• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2008
    M T O T F L S
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    2930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En migga om att ”ett negativt beslut är inte ett beslut”.

Miggorna har en hel del att berätta. Men deras erfarenheter tas inte tillvara, de har inget forum där de kan föra fram sin kunskap, sina tankar, sina förslag, sin frustration. I media kommer asylsökande ofta till tals, men det enda ställe miggorna gör det är här. Man kan sannerligen tala om obalans och icke-objektiv journalistik på asylområdet i ”stormedierna”!

Så här skriver nu en migga:

Vi följde faktiskt lagen, den som inte fick kallas ”amnesti”, det hade ju stiftats en ny lag. Enligt vilken man fick PUT (uppehållstillstånd) om man hade lyckats gömma sig i Sverige och om man hade barn som var typ fyra år eller äldre. Om man oturligt nog var barnlös eller om barnen var för små så fick man inte PUT oavsett hur länge man hade gömt sig.

När det gäller lagbrytare så har vi på Migrationsverket faktiskt möjlighet att anmäla varenda asylsökande till polisen om han eller hon lämnar oriktiga uppgifter till oss (ljuger, alltså). Om vi följde den här bestämmelsen skulle polisen drunkna i våra anmälningar och det skulle behövas nya fängelser. Redan nu har polisen problem p.g.a. att vi börjat anmäla falska handlingar. I synnerhet när det gäller dem som kommer från Irak.

Så, förlåt mig om jag inte kan se allvaret bakom en jakt på papperslösa när man jämför med dem som har falska papper och som befinner sig i asylprocessen år efter år. De papperslösa jobbar i alla fall vilket inte kan sägas om alla våra asylsökande veteraner.

Fast nu är jag orättvis, många av dem jobbar också, särskilt efter att deras ärenden preskriberats därför att de ”inte har pass” och inte kan tas emot i hemlandet. Då börjar vi på nytt med hela processen. Inga nya asylskäl har tillkommit, möjligen har man konverterat, men här i Sverige måste den sökande få bo. Varför? Därför att man bott här de senaste åtta åren och man har vänner här nu och man mår psykiskt illa av den här ovissheten ifall man ska få tillstånd eller inte. Även om man redan år 2002 fick veta att man inte får tillstånd av Utlänningsnämnnden. Ett negativt beslut är nämligen inte ett beslut, enligt de asylsökande…

© Denna blogg.
%d bloggare gillar detta: