Ryssland köper strategiska områden i Finland – och Sverige nedrustar…

I Finland har det kommit ut i offentligheten att Ryssland köpt upp mängder av mark på strategiska platser i Finland. Bland annat i Kolkanlahti i Saarijärvi. Där har personer med direkt koppling till den högsta politiska ledningen i Kreml i Moskva köpt ett stort område mitt i skogen. På området har ryssarna påstått att den stora byggnad de smällt upp där är ett stållager. Byggnaden ligger alldeles i närheten av det finska försvarsministeriets IT-mast…

Tidningen Iltalehti rapporterar om detta, och tv-programmet 45 minuuttia i finska MTV3 handlade också om de ryska markuppköpen under täckmantel av att det är ”affärsmän” som köper dem för olika behov. Enligt tv-programmet 45 minuuttia har betydligt fler sådana här markförsäljningar genomförts, men eftersom det inte finns något register eller någon gemensam databas som håller reda på hur och till vilka finsk mark säljs så är det svårt att ha en överblick. Ingen i Finland vet nu hur mycket finsk mark den politiska ledningen i Ryssland köpt upp.

Sedan nyheten om de här uppköpen kom ut i Finland har mängder av uppgifter inkommit till redaktionen för 45 minuuttia via e-post och massor av bloggkommentarer gjorts som avslöjar allt fler misstänkta ryska markuppköp. Men trots att nya misstankar om att ryssarna ”intagit” strategiskt viktiga områden fullkomligen forsat in, är det ännu mycket svårt att överblicka vidden av det hela. Ofta har också bulvaner använts vid köpen.

”Uppgifterna har inte samlats ihop någonstans och problemet är att inte ens staten vet något”, säger den ansvarige producenten för 45 minuuttia.

En högt uppsatt officer kritiserade i tv-programmet att tomter och mark i närheten av strategiskt viktiga områden  säljs till ryssar och framhöll att det är ett hot mot Finlands säkerhet. Det handlar bland annat om mark nära tele- och IT-kommunikationsmaster samt militära anläggningar. Brigadgeneral Hannu Luotola kräver att en ny lag införs i Finland som begränsar försäljning av viktiga markområden till utlänningar. Försvarsministeriet ger inga officiella kommentarer, men bakom kulisserna har dessa frågor väckt en hetsig debatt, enligt tidningen Iltalehti.

© Citera gärna men ange källan!

Vidare om Migrationsverkets stenvänderi

Så här skriver juristen och f.d. beslutsfattaren vid Migrationsverket, Birgitta Elfström, om ”fallet Adil”:

Ytterligare en sten att vända

Sverige har inte, såsom USA i sin nationella lagstiftning infört ett förbud att bevilja asyl till den som redan har fått skydd i ett land.

Migrationsverkets inställning är klar och tydlig, Adil skall tillbaka till Albanien, trots att verket har frihet och möjlighet att bevilja Adil uppehållstillstånd! Verkets generaldirektör säger att han har vänt på alla stenar för att hitta den här möjligheten. Men har han läst vad som står i utlänningslagens 5 kap. 1 §? Där anges de grupper av skyddsbehövande personer som får vägras uppehållstillstånd. Bl.a. är det de som före ankomsten till Sverige har uppehållit sig i annat land än hemlandet och de som har särskild anknytning till annat land och där åtnjuter skydd. Märk väl att det i utlänningslagen inte står att de skall vägras uppehållstillstånd utan att de får vägras.

Efter tillkomsten av Dublinkonventionen och Dublinförordningen blir den s.k. första asyllandsprincipen tillämplig endast när utlänningen har kommit till Sverige direkt från land utanför EU-området. Då måste väl även verkets generaldirektör Dan Eliasson, rättsenhetens beslutsfattare Helene Hedebris och rättschefen Mikael Ribbenvik inse att det inte blir många personer som kommer att utvisas från Sverige med stöd av första asyllandsprincipen eftersom det inte kommer att finns många som Adil som varit inspärrade på Guantánamo i flera år, blivit dumpade i Albanien och har nära släktingar i Sverige.

Under mina 16-17 år på verket har jag aldrig varit med om att ett utvisningsbeslut kunnat verkställas till ett land utanför EU med stöd av första asyllandsprincipen. Hur många personer har Migrationsverket beviljat permanent uppehållstillstånd utan att kontrollera om de redan fått permanent uppehållstillstånd i ett annat land än hemlandet? Många tips om detta kom till verket under min tid. Migrationsverket började att kontrollerade om uppehållstillstånd beviljats i annat EU-land, men lade ner projektet efter kort tid.

Tidigare bloggningar om Adil kan hittas genom att använda sökfunktionen och söka på ”adil”.

Kalevaladagen

Den finska kulturens dag, Kalevaladagen, firas i dag, den 28 februari.

