Asylsökande som inte har tillstånd att stanna ska skickas tillbaka med chartrade plan

Svenska myndigheter vill chartra flygplan och skicka tillbaka irakier som har sökt asyl men fått beslut om utvisning. Det tar för lång tid innan de lämnar landet annars. Enligt lag ska den som inte befunnits ha skyddsskäl och därför inte beviljats uppehållstillstånd återvända till sitt hemland.

Inte helt oväntat kallar representanten i Sverige för det som kallas Kurdistans regionala regering (KRG), detta för ”massdeportering”. Men det handlar inte alls om någon ”massdeportering” utan om just utvisning eller återsändande av människor som inte har laglig rätt att befinna sig i Sverige. Och med tanke på att tusentals av hans landsmän som har uppehållstillstånd utan vidare reser i fullsatta direktflyg från Sverige till norra Irak så torde det inte vara några större problem för dem som inte har fått uppehållstillstånd att resa hem heller.

Det är inte KRG eller andra ”främmande makter” som ska styra svensk asylpolitik och -hantering! Man måste respektera lagar och regler i det land man lever i, det är ett grundläggande krav.

Den som efter prövning och beslut i två instanser – Migrationsverket och Migrationsdomstolen – inte beviljats tillstånd att stanna, ska återvända till sitt hemland. Där finns inga oklarheter.

Det är väl inte allmänheten som bestämmer vilka som ska höras som vittnen i rättegångar?

”Kammaråklagare Anna Håkansson har till tingsrätten och hovrätten kallat en rad vittnen – alla från ”Rhapsody in rock”-turnén. Men ingen utomstående – trots Maria Lundqvists påtryckningar.” Så skriver Expressen den 19 september i en artikel om rättegången mot Tito Beltran med rubriken Ratade av åklagaren.

Hjälp! Vad tar det åt Expressen som uttrycker sig på det här sättet: ”…trots Maria Lundqvists påtryckningar”!!!!???? Vad menar tidningen, att det är dumt av åklagaren att inte låta sig pressas av en privatperson, själv ett vittne i våldtäktsrättegången mot Tito Beltran?

Genom att uttrycka sig på det här sättet ger Expressen sken av att det är något konstigt eller fel med åklagaren som inte tar in två s.k. vittnen bara för att en person – Maria Lundqvist – trycker på. Och det är helt uppåt väggarna; en privatperson som själv är vittne i en rättegång har ingen rätt att trycka på eller kräva att vissa av henne utvalda personer ska vittna. Det fattar väl vilken normalbegåvad person som helst! Givetvis kan vem som helst tipsa om vittnen, men sedan är det rättsapparaten som ska avgöra vilka som kallas.

Dessutom: varför i hela fridens dar skulle en åklagare kalla in två personer som inte på något sätt var vittnen till någonting utom till vad Maria Lundqvist hade att säga? Speciellt som den här rättegången ju inte alls handlar om Maria Lundqvist, trots att det nästan verkar så. Så här säger de två personerna som inte var på plats när den påstådda våldtäkten ägde rum och som inte träffat och pratat med den flicka som i så fall blev våldtagen:

Maria var oerhört upprörd. Bland det första hon sa var: ”Den jäveln satte på henne”. Hon berättade att Tito skulle massera barnflickan och att han sedan hade våldtagit henne.

Maria sa flera gånger att hon funderade på att hoppa av ”Rhapsody in rock”-turnén på grund av det som hade hänt.

Det de säger handlar ju enbart om Maria Lundqvist! Alltså:

1) Vad menar Lundqvist egentligen att hennes två artistkollegor, som hon träffade på annan ort två dagar efter den eventuella våldtäkten, skulle vittna om?

2) Varför hoppade Lundqvist inte av från turnén, varför ”funderade hon” bara?

Jag bara undrar…

Inga offentliga biträden i Dublin-ärenden längre

Offentligt biträde ska inte förordnas i Dublin-ärenden. Det meddelar MIG (Migrationsverket) på sin sajt. Dublin-ärenden handlar om asylsökande som kommit till något annat EU-land först, ett land som undertecknat den s.k. Dublin-förordningen om att asylansökan ska hanteras av det första EU-landet där en asylsökande sätter sin fot. Så här skriver MIG:

I två beslut från Migrationsöverdomstolen fastställs att Migrationsverket inte ska förordna offentligt biträde i Dublin-ärenden. Idag förordnar vi biträden i asylärenden som ska prövas enligt Dublinförordningen när sökanden hålls i förvar eller om det finns andra särskilda omständigheter.

Migrationsöverdomstolen har nu fastställt i två beslut att det generellt saknas laga grund att förordna offentligt biträde i Dublin-ärenden. Det betyder att offentligt biträde inte ska förordnas i dessa ärenden.

