• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2008
    M T O T F L S
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    2930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Skolskjutningen i Kauhajoki, Finland

Det har hänt igen! På mindre än ett år har två fruktansvärda skolmassakrer skett i lilla femmiljonerslandet Finland, i båda fallen unga män som begett sig till skolan med vapen i hand till synes planlöst skjutit omkring sig. I Kauhajoki är det en 22-årig man som gick på en yrkesskola som skjutit ihjäl nio personer och skadat ett okänt antal. Hur allvarligt skadad han själv är, är inte känt för tillfället (23 september kl 15.10), men han har förts till sjukhus i Tamerfors.

Det finns redan massor skrivet och berättat om den ohyggliga händelsen. Läs bland annat i Hufvudstadsbladet och Vasabladet (på svenska) och i Ilkka och Helsingin Sanomat (på finska).

Vad jag undrar över är hur det kunde komma sig att polisen i går förhörde eleven vid yrkesskolan i Kauhajoki på grund av hans videos på Youtube men att de beslöt att det inte var nödvändigt att ta ifrån honom vapnet!

En migga: ”I många andra länder får man inte ens söka asyl om man inte kan styrka sin identitet, alternativt lämna en trovärdig förklaring till bristen på identitetshandlingar.”

En migga skriver:

Vi borde ha haft kvar ansökningsenheterna och att vi borde göra  utredningar av asylskälen som håller i migrationsdomstolarna. Vad den asylsökandes identitet beträffar så är det inte vi på Migrationsverket som som ska komma på vad den sökande heter eller varifrån han eller hon kommer! Det är faktiskt han eller hon själv som ska bidra med den informationen, och visa upp handlingar till stöd för detta.

I många andra länder får man inte ens söka asyl om man inte kan styrka sin identitet, alternativt lämna en trovärdig förklaring till bristen på identitetshandlingar. Det strider visserligen mot Genevekonventionen att kräva identitetshandlingar av en asylsökande, men det strider inte mot samma konvention att kräva en trovärdig berättelse av en sådan asylsökande om vad som hänt med identitetshandlingarna. I fall de brann upp eller om polisen tog dem eller vad som hände.

Jag tror inte att man i Genevekonventionen har tagit ställning till asylsökande som inte vet vilka de är eller varifrån de kommer… I sådana, ofta förekommande fall tycker jag att vi borde avvisa ansökningarna alternativt sätta personerna i identitets- utredningsförvar.

Varför vi på Migrationsverket ska göra en massa språkanalyser och andra undersökningar för att försöka ta reda på varifrån en person kommer, övergår min fattningsförmåga. Ska vi inte ens förvänta oss att en person som kommit till Sverige själv ska veta vad han eller hon heter och varifrån han eller hon kommer?

© Denna blogg.

En icke-anonym migga har ordet

Som läsarna av denna blogg vet, har jag blandat asylsökandes berättelser med berättelser från miggor (se under Asyl&Migration i vänsterspalten) i många år. Ingen migga har dock någonsin vågat/velat framträda under eget namn utom Birgitta Elfström. Alla andra har berättat under eget namn till mig, men anonymt på bloggen, eftersom de – samtliga – sagt att det dels skadar deras möjligheter att avancera inom verket om de talar öppet om missförhållanden, dels att ingen ändå lyssnar på dem. Rädslan är stor för repressalier, utfrysning och stopp för en karriär inom verket. Jag har lagt ut en bråkdel av de berättelser jag fått ta del av under årens lopp. Avidentierat, så att ingen ska kunna kännas igen.

Nedanstående inlägg kommer från en migga som har försökt göra sig hörd men blivit avfärdad med att ingen har bett honom komma med en utredning, och som nu tröttnat. Han skrev också en debattartikel för 2,5 år sedan, men skickade den aldrig – läs nedan.

Jag upplåter utrymme och en kanal för honom att berätta om sina erfarenheter och förslag inifrån Migrationsverket eftersom ingen inom verket brytt sig om att lyssna på honom och så gott som inga medier tar upp miggornas berättelser utan endast asylsökandes, vilket resulterar i en viss obalans. Alla miggor som hört av sig till mig säger samma sak: ”Ingen lyssnar på oss och det är så lågt i tak att man får ta sig fram hukande”. (OBS! Nöjda miggor, som säkert också finns någonstans, har inte hört av sig…)

Min skrivelse till Migrationsverket är av två skäl fortfarande i allra högsta grad aktuell. Domstolarna kritiserar med allt tätare intervall verkets utredningar. Verket står inför en ny omorganisation och måste då göra motsvarande överväganden som gjordes 2005/06.

Jag skrev både en längre och en något kortare version. Den längre är den som jag skickde till förra GD. Den resulterade bara i det muntliga svaret att detta var inget som ledningen beställt. Den kortare var min avsikt att skicka till några tidningar, men detta blev inte av.

