• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Finlandssvenskarna nationell minoritet?

”Bort med tvångssvenskan och tvångsfinskan, finlandssvenskar och finskspråkiga kan kommunicera med varandra på engelska eller via tolk.”

Det föreslår professor Juha Janhunen, ordförande för Finlandssvensk samling i tidningen Helsingin Sanomat nyligen. Han vill att finlandssvenskarna ska få status som nationell minoritet, vars ställning tryggas av EU:s minoritetsdirektiv. Som det är nu tryggar tvåspråkigheten och språklagen inte finlandssvenskarnas rättigheter, anser han.

Janhunen, som är professor i ostasiatiska språk, anser att normalbegåvade skolelever inte kan lära sig mer än ett främmande språk. I skolorna i norr borde det språket vara norska, i öst ryska och i resten av landet engelska eller tyska.

Källa: Hbl, läs läsarkommentarer här.

Sverige får skylla sig självt!

Sverige får skylla sig självt! Nu lämnar en modig, karismatisk, intelligent, klok och rak människa Sverige. Efter mer än 35 år flyttar Mauricio Rojas härifrån. Sverige var inte redo för Mauricio (och kommer aldrig att bli det), och den svenska lagomheten, avundsjukan och missunnsamheten har firat triumfer när det gällde honom.

Vi ett avskedsseminarium den 21 oktober, där jag i egenskap av vän till Mauricio och efter att ha arbetat tillsammans med honom i fem år på ideell basis som Medborgarnas flyktingombudsman – MFO, var moderator. Värd för seminariet var tankesmedjan Timbro, där Mauricio var chef under åren 1999-2005.

Många prominenta och framstående personer talade om vad Mauricio betytt för dem och för Sverige, bland dem kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och författaren och debattören Johan Norberg, som också fått sin beskärda släng av avundsjukesleven och nu är knuten till det amerikanska Cato Institute. Och många fler.

Före Mauricios avskedstal såg vi sex minuter ur flera timmars bandade inslag om Medborgarnas flyktingombudsman, ett ”ämbete” som Mauricio kreativt instiftade och valde mig till. Det visade hur Mauricio och jag den 6 november 2002 demonstrerade utanför riksdagen (där Mauricio just hade blivit ledamot) med stora plakat där det stod ”Flyktingar är också människor”. En stillbild från tillfället syns bakom Mauricio på bilden. Mauricio intervjuades också av reportern Ken Olofsson och berättade med starkt patos om sina känslor för det elände många asylsökande mötte på flyktingförläggningarna, och om den 11-åriga flicka som legat apatisk i mer än ett halvår när vi träffade henne, och som försökt begå självmord. ”Jag har en dotter som är 10 år”, sa han då. ”Hur kan jag inte se, hur kan jag inte bry mig?”

Fisförnäma och självgoda partikamrater till Mauricio, liksom representanter för andra partier, hajade till när de såg oss stå där. De lät blicken vila på oss, på Mauricio, någon bråkdels sekund och hastade sedan förbi med långa, målmedvetna steg. In i värmen i riksdagsborgen. Förundrade, förmodligen, över varför en riksdagsledamot som Mauricio (alldeles nybliven) stod där ute i kylan med ett plakat om flyktingar. Själva skulle de aldrig ha kommit på en så märklig idé och förmodligen ansåg de också att det hade varit under deras självgoda värdighet. Jag minns mycket väl vilka de var.

Det är Mauricio i ett nötskal. Briljant, intelligent och snabbtänkt men samtidigt med ett stort hjärta och en down to earth-inställning som gör honom så mänsklig trots hans akademiska och intellektuella utstrålning.

Att Mauricio är utbildad svarvare och verkstadsmaskinreparatör vet inte alla, men det är också en sida av honom: han ville ha ett yrke som han kunde få användning för när han återvände till Chile, vilket han i början trodde att han skulle göra. Det blev extra roligt, att han var utbildad svarvare, när jag kunde framföra följande hälsning till honom vid seminariet:

Det är många som vill tala om och till Mauricio. Om vad de har uppskattat med sitt samarbete, sin relation och sitt utbyte av upplevelser och insikter med Mauricio. Människor från många olika områden och olika håll och också olika generationer.

Alla är inte här idag, till exempel är Mohammed Shawali inte här. Men jag pratade med honom i går och han bad mig hälsa så mycket till dig, Mauricio, och tacka för den hjälp du gav honom som statslös palestinier vars familj skulle splittras och hans fru och barn skulle skickas bort från Sverige medan han var kvar och varken fick uppehållstillstånd eller kunde utvisas. Att du tog dig tid och engagerade dig för honom och hans familj ända upp i Europadomstolen glömmer han aldrig.

Mohammed vill att du ska veta att han är färdig med sin utbildning till svarvare och att han har ett riktigt jobb, inte praktik, sedan två veckor tillbaka. Och att Inna, Solafa och Widad Merit mår jättebra. De önskar dig alla lycka till i ditt nya liv!

Just det: Mohammed blev utbildad till svarvare, precis som Mauricio blev när han kom till Sverige som 21-åring!

Den tomhet som Mauricio lämnar efter sig för många, många människor i Sverige är enorm. Han har liksom ”alltid” funnits här, med sina djärva  (för svenska förhållanden…) visioner, sitt tydliga och distinkt chilensksvenska sätt att tala, sin värme, sina kloka råd, sin karisma och Sverige känns nu mycket fattigare. Att inte längre se och höra honom i SVT24:s sändningar från riksdagen, där han var ett färgstarkt inslag i ordets absolut bästa bemärkelse, det är så trist så jag vet inte när jag kommer att vilja knäppa på tv:n för att lyssna på en debatt igen. Bland hans partikamrater i riksdagen finns inte många – om ens någon – som på minsta sätt kan mäta sig med honom, vare sig det gäller vältalighet, utstrålning eller färgstarkhet!

Längre fram, när jag får en utskrift av vad Mauricio sa vid sitt sista, personliga och engagerande tal vid sitt avskedsseminarium, så ska jag publicera delar av det. Det var långt, men inte en sekund var det tråkig eller andades likgiltighet, tvärtom! Det var fullt av klokskap och visioner som Sverige inte är redo för, men som kommer att visa sig var rätt om ett antal år eller decennier.