Dagen är allmän flaggdag. Dagen firas den 28 februari till minnet av samma datum år 1835 då Elias Lönnrot daterade förordet till den första versionen av nationaleposet, den så kallade Gamla Kalevala.

I år firas också att det har gått 160 år sen den utvidgade och slutliga versionen av Kalevala kom ut.

Middag på Saslik

Under en resa till bland annat Helsingfors hade jag förmånen att, i trevligt sällskap, äta middag på en av de äldsta ryska restaurangerna (kanske rentav den äldsta): Saslik. Den öppnades redan 1972.

Att äta på Saslik är en upplevelse på många sätt. Miljön och atmosfären, den mycket uppmärksamma personalen som ständigt finns närvarande utan att någonsin bli påträngande och, givetvis: maten!

Här är några bilder från det kabinett med namnet Bank där vi avnjöt vår måltid och lyssnade på Mischas virtuosa dragspelsmusik och Svetlanas starkt ryskt känslomässiga sång modell hellre än bra, men ändå helt underbar.

Kommer ni till Helsingfors och vill äta fantastiskt gott och uppleva något annorlunda samt har en ganska tjock plånbok, då rekommenderas Saslik varmt. Speciellt om ni är ett gäng glada och gärna lite barnsliga människor!

Odiplomaten utan utbildning

Det var väl det jag visste! Att Klas Ljungberg, den dumdryge mannen som drar skam över riktiga diplomater och andra som representerar Sverige, inte har genomgått UDs diplomatutbildning!

Det var ju inte svårt att inse när man har såg och hörde hur han plaskade och snaskade i SVTs serie Diplomaterna, men nu har jag också fått det bekräftat av en av de många vars yrkesstolthet och goda arbete han trampat på:

Nej, Klas Ljungberg har inte genomgått diplomatutbildningen. Han anställdes år 2002 med titeln ”ämnessakkunnig”.

Varifrån kom han? Alltså varifrån rekryterades han – och av vem och varför? Det är synnerligen relevanta frågor. Och vad då ”ämnessakkunnig”? Det räcker inte att veta något om ett ämne (vilket ämne Ljungberg anses besitta kunskaper i vet jag ännu inte) när man inte har rudimentär kunskap i hur man uppför sig samt helt saknar självdistans och självinsikt.

Ta bort de här obehagliga och självgoda typerna från diplomatisk tjänst! NU! Per Sjöberg och Klas Ljungberg, alltså. De har brutit det förtroende de fått och kan inte tas på allvar av någon. Undrar vad namibierna – och andra utländska diplomater i Sverige – tyckte när de på tv såg och hörde Helan och Halvan håna namibierna i bussen… För de tittar också på tv!

Inte förrän de här herrarna – och om det finns fler som de – är borta kan man kanske börja återfå respekten för UD, men sitter de här pajasarna kvar så blir det omöjligt för de andra i diplomattjänst att återfå sin heder och putsa upp det dåliga rykte Per Sjöberg och Klas Ljungberg gett dem.

Läs mina tidigare inlägg i ämnet:
Per Sjöberg – vilken otroligt odiplomatisk surgubbe! – 9 februari 2009
Om de mycket obehagliga diplomaterna igen – 13 februari 2009
Diplomaterna på nya äventyr – 16 februari 2009
Diplomat Ljungberg plaskar vidare – 24 februari 2009

Läs om diplomatprogrammet och de skriftliga diplomatskrivningarna – som alltså Klas Ljungberg inte har varit i närheten av!

Klas Ljungberg tycks av någon outgrundlig anledning fortfarande åtnjuta UDs förtroende eftersom han finns på ambassaden i Abu Dhabi. Om den som läser det här inte tycker att Klas Ljungberg är en tillgång för Sverige och därmed inte heller lämplig som landets ansikte utåt så kontakta UD och säg det! Och kom ihåg att inte dra alla andra anställda över samma glestandade, lusiga skräpkam som Klas Ljungberg!

Finland: regeringen skärper asylpolitiken

Det känns som om det kommer lite motstridiga signaler från Finland vad gäller asylområdet. Fast å andra sidan: så ser det ju ibland ut i Sverige också…

Regeringen utreder nu vad det är som gör att det kommer fler asylökande till Finland, om det finns något som är annorlunda i Finland än i de andra nordiska länderna som kan vara orsaken. Statsminister Matti Vanhanen (C) påpekade häromdagen att antalet asylsökande har ökat ganska kraftigt, speciellt i slutet av förra året.

Regeringen vill i slutet av sin regeringsperiod harmonisera Finlands asylpolitik med övriga nordiska länders. Målet är att minska antalet ogrundade asylansökningar.

”Vi ska ha en rak och tydlig diskussion om invandringen”, sa statsminister Matti Vanhanen.

