Finländarna har gjort en fact finding resa till Irak, del 2

Del 1 bör läsas först.

Till Sverige kommer tiotusentals irakiska asylsökande varje år, inte minst från just den norra delen, den som av kurder kallas Kurdistan. Bilden av detta område är minst sagt förvirrad i Sverige och varken svenska eller andra journalister bidrar till att skapa klarhet kring situationen. Migrationsverket har inte heller tillräckliga kunskaper och det är svårt att förstå varför man inte gör en egen, seriös fact finding-resa dit – med deltagare från andra organisationer för att få en bred överblick över situationen.

Från Finland genomförde alltså representanter från regeringen, Centralkriminalpolisen, och folk från frivilligorganisationer från slutet av oktober till början av november 2007 den här tio dagar långa s.k fact finding-resan till Irak med besök i provinserna Dohuk, Sulaymaniyah, Erbil samt norra Nineve. Någon liknande resa har inte gjorts från Sverige. Ur den finska rapporten framgår att det handlar om ett rörigt område där man agerar som om man var en egen stat och ofta struntar i landets (Iraks) lagar.

Bland annat berättas i rapporten om hur många män och kvinnor från länder som Sudan, Nepal, Pakistan, Indien, Filippinerna m.fl. lurats till vad som kallas Kurdistan i tron att de skulle få jobb i Dubai. I stället har de förts dit på gruppvisum och har stora problem med sina arbetsgivare, med oerhört låga löner (ca 80 € = ca 770 kronor) och med att de får mycket dålig näring (för lite att äta). Deras kurdiska arbetsgivare tar ifrån dem passen medan de befinner sig i regionen. Enligt den svenska organisationen Qandil arbetar många medborgare från andra länder här under slavliknande förhållanden.

I den finska rapporten berättas vidare att, enligt UNHCRs representant i Sulaymaniyah, kristna assyrier ibland tvingas bo upp till sju familjer i en och samma lägenhet i staden Ankawa i Erbil-regionen. Samtidigt kunde deltagarna i fact finding- resan konstatera att nya, moderna huskomplex, lyxiga villaområden och välförsedda super markets byggs, speciellt i utkanten av Erbil. Kristna berättar också om kraftigt ökade levnadskostnader och om hur normala hyror i februari 2006 låg på ca 200 USD för en lägenhet, medan hyrorna för samma lägenheter på ca ett år ökat till 500-600 USD.

Det rapporteras en hel del om skolsystemet och om hur svårt det är för t.ex. yezidier att fullfölja sina studier och för barn att få undervisning på kaldeiska (assyriska), med mera.

Vad gäller korruption och nepotism rapporterar finländarna att det är mycket utbrett i de tre direktoraten i norra Irak. Detta har gjort vanligt folk rasande; de som har svårt att klara sig på extremt låga löner och med starkt ökande kostnader. Dessa uppgifter återkom ständigt och överallt i samtal med lokalbefolkningen under resan.

I området har man också bestämt att det ska krävas en “sponsor” för att man ska få komma in där överhuvudtaget. Sponsorn är sedan ansvarig för den som flyttar dit. I rapporten berättas också om hur det numera är nästan omöjligt för kristna att komma in i de tre norra direktoraten (vilket de kunnat tidigare), eftersom, enligt bland annat Chaldean Culture Society, varenda en måste ha en sponsor där. Och om den enorma utvandringen bland kristna till närliggande länder; 84 % av de unga kristna från Ankawa har lämnat området (många har tagit sig till Sverige, påpekas det).

Finländarna rapporterar också om hur äkta irakiska pass används av fel personer, hur man ofta har bytt ut fotografiet i passet, om felaktiga (falska) uppehållstillstånd och visa stickers och om att massor av människor använder falska pass. Med mera.

I den finländska rapporten efter tiodagarsresan i norra Irak i slutet av oktober och början av november 2007, finns mängder av information som man är förvånad över att inte Sverige har tagit fram. Visserligen har Migrationsverket i Sverige också skrivit rapporter, men då alltid citerat andra källor, aldrig baserade på egna besök på plats.

Så här berättar en representant för finska Migrationsverket om syftet med resan till norra Irak, om vad man fann och om sina personliga intryck:

Sommaren/hösten 2007 såg det ut som om US operationen ”Surge” höll på att driva islamiska upprorsmän ut från centrala Irak mot de tre regionerna i norr. I ljuset av detta och den spända situationen vid gränserna till Turkiet och Iran p g a PKK-konflikten ansåg finska Migrationsverket det nödvändigt att bedöma säkerhetssituationen i de tre regionerna i norr. Vi ville samtidigt göra allmän fact finding i synnerhet i fråga om de mänskliga rättigheterna, den humanitära situationen, interna flyktingar, minoriteter, dokument och återflyttning till de tre regionerna i norr. Vi hade också som mål att distribuera rapporten till andra europeiska migrationsmyndigheter och intresserade parter, och därför valde vi engelska som språk för rapporten.

Förhoppningsvis ger rapporten användbar bakgrundsinformation för beslutsfattare i Finland och annanstans om situationen i norra Irak i allmänhet och om de lokala etniska och religiösa grupperna och deras situation. Denna information kan användas vid bedömningen av asylansökningar och andra ansökningar som görs av irakiska immigranter. Därmed kan avsnittet om kristna vara relevant i ett fall, avsnittet om kvinnornas situation i ett annat och avsnittet om media i ett annat osv. Vi intervjuade kurdiska myndigheter, internationella och lokala organisationer/NGO:s och lokalt folk för rapporten. Jag vill inte peka ut något särskilt avsnitt från rapporten som det viktigaste.

Den information som vi inhämtade under fact finding-resan bekräftade i de flesta fall de fakta om norra Irak som presenterats i den senaste internationella nyhetsrapporteringen och rapporterna som getts ut av olika internationella och lokala organisationer. När det gäller mina egna intryck under fact finding- resan så slog det mig hur fridfull situationen var i de tre regionerna i norr jämfört med resten av landet. Jag blev samtidigt överraskad av hur svårt livet såg ut att vara för vanligt folk p g a höga hyror, höga bränslepriser och låga löner. Vilka faktorer som speciellt gjorde intryck på mina kolleger från finska Flyktingrådgivningen och Centralkriminalpolisen kan jag inte säga.

De ämnen som behandlas i rapporten valdes utgående från behoven hos beslutsfattarna vid finska Migrationsverket. Våra länderinformationsforskare intervjuar våra beslutsfattare alltid före en fact finding -resa om vilken information de behöver från de asylsökandes och andra sökandes ursprungsländer.

Det är högst önskvärt att kunniga och engagerade personer från Sverige också reser till det land och de områden varifrån en majoritet av de asylsökande kommer, och rapporterar tydligt och så sanningsenligt som möjligt om hur det ser ut där. Det borde dessutom vara självklart att man från svensk sida ser till att avtal ingångna mellan staterna Sverige och Irak respekteras, också i den del av Irak som kallas Kurdistan. Medborgare i Irak som inte beviljats uppehållstillstånd i Sverige enligt svensk lag ska givetvis återvända. Invånarna i norra Irak har ingen folkrättslig rätt att skapa egna lagar och ställa egna krav. Om avtalen inte respekteras bör Sverige upphöra med allt bistånd till dessa delar av landet.

Lästips: Vad får vi säga om Kurdistan av Mustafa Can i DN Kultur den 30 augusti.

© Merit Wager

Oacceptabelt att inte ta emot sina egna medborgare! Och svensk lag ska följas.

Enligt folkrätten och enligt internationella konventioner ska alla människor som är medborgare i ett land alltid ha full rätt att tas emot och vistas i sitt eget land och åtnjuta alla de rättigheter som ett medborgarskap ger. Men i norra Irak sitter människor och hittar på egna regler och vägrar släppa in sitt eget folk i det land där de alltså är medborgare! Det är givetvis inget som Sverige ska acceptera, särskilt inte sedan staten Irak och Sverige för säkerhets skull också ingått ett s.k. återtagandeavtal.

En ung man som uttalar sig i Ekot i SR P1 kallad Danni och som kommer från just norra Irak, pratar om att ”om man har jobb i Sverige och betalar skatt” så borde man få stanna. Men han och många andra i debatten verkar helt ha glömt att det inte är möjligt enligt den lag som gäller, att ta sig till Sverige, söka asyl, få avslag och sedan ändå själv välja att stanna här! Dessutom får man inte heller, också det enligt lag, arbeta sedan man har fått det första avslaget på sin asylansökan!

Arbetsgivare får inte anställa människor som inte har arbetstillstånd och människor som inte har arbetstillstånd får inte arbeta. Det säger den lag som regering och riksdag stiftat och antagit. Så denne Danni (och många andra) har sedan lång tid inte haft rätt att arbeta. Han har däremot haft både rätt och skyldighet att lämna Sverige, t.ex. med direktflyg från Stockholm eller Köpenhamn till norra Irak där det för övrigt är lugnt och där tillväxten är god och många lever ett gott liv. Han – och andra – har inte rätt att arbeta, inte rätt att överhuvudtaget vistas i Sverige sedan myndigheterna Migrationsverket och Migrationsdomstolen har avslagit hans asylansökan och inte funnit tillräckliga skäl för uppehållstillstånd. Så är det enligt gällande lag, det är fakta i frågan.

Man kan inte bara strunta i lagen och ta den helt i egna händer! Och hur skulle det se ut om man plötsligt lät alla, som inte har befunnits ha skäl att vara i landet men som ”bitit sig fast” och arbetat olagligt, stanna här medan man utvisar dem som inte lyckats få sådana jobb? Sjuka, gamla, handikappade, analfabeter ska ut medan de som struntat i lagar och regler och lyckats fixa olagliga jobb stannar. Vem vill ha en sådan ordning?

Om nu någon ändå vill det; om nu någon ändå vill att Sverige ska låta asylsökande utan skäl enligt utlänningslagen få uppehållstillstånd i Sverige för att de jobbat trots att de inte haft rätt till det, då måste lagen ändras. Utan lagändring går det givetvis inte att låta människor med lagakraftvunna utvisningsbeslut stanna. Kommer en sådan lag att accepteras av folket, av riksdagen, av asylsökande (!?), som på det sättet skiljer på folk och folk? Jag har svårt att tro det.

Om man i Sverige vill att lagar ska följas på andra områden så måste givetvis också utlänningslagen följas. Det kan inte få vara ett Vilda Västern eller ett lapptäcke av lagbrott och undantag och ohörsamhet mot lagen på asylområdet.