Jag är inte intresserad av svensk partipolitik, jag har aldrig varit det och jag har känt Mauricio Rojas redan innan han ”hamnade” i riksdagen. Jag tror inte att han tyckte det var så himla roligt där, annat än kanske när han stod i talarstolen – men inte ens det var väl så himla roligt i längden. Det finns inte så mycket livfullhet och mod bland ledamöterna; många är tråkiga så klockorna stannar och saknar helt både passion och äkta känsla. Det är jag som säger det, inte Mauricio. Alltför många är inte där för att förändra på djupet, för att göra avtryck och intryck och företräda folket. De är där av andra orsaker och det märks. Ännu tydligare nu, när Mauricio försvinner. ”Det är trååååkigt”, sa Mauricio själv vid seminariet. ”Det är så trååååkigt i konstitutionsutskottet”.

Tack, Mauricio, för att du gav oss så lång tid av ditt liv! Grattis till Madrids skola för arbetet med integrations- och biståndsfrågor (Escuela de Profesionales de Inmigración y Cooperación) som du blivit rektor för och som du ska bygga upp från grunden. Och jag förstår dig när du säger att du längtar efter att få vara och leva med ditt eget språk, spanska. Som du sa vid seminariet:

– Jag vill kunna gå till skomakaren och lämna in mina ”zapatos”, inte mina ”skooor”. ”Skooor” – de låter inte fint, zapatos låter vackert.”

LYCKA TILL, MAURICIO! JAG SAKNAR DIG REDAN!

P.S. 1 Fler borde våga göra som Mauricio: bestämma sig för att flytta, ordna boende i det nya landet eller på den nya orten, sälja allt och bara flytta. Mauricio hade dessutom inte ens ett jobb när han gjorde allt detta, jobbet fick han senare… i Folkpartiets text om att Mauricio flyttar antyds att Mauricio lämnar Sverige för att han har fått ett fint jobb i Madrid. Men det måste man väl veta på hans eget parti att han bestämde sig för att lämna partiet, riksdagen och Sverige INNAN han hade fått något nytt jobb. Eller är det bara så omöjligt för svenska trygghetsnarkomaner att ta till sig att en människa kan göra så?
P.S. 2 Läs också vad oppositionsrådet i Norrköping, Mathias Sundin (fp) skriver på Newsmill under rubriken Ett fattigare Sverige utan Rojas och Johan Norberg på sin blogg under rubriken Brain drain.
© Merit Wager

Mer gratisråd till Migrationsverket

Det finns hur mycket som helst att läsa och kanske ta till sig en del av, under rubriken Asyl&Migration i vänsterspalten. Mycket är skrivet av miggor, de som borde vara – och inte sällan är – experter på asylprocessen, på hur det ser ut och går till i verkligheten, nere på golvet. De som bäst känner till den största delen av den verksamhet som Migrationsverket ska syssla med. Och som, minst av alla, verkar lyssnas på, enligt dem själva.

Här följer ytterligare en av många ohörda kommentarer från en migga med anledning av att statliga Migrationsverket tar in i ämnet och på området kunniga konsulter (som kan vara hur bra som helst på ledarskap m.m., men knappast på hur asylprocessen fungerar eller inte fungerar!):

McKinsey människorna har uppenbarligen även besökt oss, jag hörde om det häromdagen. Men jag vet inte vad de gjorde eller vilka de talade med, jag såg dem aldrig.

Om du frågar mig och många andra hos oss, så är det helt bortkastade pengar att anlita McKinsey. Pengarna kunde ha använts till att anställa personal och särskilt administrativ personal om nu sexmånaders målet är så viktigt.

McKinsey borde, om de nu ska göra jobbet, också fråga de asylsökande vad de anser om sexmånaders målet, det vill säga om de verkligen vill få ett beslut ( även ett negativt beslut) inom sex månader! Om de vill det så bör de kanske samarbeta med verket genom att komma på kallelser, lämna in id-handlingar, tala sanning etc, så som det framgår av UNHCR:s handbok avseende flyktingar.

Håller förresten alla offentliga biträden (i ord och handling ) med om att det är viktigt och fördelaktigt för den sökande att få ett snabbt beslut?

Allt som framhållits av miggor, mycket av det relevant och klokt, i frågan om asylprocessen och sexmånaders målet, står att läsa under Asyl&Migration. Miggorna har fört fram sina åsikter till mig, jag har sammanställt dem och bloggat samt kommenterat. Kanske kan jag skicka en räkning på någon liten miljon till Migrationsverket? Och dela den med miggorna som skrivit och som ska göra jobbet efter allehanda konsult- och ledningsförslag som de upplever som minst sagt verklighetsfrämmande?

En f.d. miggas gratisråd till Migrationsverket

För ett år sedan slutade Birgitta Elfström sin 16 år långa anställning på Migrationsverket. Hon är jurist, var verkets första utsända utlänningsattaché i Damaskus i Syrien och har efter oräkneliga resor och lång tid som beslutsfattare i asylärenden skaffat sig en gedigen och stabil expertkunskap både om asylhanteringen, lagar (tidigare och nuvarande) och även om de länder som många asylsökande kommer ifrån. Så här skriver hon om asylbalanserna, sexmånaders målet och valet att ta in konsultföretaget McKinsey:

De eviga asylbalanserna

Beslut i ett asylärende ska fattas inom 6 månader i första instans men Migrationsverket uppfyller inte målet. Därför tar verket hjälp av konsultfirman McKinsey. Men varför djupintervjuar inte ledningen erfarna handläggare och beslutfattare som arbetar med asylärenden för att få deras syn på hur asylprocessen kan effektiviseras? Det är mer än märkligt att chefer får sitta kvar på sina stolar trots att de så gott som aldrig har uppfyllt sina mål. Här kommer några förslag på förändringar som kan bidra till att uppnå 6-månadersmålet.