Finland: Hård kritik mot nyheter i utlänningslagen

Utrikeshandelsminister Paavo Väyrynen (C) har hårt kritiserat migrationsminister Astrid Thors (SFP) för att hon, enligt hans åsikt, driver en alltför liberal flyktingpolitik.

Enligt tidningen Helsingin Sanomat (HS) läste Väyrynen lusen av Astrid Thors i samband med att regeringen diskuterade sitt program för de kommande två pren. Diskussionen om flyktingpolitiken var, enligt HS, orsaken till att förhandlingarna drog ut på tiden med tre timmar.

Men ändringen i utlänningslagen gick igenom med överväldigande majoritet: 161-5. Det blir nu möjligt för asylsökande med tillfälliga uppehållstillstånd att få arbeta, vilket inte varit möjligt hittills. Riksdagen förutsätter dock att regeringen mycket noga följer hur det går för dem som fått tillfälliga uppehållstillstånd, bland annat hur avresan från landet sker om tillståndet inte blir permanent. Eventuellt kan nya lagändringar behövas i framtiden.

Karelska piroger

Efter en lång dag på resa runt om i Finland, kom jag på kvällen till järnvägsstationen. Smått frusen och hungrig sökte jag något att ha som tilltugg till en kopp te på hotellrummet i den sena kvällen. Och vad snubblade jag över i en kvällsöppen butik om inte färska, härliga karelska piroger med potatisfyllning och med risfyllning!

Inte nog med att min dag innehöll mängder av intressanta möten med trevliga och kunniga människor och viktig information inför framtiden – den toppades av karelska piroger med te!

Diplomat Ljungberg plaskar vidare

Diplomaterna plaskar vidare – i ”tropikhelvetet”, som Klas Ljungberg säger i avsnitt 5 av SVTs dokumentärserie med just titeln Diplomaterna. Rundnätte dumdrygingen Klas visar upp sin lekamen i en blå pool med en stor kall öl på kanten. Där hänger han och flinar mot kameran medan han raljerar om hur hemskt det är att vara tvugen att bada i det ”tropikhelvete” han som diplomat har råkat hamna i medan han i själva verket saknar snöslasket hemma i Sverige.

Först och främst: jag vägrar tro att denne Ljungberg är representativ för svenska diplomater! Jag vägrar tro det för att det är för hemskt om det är sant. Och för att jag träffat många trevliga människor som är diplomater och vilkas uppträdande och språk inte det minsta liknar den här mannens. Han skadar UD, han skadar ryktet för en hel yrkeskår å det grövsta men är för korkad för att fatta det. Däremot måste hans uppdragsgivare kunna se det…

Mitt råd till utrikesdepartementet är: ta genast hem den här människan och sätt honom någonstans där ingen ser och hör honom. Kanske i Lars Danielssons gamla rum. OBS! Rådet är absolut seriöst. Ta hem honom genast innan han gör ännu större skada än han redan gjort.

Dessutom: jag slår vad om, eller rättare sagt: kan ge mig den på att Klas Ljungberg inte har genomgått diplomatutbildningen på UD! Jag ska ta reda på om jag har rätt och rapportera här på bloggen.

Till slut: Jag skrattar hysteriskt när jag ser gyttjepölen i Ghana som en svensk ambassadör, en s.k. diplomat och en vitkepsad man från Exportrådet? allvarliga står och begrundar. Fast skrattet fastnar i halsen när jag tänker på att tomtar som Ljungberg och vitkepsen – och en ambassadör –  åker och inspekterar en lerig vattenpöl för skattepengar…

Sluta genast kasta ut skattepengar på idiotprojekt och sluta genast att skicka ut oskolade, oallmänbildade, dryga och dumma personer som diplomatiska (och andra) representanter för Sverige!

Läs tidigare inlägg om Diplomaterna på bloggen här, här och här.

P.S. Per Sjöberg på UDs protokollavdelning harvar också vidare. Jag säger bara: hå hå ja ja!

En migga om rapporteringen kring den asylsökande flickan ”Lollo”

En migga med insyn i ärendet som rör flickan ”Lollo” och hennes familj är trött på att de som talar, skriver och agerar inte presenterar fakta och ger en korrekt bakgrund. Därför skriver denna migga så här:

På Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 14 februari skriver två företrädare för UNICEF (Birgitta Dahl och Véronique Lönnerblad) att Barnkonventionen borde upphöjas till lag i Sverige. Därmed skulle – menar debattörerna – fler barn få uppehållstillstånd i Sverige. Jaha: då får vi ta en sak i taget.