Detta var möjligtvis av ren självbevarelsedrift som jag inte gick till pressen i januari 2006. Sedan mitten av 1990-talet har mina ansträngningar att lämna synpunkter kring verkets organisation mestadels medfört att jag inte kommit i fråga vid tillsättningar av de tjänster jag sökt.

Just i början av 2006 såg jag en liten ljusning i min arbetssituation, men ljuset släcktes helt av arbetsgivaren under våren och sommaren 2008. Då jag numera anser mig helt pantad hos ledningen och sannolikt aldrig kommer att komma på fråga för de tjänster jag söker, finns inte längre den spärr som fanns kring årsskiftet 2005/06.

Alltså, det står dig fritt att publicera skrivelsen på din blogg.

Lars Weinhagen

Här är några smakprov ur Lars Weinhagens långa text, som jag länkar till i sin helhet längre ner:

Vissa liknar Migrationsverket vid en särskoleklass med uttalat ytterst särskilda behov. Andra menar att det kan liknas vid ett måndagsexemplar av en Lego-byggsats med byggbitar som inte riktigt passar samman till den modell som beskrivs på kartongen. Återigen andra anser verket likna ett pussel där ett stort antal bitar saknas.

Nästan aldrig tillåts man lämna ifrån sig ett arbete där känslan är att nu är allt gjort som enligt gällande direktiv skall göras. Hade handläggarna haft lite mer tid över till sina utredningar kring identitetsfrågor, resvägar och språkanalyser mm samt hade organisationen varit klart inriktad mot att klara avslagsärenden skall ha beslut omgående, skulle stora tidsvinster göras genom hela mottagningssystemet och även i återvändandearbetet. För att nå dithän måste varje ärende få den tid som behövs för en rättssäker handläggning.

Fler handläggare skulle ge utrymmer för intensivare arbete med den oerhört viktiga frågan angående identitetsfastställelse. Detta arbete är A och O för både en korrekt bedömning av asylansökan men framförallt för avslutningen av ansökan, oavsett om detta skall ske som verkställighet av ett avvisningsbeslut eller ligga till grund för framtiden i Sverige för den som beviljas uppehållstillstånd. Både handläggarnas egna kunskaper och erfarenheter av tidigare avgöranden måste ligga till grund för vilka frågor som ställs i identitetsutredningar och vilka ifrågasättanden av lämnade uppgifter som skall göras. Samtidigt måste även kvaliteten höjas avseende utredning av resvägar och eventuellt innehav av Schengen-visum.

Varför tillåter Migrationsverket boende som inte söker asyl att inkvarteras på transitenheterna, framför allt i Malmö? Är det riktigt att låta okända utlänningar sova en natt på verkets bekostnad för att sedan äta frukost och dra vidare utan att återlämna sitt sampack eller lämna in sin asylansökan? Dessa personer utgör ett stort bekymmer för personalen i boendet. Vi vet ingenting om vem personerna är eller hur många gånger de utnyttjar den gästfrihet som verket felaktigt står för. I stället för att betala ett hotellrum på stan får de gratis boende och frukost av oss.

Frågan är om jag på något sätt varit otydlig. Arbetskamrater jag talat med har ingen svårighet att fatta budskapet men cheferna tycks inte intresserade.

Läs texten i Word-format här. Den andra texten som aldrig besvarades utom med orden: ”Det är inget som ledningen har beställt” och som är mer utförlig än den här bifogade texten, finns hos Migrationsverket. Den nuvarande generaldirektören kan förstås ta fram och läsa den om han vill. Den har nummer NRK-29-2005-211031.

© Merit Wager

Om mobilitet – del 1

Jag har medverkat med åsikter och synpunkter på ”mobilitet” för Timbro tv i Tv8. Här är det första av klippen.

”Klasstillhörighet styr när elever sållas ut”

Det skriver ett antal professorer i en artikel på DN Debatt idag, den 21 september 2008, läs den!

I artikeln görs en del jämförelser med Finland där något sådant som ”klasstillhörighet” inte har någon betydelse när det gäller elevernas kunskaper. Jag förstår inte heller riktigt vad som menas med ”klasstillhörighet” i Sverige. Man talar väldigt mycket – fortfarande år 2008 – om ”klasser” och ”klasstillhörighet” och ”arbetarklass”, men ingen kan ge ett klar och tydligt besked om vilka som hör till vilka klasser och varför. Däremot talar ingen, inte heller professorerna, om vad den enorma invandring som skett till Sverige har för betydelse när det gäller skolresultaten. En bloggläsare skriver så här i ett mejl:

Däremot talar de inte tydligt om att Sverige, till skillnad från Finland, har haft en massiv invandring. I Ungdomsstyrelsens rapport 2007:6 kan man läsa att elever med utländsk bakgrund generellt – obs! inte på individnivå – är sämre i allt. Kanske borde debattörerna ta fram det och fråga vad det får för framtida konsekvenser.

