Så här skulle Migrationsverket ha kunnat agera i Adil Hakimjans fall

Birgitta Elfström, tidigare under många år beslutsfattare vid Migrationsverket, resonerar här kring hur Migrationsverket kunde – borde – ha förfarit i fallet Adil Hakimjan, uiguren som satt oskyldig i Guantánamo-lägret i många år. Sök på Adil uiguren på bloggen för texter om ärendet samt läs under fliken Uigurerna från Guantánamo högst upp till höger. Nedan följer Birgitta Elfströms text:

Vid en samlad bedömning av Adil Hakimjans situation…

Migrationsverket har fattat beslut att neka uiguren Adil Hakimjan uppehållstillstånd i Sverige. Det är den Adil som efter flera års internering på Guantanamobasen dumpades i Albanien där han gavs asyl. Han bjöds in till Sverige för att tala på en konferens och ansökte här om uppehållstillstånd.

Det är många i Sverige som är upprörda över att Migrationsverket inte beviljade Adil uppehållstillstånd. Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson har i media uttalat att det är lagstiftningen som hindrat Migrationsverket att ge Adil asyl. Det är ett helt korrekt beslut som generaldirektören kommit fram till om Albanien är ett land som inte kommer att skicka Adil till hans forna hemland, Kina. Jag är villig att dela generaldirektörens beslut. Men asylärendet är därmed inte slutbehandlat!

Sedan uppkommer frågan om huruvida Adil borde ha beviljats uppehållstillstånd på annan grund än asyl. Det är något som Migrationsverket alltid har att ta ställning till i ett asylärende. Eftersom Adil inte beviljats uppehållstillstånd har verket avslagit frågan om uppehållstillstånd på annan grund än asyl.

Jag hävdar att det inte är lagstiftningen som hindrat Migrationsverket att ge Adil uppehållstillstånd. Lagstiftningen medger uppehållstillstånd på andra grunder än asyl. Uppehållstillstånd kan nämligen ges på grund av synnerligen ömmande omständigheter och på grund av anknytning om det finns synnerliga skäl. Slutklämmen i ett beslut i Adils asylärende skulle till exempel kunna lyda som följer:

Vid en samlad bedömning av Adils situation som innefattar att han

-genomlidit en lång interneringstid på Guantánamo med omänsklig och förnedrande behandling
– har anknytning till sin syster i Sverige, hans enda släkting utanför Kina dit han inte kan återvända
-har blivit dumpad i ett okänt land
– inte ens har  fått möjlighet att påverka vilket asylland han skulle söka asyl i
– har stora svårigheter med att uppnå återförening med sin familj i Albanien
– utsätts för ett illa fungerade rättssystem i Albanien

samt till vad som kommer fram i UD:s rapport om mänskliga rättigheter i Albanien 2007 och då särskilt om den bristfälliga implementeringen av asyllagstiftningen kommer Migrationsverket fram till att Adils situation faller in under begreppet synnerligen ömmande omständigheter. Adil Hakimjan bör därför beviljas permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Det finns inget i lagstiftningen som hindrar Migrationsverket att komma till detta beslut.

Med hänsyn till utgången i ärendet är det inte behövligt att närmare analysera om det finns synnerliga skäl att bevilja uppehållstillstånd på grund av anknytning till Sverige.

Så här skulle alltså Migrationsverket ha kunnat agera i Adil Hakimjans fall om det där med att ”vända på alla stenar” hade varit mer än bara tomma ord. Om viljan hade funnits hade man hittat den stenen under vilken svaret fanns!

Se och hör Dan Eliasson i TV4 när han talar om hur han ”tittat på det här från A till Ö” och ”vänt på alla stenar”.

Om man reser till Gaza trots alla varningar så gör man det på eget ansvar

En palestinier  med gravid fru och fyra barn som mot UD:s mycket tydliga avrådande reste till Gaza i början av december, är nu upprörd över att Sverige inte fixar ut honom. ”Vi vill hem till Sverige”, säger han i en artikel i Dagens Nyheter den 4 januari med samma rubrik.

Vuxna människor måste själva ta ansvar för sina handlingar. Och om den här mannen en gång sökt asyl i Sverige och fått uppehållstillstånd här för att han med största sannolikhet har uppgett att han absolut aldrig kan återvända, hur kommer det sig då att han reser till det ställe han har uppgett asylskäl gentemot med hela sin familj? Det hela ter sig en aning märkligt.

Den här mannen är heller inte ensam om att resa tillbaka till ett land som var så fruktansvärt farligt att vistas i att han därför (med stor sannolikhet) flydde därifrån till Sverige och sökte en fristad här. Många andra gör som han: reser tillbaka till hemländerna som de nyss sagt att de riskerade tortyr i, eller fängelse i 20 år eller att dödas av någon klan etc, ganska snart efter att de fått uppehållstillstånd. Och sedan, när det blir problem i det landet, då krävs att Sverige ska ta hem dem: ”Vi är svenskar och vi vill hem.”.

Det här är inte rätt och det här måste Sverige reagera mot. Har man inga asyl- eller skyddsskäl gentemot sitt hemland och befinner sig där så ska man se om uppehållstillståndet borde dras in för då verkar asylansökan ha varit uppenbart ogrundad och uppehållstillstånd borde inte ha beviljas.

Den palestinske mannen säger i artikeln i Dagens Nyheter att han har varit i kontakt med generalkonsulatet i Jerusalem, men enligt honom har de” inte hjälpt honom och hans familj över huvudtaget”. Men UD har ju avrått alla från att resa dit, och det brydde han sig inte om, överhuvudtaget!  Att, när man själv valt att resa, ställa krav på Sverige och gnälla över att det svenska generalkonsultatet i Jerusalem inte gjort något, är en aning magstarkt.

Om man reser tillbaka och utsätter sig själv och sin familj för uppenbar och väl känd fara, då är det ingen annans fel än personens eget. I fallet med palestiniern som nu kräver att Sverige ska ”trolla ut” honom och hans familj ur Gaza är det självklart synd om barnen. Men det är precis lika synd om ALLA BARN i Gaza, också dem som inte har minsta chans att någonsin ta sig därifrån.

Det är faktiskt inte heller så att Sverige kan säga simsalabim och få ut den här mannen och hans familj ur Gaza under rådande förhållanden. Det är EU:s ordförandeland Tjeckien som samordnar insatserna för att få ut samtliga EU-medborgare som önskar lämna Gazaremsan. Det anges inte i artikeln om palestiniern och hans familj är svenska medborgare och är de inte det så berörs de inte alls. Det kan dröja innan någon samordnad insats kan komma till stånd eftersom palestinska och israeliska myndigheter också måste komma överens i frågan.

– Svenska myndigheters handlingsutrymme är begränsat och vi har därför länge avrått folk från att resa till Gaza. Det är väldigt svårt just nu, säger André Mkandawire på UD:s presstjänst.