För det första. Det var inte Förenta Nationernas generalförsamlings ambition och första prioritet med Barnkonventionen att alla barn därmed skulle ha rätt att bo i rika länder, eller i Sverige specifikt. Hade detta varit ens en halvt indirekt uttalad teori hade inte ett enda rikt land skrivit på, och definitivt inte Sverige. Grundambitionen är istället att varje land ska göra det så bra som möjligt för barnen av det egna medborgarskapet.

För det andra. Flickan ”Lollo” beskrivs enligt media så här: 17 år gammal, född i Sverige och har alltid bott i Sverige, talar inte ens språket i hemlandet Kroatien. Detta är de uppgifter som valsar runt, och som får diverse människor att kräva lagändringar. Det hade varit smartare om de hade satt sig in i detaljerna först. Det hade inte varit så svårt, domen i hennes fall är publicerad av Migrationsöverdomstolen och också publicerad av förlaget Norstedts juridik. Fakta är så här:

”Lollo” är mycket riktigt 17 år gammal och föddes i Sverige 1992 när hennes föräldrar var asylsökande här. Hela familjen fick avslag på ansökan och återsändes till Kroatien 1993. Familjen kom en andra gång till Sverige i slutet av 2001 och sökte asyl igen. De fick avslag på nytt och blev hemskickade 2004, efter att deras fall hamnat hos polisen. De kom tillbaka en tredje gång under 2006, och fick ett snabbt avslag. Verkställigheten av avvisningen överlämnades till polisen i slutet av 2006, och sedan dess har familjen hållit sig undan. Så var det med den saken.

Jag kan undra hur mycket det krävs för potentater som Birgitta Dahl och Véronique Lönnerblad att uppmärksamma viktigare saker som till exempel barnhandeln till Sverige. Barn som tagits hit från Vietnam på falska papper, bland annat för att smugglarna ska kunna plocka ut barnbidrag, underhållsstöd och efterlevandepensioner. Barn som tas hit från Kina och Indien på falska papper, och som bara försvinner.

Så långt en migga som, liksom jag, undrar varför aktörer i olika asylfrågor inte grundar sina aktioner på fakta och sanning. Det finns mer än tillräckligt med hemska historier att ta upp där fakta håller och man inte behöver undanhålla detaljer eller måla upp en felaktig eller falsk bild för allmänheten.

I fallet ”Lollo” verkar många dras med – också media – i en karusell som bara snurrar åt ett håll, och en sådan enkel sak som att kontrollera fakta har kommit helt i skymundan. Också bland journalister i vilkas uppgift det ingår att visa alla sidor och att presentera fakta. Jag har inte sett några medier ta upp det som denna migga berättar och som finns att läsa för den som gör lite research. Det är märkligt. För rapporteringen ska väl vara korrekt och allsidig och ge en så korrekt bild som möjligt?

Till slut: ju längre en massa hjälpare med goda intentioner snarare stjälper än hjälper den här stackars 17-åriga flickan (för synd om henne är det förstås), desto mer riskerar hon att ta skada. Kanske borde man, om man verkligen vill hjälpa flickan, uppmana henne att ta emot all en hjälp som utlovats i Kroatien. Kanske borde någon eller några av hjälparna resa med henne och se hur hon får det och sedan hålla kontakt med henne och även hälsa på henne. Eftersom hon ju inte får uppehållstillstånd i Sverige och inte kan leva här illegalt hur länge som helst. Större delen av hennes och familjens vistelse här har ju redan varit illegal. Ett sådant liv är ingenting för en ung kvinna som snart blir myndig. Hon kan inte utbilda sig, hon kan inte ta ett jobb, hon gömmer sig undan polisen och lever i rädsla. Om hon får stöd och skolgång i sitt hemland och någon, längre fram, erbjuder henne arbete i Sverige så finns ju möjligheten att hon kan söka sig tillbaka hit på andra grunder.

Läs också Felaktig JO-anmälan och feltänkt av människor runt den romska flickan ”Lollo”.

Min kommentar till miggans text i första stycket: ”Grundambitionen är istället att varje land ska göra det så bra som möjligt för barnen av det egna medborgarskapet” är att konventionen, även om det kanske inte var grundambitionen, dock gäller varje barn inom de ratificerande staternas jurisdiktion och inte har någon koppling till medborgarskap.

© Citera gärna men ange källan.

”La langue du PERKELE”

I senaste numret av en av mina favorittidningar – Språktidningen – finns åtta uppslag om La langue du PERKELE. Alltså om finska språket och hur det fick officiell status i Finland. Här berättar docenten i finska, Kaarlo Voionmaa, om hur språket talades av de lägre klasserna i rikets östra halva och om hur Elias Lönnrot (född 1802) fick ett avgörande inflytande vid standardfinskans normering.