Professorerna belyser inte hela situationen på skolområdet på ett rakt och öppet sätt. Det gör ingen annan heller, och det är mycket, mycket märkligt. Men slutorden i professorernas debattartikel är förstås lätta att till 100 % hålla med om:

Efter att ha tagit del av den senaste tidens debatt om skolan finner vi ingen anledning till lugn när det gäller svenska skolan.

Till slut: på skolans område liksom på de flesta andra områden (asyl, polisen, rättsväsende etc) funderar, diskuterar, debatterar och utreder Sverige medan Finland gör. Där ligger en stor skillnad mellan de två grannländerna. Sverige är alltså ett debatterande men synnerligen handlingsokraftigt och individansvarslöst land, ett land där ”nånannanismen” är förhärskande och man själv inte bär skuld till någonting. Ett land där människor kan stanna illegalt och kräva sjukvård och kollektivavtalsenliga löner och där man kan sparka ihjäl en liggande pojke och ”bestraffas” med 100 timmar samhällstjänst, ”vård i hemmet” eller ett antal månader på ett ungdomsvårdshem. Ett land där dåliga skolresultat alltid, alltid är någon annans fel än elevens eller själva skolans eller den enskilde lärarens, men där alla faktiska orsaker inte skärskådas och läggs upp på bordet.

Finland: Rättegång om skandalboken av statsministerns f.d. flickvän skjuts upp

Fallet behandlades i tingsrätten i vintras. Statsminister Matti Vanhanen ansåg att boken Pääministerin morsian (Statsministerns fästmö) skriven av hans f.d. flickvän Susan Ruusunen (tidigare Kuronen)  kränker hans privatliv genom att ta upp alltför intima detaljer.

Tingsrätten förkastade alla åtal mot bokens författare och förläggare. Vanhanen meddelade genast efter rättegången att han överklagar till hovrätten.

Vanhanen krävde 1.000 euro (ca 10.000 kronor) i skadestånd av Ruusunen och förläggaren Kari Ojala för att ”Pääministerin morsian” kränkte hans privatliv. Försvaret nekade och hävdade att grundlagen garanterar Ruusunen hennes yttrandefrihet.

Hovrätten tar upp fallet efter kommunalvalet den 26 oktober.

Han 25, hon 84

Ni som inte har sett den här videon än måste ta er tid att titta på den! Spencer, 25, och Barbara, 84, uppträder till Hardest thing, framförd av Coldplay. Och deras dans går inte av för hackor!

Sverige är en bananmonarki utan like där ingen behöver ta ansvar för fruktansvärd misshushållning med skattepengar

”Tusentals familjer väntar på pengar från Försäkringskassan. Samtidigt satsar Försäkringskassan miljarder på datorsystemet som orsakat förseningarna.” Det berättar Aftonbladet i en artikel med rubriken 250.000 kr i timmen dygnet runt i tio år.

250.000 kronor i timmen!!!!! TVÅHUNDRAFEMTIOTUSEN KRONOR VARJE TIMME, DYGNET RUNT, MÅNAD UT OCH MÅNAD IN, ÅR UT OCH ÅR IN I TIO ÅR!!!! Så mycket kostar Försäkringskassans nya datasystem där kostnaderna skenat iväg på grund av förseningar (!?). ”Vi har haft fördyringar på ett antal projekt”, säger Försäkringskassans ekonomidirektör Sture Hjalmarsson.

Borde möjligen någon ställas till svars, d.v.s. bära skulden för att skattepengar rinner iväg på detta sätt? T.ex. Försäkringskassans generaldirektör Curt Malmborg? Och ekonomidirektören Sture Hjalmarsson) Eller blir de kränkta då? Just asking…

”Invandrarna bör inte koncentreras i förorter”

”Helsingfors behöver ta sina invandrare på allvar”, skriver Husein Muhammed, de Grönas kandidat i Helsingfors i Hufvudstadsbladet den 20 september 2008. Läs hans kolumn här.

Om skenäktenskap i Finland och om Sverige som det mest lockande ”äktenskapslandet”

Skenäktenskap har blivit ett allt vanligare sätt att kringgå immigrationsbestämmelserna i Finland, berättas i en artikel i tidningen Helsingin Sanomat. Enligt polisen har misstankar om skenäktenskap ökat klart under början av året. I år har invandringen kommit särskilt från Asien, Thailand och Vietnam. Någon släkting i Finland utser en lämplig make eller maka.

Skenäktenskap är inte grund för uppehållstillstånd i Finland och vid misstanke om sådant dras uppehållstillstånden in. Det sker i upp till 200 fall årligen. Personerna kan då överklaga beslutet i förvaltningsdomstolen som granskar ärendet. Under 2007 ändrade förvaltningsdomstolen Migrationsverkets beslut i 24 fall.

