På stora statliga verk är folk rädda för att tala. Inte sällan har de fått order om att inte yttra sig om någon frågar något; de ska hänvisa till någon som får yttra sig i myndighetens namn. Typ informationschef, generaldirektören eller någon annan person högre upp i organisationen. På det sättet stryper ledningen för den myndighet eller det verk eller det bolag det handlar om effektivt medarbetarnas lagstadgade åsikts- och yttrandefrihet. De skapar alltså egna regler som gäller just för sin verksamhet och de anställda vet att om de bryter mot de interna och egentligen grundlagsstridiga bestämmelserna så ligger de illa till vid befordringar och även i andra sammanhang. Om detta har bland annat många miggor vittnat.
Idag var jag på apoteket. Jag frågade efter en produkt som hade funnits tidigare, men som nu inte längre fanns i sortimentet utan var utbytt mot en annan, snarlik. Jag kom i samspråk med en av de anställda som berättade att det aldrig någonsin varit så hårt styrt som idag – ”uppifrån”, som han sa. ”Vi har ingenting att säga till om och vi kan inte anpassa vårt sortiment alls efter kundunderlag, önskemål, åldersstruktur, familjesammansättningar och sådant. Allt styrs uppifrån.”
Den här mannen har jobbat på apotek sedan 60-talet och minns därför väl hur det var före 1971 då apoteken var privata. ”Det var mycket bättre då. Vi bestämde mer och var mer delaktiga på alla sätt”, sa han. ”Nu är det bara storskalighet och vinstintressen som styr och det har blivit mycket mer opersonligt, alltihop”.
Att det är så opersonligt och det faktum att personalen knappt har något manöverutrymme alls är hemskt. Men allra värst, alldeles fruktansvärt hemskt är det att statliga verksamheter i den s.k.demokratin Sverige där medborgarnas åsikts- och yttrandefrihet är lagstadgad, tar bort människors rätt att yttra sig genom egna bestämmelser! Hur är det möjligt att de får göra detta och hur är det möjligt att människor accepterar att deras absoluta rättigheter kränks?
Så här sa mannen som jobbar på apoteket till mig när jag frågade om jag fick intervjua honom: ”Nej, nej, nej! Vi får inte yttra oss. Vi har inte rätt att svara på några frågor, det ska någon annan, högre upp, göra”. Ja men jag vill ju inte höra vad ”någon annan, högre upp” har att säga, jag vill ju veta vad just den här mannen med sitt långa perspektiv på apoteksverksamheten kan berätta. Men det få jag inte i Sverige år 2008.
© Merit Wager. Citera gärna men ange källan.
Filed under: Allmänt, Samhälle | Kommentarer inaktiverade för Också på Apoteket tycks munkavle-principen gälla för de anställda
Merit Wager 