I pågående ärenden ska biträdet entledigas från sitt uppdrag.

Varför har det tagit så många år innan MIG har slutat anlita offentliga biträden i fall där det från början är solklart enligt lagar och konventioner att personer inte ska komma in i asylsystemet i Sverige utan få sin sak prövad i det första land i EU de anlände till? Undrar hur många miljoner detta felaktigt har kostat; pengar som kunde ha använts till annat inom asylhanteringen… Vems är ansvaret för att man tilldelat människor som inte ska prövas i asylsystemet här ett juridiskt ombud? Ingens, förstås. Så är det ju oftast i Sverige: ingen har ansvar och ingen bär skuld till något.

En migga: ”Jag fick veta att ingen gett mig i uppdrag att komma med något förslag”

Och här följer en text från ytterligare en migga. Och jag som undrat över varför miggorna inte för fram sina klagomål, synpunkter och förslag till ledningen… När jag läser detta står det sällsynt klart varför de inte gör det.

Så här skriver en migga:

Jag har tidigare kontaktat dig skriftligen och vi har också vid ett tillfälle talats vid på telefon. Du efterlyser ofta konkreta handlingar från personal på Migrationsverket om vad som görs för att försöka förmå ledningen till att lyssna på personalen. Det är ju ett välkänt faktum att den som på något sätt uttrycker åsikter som inte fullt ut accepteras av ledningen åsidosätts vid rekryteringar och lönesättningar. Av dessa anledning är det officiellt ganska tyst men i leden finns mycket frustration.

Inför omorganisationen 2006 opponerade jag mig genom att till dåvarande GD lämna ett långt och i mitt tycke välmotiverat utkast till den fortsatta diskussioner om verket borde satsa mer på ett korrekt utredande av asylskälen tidigt i kedjan. Jag gjorde även en beräkning av vilka besparingar totalt sett som skulle kunna göras om man satsade lite extra resurser i början av processen. Min poäng var att man ska använda kunnig personal tidigt i processen för att sortera undan oseriösa asylansökningar till en snabb handläggning, Dublinhandläggning och omedelbara verkställigheter, för att även tillskapa bra resurser också för kvalificerad utredning och handläggning av mera komplicerade ärenden.

Min skrivelse till dåvarande GD är daterad den 2 november 2005. Det enda resultat den förde med sig var att jag kallades upp till en diskussion med lägre chef där jag fick veta att ingen gett mig i uppdrag att komma med något förslag. Trots senare påstötningar ligger skrivelser fortfarande obesvarad. På grund av de förändringar som genomfördes våren 2006 blev min skrivelse inaktuell.

Mot bakgrund av de de anmärkningar som domstolarna många gånger riktat mot asylutredningarna borde tankarna bakom min organisationsmodell snart bli intressanta. Men jag är ju inte rätt person att komma med synpunkter. Enligt ledningen har jag ju ingen erfarenhet till stöd för mina synpunkter…

När jag inte fick gehör hos förra GD skrev jag en lite kortare version där jag utelämnade delar av min kritik mot arbetsmiljön och inriktade mig mera renodlat på organisationen. Tanken var att i januari 2006 skicka detta till några tidningar. Tyvärr dog tanken då.

När verket nu återigen står inför en stor organisationsförändring skulle det vara intressant att lufta mina gamla tankar igen. Det är ju allmänt känt att den personal som varit med lite längre tid och har något att jämföra med överlag anser att verksamheten både ur rättssäkerhet och resurshushållning var bättre på 1990-talet än idag.

Kommentar: Varför heter det ”ledningsgrupp” om man inte leder?). Alltså, läs ovanstående från ytterligare en frustrerad migga och betänk att de som blir lidande av allt det här är 1) asylsökande med skäl att få skydd i Sverige, 2) miggorna rent arbetsmiljömässigt och 3) skattebetalarna som ska betala för idiotierna.

Lägg ner och bygg upp en ny verksamhet där engagemang, kunnighet, öppenhet och högt i tak sätts högst på kravlistan för varenda kotte som anställs. Inklusive generaldirektören och hans närmaste män och kvinnor i den s.k. ledningsgruppen.

© Denna blogg.

Mitt podradioprogram

Jag blev påmind om att jag hade gjort ett podradioprogram i slutet av 2006 av en person som nyligen lyssnat på det. Jag har inte hört programmet sedan det sändes, men klickade på det medan jag satt och jobbade och lyssnade igenom det, nästan en hel timme. Det var förvånansvärt aktuellt fortfarande, utom att den bloggadress jag anger inte längre gäller och att jag då hade skrivit ca 2000 blogginlägg medan jag idag har skrivit 4300…

Läs presentationen och lyssna här på mitt prodradioprogram, gjort i form av en ”radioblogg”.