I en annan artikel i Helsingin Sanomat under rubriken: ”Ett av de mest lockande äktenskapsmålen är Sverige”, berättas att Sverige är populärt eftersom hindersprövningsförfarandet är snabbt och enkelt. Enligt polisens uppskattning är priset för ett skenäktenskap upp till 200.000 kronor. ”Vi fick tips från Belgien om att ett stort antal indiska och pakistanska män gifte sig i Sverige med belgiska kvinnor och sedan sökte uppehållstillstånd i Belgien”, berättar kriminalinspektör Ulla Ahlbäck. Nätverket som bedrev ”äktenskapsförmedlingen” i Sverige hade haft en nettovinst på närmare 20 miljoner kronor…

Asylsökande som inte har tillstånd att stanna ska skickas tillbaka med chartrade plan

Svenska myndigheter vill chartra flygplan och skicka tillbaka irakier som har sökt asyl men fått beslut om utvisning. Det tar för lång tid innan de lämnar landet annars. Enligt lag ska den som inte befunnits ha skyddsskäl och därför inte beviljats uppehållstillstånd återvända till sitt hemland.

Inte helt oväntat kallar representanten i Sverige för det som kallas Kurdistans regionala regering (KRG), detta för ”massdeportering”. Men det handlar inte alls om någon ”massdeportering” utan om just utvisning eller återsändande av människor som inte har laglig rätt att befinna sig i Sverige. Och med tanke på att tusentals av hans landsmän som har uppehållstillstånd utan vidare reser i fullsatta direktflyg från Sverige till norra Irak så torde det inte vara några större problem för dem som inte har fått uppehållstillstånd att resa hem heller.

Det är inte KRG eller andra ”främmande makter” som ska styra svensk asylpolitik och -hantering! Man måste respektera lagar och regler i det land man lever i, det är ett grundläggande krav.

Den som efter prövning och beslut i två instanser – Migrationsverket och Migrationsdomstolen – inte beviljats tillstånd att stanna, ska återvända till sitt hemland. Där finns inga oklarheter.

Det är väl inte allmänheten som bestämmer vilka som ska höras som vittnen i rättegångar?

”Kammaråklagare Anna Håkansson har till tingsrätten och hovrätten kallat en rad vittnen – alla från ”Rhapsody in rock”-turnén. Men ingen utomstående – trots Maria Lundqvists påtryckningar.” Så skriver Expressen den 19 september i en artikel om rättegången mot Tito Beltran med rubriken Ratade av åklagaren.

Hjälp! Vad tar det åt Expressen som uttrycker sig på det här sättet: ”…trots Maria Lundqvists påtryckningar”!!!!???? Vad menar tidningen, att det är dumt av åklagaren att inte låta sig pressas av en privatperson, själv ett vittne i våldtäktsrättegången mot Tito Beltran?

Genom att uttrycka sig på det här sättet ger Expressen sken av att det är något konstigt eller fel med åklagaren som inte tar in två s.k. vittnen bara för att en person – Maria Lundqvist – trycker på. Och det är helt uppåt väggarna; en privatperson som själv är vittne i en rättegång har ingen rätt att trycka på eller kräva att vissa av henne utvalda personer ska vittna. Det fattar väl vilken normalbegåvad person som helst! Givetvis kan vem som helst tipsa om vittnen, men sedan är det rättsapparaten som ska avgöra vilka som kallas.

Dessutom: varför i hela fridens dar skulle en åklagare kalla in två personer som inte på något sätt var vittnen till någonting utom till vad Maria Lundqvist hade att säga? Speciellt som den här rättegången ju inte alls handlar om Maria Lundqvist, trots att det nästan verkar så. Så här säger de två personerna som inte var på plats när den påstådda våldtäkten ägde rum och som inte träffat och pratat med den flicka som i så fall blev våldtagen:

Maria var oerhört upprörd. Bland det första hon sa var: ”Den jäveln satte på henne”. Hon berättade att Tito skulle massera barnflickan och att han sedan hade våldtagit henne.

Maria sa flera gånger att hon funderade på att hoppa av ”Rhapsody in rock”-turnén på grund av det som hade hänt.

Det de säger handlar ju enbart om Maria Lundqvist! Alltså:

1) Vad menar Lundqvist egentligen att hennes två artistkollegor, som hon träffade på annan ort två dagar efter den eventuella våldtäkten, skulle vittna om?

2) Varför hoppade Lundqvist inte av från turnén, varför ”funderade hon” bara?

Jag bara undrar…

Inga offentliga biträden i Dublin-ärenden längre

Offentligt biträde ska inte förordnas i Dublin-ärenden. Det meddelar MIG (Migrationsverket) på sin sajt. Dublin-ärenden handlar om asylsökande som kommit till något annat EU-land först, ett land som undertecknat den s.k. Dublin-förordningen om att asylansökan ska hanteras av det första EU-landet där en asylsökande sätter sin fot. Så här skriver MIG:

I två beslut från Migrationsöverdomstolen fastställs att Migrationsverket inte ska förordna offentligt biträde i Dublin-ärenden. Idag förordnar vi biträden i asylärenden som ska prövas enligt Dublinförordningen när sökanden hålls i förvar eller om det finns andra särskilda omständigheter.