Vidare tas i nummer 1/2009 upp nyord som kalsongbadare, bilofob m.fl. och tecknas ett porträtt av författaren Jan Guillou som föredrar att fortfarande skriva sina texter på skrivmaskin,. Vilket förstås innebär att någon annan måste skriva allt på nytt på en dator… Hela proceduren verkar en aning omständlig, men varje skribent har sin stil och det här är Jan Guillous.

Och om svårigheter för serieöversättare sägs bland annat:

Det låter så mycket i serier. Förutom vanligt prat hörs skrapande stolar, knäppande fingrar, bubblande magar. Hur återger man sådana läten?

Det finns massor mer att finns att läsa i den här fullspäckade tidningen som är väl värd sina 68 kronor!

Om Migrationsverkets svartlistning av advokater (igen)

Läs inlägget med rubriken Migrationsverket svartlistar nu offentliga biträden först!

Advokaten i inlägget ovan, som Migrationsverket överväger att svartlista, tycker att:

Det har ingen betydelse om jag kommit in med handlingar en arbetsdag för sent. Det är bara strunt.

Men när det gällde honom själv, då inkom han med svar till Migrationsverket i god tid innan tiden för svar gick ut samt skrev minst fem olika inlagor, också på kort tid (enligt tidningsuppgifter).

De offentliga biträdena har kunnat agera lite hur de velat och bland annat har de kunnat ha väldigt många klienter samtidigt (i vissa fall hundratals…) vilket alla inte klarat av att hantera. Då har det blivit en hel del felaktigheter, sammanblandningar och förseningar.

Många offentliga biträden har också satt i system att så gott som alltid begära uppskov, d.v.s. att aldrig inkomma i tid med handlingar. En del har varit berusade (jag har själv varit med om det), en del har kommit till muntliga utredningar oförberedda. En del har varit okunniga och snarare förstört för sin klienter än varit till hjälp. OBS! Massor av offentliga biträden – majoriteten skulle jag tro – är bra, samvetsgranna och bryr sig om sina klienter. Jag har träffat många sådana. Men det är ju inte heller de som ska stängas av…

Fortsättning följer längre fram om hur många offentliga biträden skär guld med täljknivar. Men också om att det råder brist på (bra) offentliga biträden och är Migrationsverket nu ska hasta igenom asylrocessen på 2-3 månader så kan man undra hur det ska gå. Fast å andra sidan var det väl så – det är svårt att hänga med i alla svängar – att man nu skulle sluta använda sig av biträden i första instans. Eller också inte… Som sagt: förändringarna står som spön i backen.

Fångvaktaren på Guantánamo

Läs i Svenska Dagbladet om den 19-årige amerikanen Christopher Arendt som blev krigsplacerad som fångvaktare på militärbasen i Guantánamo och om hur det grymma och omänskliga lägerlivet knäckte honom. Den långa och intressanta artikeln berättar dels om förhållandena i lägret; dels om hur Christopher Arendt tillsammans med en ex-fånge nu reser land och rike runt på en föreläsningsturné för organisationen Cageprisoners Two Sides One Story.

En person från Sverige satt på Guantánamo: Mehdi Gezali. En annan som suttit där är Adil Hakimjan (läs om honom här på bloggen genom att söka på hans namn), som den 18 februari fick uppehållstillstånd och flyktingförklaring i Sverige.

Migrationsverket cyklar vidare på vingliga vägar

Hej och hå! Migrationsverket ska åka på ”kvotuttagningsresa” till Syrien. Där ska de bland annat välja ut statslösa palestinier från Irak som ska få komma till Sverige och få uppehållstillstånd. samtidigt utvisar Migrationsverket statslösa palestinier – som tagit sig hit själva – till Irak. Det är inte första gången detta sker, vid den förra kvotuttagningsresan hämtade Migrationsverket också hit statslösa palestinier från Irak som befann sig i Syrien. samtidigt skickades andra statslösa palestinier tillbaka till Irak.

Vet inte den ena handen vad den andra gör på Migrationsverket?

Migrationsverkets märkliga resonemang i fallet Adil

Det som Amnesty i Sverige säger är exakt  och på pricken rätt, och det är också lagstiftarnas intention:

Domen visar på betydelsen av att domstolen resonerar kring asylrätten och flyktingskapet och dess konsekvenser. Vi välkomnar särskilt att domstolen har tagit hänsyn till den enskilde individens utsatthet, och de mycket speciella omständigheter som råder för de Guantánamofångar som är friade från misstankar men inte kan återvända till sina hemländer på grund av risk för tortyr eller förföljelse.

Det är skrämmande att Migrationsverket kan köra sitt race så godtyckligt och maktfullkomligt som det gör. Och så falskt och schablonmässigt. Ändå använder verkets ledning själv ständigt mantrat ”varje ärende ska prövas individuellt”.