– byt ut chefer som inte visar att de är både chef och ledare
– bilda olika asylteam som har gemensamma mål
– satsa mer på utbildning
– placera erfaren personal i initialprocessen där asylutredning skall genomföras
– förordna offentligt biträde då det finns behov alt. endast för förfarandet i domstol
– verkställighetsärenden skall inte handläggas av Migrationsverket
– avvisa ansökan betr. den vars identitet inte kan fastställas/för den som inte lämnat en sammanhängande och trovärdig berättelse om sin identitet
– slopa språktester eftersom slutsats om hemland/hemvistland inte kan anges
– ändra lagen så att det blir möjligt att utvisa/avvisa till hemlandet/hemvistlandet
– avvisa ansökan betr. den som inte kommer på kallelse
– den som fått slutligt beslut och inte återvänt inom 4 veckor skall placeras på Transit UT
– ingen rätt att arbeta för den som inte kan göra sin identitet sannolik
– lämna klar och tydlig information om regelverket redan vid ansökan
– gör en närmare analys av antalet utredningar, muntliga förhandlingar och beslut som en handläggare/beslutsfattare/team skall klara

Det här är alltså Birgitta Elfsröms gratisråd till Migrationsverket. De sammanfaller nära med vad många miggor skriver till mig, varandra ovetande, och som publicerat på bloggen .

Om Migrationsverket absolut vill dela ut 1,2 miljoner eller mer för att få hjälp med en stramare, kanske kortare och definitivt korrektare så ge dem till de anställda i bonus och skicka en slant till Birgitta Elfström. Det är med största sannolikhet betydligt bättre använda pengar än att de går till konsultföretaget McKinsey som, hur bra de än är, under inga omständigheter har tillräckliga kunskaper på asyl- och migrationsområdet för att kunna komma på bättre lösningar än Birgitta och miggorna!

© Denna blogg.

Sabotage mot Turkiets ambassad i Helsingfors

Turkiets ambassad i Brunnsparken i Helsingfors har utsatts för ett attentat. Ambassaden uppger att allt tyder på att det är den kurdiska separatiströrelsen PKK som ligger bakom sabotaget. Enligt ambassaden utsattes Turkiets konsulat i Salzburg i Österrike för en likadan attack för två dagar sedan. Polisen har skärpt bevakningen av byggnader med koppling till Turkiet i Helsingfors.

Polisen har gripit fyra unga män misstänkta för attentatet. En del av de gripna har kurdisk bakgrund.

Källa: YLE
Läs också här.

Elever på Jokela skolcenter stressade av medias frågor

En stor del av eleverna i Jokela skolcenter traumatiserades efter skolmassakern i november i fjol, visar en uppföljningsundersökning som Folkhälsoinstitutet har gjort. Enligt undersökningen mår två tredjedelar av skolans elever bra medan en tredjedel har haft psykiska symptom. Risken för stresstörningar ökade hos de elever som hade intervjuats av media.

Undersökningen visar också att eleverna har fått mest hjälp av sina familjer och vänner.

Källa: YLE

En migga om ”Fråga GD”

Miggorna är aktiva. De som skriver till mig verkar vara kunniga, är raka, har en vilja att agera korrekt och visar medkänsla med de asylsökande. Så här skriver en migga som jag uppmanat att kontakta sin ledning, vilket jag för övrigt uppmanat alla som skriver till mig (ingen vill/vågar dock göra det):

Det finns en ”spalt” hos oss som heter Fråga GD (generaldirektören). Man är inte anonym utan ens fråga går till en eller flera personer på verket, som som ett slags filter. De väljer sedan att antingen kasta frågan i papperskorgen eller ge den till vår GD.

Man är anonym på Verksnätet bara ifall frågan publiceras där. Under den förra GD:ns tid var de några av oss som skickade frågor om verksamheten  dit, men de publicerades aldrig och vi fick aldrig några svar heller. I stället fick vi läsa att hela personalen undrade om de skulle vaccineras mot fågelinfluensa eller om det var OK att bli kär i sin chef.

Inte undra på att ingen nu längre frågar GD om någonting. Och vad finns det att fråga överhuvudtaget, nu? När svaren redan har givits utan att vi ens har frågat! Eller blivit tillfrågade. Hade ledningen frågat oss vad det kan bero på att att vi inte uppfyller sexmånadersmålet så hade de kanske fått svar, låt vara olika svar i olika fall.

Det är också så att vi är för underbemannade för att kunna möta detta orealistiska sexmånadersmål.  Jag själv och många andra härs på Migrationsverket har mellan fyra och åtta bokade utredningar i veckan. Vi måste skriva minst tre beslut varje vecka men vi  skriver fler, vi ställer upp på övertid och vi jobbar också på helger.

För mig och för mina arbetskamrater handlar det inte om GD:s trovärdighet, om hans vara eller icke vara som GD, utan enbart om de asylsökandes rätt att få ett korrekt beslut inom en rimlig tid, vilken inte är sex månader som det nu ser ut.

Man tycks också ha glömt att Irak-projektektet i Flen inte ledde någonvart alls, och nu får vi träffa dessa sökande (till och med med högsta prioritet) igen och utreda dem på nytt. Varför kan jag inte riktigt förstå, eftersom de redan är grundligt utredda.

Kommentar: Jaa, vad säger man?

© Denna blogg.

Heja förskolan i Gräsmyr!

I P1 Morgon i Sveriges Radio berättades den 20 oktober under rubriken ”Älgjaktsdagis” om en förskola i Gräsmyr i Västerbotten som får kritik för att den låter barnen skjuta med trägevär på en tygälg. Först trodde jag att det var ett skämt! Att de fick kritik, alltså. Men så hördes en förtrytsam person vid namn Alexandra Leijonhufvud (från Djurens Rätt) på fullt allvar vara upprörd å djurens vägnar. My God, finns det inte annat att uppröras över?

Man blir trött på alla märkliga tilltag och experiment med småbarn i Sverige som går ut på att stöpa om dem från det de är normalt och naturligt. De ska formas enligt just för tillfället gällande modeströmningar, enligt konstiga genusmodeller och orealistiska djurrättsmodeller och detaljstyras och omformas så att barnen inte längre får vara barn utan ska passa in i sina föräldrars bild av hur de vill att verkligheten ska vara men som den inte är.

I Västerbotten jagar man älg, det är en del av barnens vardag. Inget konstigt med det. I Stockholm lär sig barn andra saker, sådant som hör till deras vardag. Som att åka tunnelbana, vilket man troligen i Gräsmyr tycker är gräsligt och farligt. I Skåne jagar man inte älg, man kanske äter svartsoppa (av bloooood!) när man firar Mårten Gås. Etc. Ska inte barnen få vara med i vardagen, få ta del av det som är deras föräldrars liv och som kanske blir också deras? Och ska alla bli vegetarianer för att det är synd om djur som skjuts eller slaktas på annat sätt och äts opp?

