• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En migga om ”Fråga GD”

Miggorna är aktiva. De som skriver till mig verkar vara kunniga, är raka, har en vilja att agera korrekt och visar medkänsla med de asylsökande. Så här skriver en migga som jag uppmanat att kontakta sin ledning, vilket jag för övrigt uppmanat alla som skriver till mig (ingen vill/vågar dock göra det):

Det finns en ”spalt” hos oss som heter Fråga GD (generaldirektören). Man är inte anonym utan ens fråga går till en eller flera personer på verket, som som ett slags filter. De väljer sedan att antingen kasta frågan i papperskorgen eller ge den till vår GD.

Man är anonym på Verksnätet bara ifall frågan publiceras där. Under den förra GD:ns tid var de några av oss som skickade frågor om verksamheten  dit, men de publicerades aldrig och vi fick aldrig några svar heller. I stället fick vi läsa att hela personalen undrade om de skulle vaccineras mot fågelinfluensa eller om det var OK att bli kär i sin chef.

Inte undra på att ingen nu längre frågar GD om någonting. Och vad finns det att fråga överhuvudtaget, nu? När svaren redan har givits utan att vi ens har frågat! Eller blivit tillfrågade. Hade ledningen frågat oss vad det kan bero på att att vi inte uppfyller sexmånadersmålet så hade de kanske fått svar, låt vara olika svar i olika fall.

Det är också så att vi är för underbemannade för att kunna möta detta orealistiska sexmånadersmål.  Jag själv och många andra härs på Migrationsverket har mellan fyra och åtta bokade utredningar i veckan. Vi måste skriva minst tre beslut varje vecka men vi  skriver fler, vi ställer upp på övertid och vi jobbar också på helger.

För mig och för mina arbetskamrater handlar det inte om GD:s trovärdighet, om hans vara eller icke vara som GD, utan enbart om de asylsökandes rätt att få ett korrekt beslut inom en rimlig tid, vilken inte är sex månader som det nu ser ut.

Man tycks också ha glömt att Irak-projektektet i Flen inte ledde någonvart alls, och nu får vi träffa dessa sökande (till och med med högsta prioritet) igen och utreda dem på nytt. Varför kan jag inte riktigt förstå, eftersom de redan är grundligt utredda.

Kommentar: Jaa, vad säger man?

© Denna blogg.

Heja förskolan i Gräsmyr!

I P1 Morgon i Sveriges Radio berättades den 20 oktober under rubriken ”Älgjaktsdagis” om en förskola i Gräsmyr i Västerbotten som får kritik för att den låter barnen skjuta med trägevär på en tygälg. Först trodde jag att det var ett skämt! Att de fick kritik, alltså. Men så hördes en förtrytsam person vid namn Alexandra Leijonhufvud (från Djurens Rätt) på fullt allvar vara upprörd å djurens vägnar. My God, finns det inte annat att uppröras över?

Man blir trött på alla märkliga tilltag och experiment med småbarn i Sverige som går ut på att stöpa om dem från det de är normalt och naturligt. De ska formas enligt just för tillfället gällande modeströmningar, enligt konstiga genusmodeller och orealistiska djurrättsmodeller och detaljstyras och omformas så att barnen inte längre får vara barn utan ska passa in i sina föräldrars bild av hur de vill att verkligheten ska vara men som den inte är.

I Västerbotten jagar man älg, det är en del av barnens vardag. Inget konstigt med det. I Stockholm lär sig barn andra saker, sådant som hör till deras vardag. Som att åka tunnelbana, vilket man troligen i Gräsmyr tycker är gräsligt och farligt. I Skåne jagar man inte älg, man kanske äter svartsoppa (av bloooood!) när man firar Mårten Gås. Etc. Ska inte barnen få vara med i vardagen, få ta del av det som är deras föräldrars liv och som kanske blir också deras? Och ska alla bli vegetarianer för att det är synd om djur som skjuts eller slaktas på annat sätt och äts opp?

