• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2008
    M T O T F L S
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    2930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En migga om rättstillämpningen på Migrationsverket

Här följer ytterligare två berättelser om hur det går till på Migrationsverket. Skulle någon i ansvarig ställning vilja veta – om de inte redan vet det – vilka det här handlar om så finns namnen tillgängliga. För så här börjar den migga som berättat nedanstående sitt mejl:

Chefen som omnämns i fall nr 1 heter X och är chef för Tillståndsenheten i Y. I fall nr 2, den jurist som var ansvarig för att Migrationsverket höll på att göra bort sig kapitalt är Z.

Och anger var de finns och deras namn. Och så här lyder fortsättningen:

Några exempel på hur rättstillämpningen ser ut inom Migrationsverket. Notera att de här två exemplen går åt ”vardera hållet”, så de är rätt talande för hur tingen står numer.

1) Tidskravet.
Inom området Besök & Bosättning finns ett tidskrav för hur lång tid ett ärende om familjeanknytning (typfall: någon lämnar in en ansökan på en ambassad för att flytta till någon som bor i Sverige) får ta. Det tidskravet är enligt lag 9 månader. Tidskravet innebär dock inte att ärenden som blivit 9 månader med automatik ska antingen beviljas eller avskrivas, eftersom det kan finnas olika anledningar till varför ett ärende får en viss längd. Det här tidskravet har GD stramat upp till 6 månader.

Nu finns det inom Besök & Bosättning minst en chef som bevisligen ägnar sig åt att ta saken i egna händer när handläggaren inte är på rummet – exempelvis kvällstid – genom att själv ta fram ett ärende som närmar sig tidsgränsen och sedan helt sonika bevilja det. Den här chefen har tidigare arbetat på ett annat verk och har därför inte mycket koll på utlänningslagstiftningen. Rättare sagt: han har nog ingen koll alls. Han har däremot rykte om sig att vara en av verksamhetsområdeschefens favoriter. Det där med favoritskap är ju lätt att förstå: hans enhet har ju en 100-procentig måluppfyllelse om man ser till tidskraven. Innehållet däremot spelar tydligen ingen roll, eftersom den här chefen ger blanka f-n i varför ett ärende fått en viss tidslängd.

2) METOCK
Slå in METOCK i sökmotorn Google, så får ni se. Saken har också varit med i svenska nyheter. Vad saken gäller är en del av europarätten, som reglerar anhöriga och deras rätt att bo i olika medlemsländer. EG-domstolen i Luxemburg ägnade sig i somras åt att meddela en dom som läxade upp Irland och Danmark, som hade struntat i att införa en viss lagstiftning. Och så långt ser det ut som att två medlemsländer i EU fått på tafsen. Den skaran kunde lätt varit tre:

Migrationsverket var fantastiskt nog – och det här är protokollfört och finns att läsa på vårt intranät – en hårsmån från att skriva ett vägledande beslut där Sverige höll med Irland och Danmark. Det var en rätt stor grej internt att Migrationsverket skulle göra så här,  fast f-n vet hur de resonerade: Om EG-domstolen fått ett mål på halsen för att två medlemsländer inte gör som de ska så finns det väl ingen anledning att skjuta sig själv i foten?! Dessutom är det väl en sak för lagstiftaren och inte för Migrationsverket att ändra på lagar. När väl METOCK-domen kom kunde man läsa följande ”ändring” på vårt intranät (publicerat den 17 september):

”Domen påverkar inte Migrationsverkets praxis på något avgörande sätt. Verket har tillämpat bestämmelsen om uppehållskort i 3 a kap. utlänningslagen (2005:716) på ett sätt som ligger i linje med EG-domstolens dom i det nu aktuella fallet.”

Och enda anledningen till att Migrationsverket inte gjorde bort sig ordentligt är att EG-domstolen hann ge en snabb dom i METOCK-målet!

Frågan är vad migrationsministern tycker om att hans myndighet upphöjt sig själv till lagstiftare? Och att hans myndighet gång på gång gör bort sig.

Vore jag generaldirektör för ett verk med personal på viktiga poster, som agerar som i dessa två fall, så skulle jag omedelbart vilja veta vilka de är och de skulle inte bli långvariga på mitt verk!

© Denna blogg.

Ytterligare en reaktion efter ”en människas död är ingen struntsak”

Här är ytterligare en läsarreaktion på kolumnen i Svenska Dagbladet den 29 september, med rubriken En människas död är ingen struntsak:

Gårdagens krönika i SvD var strålande bra och mycket tankeväckande!