Skönt att det ännu någonstans i landet finns kvar folk med normala, sunda och realistiska värderingar och med fantasi och lekfullhet: på förskolan Vintergatan i Gräsmyr i Västerbotten!

P.S. Konstigt att ingen tycks kunna stava förbundsordföranden i Djurens Rätt Alexandra Leijonhufvuds namn rätt – det borde man kunna begära oavsett vilka åsikter hon har. På P1 Morgons sida står det ”Leijonhufuvud” och på Djurens Rätts egen sida där hn alltså är förbundsordförande, står det i ingressen till hennes öppna brev till förskolan ”Leijonhufuvd”,

En migga planerar sin flykt från Migrationsverket

Miggorna vet att de inte lyssnas på. Att deras kunskaper om verksamheten inte betyder särskilt mycket och att deras förslag inte tas till vara. De vet att det inte är någon idé att föra fram förslag och åsikter inom verket bland annat för att de inte får svar på sina skrivelser eller reaktioner på sina förslag. Och nu får de ytterligare ett slag i ansiktet när ledningen bestämt att betala 1,2 miljoner kronor till McKinsey, ett utomstående konsultföretag, för att under två månader ta fram förslag på hur asylprocessen kan kortas! Trots att miggorna, de som sitter i främsta ledet, har kunskaper som säger att det inte fungerar så länge asylsökande struntar i att komma till utredning, offentliga biträden prioriterar annat, allt fler hoppar av helt och tolkarna inte är kvalificerade att klara av sina uppdrag…

Här följer ytterligare gratis råd och tips (som kanske högbetalda McKinsey kan plocka upp?), från en migga som tänker fly från Migrationsverket och söka asyl så långt borta från det som möjligt:

Jag håller på och förbereder min flykt från Migrationsverket. Det sliter, men det är värt det. Särskilt som Herr Eliasson kommit med ännu en briljant idé. Jag såg att du hade framfört en del förslag på din blogg. Det är förslag konsulterna säkert också kommer att komma med. Jag har ett par stycken till. Notera dessa och se om de överensstämmer med de förslag som kommer att kosta miljoner:

Effektivisera. Miggorna ska lämna in arbetsrapporter varje vecka. Detta görs redan på vissa ställen.
Effektivisera. Varje migga ska göra ett i förväg bestämt antal utredningar och skriva beslut på det.
Effektivisera. Arbetet ska styras av chef och eventuellt en samordnare. De talar om vad som ska göras.
Effektivisera. Den som inte fått sitt ärende prövat inom sex månader får automatiskt PUT, oavsett skäl.

Detta är vad som borde göras:
1) Snabb screening av ärenden. Uppenbart ogrundade ansökningar avslås direkt.
2) Återinför grundutredningar i de fall som är oklara.
3) Utred först, tillsätt biträde sedan, men bara om det behövs.
4) Om sökanden uteblir utan orsak avslås ansökan.
5) Inget tillstånd ges till någon som inte åtminstone kan göra sin identitet sannolik.

Som jag ser det urholkas asylrätten mer och mer. Det som finns kvar av den är så fullt av hål att det inte krävs något genialt biträde för att hitta dem. Och Gud ska veta att det inte är de mest briljanta biträdena vi har att göra med! En del är bra, de flesta är i bästa fall mediokra. Men eftersom vi miggor gör deras jobb så kan de nöja sig med att skriva inlagor som är skräp och ta bra betalt för det, för ingen har tid att sätta ner deras räkningar.

Det är som en karusell av vansinne som bara snurrar fortare och fortare. Och överst på karusellen sitter Herr Eliasson som en galen clown och kastar pengar omkring sig.

Kommentar: Ovanstående är alltså skrivet av en migga som arbetat länge på Migrationsverket och inte längre står ut. Den bild han förmedlar av verket som en karusell och dess chef som en clown är förstås ett uttryck för en synnerligen stark frustration över att behöva se så mycket vansinnigheter utan att kunna göra något åt det.

© Denna blogg.

En migga om Migrationsverket generaldirektörs DN Debattartikel

Varför ska ett konsultföretag – McKinsey – utreda ”the obvious” för minst 1,2 miljoner kronor? Varför inte använda 1 miljon kronor till kompetensutvecklande resor för miggor i främsta ledet och 200.000 kronor i extra arvoden till en spetskompetent grupp anställda som kan påpeka det de redan sagt otaliga gånger här på bloggen och som också delvis förs fram av den migga som skrivit följande:

Jag läste generaldirektörens debattartikel i DN. Det dyra konsultföretaget kommer inte att hitta en lösning.

Visst kan det brista hos enskilda tjänstemän på verket, men det stora problemet är EBO (eget boende) och att ansökningsenheterna avskaffats. Utredningar görs inte av ansökningsenheterna utan alla asylsökande får gå vidare, de får ett offentligt biträde i de allra flesta fall och de får även ett AT-UND (arbetstillstånd) automatiskt. Varför?

Biträde behövs bara i presumativa utvisningsärenden. En del av de asylsökande, de som är flyktingar eller oftast skyddsbehövande och som har både id-handlingar och andra handlingar hade inget behov av biträde överhuvudtaget. Likväl blir även de en del av vår hantering, de får stå i kö till en utredning tillsammans med personer som kallats 4-5 gånger och bara uteblir. Många gånger tack vare biträden som inte går med på att de sökande beviljas PUT (permanent uppehållstillstånd) på grund av skyddsbehov utan hävdar att de måste flyktingklassas utan någon som helst grund. Vi på Migrationsverket kan inte avslå ansökningar om FF (flyktingförklaring) och RD (resedokument) utan muntlig utredning.

Biträde behövs inte heller när det är uppenbart att ansökan är ogrundad, inom tre månader kan en sådan sökande få sitt beslut. Men hur ska man veta att det är uppenbart att ansökan är ogrundad, när ansökningsenheterna enbart tar emot en ansökan och daktar (tar fingeravtryck?

Kommentar: Vad är det egentligen som gör att det miggorna säger inte tränger fram till riksdagsledamöter och regeringsföreträdare?

© Denna blogg.

Miggor kommenterar

På DN Debatt skrev Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson den 19 oktober en artikel med rubriken ”Migrationsverket tar hjälp av konsultfirman McKinsey”. Det ter sig lite som att ha stämmer i bäcken eftersom jag har ställt en del frågor till verket om just detta och även kritiserat att man tar onödig och dyr hjälp av en utomstående konsultfirma.

Så här skriver Dan Eliasson på DN Debatt:

Vi måste nu söka kunskap och högkvalitativt konsultstöd från det privata näringslivet. Migrationsverket har misslyckats med målet att ingen asylansökan ska ta längre tid än sex månader att pröva. I dag är väntetiden för att få svar på en asylansökan i snitt nio månader. Om Migrationsverket hade verkat i en konkurrensutsatt miljö skulle säkert våra väntetider ha fått somliga kunder att vända sig till någon annan. Därför tar vi nu ett nytt grepp som är tämligen unikt i svensk statsförvaltning. Vi har valt att handla upp konsultstöd från det privata företaget McKinsey som vi tror kan bidra med den kunskap och effektivisering som Migrationsverket behöver. Vissa kommer förmodligen att hävda att vi borde klara uppgiften själva. Men den diskussionen tar jag gärna.

”Vissa kommer förmodligen att hävda att vi borde klara uppgiften själva” – det känns som om det är riktat direkt till mig. För det är vad jag har sagt, att de som bäst känner till varför man inte når målen, vetskapen och kunskapen finns inom verket och kan inte köpas för 1,2 miljoner kronor av ett utomstående konsultföretag som inte har en aning om vidden av de komplikationer som omgärdar asylprocessen och dess många delar.

Det finns mängder av frustrerade miggor som skulle kunna tillföra mycket i diskussionen om varför det tar längre tid än sex månader att göra en asylutredning och fatta beslut. Men vad de säger tycks ingen lyssna på. Så här berättar en av miggorna:

Inom asylområdet har vi också ett sexmånadersmål. Det vill säga att ett asylärende bör avgöras inom sex månader. I den bästa av världar vore det kanske inte omöjligt. Men man ska komma ihåg att förutom Migrationsverkets personal finns sökanden, biträden och tolkar involverade i varje ärende. Och eventuellt finns det även ambassader och företag om ägnar sig åt språkanalyser och översättning.

Om den sökande inte har det minsta intresse av att få sitt ärende avgjort inom sex månader kommer han givetvis inte på våra kallelser. Om ett biträde prioriterar allt annat än sina utlänningsärenden begär han givetvis anstånd så fort något viktigare eller roligare kommer emellan. Genom att anlita det billigaste tolkföretaget på marknaden får Migrationsverket även vara förberett på att tolken uteblir utan någon som helst förklaring från våra utredningar eller att kvaliteten på tolkningen är så usel att utredningen måste ställas in. Det samma gäller för företag som anlitas för översättning och språkanalyser. Det har nästan aldrig hänt att leveransen skett inom  den utlovade tiden… Till undantagen hör även att man får ett svar från en ambassad inom några månader. Oftast dröjer svaren minst ett år.

Varför är sexmånadersmålet så viktigt för oss på verket? Ja, fråga inte mig! Jag tycker nog att det är viktigare att ett ärende blir ordentligt utrett och att beslutet blir rättvist. Oavsett om det handlar om ett positivt eller ett negativt beslut.

Oftast är våra beslut negativa i asylärenden. Om vi fattar ett snabbt, negativt, beslut på lösa boliner inom sex månader kan vi kanske jubla över vår snabbhet men som ett brev på posten kommer ärendet tillbaka från migrationsdomstolen eftersom vi inte underbyggt beslutet genom att översätta handlingar, ställa ambassadfrågor etc. Men dessa återförvisade ärenden syns inte i statistiken. Att fatta ett positivt beslut utan att ens veta vem den sökande är eller kontrollera handlingar etc är också ett underligt sätt att handlägga ett ärende. Sexmånadersmålet kanske uppfylls, produktionen ökar, men vad händer med rättssäkerheten? Och vilka signaler sänder vi till de sökande? Att det är bäst att inte ge in id-handlingar, inte komma på kallelser i första taget  etc för att när ärendet hinner bli nästan sex månader gammalt måste vi på verket ge upp och bevilja ansökningarna!!!

Nu är vi inte ens i närheten av detta sexmånadersmål och jag tycker inte att vi ens bör sträva efter det.

Det torde också vara intressant att läsa vad en annan migga berättar:

Nu finns det inom Besök & Bosättning minst en chef som bevisligen ägnar sig åt att ta saken i egna händer när handläggaren inte är på rummet – exempelvis kvällstid – genom att själv ta fram ett ärende som närmar sig tidsgränsen och sedan helt sonika bevilja det. Den här chefen har tidigare arbetat på ett annat verk och har därför inte mycket koll på utlänningslagstiftningen. Rättare sagt: han har nog ingen koll alls. Han har däremot rykte om sig att vara en av verksamhetsområdeschefens favoriter. Det där med favoritskap är ju lätt att förstå: hans enhet har ju en 100-procentig måluppfyllelse om man ser till tidskraven. Innehållet däremot spelar tydligen ingen roll, eftersom den här chefen ger blanka f-n i varför ett ärende fått en viss tidslängd.

Kommentar: Ingen tycks lyssna på miggorna och ta till sig den kompetens och kunskap som finns inom verket. Gjorde man det skulle man inse att sex månaders handläggning är bra som målsättning men att det inte fungerar i verkligheten. Och att kompetensen finns – utan extra kostnad – inom verket. Lyssnade man på miggorna, som möter de asylsökande i verkligheten dag ut och dag in, skulle man veta att många av dem anser att man helt enkelt från början meddelar de asylsökande att om de inte kommer till sina egna asylutredningar så avslås deras ansökan automatiskt. Det kan låta drastiskt, men inom hela rättsväsendet praktiseras ju den principen genom att det utdelas en s.k. tredskodom om männskor inte infinner sig vid rättegångar de är kallade till, där deras mål ska avgöras.

Det hjälper inte att ta in dyra konsultfirmor från det privata näringslivet att utreda något som redan står helt klart för dem som arbetar inom Migrationsverket men inte tycks ha nått ledningen: Om asylsökande inte medverkar och inte heller ombud och tolkar, så kommer något sexmånadersmål aldrig att uppnås! Och det behövs ingen från McKinsey för att konstatera detta för 1,2 miljoner kronor!

