”Du har en realiserbar tillgång”

Jag har tidigare flera gånger skrivit om asylsökande Shohreh från Iran, ensamstående och ogift mamma till lille Arvin som är född i Sverige för fem år sedan. Läs detta först:

Är hon gift eller är hon inte gift? – 11 februari 2008
Att få rätt mot myndigheter och domstolar som gjort fel är lika lätt som att hitta en knappnål i en jättelik höstack – 26 februari 2008
Om Migrationsverkets svårbegripliga beslut – 25 juni 2008

Shohreh och lille Arvin är kvar i Sverige och Migrationsverket har dragit in Shohrehs ersättning på 71 kronor per dag. För Arvin, däremot, som är ett litet oskyldigt barn som aldrig varit någon annanstans än i Sverige, får hon 43 kronor per dag för mat, kläder, boende, ev mediciner, leksaker, resor etc. 1.290 kronor som i praktiken, tillsammans med matrekvisitioner om 294 kronor/vecka på ICA, ska räcka till allt det jag räknade upp för Arvin men också till samma saker åt hans mamma.

Nu kommer vintern, Arvin växer och har inte varma kläder och stövlar och hans mamma har inga pengar att köpa sådant för. Hans mamma ansöker den 3 november hos Migrationsverket om ”särskilt bidrag till vinterkläder” åt sig och sonen. Den 4 november kommer beslutet – inga långa väntetider här inte!

Shohreh hade ju inte bett om bidrag till en vinterjacka och en halsduk utan till en varm tröja, vinterstövlar och sockor, ändå ser sig beslutsfattaren föranledd att påpeka att Shohreh minsann hade en varm, fodrad jacka och en halsduk. När det gäller sonen så anses hans klädbehov kunna tillgodoses via de 43 kronor som hans mamma och han ska leva på per dag och betala alla sina utgifter med.

Shohreh och Arvin med sin ”realiserbara tillgång”.

Det mest hårresande löjliga är att påpeka att Shohreh ar ”en realiserbar tillgång” i form av en cykel!

Beslutsfattaren envisas också med att kalla den ny trots att det rör sig om en cykel av märket Crescent som är mellan 20 och 30 år gammal år gammal och Shohreh har fått den av en svensk kvinna. Hon får tre bussresor i veckan inom den kommun där de befinner sig, men med cykeln kan hon röra sig friare och oftare än vad de tre bussresorna i veckan möjliggör. Det är denna gamla cykel som beslutsfattaren vid Migrationsverket anser att Shohreh ska sälja (om det ens går, särskilt nu till vintern…) för någon eller några hundralappar. Sedan ska hon gå till second hand affär (inget fel i det), köpa vinterkläder till Arvin (hur mycket räcker två, tre hundralappar till ens i en second hand affär) och vara utan den gamla cykeln som har inneburit ett litet mått av frihet för dem.

Det stod i beslutsfattarens makt att – utan att bryta mot någon bestämmelse – bevilja bidrag till varma kläder åt Arvin. Den specifika beslutsfattaren XX (namnet står i beslutet) valde en annan väg.

Så här skriver den anställda vid Migrationsverket (sista ordet ska vara ”vinterkläder”, det hamnade ensamt på nästa sida i MIG:s beslut…):

”Ingen ska tvingas till äktenskap”

Ingen ska tvingas till äktenskap är rubriken på en artikel av integrationsminister Nyamko Sabuni på Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 7 november. Hon konstaterar med skärpa att:

Tvångs- och barnäktenskap måste kriminaliseras. Hälso- och sjukvården bör förbjudas att utfärda oskuldsintyg och genomföra mödomsoperationer. Även reglerna för arrangerade äktenskap bör skärpas.

Hon har givetvis helt rätt. Det märkliga är bara att allt detta inte har sagts och genomförts för länge sedan! Redan av ordet ”tvångsäktenskap” framgår ju att det är något som inte är acceptabelt. Att tvinga någon att gifta sig (och det gäller både unga pojkar och flickor) är i sig helt förkastligt och borde alltid ha varit kriminaliserat – vilket jag faktiskt trott att det är I Sverige, där det finns regler som säger att man inte får gifta sig om man är under 18 år och där allehanda tvång är nästintill tabu. Så här skriver integrationsministern vidare:

Vi måste agera innan traditionerna tar sig våldsamma uttryck. Vi vet att det finns många unga flickor som av familjen tvingas att gifta sig med män de inte känner eller älskar. För en del leder det till en tillvaro som kan liknas vid ett livslångt fängelse.

