexuella etc så begick de absolut och utan tvekan främst sina brott mot judarna.

Läs mer t.ex. på sajten Forum för levande historia.

Arbetskraftsinvandring – tidsbegränsade tillstånd

Ur regeringens proposition 2007/08:147 Nya regler för arbetskraftsinvandring:

Ett tidsbegränsat arbetstillstånd bör normalt beviljas för tid motsvarande anställningstiden. Om utlänningens anställning förlängs bör arbetstillståndet efter ansökan förlängas i motsvarande mån. Ett arbetstillstånd bör dock inte avse längre tid än två år.

Det sagda innebär t.ex. att den som har en anställningstid om sex månader bör få arbetstillstånd för motsvarande tid, medan den som har en anställningstid som överstiger två år bör få sitt arbetstillstånd begränsat till två år. Förlängning bör kunna ske vid ett eller flera tillfällen men den sammanlagda tillståndstiden för utlänningen bör enligt regeringens uppfattning inte överstiga fyra år. Då bör istället frågan om permanent uppehållstillstånd aktualiseras (jfr nedan). När arbetstillstånd beviljats enligt det föreslagna förfarandet år det rimligt att en ansökan om förlängning ska kunna beviljas trots att den görs infrån landet.

En förlängning bör föregås av en ny prövning av om de grundläggande villkoren för arbetstillstånd fortfarande är uppfyllda. Om det vid prövningen av en förlängningsansökan visar sig att anställningen upphört och något annat arbetserbjudande inte finns, ska inget nytt arbetstillstånd beviljas. Utlänningen ska då lämna landet.

Som jag har förklarat tidigare – och som framgår av lagtextsförslaget – ska arbetskraftsinvandrare inte ges permanent uppehållstillstånd utan arbetstillstånd som förnyas om man har jobbet kvar. Har man inte jobbet kvar – alltså grunden för just arbetskraftsinvandring – ska man lämna landet. Jobbet ska givetvis vara ett riktigt jobb där skatt och arbetsgivaravgifter betalas. Efter att man under två år hela tiden jobbat kan man ansöka om permanent uppehållstillstånd.

Om undantaget från reglerna om arbetskraftsinvandring för asylsökande, läs till exempel här.

© Merit Wager