Skönt att det ännu någonstans i landet finns kvar folk med normala, sunda och realistiska värderingar och med fantasi och lekfullhet: på förskolan Vintergatan i Gräsmyr i Västerbotten!

P.S. Konstigt att ingen tycks kunna stava förbundsordföranden i Djurens Rätt Alexandra Leijonhufvuds namn rätt – det borde man kunna begära oavsett vilka åsikter hon har. På P1 Morgons sida står det ”Leijonhufuvud” och på Djurens Rätts egen sida där hn alltså är förbundsordförande, står det i ingressen till hennes öppna brev till förskolan ”Leijonhufuvd”,

En migga planerar sin flykt från Migrationsverket

Miggorna vet att de inte lyssnas på. Att deras kunskaper om verksamheten inte betyder särskilt mycket och att deras förslag inte tas till vara. De vet att det inte är någon idé att föra fram förslag och åsikter inom verket bland annat för att de inte får svar på sina skrivelser eller reaktioner på sina förslag. Och nu får de ytterligare ett slag i ansiktet när ledningen bestämt att betala 1,2 miljoner kronor till McKinsey, ett utomstående konsultföretag, för att under två månader ta fram förslag på hur asylprocessen kan kortas! Trots att miggorna, de som sitter i främsta ledet, har kunskaper som säger att det inte fungerar så länge asylsökande struntar i att komma till utredning, offentliga biträden prioriterar annat, allt fler hoppar av helt och tolkarna inte är kvalificerade att klara av sina uppdrag…

Här följer ytterligare gratis råd och tips (som kanske högbetalda McKinsey kan plocka upp?), från en migga som tänker fly från Migrationsverket och söka asyl så långt borta från det som möjligt:

Jag håller på och förbereder min flykt från Migrationsverket. Det sliter, men det är värt det. Särskilt som Herr Eliasson kommit med ännu en briljant idé. Jag såg att du hade framfört en del förslag på din blogg. Det är förslag konsulterna säkert också kommer att komma med. Jag har ett par stycken till. Notera dessa och se om de överensstämmer med de förslag som kommer att kosta miljoner:

Effektivisera. Miggorna ska lämna in arbetsrapporter varje vecka. Detta görs redan på vissa ställen.
Effektivisera. Varje migga ska göra ett i förväg bestämt antal utredningar och skriva beslut på det.
Effektivisera. Arbetet ska styras av chef och eventuellt en samordnare. De talar om vad som ska göras.
Effektivisera. Den som inte fått sitt ärende prövat inom sex månader får automatiskt PUT, oavsett skäl.

Detta är vad som borde göras:
1) Snabb screening av ärenden. Uppenbart ogrundade ansökningar avslås direkt.
2) Återinför grundutredningar i de fall som är oklara.
3) Utred först, tillsätt biträde sedan, men bara om det behövs.
4) Om sökanden uteblir utan orsak avslås ansökan.
5) Inget tillstånd ges till någon som inte åtminstone kan göra sin identitet sannolik.

Som jag ser det urholkas asylrätten mer och mer. Det som finns kvar av den är så fullt av hål att det inte krävs något genialt biträde för att hitta dem. Och Gud ska veta att det inte är de mest briljanta biträdena vi har att göra med! En del är bra, de flesta är i bästa fall mediokra. Men eftersom vi miggor gör deras jobb så kan de nöja sig med att skriva inlagor som är skräp och ta bra betalt för det, för ingen har tid att sätta ner deras räkningar.

Det är som en karusell av vansinne som bara snurrar fortare och fortare. Och överst på karusellen sitter Herr Eliasson som en galen clown och kastar pengar omkring sig.

Kommentar: Ovanstående är alltså skrivet av en migga som arbetat länge på Migrationsverket och inte längre står ut. Den bild han förmedlar av verket som en karusell och dess chef som en clown är förstås ett uttryck för en synnerligen stark frustration över att behöva se så mycket vansinnigheter utan att kunna göra något åt det.

© Denna blogg.