• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Miggor kommenterar

På DN Debatt skrev Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson den 19 oktober en artikel med rubriken ”Migrationsverket tar hjälp av konsultfirman McKinsey”. Det ter sig lite som att ha stämmer i bäcken eftersom jag har ställt en del frågor till verket om just detta och även kritiserat att man tar onödig och dyr hjälp av en utomstående konsultfirma.

Så här skriver Dan Eliasson på DN Debatt:

Vi måste nu söka kunskap och högkvalitativt konsultstöd från det privata näringslivet. Migrationsverket har misslyckats med målet att ingen asylansökan ska ta längre tid än sex månader att pröva. I dag är väntetiden för att få svar på en asylansökan i snitt nio månader. Om Migrationsverket hade verkat i en konkurrensutsatt miljö skulle säkert våra väntetider ha fått somliga kunder att vända sig till någon annan. Därför tar vi nu ett nytt grepp som är tämligen unikt i svensk statsförvaltning. Vi har valt att handla upp konsultstöd från det privata företaget McKinsey som vi tror kan bidra med den kunskap och effektivisering som Migrationsverket behöver. Vissa kommer förmodligen att hävda att vi borde klara uppgiften själva. Men den diskussionen tar jag gärna.

”Vissa kommer förmodligen att hävda att vi borde klara uppgiften själva” – det känns som om det är riktat direkt till mig. För det är vad jag har sagt, att de som bäst känner till varför man inte når målen, vetskapen och kunskapen finns inom verket och kan inte köpas för 1,2 miljoner kronor av ett utomstående konsultföretag som inte har en aning om vidden av de komplikationer som omgärdar asylprocessen och dess många delar.

Det finns mängder av frustrerade miggor som skulle kunna tillföra mycket i diskussionen om varför det tar längre tid än sex månader att göra en asylutredning och fatta beslut. Men vad de säger tycks ingen lyssna på. Så här berättar en av miggorna:

Inom asylområdet har vi också ett sexmånadersmål. Det vill säga att ett asylärende bör avgöras inom sex månader. I den bästa av världar vore det kanske inte omöjligt. Men man ska komma ihåg att förutom Migrationsverkets personal finns sökanden, biträden och tolkar involverade i varje ärende. Och eventuellt finns det även ambassader och företag om ägnar sig åt språkanalyser och översättning.

Om den sökande inte har det minsta intresse av att få sitt ärende avgjort inom sex månader kommer han givetvis inte på våra kallelser. Om ett biträde prioriterar allt annat än sina utlänningsärenden begär han givetvis anstånd så fort något viktigare eller roligare kommer emellan. Genom att anlita det billigaste tolkföretaget på marknaden får Migrationsverket även vara förberett på att tolken uteblir utan någon som helst förklaring från våra utredningar eller att kvaliteten på tolkningen är så usel att utredningen måste ställas in. Det samma gäller för företag som anlitas för översättning och språkanalyser. Det har nästan aldrig hänt att leveransen skett inom  den utlovade tiden… Till undantagen hör även att man får ett svar från en ambassad inom några månader. Oftast dröjer svaren minst ett år.

Varför är sexmånadersmålet så viktigt för oss på verket? Ja, fråga inte mig! Jag tycker nog att det är viktigare att ett ärende blir ordentligt utrett och att beslutet blir rättvist. Oavsett om det handlar om ett positivt eller ett negativt beslut.

Oftast är våra beslut negativa i asylärenden. Om vi fattar ett snabbt, negativt, beslut på lösa boliner inom sex månader kan vi kanske jubla över vår snabbhet men som ett brev på posten kommer ärendet tillbaka från migrationsdomstolen eftersom vi inte underbyggt beslutet genom att översätta handlingar, ställa ambassadfrågor etc. Men dessa återförvisade ärenden syns inte i statistiken. Att fatta ett positivt beslut utan att ens veta vem den sökande är eller kontrollera handlingar etc är också ett underligt sätt att handlägga ett ärende. Sexmånadersmålet kanske uppfylls, produktionen ökar, men vad händer med rättssäkerheten? Och vilka signaler sänder vi till de sökande? Att det är bäst att inte ge in id-handlingar, inte komma på kallelser i första taget  etc för att när ärendet hinner bli nästan sex månader gammalt måste vi på verket ge upp och bevilja ansökningarna!!!

Nu är vi inte ens i närheten av detta sexmånadersmål och jag tycker inte att vi ens bör sträva efter det.

Det torde också vara intressant att läsa vad en annan migga berättar:

Nu finns det inom Besök & Bosättning minst en chef som bevisligen ägnar sig åt att ta saken i egna händer när handläggaren inte är på rummet – exempelvis kvällstid – genom att själv ta fram ett ärende som närmar sig tidsgränsen och sedan helt sonika bevilja det. Den här chefen har tidigare arbetat på ett annat verk och har därför inte mycket koll på utlänningslagstiftningen. Rättare sagt: han har nog ingen koll alls. Han har däremot rykte om sig att vara en av verksamhetsområdeschefens favoriter. Det där med favoritskap är ju lätt att förstå: hans enhet har ju en 100-procentig måluppfyllelse om man ser till tidskraven. Innehållet däremot spelar tydligen ingen roll, eftersom den här chefen ger blanka f-n i varför ett ärende fått en viss tidslängd.

Kommentar: Ingen tycks lyssna på miggorna och ta till sig den kompetens och kunskap som finns inom verket. Gjorde man det skulle man inse att sex månaders handläggning är bra som målsättning men att det inte fungerar i verkligheten. Och att kompetensen finns – utan extra kostnad – inom verket. Lyssnade man på miggorna, som möter de asylsökande i verkligheten dag ut och dag in, skulle man veta att många av dem anser att man helt enkelt från början meddelar de asylsökande att om de inte kommer till sina egna asylutredningar så avslås deras ansökan automatiskt. Det kan låta drastiskt, men inom hela rättsväsendet praktiseras ju den principen genom att det utdelas en s.k. tredskodom om männskor inte infinner sig vid rättegångar de är kallade till, där deras mål ska avgöras.

Det hjälper inte att ta in dyra konsultfirmor från det privata näringslivet att utreda något som redan står helt klart för dem som arbetar inom Migrationsverket men inte tycks ha nått ledningen: Om asylsökande inte medverkar och inte heller ombud och tolkar, så kommer något sexmånadersmål aldrig att uppnås! Och det behövs ingen från McKinsey för att konstatera detta för 1,2 miljoner kronor!

Till slut följer en kommentar från en migga som redan innan det ens var klart att McKinsey skulle få uppdraget, fick följande märkliga fråga:

En av frågorna tyckte jag var lite konstig. Man skulle på en skala från 1 till 5 uppskatta hur mycket man själv identifierar sig med Migrationsverket. Jag skrev förstås 1 men om 0 hade funnits hade jag skrivit det.

Jag jobbar på verket men verket är absolut inte min identitet och om man kräver av anställda i statliga verk att de ska identifiera sig med sitt verk så jobbar man inte längre utan man är medlemmar i en sekt.

© Denna blogg.
%d bloggare gillar detta: