• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

”Rosa bandet står mig upp i halsen”

Det är rubriken på Sakine Madons ledare i Expressen den 25 oktober. Och jag kan inte annat än hålla med henne: det står mig upp i halsen också! Liksom alla ”Noll tolerans”-jippon och virtuella ljuständningar på nätet och namninsamlingar för än det ena, än de andra. Ett citat ur texten:

Men vad är det egentligen man tar ställning för eller emot genom att bära ett rosa band? Vem är inte emot sjukdomen? Uppenbarligen är ju tanken att omgivningen ska spana in banden och se att bäraren av bandet är emot – jättemycket emot – att folk dör i bröstcancer. Modigare ställningstaganden än så har man sett.

Och ett citat till:

Tänder du ett ljus för Engla, ger en ros för Bobby eller går med i en facebookgrupp mot gatuvåld anses du ”göra något”. Det tycks viktigare att visa vännerna på Facebook att man är emot gatuvåld än att ta sig ut och nattvandra stökiga helger. Alla dessa manifestationer är det moderna samhällets avlatsbrev. Det går snabbt enkelt och smidigt att köpa snällhet för 20 spänn.

Jag har haft samma åsikt som Sakine Madon så länge jag kan minnas och har därför aldrig köpt några rosa band eller undertecknat några upprop. Mitt samvete dövas inte av sådana handlingar. Att tända virtuella internetljus för döda eller kräva något via namnunderskrift på någon lista som sticks under näsan ute på stan eller ta ställning emot bröstcancer (!?) är för mig något av ”skenhandlingar”, ”icke-handlingar” i den meningen att de inte kostar något (mer än kanske en tjuga) och jag då ändå inte har gjort något konkret för att förbättra, rädda, hjälpa, förändra.

Var och en får bli salig på sin tro och om människor känner sig lyckligare och får godare samveten av att sitta och tända ljus på nätet eller bära en stor rosa ögla på kappslaget så be my guest. Bara jag slipper, och kan fortsätta att själv agera och bidra praktiskt, konkret eller ekonomiskt som jag vill. Utan större åthävor och manifesteringar av det, för att alla ska se hur ”engagerad” jag är.

Läs under kategorirubriken Asyl&Migration

Under kategorirubriken Asyl&Migration i vänsterspalten finns massor att läsa som inte kan läsas någon annanstans!

Kohandel med människor – uigurerna som satt i Guantánamo

Sveriges Radio, Ekot, rapporterar den 25 oktober:

USA:s president George Bush har undertecknat ett protokoll om anslutning till Nato för Albanien och Kroatien. Det innebär att de båda länderna kommit ett steg närmare medlemskap i alliansen.

Just det. När Bush såg till att bli av med uigurerna som hans land hållit oskyldigt inspärrade på Guantánamo i sju år och lät dumpa dem i Albanien, fick han betala för att Albanien som enda land i hela världen skulle ta emot dem. Albanska regeringen krävde en mycket stor summa pengar och ett löfte om att Bush aktivt skulle arbeta för och stödja ett Nato-medlemskap för Albanien. Detta i utbyte mot att Albanien tog emot de män som USA hållit inspärrade under lång tid och rätteligen självt borde ha tagit ansvar för.

Läs min nio delar långa artikelserie om Adil Hakimjan, som är en av de uigurer som Bush sålde till Albanien, men som nu söker en fristad i Sverige. Här är del 9 och från den länkas till delarna 1-8, som bör läsas först.

Höst på Söder i Stockholm