Migrationsöverdomstolen har nu fastställt i två beslut att det generellt saknas laga grund att förordna offentligt biträde i Dublin-ärenden. Det betyder att offentligt biträde inte ska förordnas i dessa ärenden.

I pågående ärenden ska biträdet entledigas från sitt uppdrag.

Varför har det tagit så många år innan MIG har slutat anlita offentliga biträden i fall där det från början är solklart enligt lagar och konventioner att personer inte ska komma in i asylsystemet i Sverige utan få sin sak prövad i det första land i EU de anlände till? Undrar hur många miljoner detta felaktigt har kostat; pengar som kunde ha använts till annat inom asylhanteringen… Vems är ansvaret för att man tilldelat människor som inte ska prövas i asylsystemet här ett juridiskt ombud? Ingens, förstås. Så är det ju oftast i Sverige: ingen har ansvar och ingen bär skuld till något.

En migga: ”Jag fick veta att ingen gett mig i uppdrag att komma med något förslag”

Och här följer en text från ytterligare en migga. Och jag som undrat över varför miggorna inte för fram sina klagomål, synpunkter och förslag till ledningen… När jag läser detta står det sällsynt klart varför de inte gör det.

Så här skriver en migga:

Jag har tidigare kontaktat dig skriftligen och vi har också vid ett tillfälle talats vid på telefon. Du efterlyser ofta konkreta handlingar från personal på Migrationsverket om vad som görs för att försöka förmå ledningen till att lyssna på personalen. Det är ju ett välkänt faktum att den som på något sätt uttrycker åsikter som inte fullt ut accepteras av ledningen åsidosätts vid rekryteringar och lönesättningar. Av dessa anledning är det officiellt ganska tyst men i leden finns mycket frustration.

Inför omorganisationen 2006 opponerade jag mig genom att till dåvarande GD lämna ett långt och i mitt tycke välmotiverat utkast till den fortsatta diskussioner om verket borde satsa mer på ett korrekt utredande av asylskälen tidigt i kedjan. Jag gjorde även en beräkning av vilka besparingar totalt sett som skulle kunna göras om man satsade lite extra resurser i början av processen. Min poäng var att man ska använda kunnig personal tidigt i processen för att sortera undan oseriösa asylansökningar till en snabb handläggning, Dublinhandläggning och omedelbara verkställigheter, för att även tillskapa bra resurser också för kvalificerad utredning och handläggning av mera komplicerade ärenden.

Min skrivelse till dåvarande GD är daterad den 2 november 2005. Det enda resultat den förde med sig var att jag kallades upp till en diskussion med lägre chef där jag fick veta att ingen gett mig i uppdrag att komma med något förslag. Trots senare påstötningar ligger skrivelser fortfarande obesvarad. På grund av de förändringar som genomfördes våren 2006 blev min skrivelse inaktuell.

Mot bakgrund av de de anmärkningar som domstolarna många gånger riktat mot asylutredningarna borde tankarna bakom min organisationsmodell snart bli intressanta. Men jag är ju inte rätt person att komma med synpunkter. Enligt ledningen har jag ju ingen erfarenhet till stöd för mina synpunkter…

När jag inte fick gehör hos förra GD skrev jag en lite kortare version där jag utelämnade delar av min kritik mot arbetsmiljön och inriktade mig mera renodlat på organisationen. Tanken var att i januari 2006 skicka detta till några tidningar. Tyvärr dog tanken då.

När verket nu återigen står inför en stor organisationsförändring skulle det vara intressant att lufta mina gamla tankar igen. Det är ju allmänt känt att den personal som varit med lite längre tid och har något att jämföra med överlag anser att verksamheten både ur rättssäkerhet och resurshushållning var bättre på 1990-talet än idag.

Kommentar: Varför heter det ”ledningsgrupp” om man inte leder?). Alltså, läs ovanstående från ytterligare en frustrerad migga och betänk att de som blir lidande av allt det här är 1) asylsökande med skäl att få skydd i Sverige, 2) miggorna rent arbetsmiljömässigt och 3) skattebetalarna som ska betala för idiotierna.

Lägg ner och bygg upp en ny verksamhet där engagemang, kunnighet, öppenhet och högt i tak sätts högst på kravlistan för varenda kotte som anställs. Inklusive generaldirektören och hans närmaste män och kvinnor i den s.k. ledningsgruppen.

© Denna blogg.

Mitt podradioprogram

Jag blev påmind om att jag hade gjort ett podradioprogram i slutet av 2006 av en person som nyligen lyssnat på det. Jag har inte hört programmet sedan det sändes, men klickade på det medan jag satt och jobbade och lyssnade igenom det, nästan en hel timme. Det var förvånansvärt aktuellt fortfarande, utom att den bloggadress jag anger inte längre gäller och att jag då hade skrivit ca 2000 blogginlägg medan jag idag har skrivit 4300…

Läs presentationen och lyssna här på mitt prodradioprogram, gjort i form av en ”radioblogg”.