I Konflikt som den 21 februari delvis handlade om Adil Hakimjans fall säger den beslutsfattare på Migrationsverkets rättsenhets jurist, Helene Hedebris, som fattade beslutet att avslå Adils ansökan, med otålig och kylig röst:

Det har ingen betydelse om det finns en frivillighet eller inte. Därför att man har en skyldighet att ansöka i det land där man är skyddad mot att återsändas till det land man är i behov av skydd mot.

Den här omständigheten att han har råkat illa ut på Guantánamo, det finns ingen lagbestämmelse i svensk lag som reglerar att just de som suttit på Guantánamo (notera föraktet i hennes röst!) ska naturligtvis få uppehållstillstånd i Sverige.

Det är hemskt att människor med den här iskalla attityden har makt att bestämma över andras liv. Hemskt.

Migrationsverkets generaldirektör spelar teater – eller är mer okunnig än man kunnat tro:

Vi har verkligen vänt på varje sten i utlänningslagen. Jag har suttit själv i timmar med mina jurister för att se om det finns något som helst utrymme att ge uppehållstillstånd åt Adil, men det finns inget. Han är inte ens i närheten för att kvalificera sig för uppehållstillstånd idag i Sverige med det regelverk som finns. Han har fått skydd i Albanien. Oavsett om det är påtvingat eller inte så har Albanien gett honom uppehållstillstånd, gett honom skydd. Då kan inte vi enligt svensk lag ge honom skydd igen i Sverige. Lyssna här, i slutet av programmet.

Falskheten vet inga gränser och nu är Migrationsverkets stenvändande generaldirektör och jurister rejält förbannade över att allt – ALLT! – de har sagt har malts sönder av Migrationsdomstolen! Så när nu Migrationsdomstolen gjort det som generaldirektören och hans jurister inte klarade (och knappast heller ville…), alltså har funnit inte en utan tre möjligheter att inom lagens ramar inte bara ge Adil uppehållstillstånd utan också bevilja honom flyktingstatus, då brast det för Migrationsverkets ledning. Inom bara några timmar sattes verkets rättschef Mikael Ribbenvik för att, omedelbart och innan bläcket hunnit torka på Migrationsdomstolens beslut, på krystade grunder begära att Migrationsöverdomstolen ska ta upp det här unika, individuella beslutet till prövning. Ett beslut som endast och allena gäller Adil Hakimjan och på intet sätt har relevans för någon annan än just Adil.

Men här lär nog Migrationsverkets övernitiska ledning kamma noll igen: Migrationsöverdomstolen är knappast verkets lydiga redskap. Det var inte heller Migrationsdomstolen, som Migrationsverket försökte få att fatta beslut i Adils ärende före jul eftersom Adils resetillstånd gick ut den 31 januari…

Läs tidigare texter om Adils fall genom att söka på ”adil” här på bloggen och min kolumn i Svenska Dagbladet med rubriken Dumpad i Albanien efter Guantánamo! Och här finns Migrationsdomstolens dom.

Kuriosa: Kan det vara så att en dålig ”kultur” på ett verk blandas samman med en dålig ”kultur på ett annat verk eller är det bara en slump att Helene Hedebris  till ganska nyligen var verksjurist vid Skatteverket, alltså knappast någon ”humanjurist” och att Eugène Palmér (sök på ”lennart eriksson” på den här bloggen och på Google), mannen som sparkade Lennart Eriksson för att han hade en Israelvänlig blogg också till för något år sedan var anställd vid Skatteverket. Under ett helt år uppbar han, förutom sin lön på Migrationsverket,  7.000 kronor extra i månaden från Skatteverket samtidigt som han arbetade på Migrationsverket. Förklaringen till den här penningkonstruktionen lät i mina öron tämligen krystad när den förklarades för mig… Dessutom lär nämnde Eugène Palmér nu också ha tagit in en anställd vid Skatteverket som konsult för att utreda hur man kan kartlägga och utveckla barnprövningen på Migrationsverket. Hej & Hå, nu får v i nya SkatteMigrationVerket, SMV!

Webbsajt för kandidater till Nobels fredspris från Mellanöstern och Afrika

På en ny webbsajt presenterar kandidater från Mellanöstern och Afrika (med ett samlingsnamn kallat MEA) som anses värdiga att få Nobels fredspris. Man ska också kunna gå in på sajten och rösta. MEA Nobel Prize Vote Association kampanjar för att nominera Väktaren av de Två Heliga Moskéerna, kung Abdullah, för 2009 års fredspris.

Organisationen säger att den förespråkar kungen som en humanitär man som en fredens man som initierat en konstruktiv dialog mellan religioner (interfaith dialogue) som tillåter människor och nationer att återupptäcka gemensamma ideal, övervinna ondska och ge mänskligheten en god, säker och blomstrande framtid.

