Medborgarskapskrav i andra europeiska länder

I Sverige ställs inga krav på att man behärskar landets språk för att man ska kunna få svenskt medborgarskap. Inte heller ställs krav på att man inte får leva på socialbidrag utan ska försörja sig själv. Man kan ha begått brott och ändå beviljas medborgarskap. Det finns en lista över hur många år man får vänta men det går att få medborgarskap. Karenstiden (!?) är som längst tio år för den som avtjänat ett fängelsestraff på sex år. I vissa fall kan karenstiden bli längre. Mer om kraven för att få svenskt medborgarskap kan läsas på Migrationsverkets sajt. Klicka på ”Medborgarskap” i vänsterspalten.

I Finland ställs en hel del krav på den som vill ansöka om medborgarskap:

– Identiteten ska vara tillförlitligt utredd
– Man måste ha bott i Finland tillräckligt länge (oavbruten eller förvärvad boendetid).
– Man får inte ha gjort sig skyldig till en straffbar gärning eller ha meddelats besöksförbud (oförvitlighetsvillkor)
– Man får inte ha gjort sig skyldig till väsentlig försummelse av underhållsskyldighet eller offentligrättslig betalningsförpliktelse (inga skulder)
-Man måste tillförlitligt kunna redogöra för hur man får sin utkomst (hur man försörjer sig)
– Man måste ha nöjaktig förmåga att i tal och skrift använda finska eller svenska eller finskt teckenspråk (språkkunskapsvillkor)

Mer om kraven för att få medborgarskap i Finland kan läsas här.

I Tyskland har man från den 1 september 2008 infört medborgarskapstest. Kostnaden för testet är 37 € (ca 355 kronor) per gång. Man får svara på 33 frågor varav minst 17 ska vara rätt. Testen är individuella för varje sökande och sätts ihop av Bundesamt für Migration und Flüchlinge (BAMF). De har utvecklats för att säkerställa att varje sökande har nödvändiga kunskaper om det politiska systemet i Tyskland samt om Tysklands historia.

Också i Norge – läs på Utlendingsdirektoratets sajt –  har man från den 1 september 2008 infört språktester. Nu krävs kunskaper i norska för att man ska kunna få medborgarskap i landet. Hur man ansöker om – och vilka krav som ställs för – medborgarskap i Storbritannien kan man läsa om på UK Border Agency. Andra europeiska länders migrationsmyndigheter går också lätt att hitta på nätet för den som vill läsa mer.

Svensk misstänks ha smugglat irakier till Finland

En svensk som är känd i undre världen misstänks ha fixat fram förfalskade pass till en irakisk familj som kom till Finland 2006. Han ordnade dessutom med resan från Syrien till Ryssland och vidare till Finland, Norge och Sverige.

Det berättas i en notis i Vasabladet. Vidare sägs att:

Den misstänkta, svenska mannen sitter häktad i Polen. Ärendet undersöks av gränsbevakningen i Lappland, som nästan är klar med sin utredning. Den inleddes redan i mars 2006, då familjens mamma och dotter kom till Finland från Ryssland. Sonen och pappan i familjen reste ungefär samtidigt från Ryssland till Norge. Kvinnorna sökte asyl i Finland, men försvann från mottagningscentralen. Hela familjen tog sig till Sverige, men skickades tillbaka till Finland i januari 2007.

Familjemedlemmarna har hörts som vittnen. Ärendet går inom kort till åtalsprövning. Misstanken gäller ”grovt ordnande av olaglig inresa”.

Min kommentar: Den slapphänthet som råder i Sverige i liknande fall råder inte i Finland. Det är tämligen lönlöst att smuggla någon på falska handlingar och med falska historier till Finland, det accepteras inte. Om personerna i fråga kan styrka sin äkta identitet och visa att de har asylskäl prövas förstås deras ansökan om asyl.

Alla vet att de som flyr oftast (nästan alltid) måste ta sig ut på falska handlingar. Men alla vet också att många som tar sig till EU-länder och söker asyl helt kan sakna asylskäl och att det är vanligt att man serverar helt igenom falska asylhistorier. Därför finns kravet i lagen både i Sverige (vilket inte efterlevs) och i Finland (vilket efterlevs) att man måste kunna styrka sin identitet och sin historia för att eventuellt uppehållstillstånd ska bli möjligt att bevilja.

”Om förtroende – och om misstroende”

Under ovanstående rubrik skriver Eva Wikberg, f.d. rektor på Maria Elementarskola, här på bloggen den 2 september. Detta för att så många föräldrar och även lärare har hört av sig och velat ha mer information om vad som lett fram till att hon tvingats lämna posten som rektor efter fem år.

Den ”information” som getts från Stiftelsen Maria Elementarskolas styrelse verkar inte ha gett någon tillfredsställande förklaring eller ha bidragit till någon förståelse för varför den gjort sig av med den rektor som styrelsens ordförande själv säger inte har gjort några fel. Ordagrant.

”Friheten är inte helt villkorslös”

Min kolumn i Svenska Dagbladet idag har rubriken Friheten är inte helt villkorslös.