Till slut följer en kommentar från en migga som redan innan det ens var klart att McKinsey skulle få uppdraget, fick följande märkliga fråga:

En av frågorna tyckte jag var lite konstig. Man skulle på en skala från 1 till 5 uppskatta hur mycket man själv identifierar sig med Migrationsverket. Jag skrev förstås 1 men om 0 hade funnits hade jag skrivit det.

Jag jobbar på verket men verket är absolut inte min identitet och om man kräver av anställda i statliga verk att de ska identifiera sig med sitt verk så jobbar man inte längre utan man är medlemmar i en sekt.

© Denna blogg.

Tack, ICA!

Fredagen den 17 oktober fick jag brev från ICA. Förutom ett kontoutdrag för ICA Bank och en tidning med en massa recept (som jag aldrig läser), så innehöll kuvertet också information om om några erbjudanden:

Merit, här får du lägre pris på 8 varor du brukar köpa.

Så stod det. Och så var det bilder av just åtta produkter som jag brukar köpa då och då och upplysningen att jag får 20 % rabatt på dem om/när jag köper dem igen! Jasminris, kikärter och Denivit tandkräm, bland annat. Så bra, så jättebra med 20 % rabatt på sådant jag ändå köper! Och det bara för att ICA kan se vad jag handlar.

Bästa ICA! Jag är inte ett dugg kränkt och tycker inte alls att min integritet tar någon skada av att ni håller koll på vad jag köper och sedan ger mig rabatt på de varorna! Ni får gärna ge mig högre rabatt och det på ännu fler varor, jag tackar och tar emot!

ICA, bry er inte om att en organisation som heter Sveriges Konsumenter (som jag aldrig hört talas om och som jag inte är medlem i) är negativ och tar sig rätten att vara det på konsumenternas vägnar. Så här säger deras anställde Jan Bertoft i en artikel i Svenska Dagbladet:

Vad och var vi handlar säger mycket om hur vi är som personer. Ett antal butikskedjor har sammantaget en väldigt bra bild av oss. Det är en känslig fråga om den informationen ska användas i reklamsyfte.

Jag vet inte vad det säger om mig ”som person” att jag köper Denivit tandkräm, kikärter och Jasminris och oavsett vad det säger – om nu någon vill analysera det – så bjuder jag på det!

Än en gång: tack, ICA!

P.S. Läs också artikeln Läsarna: ICA gör rätt.

Ska rättegångar sändas i tv?

Tv-sända rättegångar?

Med anledning av ledarskribenten Maria Abrahamssons (Svenska Dagbladet) skrift om tv-sända rättegångar, höll tankesmedjan Timbro en diskussion på fredag morgon (17.10). Medverkande var, förutom Maria Abrahamsson:

Erik Fichtelius, journalist
Hans-Gunnar Axberger, JO
Barbro Thorblad, generaldirektör för Domstolsverket
Göran Lambertz , JK
Johan Hirschfeldt, tidigare president i Svea Hovrätt

Roland Poirier Martinsson, chef för Timbro Medieinstitut ledde det hela.

Frågeställningarna var många, för och emot-sidorna var ungefär lika starka. Kanske med en liten övervikt för ”mot”, eller i varje fall ”njaa”. Med så kunniga och insatta personer som de som ingick i panelen blev det ett intressant samtal där jag som åhörare ena stunden fann mig hålla med dem som tyckte att det ska kunna filmas och fotas i rättssalarna för att ”lära” folk hur det går till i en domstol och kanske få domare och nämndemän etc att skärpa sig lite, och nästa stund med dem som ansåg att filmande och fotografering skulle försvåra att få in vittnen, t.e.x., plus att det skulle strida mot den enskildes integritet.

Innebär TV-sända rättegångar att känsliga förhandlingar bjuds ut till folket som ett billigt skådespel? Eller är det ett sätt att garantera att domstolarna sköter sina uppgifter i enlighet med det allmänna rättsmedvetandet?

Så ställdes egentligen grundfrågan. Mer än så citerar jag inte ur rapporten eftersom alla intresserade kan läsa och själv fundera över frågan. Maria Abrahamssons 24 A4-sidor långa rapport kan man läsa mer om här samt även ladda ner i pdf-format.

Man ska också väga in den nyordning som gäller från den 1 november i år efter att en försöksverkamhet pågått i ett antal tingsrätter och som handlat om ljud- och bildupptagning av vittnesförhör. Från den 1 november ska alltså alla tingsrätter och i vissa fall även hovrätter, videofilma förhören med åtalade, brottsoffer, vittnen, experter och andra som hörs i rättssalen (om inte särskilda skäl som talar emot det). Maria Abrahamssoin skriver:

För statsmakterna har ett vägande argument varit att förhörspersoner ska slippa obehaget att infinna sig i hovrätten och höras igen för det fall domen överklagas. Sedan kan man förstås alltid spekulera i om inte också kostnads- och effektivitetsskäl ligger bakom denna nyordning.

Samtalet mellan paneldeltagarna var mycket intressant att lyssna till och det stod tämligen klart att SVT-medarbetaren Erik Fichtelius åsikt är att han (media) ska bestämma, besluta och vara ”ansvarig utgivare” för tv-filmande i rätten medan Hans.Gunnar Axberger, JO och de andra från den juridiska världen inte riktigt höll med (understatement) utan ansåg att det är rättens ordförande som bestämmer i rättssalen.

Mycket handlade om vittnens och även målsägandes och åtalades rätt att inte behöva figurera i tv-sändningar. Men också om det heliga ”allmänintresset” och medias lätt megaomaniska syn på sig själva som de som ska bestämma vilka som ska visas upp och hur genom rörliga bilder resp stillbilder.

En lång och böljande debatt och diskussion blev det! Och än en gång Läs Maria Abrahamssons rapport och tänk själva!

Omskärelse av pojke inget brott

I Finland anser högsta domstolen att den korrekt utförda omskärelsen som gjordes på en muslimsk fyraårig pojke inte var en straffbar gärning. Prejudikatet gäller en muslimsk mamma som i sitt hem lät utföra omskärelse på sin fyraåriga son. Omskärelsen gjordes av en läkare.