Tankesmedjorna Timbro och Arenagruppen i TV8

Hoppas att många hittar till TV8 (om inte annat så på nätet), och ser programserien Idéer för Sverige som sänds där. TV8 har gett dessa två tankesmedjor, den ena åt det borgerligt liberala hållet (Timbro) och den andra åt det socialdemokratiska (Arenagruppen), lika lång tid ( gånger en halv timme) att utveckla sina idéer för Sverige, som rubriken på serien lyder.

De har fått klara sig bäst de kan med egna resurser och lite charmigt småtaffligt har det varit på båda sidor, men det är ändå jätteroligt att nya människor på det här sättet får möjlighet att komma ut med sina tankar och idéer.

Jag har inte hunnit se alla programmen, bara två, hittills. Ett från Timbro och ett från Arenagruppen. Det var bådas allra första program och det märktes men störde inte särskilt mycket. Lite stel och nervös var Arenagruppens programledare Nisha Besara och lite flackig i blicken, men programmet (som handlade om dels fängelser, dels sopor) var väldisponerat så att det var flera olika delar så att man inte hann tröttna. Och Arenagruppen hade inte valt s-märkta debattörer vilket var ganska smart.

Timbros programledare Thomas Idergard var mer ledig och bekväm i sin roll men trots intressant ämne (folkkaptitalism) och intressanta personer lyfte det inte riktigt. Men Dick Kling, som skrivit boken Radhusproletärer och ombudskapitalister, var väldigt kunnig i ämnet och intressant att lyssna på. Främst för att det var – i mitt tycke – för många personer som skulle säga något. Det blev lite långtråkigt eftersom ingenting ”bröt av”, som i Arenagruppens program.

Men båda tankesmedjorna får klart godkänt för att de kastat sig in i detta med liv och lust, verkar det som. Och ingendera behöver skämmas för sina första steg på programmakarbanan.

I kväll (18 september) är det Arenagruppens tur igen, jag ska titta!

Gå in hos Timbro, Arena och TV8 och läs mer!

En migga: ”Och sedan kommer beslutet som en kalldusch”

Så här kommenterar en migga (en av dem som funderar på att skriva en bok) bloggningen Två miggor funderar på att skriva var sin bok:

Det var fint det som du skrev på bloggen, jag hoppas att de ansvariga för vår migrationspolitik läser det.

Så här är det, att vi på Migrationsverket är de första myndighetspersonerna som en utlänning  /asylsökande möter. Kanske är vi rent av de första svenska personerna överhuvudtaget som han eller hon möter. Det borde vi tänka på. Om vi beter oss som snälla men lättlurade och ointresserade människor, oförmögna och ovilliga att sätta oss i de asylsökandes situation så kommer de att tro att ”så här är det i Sverige”. En sökande kan gå ifrån vår utredning och tänka: ”Yes, I made it!”

Och sedan kommer beslutet som en kalldusch. Han eller hon fick inte PUT (permanent uppehållstillstånd) fastän vi log så vackert, bjöd på kaffe och inte ifrågasatte något av vad han eller hon sa. Jag skulle inte vilja bli behandlad på detta vis av en myndighet! Och om den sökande får PUT på falska grunder i en snabbprocess där han eller hon inte ens mött någon från verket, vad sänder det för signal? Att vi på Migrationsverket tror på vad som helst och att det är fritt fram övrig släkt och bekanta att komma hit och försöka. Men då har kanske praxisen ändrats från den ena dagen till det andra, och snabbprocessen är redan historia när släkten kommit hit. Ingenting är så föränderligt som Migrationsverket.

Allvarligt talat så har vi på verket, genom årtionden, bidragit till det utanförskap som nu finns i Sverige. Genom att vi gett PUT till personer som vi inte ens bemödat oss om att möta, än mindre ifrågasätta deras asylskäl medan vi samtidigt har avslagit ansökningar från personer i liknande situation någon månad senare.

Många utlänningar som fått PUT skrattar åt oss. Inte bara åt oss på verket utan åt oss i Sverige. Deras barn växer upp i ghetton där de inte träffar någon svensk och hela familjen åker på semester till hemlandet flera gånger om året. Det land de absolutinte unde återvända till…

Många bygger hus i länderna de flydde från och som de påstod att de aldrig någonsin kunde återvända till för då skulle de genast fängslas, torteras eller dö, och de planerar en framtid där. Problemet för dem är bara att under nuvarande socialförsäkringssystem är det svårt att behålla barnbidrag, bostadsbidrag etc om man flyttar från Sverige definitivt, som barnfamilj. De barnlösa har löst problemet genom att bo i hemlandet men dyka upp i Sverige då och då när det är dags att besöka arbetsförmedlingen etc. Sin hyreslägenhet här har de hyrt ut i andra hand till ett antal asylsökande för cirka 1.500 kronor per person. Ofta delar två eller tre sökande rum och det blir förstås tillskott i kassan för den som bor utomlands med svenskt uppehållstillstånd.

