En del av det nya Sverige: Evas kombinerade arbetsförmedling & pensionat!

Det är de senaste åren som Evas ”pensionat” utvecklats till att även bli en arbetsförmedling. Eva tillhandahåller de flesta yrkeskategorier där det svenska språket är överflödigt. Hon hävdar dock att även svenskar numera vänder sig till henne ”för att tjäna en extra slant”.

– Det är bara skattemyndigheten som inte är nöjd, skrattar Eva.

Dråpligt, sorgligt, roligt, kreativt, ”utnyttjande”, olagligt, viktigt: välj och döm själva när ni har läst på Nuri Kinos blogg om Eva som har en egen arbetsförmedling!

Dikttips från GullregnsGudrun

GullregnsGudrun (läs här) har mejlat mig och citerat några strofer ur en dikt av Erik Axel Karlfeldt. Hon fick mig att minnas den, och tack vare det så lägger jag ut den här – för andra än GullregnsGudrun och mig att ta del av:

Höstens vår

Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och vitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarns kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.

Nu äro alla drömbarn döda
som fötts ur vårens sköra lek —
likt buskens rosentyll, den röda,
som första skumma natt gör blek.
Men alla starka känslor glöda
som snårens nypon, kullens ek
och viska varmt i frost och nordan
om gyllne mognad och fullbordan.

Min sång flög drucken kring det bästa
av färg och doft i ängars ljus,
och det var ljuvligt nog att gästa
de många hjärtans honungshus;
nu vill jag, mätt på sötman, fästa
min boning långt från lust och rus
och vila under fasta bjälkar,
ej under lösa blomsterstjälkar.

Väl mig, då lekens minnen tvina,
att du var allvar och står kvar,
att ingen sol behövs att skina
vår kärlek varm i svala dar!
Hör, himlens hårda väder vina
sin högtidshymn för trogna par.
Vi le, när jorden reds och darrar;
vår lyckas hus har goda sparrar.

Erik Axel Karlfeldt, född Eriksson 20 juli 1864 i Karlbo i Kopparbergs län, död 8 april 1931 i Stockholm, var en svensk poet och författare. Han var ledamot av Svenska Akademien från 1904 och dess ständige sekreterare från 1913. Postumt erhöll han nobelpriset i litteratur 1931. Han är begravd i Folkärna. Läs fler av Erik Axel Karlfeldts dikter här.

Helt rätt, justitieministern!

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin får inte viga en barndomsvän. Hon hade ansökt om vigselrätt, men länsstyrelsen i Stockholm avslog hennes begäran. Då överklagade hon och fick avslag också av regeringen. Justitieminister Beatrice Ask konstaterar, helt korrekt, att:

Att vara vigselförrättare handlar inte om den personliga relationen till brudparet utan om att vara en representant för det allmänna. Wanja Lundby-Wedin har blivit behandlad på samma sätt som alla andra.

Just det. Att Göran Persson, Mona Sahlin och Leif Pagrotsky har haft vigselrätt har jag alltid ifrågasatt – vad är det som gör dem lämpliga att viga människor? Och om det går bra för dem att få vigselrätt så kan ju alla svenskar söka engångstillstånd att viga sina kompisar.

Texten i Wanja Lundby-Wedins överklagande tyder på en verklighetsfrämmande och elitistisk syn på sig själv. Hon skriver att hennes långa erfarenhet som fackligt aktiv och förtroendevald gör att hon känner sig trygg i uppdraget. Men Herre Gud, varför tror hon att facklig aktivitet och fackliga förtroendeuppdrag gör henne lämplig som vigselförrättare? Jag säger inte att hon behöver vara olämplig heller, jag bara ifrågasätter varför högt uppsatta socialdemokratiska (det finns andra också) ministrar och fackpampar ska ha sådana speciella privilegier. Justitieministern har helt rätt när hon i avslaget skriver:

Vad Wanja Lundby-Wedin anfört kan inte anses utgöra någon sådan särskild omständighet som bör krävas för att ett sådant förordnande ska meddelas. Överklagandet bör därför avslås.

Läs artikeln i Expressen här.