MEA Nobel Prize Vote Association är en humanitär organisation baserad i Libanon med representanter över hela MEA. Den består av en grupp individer som delar gemensamma värderingar kring den sociala betydelsen av och ansvaret för främjandet av humanitet.

© Citera gärna men ange källan!

”Välkommen till snabbeslutskedjan Migrationsverket! Vad får det lov att vara?”

Ytterligare en kommentar från en migga med anledning av Migrationsverkets och McKinseys ny påhitt: ”Med sikte på en snabbare asylprocess”.

Välkommen till snabbeslutskedjan Migrationsverkets, vad får det lov att vara?

Visst vore det bra om det funkade, men nu säger ju McKinsey till exempel ingenting i sin rapport ”Med sikte på en snabbare asylprocess” om det stora problemet med EBO (eget boende). Det är ju faktiskt inte så lätt att utreda någons eventuella asylskäl som inte ens bryr sig om att komma till utredningen. Eller kan det vara så att McKinsey tycker att man ska kalla den sökande till utredning och kommer han/hon inte så avskriver man ärendet och den sökande får avslag på allt? I så fall kan det ju gå fort… Men det står inget om det i rapporten.

Kommentar: Det finns ju faktiskt något som kallas tredskodom som innebär att den som inte kommer till utsatt förhör eller rättegång, d.v.s. tredskas, kan dömas eller få ett beslut ändå.

Två andra inlägg som kommenterar till Migrationsverkets nya arbetssätt:
En miggas kommentar till rapporten ”Med sikte på en snabbare asylpocess” – 6 februari 2009
Be my guest  # 77: Birgitta Elfström, jurist – 8 februari 2009.

© Denna blogg.

Än en gång: obegripligt agerande av Migrationsverket

Följande står att läsa i Svenska Dagbladet under rubriken Kortvarig glädje för ex-fånge, den 19 februari 2009:

Att Adil Hakimjans fall skulle vara annorlunda än många andra asylsökandes håller inte Migrationsverket med om.

Det är vanligt att man inte väljer asylland själv, det är ganska vanligt att man åberopar anknytning till släkting som ligger utanför kärnfamiljen och det är ganska vanligt att man har traumatiserande upplevelser bakom sig om man flytt från sitt hemland. Vi skulle få en möjlighet att ge fler personer uppehållstillstånd med den här nya principen. Därför behöver vi få ett prejudicerande beslut, säger Mikael Ribbenvik

Men det finns ju ingen enda annan människa som sökt – eller kommer att söka – asyl i Sverige med en bakgrund som Adils!

Hur kommer det sig att Migrationsverket inte kan inse att Migrationsdomstolens beslut inte på något sätt är ett vägledande beslut, just av den anledningen att ingen någonsin kommer att ha samma historia, samma bakgrund, samma skäl till asyl i Sverige som Adil Hakimjan? Det vore en annan sak om man på något sätt kunde anse att beslutet som rör Adil kan få prejudicerande betydelse och att det nu kan komma en massa uigurer hit, som suttit oskyldiga i Guantánamo, fraktats med huva över huvudet och med hand- och fotbojor till Albanien och där tvingats ”söka asyl”, d.v.s. dumpats där. Dessutom kan man undra om rättschefen inte hört vad hans generaldirektör sagt i olika sammanhang om hur gärna han skulle bevilja Adil uppehållstillstånd om han bara kunde. Nu har ju Migrationsdomstolen uppfyllt generaldirektörens önskan, Adil kan få ett liv och börja bearbeta sina upplevelser och skapa sig en framtid. Varför då försöka slå sönder allt det? Av ingen vettig anledning.

Samtidigt: om det nu är så, som Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik säger på Migrationsverkets sajt, att ”det är viktigt att Migrationsöverdomstolen prövar frågan. Om migrationsdomstolens tolkning bekräftas av Migrationsöverdomstolen får verket möjlighet att ge fler personer uppehållstillstånd genom undantag från principen om första asylland, så behöver man väl inte överklaga utan kan använda sig av den högre instansen, Migrationsdomstolens dom!!!

På Högsta Domstolens hemsida framgår vad som krävs för att få prövningstillstånd.

Prövningstillstånd

Ett prövningstillstånd krävs för att ett beslut av en migrationsdomstol ska kunna prövas fullt ut i Migrationsöverdomstolen.

Migrationsöverdomstolen kan bevilja prövningstillstånd om förutsättningarna för så kallad prejudikatsdispens eller extraordinär dispens är uppfyllda. Med prejudikatsdispens menas mål som man tror kan bli vägledande för framtida beslut, alltså praxis. Med extraordinär dispens menas att det finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Som exempel kan nämnas att migrationsdomstolen begått något allvarligt fel i handläggningen.

Om prövningstillstånd inte beviljas är det alltid migrationsdomstolens avgörande som står fast.

