Svenska språkets förflackning

I Sveriges Radio P1 talade man en dag om att ”beslutet infriades”. Ett beslut ”infrias” inte, det genomförs. Löften infrias, inte beslut.

På SVT:s sajt kunde rubriken ”Finns ingen annan utväg en Mozart” läsas. När man menar ”Finns ingen annan utväg än Mozart”.

Ofta, inte sällan, hör man också numera programledare, nyhetsuppläsare, påannonserare etc i P1 uttala ord fel så att man som lyssnare är osäker på vad som sades. Mycket vanligt – och mycket irriterande – är när radiorösterna läser texter som de inte förstår själva och därför lägger betoningen i meningen på fel ställe.

Varför kallar man numera förföljare för stalkare? Alltså uttalat exakt så som det skrivs, med tydligt a-ljud som om det vore ett svenskt ord? Varför duger inte förföljare?

Det finns programledare på P1 som inte kan uttala sina kollegers namn korrekt…

”Otillbehörlig påverkan…”, sa en reporter i Ekot den 31 oktober. I stället för det korrekta ”otillbörlig påverkan”, alltså.

Och varför är det så svårt att använda begreppen ”ta tillvara” och ”ta vara på” korrekt? Det är oerhört vanligt att politiker och medierepresentanter och många andra felaktigt säger: ”ta tillvara på”.

I Dagens Nyheter talas om ”segrarna av Kasper Sahlinpriset”!!! Men man ”segrar” inte ett pris, man mottar eller tilldelas ett pris. Det verkar dessutom råda stor förvirring vad gäller begreppen ”vinna” och ”segra”. Man vinner högsta vinsten i ett lotteri, t.ex., men man segrar i en femkamp eller en fotbollsmatch. I det ena fallet (vinna, vinst) krävs ingen egen ansträngning utan bara tur, i det andra måste man ha utfört något själv (segra, seger).

Det här är bara en ytterst liten del av alla felaktigheter som det vimlar av i offentligheten. Svenskarna verkar inte alls värna om sitt språk utan tillåter slarv och felaktigheter på alla områden. Också i public service-sammanhang och i de stora papperstidningarna. Den slappheten kommer att leda till allt mer av begreppsförvirring och missförstånd som faktiskt kan bli farliga, t.ex. i rättegångar och andra sammanhang där man mycket exakt måste veta vad saken handlar om.

Finns det ingenstans i Sverige längre där man värnar om språket och försöker se till att det är korrekt och – inte minst viktigt – begripligt för dem som ska lyssna eller läsa och ta till sig muntlig eller skriftlig information? Bli det bättre när svenskan blir officiellt språk i Sverige eller är det redan för sent? Kommer de som nu läser och uttalar fel plötsligt och som genom ett trollslag, att få kunskaper i språket som de idag inte har om svenska blir landets officiella språk? Och kommer man då att kräva att den som ska bli polis, domare, läkare eller lärare måste behärska svenska språket till fullo och inte som nu acceptera att de som har invandrarbakgrund inte behöver göra det?

Språktidningen är en välkommen produkt, en tidning som tar upp språkfrågor på många olika sätt och nivåer. Den är lättillgänglig också för den som inte är så van vid att läsa ”svåra” texter: mycket bilder och ofta välskrivna, inte alltför tunga texter. Men även i den tidningen slinker en del slarvfel (?) igenom. Tyvärr.

Sjukt i Sverige

Inte nog med att man i Sverige inte kräver perfekta eller ens mycket goda kunskaper i svenska av blivande lärare och blivande poliser och man kräver det inte heller av läkare. Att det kan få livsfarliga konsekvenser när läkarna inte förstår patienterna och patienterna inte förstår läkarna, det kan vilken människa som helst förstå utan att det på något sätt behöver utredas och forskas i. Läs vad SVT text skriver om detta här.

Sverige är unikt, här verkar det mesta få gå på lite lösa boliner så fort det gäller människor från andra länder. Svenskarna är så rädd för att ställa krav för att de tror att krav är lika med diskriminering att de hellre låter folk bli poliser som inte klarar att skriva korrekta rapporter eller kommunicera tydligt med allmänheten och sinsemellan, och för att ställa krav på blivande lärare, de som ska utbilda framtidens vuxna.

Det är med förundran och sorg man ser hur illa det är ställt i Sverige på de här områdena, hur förödande det är när man sätter människoliv på spel på olika sätt bara för att man av någon outgrundlig anledning är så oerhört rädd för att kräva att människor på viktiga poster som bland annat polis, lärare och läkare behärskar landets språk. Men det kanske är tänkt att svenskarna ska tvingas anlita tolkar i sitt eget land, på sitt eget språk?