Högsta domstolen ansåg att ingreppet som gjordes på grund av religionen var nyttig för pojken och hjälper att utveckla hans identitet. Omskärelsen hjälper också pojken att fästa sig vid religionen och den sociala gemenskapen.

Föräldern fick besluta om omskärelsen eftersom det inte var mot barnets bästa. Ingreppet gjordes med lokalbedövning och förorsakade inte pojken onödigt lidande.

Tammerfors tingsrätt såg tidigare gärningen som misshandel, men dömde inte mamman på grund av oklar rätts- och myndighetspraxis. Åbo hovrätt ansåg däremot att det inte var frågan om en straffbar gärning.

Källa: FNB



Finländarna har gjort en fact finding resa till Irak, del 2

Del 1 bör läsas först.

Till Sverige kommer tiotusentals irakiska asylsökande varje år, inte minst från just den norra delen, den som av kurder kallas Kurdistan. Bilden av detta område är minst sagt förvirrad i Sverige och varken svenska eller andra journalister bidrar till att skapa klarhet kring situationen. Migrationsverket har inte heller tillräckliga kunskaper och det är svårt att förstå varför man inte gör en egen, seriös fact finding-resa dit – med deltagare från andra organisationer för att få en bred överblick över situationen.

Från Finland genomförde alltså representanter från regeringen, Centralkriminalpolisen, och folk från frivilligorganisationer från slutet av oktober till början av november 2007 den här tio dagar långa s.k fact finding-resan till Irak med besök i provinserna Dohuk, Sulaymaniyah, Erbil samt norra Nineve. Någon liknande resa har inte gjorts från Sverige. Ur den finska rapporten framgår att det handlar om ett rörigt område där man agerar som om man var en egen stat och ofta struntar i landets (Iraks) lagar.

Bland annat berättas i rapporten om hur många män och kvinnor från länder som Sudan, Nepal, Pakistan, Indien, Filippinerna m.fl. lurats till vad som kallas Kurdistan i tron att de skulle få jobb i Dubai. I stället har de förts dit på gruppvisum och har stora problem med sina arbetsgivare, med oerhört låga löner (ca 80 € = ca 770 kronor) och med att de får mycket dålig näring (för lite att äta). Deras kurdiska arbetsgivare tar ifrån dem passen medan de befinner sig i regionen. Enligt den svenska organisationen Qandil arbetar många medborgare från andra länder här under slavliknande förhållanden.

I den finska rapporten berättas vidare att, enligt UNHCRs representant i Sulaymaniyah, kristna assyrier ibland tvingas bo upp till sju familjer i en och samma lägenhet i staden Ankawa i Erbil-regionen. Samtidigt kunde deltagarna i fact finding- resan konstatera att nya, moderna huskomplex, lyxiga villaområden och välförsedda super markets byggs, speciellt i utkanten av Erbil. Kristna berättar också om kraftigt ökade levnadskostnader och om hur normala hyror i februari 2006 låg på ca 200 USD för en lägenhet, medan hyrorna för samma lägenheter på ca ett år ökat till 500-600 USD.

Det rapporteras en hel del om skolsystemet och om hur svårt det är för t.ex. yezidier att fullfölja sina studier och för barn att få undervisning på kaldeiska (assyriska), med mera.

Vad gäller korruption och nepotism rapporterar finländarna att det är mycket utbrett i de tre direktoraten i norra Irak. Detta har gjort vanligt folk rasande; de som har svårt att klara sig på extremt låga löner och med starkt ökande kostnader. Dessa uppgifter återkom ständigt och överallt i samtal med lokalbefolkningen under resan.

I området har man också bestämt att det ska krävas en “sponsor” för att man ska få komma in där överhuvudtaget. Sponsorn är sedan ansvarig för den som flyttar dit. I rapporten berättas också om hur det numera är nästan omöjligt för kristna att komma in i de tre norra direktoraten (vilket de kunnat tidigare), eftersom, enligt bland annat Chaldean Culture Society, varenda en måste ha en sponsor där. Och om den enorma utvandringen bland kristna till närliggande länder; 84 % av de unga kristna från Ankawa har lämnat området (många har tagit sig till Sverige, påpekas det).

Finländarna rapporterar också om hur äkta irakiska pass används av fel personer, hur man ofta har bytt ut fotografiet i passet, om felaktiga (falska) uppehållstillstånd och visa stickers och om att massor av människor använder falska pass. Med mera.

I den finländska rapporten efter tiodagarsresan i norra Irak i slutet av oktober och början av november 2007, finns mängder av information som man är förvånad över att inte Sverige har tagit fram. Visserligen har Migrationsverket i Sverige också skrivit rapporter, men då alltid citerat andra källor, aldrig baserade på egna besök på plats.

Så här berättar en representant för finska Migrationsverket om syftet med resan till norra Irak, om vad man fann och om sina personliga intryck:

Sommaren/hösten 2007 såg det ut som om US operationen ”Surge” höll på att driva islamiska upprorsmän ut från centrala Irak mot de tre regionerna i norr. I ljuset av detta och den spända situationen vid gränserna till Turkiet och Iran p g a PKK-konflikten ansåg finska Migrationsverket det nödvändigt att bedöma säkerhetssituationen i de tre regionerna i norr. Vi ville samtidigt göra allmän fact finding i synnerhet i fråga om de mänskliga rättigheterna, den humanitära situationen, interna flyktingar, minoriteter, dokument och återflyttning till de tre regionerna i norr. Vi hade också som mål att distribuera rapporten till andra europeiska migrationsmyndigheter och intresserade parter, och därför valde vi engelska som språk för rapporten.

Förhoppningsvis ger rapporten användbar bakgrundsinformation för beslutsfattare i Finland och annanstans om situationen i norra Irak i allmänhet och om de lokala etniska och religiösa grupperna och deras situation. Denna information kan användas vid bedömningen av asylansökningar och andra ansökningar som görs av irakiska immigranter. Därmed kan avsnittet om kristna vara relevant i ett fall, avsnittet om kvinnornas situation i ett annat och avsnittet om media i ett annat osv. Vi intervjuade kurdiska myndigheter, internationella och lokala organisationer/NGO:s och lokalt folk för rapporten. Jag vill inte peka ut något särskilt avsnitt från rapporten som det viktigaste.