Kommentar: Asyleriet är ett område som är både svart och vitt, samtidigt. Men det finns ytterst få andra som säger det eftersom det i Sverige bara finns en sanning som är den rätta. Och i yttrandefrihetens stamort på jorden (som svenskarna gärna vill tro att de lever i) är folk ofta väldigt rädda för att säga sådant det går emot det som anses ”rätt”och politiskt korrekt. I Sverige är det ”one people, one voice” som gäller. Vad som gror inåt och under ytan när man inte får eller vågar belysa frågor från olika håll, det får var och en räkna ut själv.

© Denna blogg.

Två miggor funderar på att skriva varsin bok

Jag har – som framgått – kontakt med ett antal miggor som är både kunniga på sitt område och verbalt begåvade. Varandra ovetande har två av dem sagt att de har mer än nog med material för att skriva varsin bok.

Jag kan tala om för dig att jag håller på att samla material från verket för en bok. Det blir ingen vacker läsning, så jag måste ha en annan karriär ordnad innan den kommer ut, för jag lär då få sparken fortare än en katt nyser.

Säger den ena.

Den som skriver en bok och berättar sanningen får säkert sparken. Det är mycket lågt i tak på verket.

Säger den andra. Och fortsätter:

Inget får sägas rakt ut vad gäller exempelvis vissa sökandes beteenden, utan att det tolkas som någon form av främlingsfientlighet. Vilket det inte är. En migga som inte har en etnocentrisk syn på människor från andra kulturer och som har umgåtts med människor från andra kulturer (vilket borde vara ett krav innan man får jobbet) kan faktiskt ställa rimliga krav på de sökande. Vilket oftast inte är politiskt korrekt. Nej, då.

Vi ska svälja lögnerna och utgå från att så kan det kanske vara ”därborta”, på andra sidan jordklotet, att man inte känner sin släkt utan bor alldeles ensam i en by eller i en stad som man inte hört namnet på eftersom man är analfabet etc”. Det ska också anses vara normalt ”därborta”, på andra sidan jordklotet, att man inte heller kommer ihåg när ens barn är födda eller hur många de är. Eller var de finns nu.

Man ska också som migga tro (eller låtsas tro) på amsagorna om att när det blir jobbigt i hemlandet så dyker det alltid upp en vänlig själ som betalar resan till Sverige. Väl i Sverige står man där smugglaren lämnat en, utanför Migrationsverket, i någon stad. Det är kallt och då kommer det en person förbi på gatan som tilltalar den asylsökande på hans eller hennes modersmål. Den här personen visar sig genast villig att ta sig an den sökande, ge honom eller henne husrum och hjälpa till på alla möjliga sätt.

Klarspråk är det förbjudet att tala med en asylsökande. Nej, man ska behandla denne som en mindre vetande varelse och godta dumheter typ:

”Jag kan inte komma till utredningen idag eftersom det regnar och jag hittar inte dit. Jag har också högt blodtryck och får inte gå mer än hundra meter, det har läkaren sagt”.

Detta från asylsökande som nyligen tagit sig genom sandstormar och orkaner, gått flera mil, ridit på åsneryggar etc för att komma till Sverige. Men nu klarar man inte av en halvtimmes tunnelbaneresa.

Alla vi världens människor har det gemensamt att vi vet vilka vi är, vi vet var vi har bott, vi vet hur många barn vi har och vi känner till vad våra släktingar heter. Vi struntar inte i om våra mammor, våra män eller våra barn försvinner. Vi åker inte till ett annat land ensamma och lämnar familjen kvar om hela vår familj är dödshotad eller försvunnen.

Om vi på Migrationsverket förstod att alla människor (också utlänningar!)  styrs av samma kärlek till familjen, samma rädsla för det främmande,  och samma känsla för vad som är rätt och fel, som vi själva gör, vore redan hälften vunnet. Det är inte UFO:n vi möter, det är människor. Visserligen är det människor från andra kulturer, men dessa kulturer är inte på något sätt underlägsna vår kultur när det gäller att hålla samman familjen, tvärtom. Så vi förolämpar dessa människor genom att inte möta dem på allvar och ifrågasätta deras historier.

Undrar vad som händer när boken eller böckerna kommer?  Troligen ingenting.

© Denna blogg.

Bor världens mest osjälvständiga människor i Sverige?

Jag vet inte vad jag ska säga, jag blir nästan stum när jag läser följande i Mitt i Södermalm, under rubriken Kvinna fick inte lära sig att föra. Dansskola anmäld till Jämo:

En kvinna ville lära sig föra i foxtrot, men Mälarsalen sa nej. Jämo utreder nu om det rör sig om könsdiskriminering.