Man bekymras av det faktum att ansvar icke tycks utkrävas i vårt land – åtminstone inte när det rör det offentliga. Men låt oss göra ett tankeexperiment: Det aktuella dödsfallet inträffar på en privat sjukvårdsinrättning – då tar det sk. hus i helsike. Så är ej fallet när det är Staten eller Samhället som rattar verksamheten: När man inte skär ner den hängde utan låter honom hänga kvar; när Osmo Vallo blir ihjälhoppad av poliserna; när Mats läggs i bälte och omkommer på kuppen.

Tjänstemannaansvaret är bortsopat och den enskilde medborgarens möjligheter att få rätt mot staten är minimal. Är då enda chansen att få sin rätt, att driva civilmål mot staten och föra det hela till EU-domstolen? Kanske kommer Gustaf Petréns gamla Medborgarrättsrörelse att behövas igen, en vacker dag.

Med vänlig hälsning
NN

Apropå att ”en människas död är ingen struntsak”

Det kom ett mejl som jag vill dela med mig av till alla som läser bloggen. Ett sorgligt mejl som tyvärr bekräftar att den verklighet svenskar lever i är fjärran från den som landets regeringar (tidigare och nuvarande) låtsas att existerar.

De sociala ingenjörskonsterna har slagit sönder människors normala förhållningssätt till varandra, normal solidaritet och normalt ansvarstagande. För i Sverige råder ”nånanannanismen”, d.v.s. ”nån annan” ska hantera saker, inte jag själv, vi själva. Men ”nån annan” gör det inte heller utan skyller i sin tur också på ”nån annan”… Och allt färre tar ansvar för sina handlingar: läs t.ex. vad chefsläkaren på Södertälje sjukhus sa när han intervjuades om Mats död, så som det återges här, i min kolumn i Svenska Dagbladet med rubriken En människas död är ingen struntsak.

Här följer en läsares reaktion. I hans text ligger oerhört mycket sorglig sanning:

Tack för en bra skriven artikel i SVD. En förfärlig händelse och ledsam utgång. Men jag vill ochså rikta lampan på det fördolda, det som alldrig kommer upp i dagens ljus Det är klart att det som är närmast en själv är det som är mest påtagligt men din artikel beskriver en enskild händelse.Det finns tiotusentals liknande rättsövergrepp som aldrig blir uppklarade och som mörkas ut av statens tjänstemän.

Och då talar jag inte enbart om fall med dödlig utgång jag talar om alla fall från de med dödlig utgång som Osmo Vallo till alla de fall där socialtjänsten har satt i system att dagligen begå brott mot dem som söker bistånd för att sedan neka dem till den rätt lagen säger att de har, till alla dem som blivit fråntagna sina barn på grund av perversionerna inom socialtjänsten, LVU LSS till Försäkringskassans och dess försäkringsläkares rättsövergrepp på sjuka människor till Arbetsförmedlingens tjänstemän och deras fullständigt hårresande attityd till dem som söker jobb och tvingas in i åtgärdssystemet vilket närmast kan liknas  vid ett ”Arbeit macht frei”-system minus gaskamrarna, men det är inte långt ifrån när du sen nekas bistånd från socialtjänsten!

Vi lever i dag i ett översittarsamhälle, FRA-lagen är bara ett tecken på en radikalisering av samhället där staten och dess tjänstemän är nyckelfaktorn i detta, där makt = rätt, där staten aldrig kan ha fel. Där den som blir felaktigt behandlad aldrig får upprättelse och de mycket få som får upprättelse får det baserat på statens politiskt baserade välvilja och inte på den lagliga rätt de faktiskt har. Och de får rätt först efter att de själva varit brickor i statens eget rätts-Monopol. Tänk på alla de människor i Sverige som blev tvångssteriliserade mellan 1935 och 1978, eller alla de som blev åsiktsregistrerade etc, etc! Det finns hur mycket skit som helst att gräva i.

Sjukvården är en total katastrof, fullständigt förfärlig! Jag har egen erfarenhet av den. Socialtjänsten är ingen ”tjänst” utan en förnekande, förvrängande manipulerande  tentakelapparat.  Arbetsförmedlingen är en förvarings- och övervakningsapparat i megaformat. Försäkringskassan är en förnekelse- och dementimaskin också den i megaformat. Alla tre är inlindade i varandra som en grotesk, slemmig tentakelapparat! Jävlars vad jag tog i! 🙂

Arbetsfornedringen
Socialombud
Anstallningslos

Som du mycket riktigt säger i din artikel endera dan slår det till baka och jag skulle inte bli förvånad om det så hände i morgon.

Mvh
Hasse