Den information som vi inhämtade under fact finding-resan bekräftade i de flesta fall de fakta om norra Irak som presenterats i den senaste internationella nyhetsrapporteringen och rapporterna som getts ut av olika internationella och lokala organisationer. När det gäller mina egna intryck under fact finding- resan så slog det mig hur fridfull situationen var i de tre regionerna i norr jämfört med resten av landet. Jag blev samtidigt överraskad av hur svårt livet såg ut att vara för vanligt folk p g a höga hyror, höga bränslepriser och låga löner. Vilka faktorer som speciellt gjorde intryck på mina kolleger från finska Flyktingrådgivningen och Centralkriminalpolisen kan jag inte säga.

De ämnen som behandlas i rapporten valdes utgående från behoven hos beslutsfattarna vid finska Migrationsverket. Våra länderinformationsforskare intervjuar våra beslutsfattare alltid före en fact finding -resa om vilken information de behöver från de asylsökandes och andra sökandes ursprungsländer.

Det är högst önskvärt att kunniga och engagerade personer från Sverige också reser till det land och de områden varifrån en majoritet av de asylsökande kommer, och rapporterar tydligt och så sanningsenligt som möjligt om hur det ser ut där. Det borde dessutom vara självklart att man från svensk sida ser till att avtal ingångna mellan staterna Sverige och Irak respekteras, också i den del av Irak som kallas Kurdistan. Medborgare i Irak som inte beviljats uppehållstillstånd i Sverige enligt svensk lag ska givetvis återvända. Invånarna i norra Irak har ingen folkrättslig rätt att skapa egna lagar och ställa egna krav. Om avtalen inte respekteras bör Sverige upphöra med allt bistånd till dessa delar av landet.

Lästips: Vad får vi säga om Kurdistan av Mustafa Can i DN Kultur den 30 augusti.
© Merit Wager

Oacceptabelt att inte ta emot sina egna medborgare! Och svensk lag ska följas.

Enligt folkrätten och enligt internationella konventioner ska alla människor som är medborgare i ett land alltid ha full rätt att tas emot och vistas i sitt eget land och åtnjuta alla de rättigheter som ett medborgarskap ger. Men i norra Irak sitter människor och hittar på egna regler och vägrar släppa in sitt eget folk i det land där de alltså är medborgare! Det är givetvis inget som Sverige ska acceptera, särskilt inte sedan staten Irak och Sverige för säkerhets skull också ingått ett s.k. återtagandeavtal.

En ung man som uttalar sig i Ekot i SR P1 kallad Danni och som kommer från just norra Irak, pratar om att ”om man har jobb i Sverige och betalar skatt” så borde man få stanna. Men han och många andra i debatten verkar helt ha glömt att det inte är möjligt enligt den lag som gäller, att ta sig till Sverige, söka asyl, få avslag och sedan ändå själv välja att stanna här! Dessutom får man inte heller, också det enligt lag, arbeta sedan man har fått det första avslaget på sin asylansökan!

Arbetsgivare får inte anställa människor som inte har arbetstillstånd och människor som inte har arbetstillstånd får inte arbeta. Det säger den lag som regering och riksdag stiftat och antagit. Så denne Danni (och många andra) har sedan lång tid inte haft rätt att arbeta. Han har däremot haft både rätt och skyldighet att lämna Sverige, t.ex. med direktflyg från Stockholm eller Köpenhamn till norra Irak där det för övrigt är lugnt och där tillväxten är god och många lever ett gott liv. Han – och andra – har inte rätt att arbeta, inte rätt att överhuvudtaget vistas i Sverige sedan myndigheterna Migrationsverket och Migrationsdomstolen har avslagit hans asylansökan och inte funnit tillräckliga skäl för uppehållstillstånd. Så är det enligt gällande lag, det är fakta i frågan.

Man kan inte bara strunta i lagen och ta den helt i egna händer! Och hur skulle det se ut om man plötsligt lät alla, som inte har befunnits ha skäl att vara i landet men som ”bitit sig fast” och arbetat olagligt, stanna här medan man utvisar dem som inte lyckats få sådana jobb? Sjuka, gamla, handikappade, analfabeter ska ut medan de som struntat i lagar och regler och lyckats fixa olagliga jobb stannar. Vem vill ha en sådan ordning?

Om nu någon ändå vill det; om nu någon ändå vill att Sverige ska låta asylsökande utan skäl enligt utlänningslagen få uppehållstillstånd i Sverige för att de jobbat trots att de inte haft rätt till det, då måste lagen ändras. Utan lagändring går det givetvis inte att låta människor med lagakraftvunna utvisningsbeslut stanna. Kommer en sådan lag att accepteras av folket, av riksdagen, av asylsökande (!?), som på det sättet skiljer på folk och folk? Jag har svårt att tro det.

Om man i Sverige vill att lagar ska följas på andra områden så måste givetvis också utlänningslagen följas. Det kan inte få vara ett Vilda Västern eller ett lapptäcke av lagbrott och undantag och ohörsamhet mot lagen på asylområdet.

Om akademiskt skitsnack

I Språktidningens oktobernummer finns mycket intressant att läsa. Bland annat en artikel av Henrik Höjer, redaktör på Forskning & Framsteg, med rubriken Akademiskt skitsnack. den börjar så här:

”Det handlar om en oerhört komplex och heterogen process.” Så avslutade en svensk historiker ilsket ett inlägg i en tv-debatt för en tid sedan. Vad forskaren menade var: ”Jag har inte en aning, men vill ändå platta till dig”. Eller kanske: ”Låt oss forskare hålla på med detta och lägg dig inte i”.

Här är två klipp ur artikeln. Läs hela – men då måste man förstås antingen köpa eller prenumerera på Språktidningen!

Te hos en god vän

På väg hemåt från diverse möten ringde en god vän och undrade om jag ville komma på en kopp te. När han tog fram tekopparna tog han också fram en sockerskål som var ”out of this world” (se längst fram till vänster på fotot). ”Jag blev fascinerad och ville ta ett foto av den, men vips så stod hela familjen Kaffeservis framme och den var verkligen tjusig, så jag plåtade alltihop.

Teet var gott, men nästa gång får det nog bli en kopp kardemummakaffe ur en sådan här liten kopp med fötter i guld!