Kvinnan ville lära sig föra i foxtrot och anmälde sig i våras till en danskurs i Mälarsalen. Men Mälarsalen sa nej med hänvisning till att hon var kvinna och inte skulle dansa som en man.
——
Kvinnan vände sig då till Jämo och anmälde danspalatset för könsdiskriminering.

Herre Du Milde! Måste man springa till Jämo och klaga över en så genomlöjlig sak? Väx upp, svenskar, vill jag säga, och försök både tåla och klara saker som människor i hela resten av världen får handskas med själva.

Sverige blir allt mer bananmonarkiliknande och invånarna blir allt mer osjälvständiga, hjälplösa och rådvilla. De här vansinniga mönstren måste brytas, folk måste skärpa sig och gå vidare även när de möter en eller annan motgång. Vi kan inte ha myndigheter (nu snart hopslagna under en Super-DO-myndighet) som kostar hundratals miljoner varje år för att dadda människor som inte klarar att leva sina liv utan att klaga på allt från att man inte får föra i foxtrot till att man inte får bada med alla kläder på i allmänna bad!

Läs också:
Trygghetsnarkomani är farligt!
I trygghetsnarkomanernas land – citat
Svensk skola stänger för att eleverna inte ska behöva “må dåligt”!

”Migrationsverket saknar kunskap om flyktingskap och statslöshet.”

”Migrationsverket saknar kunskap om flyktingskap och statslöshet”. Det skriver juristen och Mellanösternkännaren Birgitta Elfström i ett inlägg för den här bloggen. Hon fortsätter:

Ett lotterihjul som snurrar och snurrar….

För en tid sedan tog Migrationsverket ut kvotflyktingar från flyktinglägret Al Tanf som ligger på gränsen mellan Syrien och Irak. Många av dessa kvotflyktingar är statslösa palestinier som haft sin hemvist i Irak men som flydde när Saddam Hussein störtades. Den 14 september publicerade Aftonbladet en artikel om den fruktansvärt svåra situationen som råder i lägret.

Samtidigt som Migrationsverket tog ut kvotflyktingar från Irak fattade de ett s.k. klargörande beslut om att utvisa ett statslöst palestinskt barn till Bagdad. Barnets mor och syskon är registrerade flyktingar hos UNHCR och befinner sig i  flyktinglägret på gränsen mellan Irak och Syrien. Jag har också mött flera vuxna statslösa palestinska män som fått utvisningsbeslut till Bagdad men även sådana som fått permanenta uppehållstillstånd. Det verkar vara ett lotterihjul som snurrar på verket.

Flera av de statslösa palestinierna som söker asyl i Sverige är 1948-flyktingar och registrerade hos FN-organet UNRWA eller hos UNHCR. Det finns också icke FN-registrerade palestinier men även de skall bedömas som 1948-flyktingar. Vissa av dessa flyktingar lämnade Gaza för att ta jobb i något arabland och har sedan dess vägrats rätten att återvända.

De flesta arabstater har inte givit palestinier flyktingstatus även om de flydde dit direkt år 1948, och inte heller har de fått permanenta uppehållstillstånd. Syrien är dock ett undantag. Där har statslösa palestinier näst intill samma rättigheter och skyldigheter som syriska medborgare.  Syrien har dock stoppat inresa för palestinier som på senare tid flytt från Irak.

Medlemmarna i Arabförbundet undertecknade det s.k. Casablancaprotokollet på 50-talet vilket skulle medföra att palestinier fritt skulle kunna uppehålla sig i dessa länder, ha rätt att jobba, frihet att lämna och att resa tillbaka. De flesta arabstater följer dock inte protokollet. En anledning till att det försvagades var PLO:s support till Saddam Hussein. Inget land utanför Arabförbundet kräver heller att förbundets medlemmar skall följa protokollet därför kan de fortsätta att behandla statslösa palestinier på ett omänskligt sätt.

I april i år bjöd Sveriges riksdag in företrädare för Arabförbundet. Diskuterades Casablancaprotokollet? Även om protokollet inte har en formell legal status utgör det en grund för hur människor utan medborgarskap bör behandlas.

Migrationsverket fortsätter att utvisa statslösa palestinier till bl.a. Irak och Saudiarabien. I Irak är säkerhetsläget så undermåligt att Migrationsverket inte har rätt att indirekt hävda att Irak är ett säkert första asylland för flyktingar eller statslösa. Saudiarabien har inte skrivit under flyktingkonventionen och följer inte Casablancaprotokollet. Då borde inte Migrationsverket ha rätt att utvisa flyktingar och statslösa personer dit.

Alla har behov av grundläggande mänskliga rättigheter. Detta gäller även statslösa palestinier. Migrationsverkets personal måste snarast utbildas i frågor om statslösa personers rättsliga ställning!

© Denna blogg.