En migga om att inget förändras

En migga:

Jag tycker faktiskt att det kan krävas av oss anställda på Migrationsverket att vi levererar beslut till de asylsökande inom rimlig tid. Det kan också krävas av oss att vi har eller skaffar kunskaper om landet som den sökande kommer ifrån. Och om vi inte klarar av ett ärende måste vi kunna lämna det till någon annan på samma enhet som klarar av det.

Vi har mycket bättre lön än många andra människor och under vår arbetstid ska vi jobba och inte hänga runt på arbetsplatsen, mingla med kompisar och dricka kaffe medan våra ärenden samlar damm i skåpen. Det ställs inte alls för höga krav på oss!

I vissa ärenden krävs det förstås ambassadutredningar och spåktester med mera, men sådant måste man väl kunna redovisa för arbetsgivaren? I alla fall har jag alltid kunnat gör det.

Kommentar: Inget är svart eller vitt, allt är svart och vitt. Och därför ska också alla möjliga olika synpunkter och åsikter höras.

© Denna blogg.

Inget har förändrats på 14 år

Huvudskyddsombudet Åke Pekkarinen på Migrationsverket i Malmö är kritiskt till att asylärenden handläggs på beting. Betingssystemet finns i olika former på Migrationsverkets enheter. Enligt Pekkarinen har medarbetare sjukskrivits på grund av stressen. Det berättade SVT den 23 september.

En del har fått mejl från arbetsgivaren där de uppmanats skynda på handläggningen, eftersom de inte klarat tillräckligt många ärenden per vecka.

Huvudskyddsombudet har begärt att betingssystemet stoppas i väntan på att en konsekvensanalys görs.

Ja, vad ska man säga? Kanske uppmana Åke Pekkarinen att ta ledigt ett tag och gå ut i skogen och plocka svamp? Det ger nog bättre resultat och tillfredsställelse än att försöka ändra på ett vansinnigt system som tycks hugget i sten. Åke Pekkarinen kan ta och läsa denna text så inser han att svampplockning definitivt är vettigare än att försöka ändra på betingssystemet, eller ”pinnsystemet”, som det kallades tidigare. För 13 år sedan var samma fråga på tapeten. Då skrev dåvarande beslutsfattaren vid Migrationsverket, Birgitta Elfström, om hur betingssystemet, som då kallades ”pinnar”, några exempel på hur det är systemet kunde slå. Hon visade några exempel på hur det kunde bli när man räknade ”pinnar”.

Många har påpekat att de här systemen slår hårt åt olika håll: personalen blir stressad och tvingas strunta i att använda alla sina kunskaper för att hinna avgöra så många ärenden som möjligt på kortast möjliga tid, och för asylsökande är risken stor att inte få korrekta prövningar när besluten tas på ackord.

Ha det skönt i svampskogen, Åke Pekkarinen!