Tyvärr har de här  traditionerna redan tagit sig våldsamma uttryck. Inte en eller två gånger utan massor av gånger, int sällan med dödlig utgång för den som man försökt tvinga till äktenskap. Och det här har man i Sverige känt till i decennier. Varför har det inte reglerats tidigare?

Tack till Nyamko Sabuni som nu äntligen tar tag i detta! Mona Sahlin,  Jens Orback m.fl. borde för länge sedan ha sett till att sådana här grymheter inte förekommer i Sverige! Dessutom, hur kan man i Sverige syssla med detta, som Nyamko Sabuni också tar upp:

Svenska Dagbladet skrev i en rad artiklar i juli om oskuldsoperationer, där unga kvinnor som ska gifta sig blir opererade i underlivet för att vara säkra på att blöda på bröllopsnatten. Annars riskerar de sin familjs heder, och i värsta fall sina egna liv.

Genom dessa operationer medverkar både offentliga och privata vårdgivare till att upprätthålla hedersförtrycket.

Vi vet också att flickor får papper från socialtjänsten eller vårdgivare på att de är oskulder, vilket förstås är helt omöjligt att intyga.

Det är ju helt sjukt! Om just de här operationerna har jag skrivit här på bloggen under rubriken Nya mödomshinnor ska inte bekostas av skattebetalarna!

Det får vara nog med övergrepp mot barn och unga i religionens, kulturens eller traditionens namn! Ingen ska behöva gifta sig mot sin vilja eller för att få hit landsmän som betalar stora summor för biljetten till ett uppehållstillstånd i Sverige. Ingen ska behöva syssla med operationer av mödomshinnor (vilket larv!) i Sverige år 2008. Heder åt Nyamko Sabuni om hon genomför det hon skriver om i sin artikel idag. Det är inte en dag för tidigt – snarare åratal för sent! Men bättre sent än aldrig.

Osynkade politiker

Politiker som är osynkade med sitt folk kan roa sig med att läsa de hundratals kommentarer som väller in på SVT:s kommentarssida för Debatt den 6 november, som handlade om muslimer som vägrar skaka hand etc. En överväldigande majoritet verkar vara av åsikten att ”i Sverige lever vi enligt svenska traditioner” och att de som kommer hit ska ta seden dit de kommer precis som svenskar får göra om de flyttar till ett land med en helt annorlunda kultur och religion. Läs kommentarerna, de är viktiga för där kommer folkets åsikter fram på ett sätt som ingen annanstans. Och de går inte att vifta bort.

Om inte detta är en väckarklocka för det politiska slapphänthets-Sverige vars socialdemokratiska blåögt kravlösa s.k. ”integrationspolitik” på dagisnivå praktiserats av socialdemokraterna i decennier, så vet jag inte vad som kan vara det! Men tyvärr vaknar väl de osynkade politikerna inte till förrän partier med mycket skarpa ”svenskagendor” kommer in i riksdagen med buller och bång. För att det gör det vid nästa val är ingen gissning.

Förresten: alla – och jag menar alla! – ”mina” asylsökande som jag varit ombud för genom åren, har lärt sig svenska. 90 % har utbildat sig och fått jobb. Jag har praktiserat ”tough love” hela tiden och samtliga har sagt att det är vad de har uppskattat allra mest i Sverige. Att jag har krävt att de lär sig landets språk, ”tvingat” dem att läsa tidningar på svenska, ”tvingat” dem att titta på minst ett svenskspråkigt nyhetsprogram på tv varje dag, uppmanat dem att följa någon svensk dokusåpa för att få in vardagsspråket. Och att jag har ringt och kontrollerat och ”legat på” och förhört dem om vad de läst, vad de hört, om de engagerat sig i någon verksamhet, om de pratat med sina grannar etc, etc.

Jag är absolut inte den enda som har agerat på detta sätt, många andra ombryende privatpersoner gör det också. Men inte myndigheterna och inte tillräckligt många privatpersoner. Det är basic psykologisk kunskap att de som ingen bryr sig om, som ingen frågar efter och ingen ställer krav på, de mår inte bra och riskerar att bli allt mer ”fundamentalistisk” och låsa sig helt i sitt forna hemlands seder och bruk.

Att jamsa och tramsa, betala ut bidrag, inte prata med människor som fått uppehållstillstånd här och att inte ta upp dem i gemenskapen eller ställa verkliga krav och även följa upp dem, det är inte godhet eller snällhet. Det är elakhet och det är nedvärderande. Och förödande för varje enskild individ som möts av det.

Svenskar! Ni har bäddat era sängar, nu får ni ligga i dem! Tyvärr har ni bäddat sängarna åt hundratusentals nykomna också. Ni lät dem inte bädda själva, än mindre hjälptes ni åt.