Om prövningstillstånd beviljas innebär det att handläggningen i målet fortsätter för att slutligen avgöras i Migrationsöverdomstolen.

Än en gång: hur många f.d. Guantánamofångar som tvingats att söka asyl i ett land utanför USA förväntar sig Migrationsverket ska välla in i Sverige?

Men Migrationsöverdomstolen kommer  inte att bevilja prövningstillstånd på den grunden. Det kan man vara tämligen övertygad om. Det torde knappast heller föreligga synnerliga skäl för prövningstillstånd då det inte begåtts något allvarligt fel i handläggningen. Alltså är Migrationsverkets agerande i Adils fall inte bara falskt utan också ett onödigt slöseri med allmänna medel.

Läs Migrationsdomstolens beslut här. Läs mer om fallet genom att söka på ”adil” på bloggens sökfunktion.

© Citera gärna men ange källan!

Adil skall stanna i Sverige!

Så här skriver juristen Birgitta Elfström, tidigare beslutsfattare vid Migrationsverket i mer än 16 år:

Migrationsverket fattade beslut att neka uiguren Adil Hakimjan uppehållstillstånd i Sverige. Migrationsdomstolen ändrade det den 18 februari 2009 och beviljade Adil uppehållstillstånd och flyktingstatus. Nu har Migrationsverket bestämt sig för att överklaga beslutet. Verkets generaldirektör Dan Eliasson borde väl jubla över att domstolen kommit fram till ett positivt beslut särskilt som generaldirektören själv sagt att han ”vänt på alla stenar” men inte hittat den sten som kunde göra det möjligt att bevilja Adil uppehållstillstånd.

Innan Adil kom till Sverige hade han getts asyl i Albanien. Migrationsdomstolen tog ställning till frågan om det fanns skäl att frångå principen om första asylland. Domstolen fann vid en samlad bedömning att det fanns tillräckligt tunga skäl att göra undantag från första asyllandsprincipen.

Jag bedömer det helt klart att även om Migrationsverket överklagar beslutet för att på så sätt närmare få belyst vad som innefattas i ”första asyllandsprincipen” och vilka undantag som kan anses förenliga med lagen så kommer Adil ändå att beviljas uppehållstillstånd.

Migrationsdomstolen skriver i beslutet att den inte avgör om Adil skulle kunna beviljas uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen. Den lagparagrafen handlar om att en person i vissa fall kan få uppehållstillstånd om det föreligger särskild anknytning till Sverige. Det är klart att Adil som verkligen är ett unikt fall har en särskild anknytning till Sverige.

Uppehållstillstånd kan också ges på grund av synnerligen ömmande omständigheter. Det är klart att det i detta unika fall även finns synnerligen ömmande omständigheter att bevilja Adil uppehållstillstånd.

Jag tror att jag nu har vänt på alla stenar. Adil behöver inte vara rädd för att inte få uppehållstillstånd i Sverige. Det är solklart att han skall stanna kvar här!

Sjukt beteende av Migrationsverket, måtte Migrationsöverdomstolen inte lyssna!

Nu ska man värna Dan Eliasson prestige för att han har gett sig den på att Adil Hakimjan ska ut ur landet! Det är en parallell till att man skulle värna George Bushs och Donald Rumsfelds prestige när Adil fick sitta oskyldigt inspärrad i Guantánamo.

Det säger Adil Hakimjans advokat Sten De Geer den 18 februari, några timmar efter den mycket glada nyheten att Migrationsdomstolen beviljat hans klient uppehållstillstånd med flyktingstatus i Sverige. Han säger det för att han och hans klient och alla vi andra som följt det här totalt unika och fruktansvärda fallet under lång tid bara några timmar efter den glada nyheten får besked om att Migrationsverket tänker överklaga!

Verket tänker försöka överklaga ett beslut som inte på något sätt är prejudicerande och vars like aldrig någonsin kommer att existera igen. Aldrig. ALDRIG. Det finns alltså absolut ingen som helst anledning att försöka överklaga detta positiva beslut som ger den förre, oskyldige Guantánamo-fången en möjlighet att börja bygga upp ett liv. ABSOLUT INGEN ANLEDNING! Annat än ren jävelskap.

Eller kanske har folk i Migrationsverkets ledning så svag självkänsla att de tycker att de måste försvara sin prestige på bekostnad av en människa som Adil som lidit mer än de flesta? Det är chockerande att Migrationsverket använder kraft, energi och samhällsmedel till att för sin egen prestiges skull bråka med en man som genomlevt det helvete Adil Hakimjan genomlevt. Att, bara några timmar efter att Adil får glädjebeskedet har Migrationsverket, fatta beslutet att försöka föra upp hans ärende till Migrationsöverdomstolen är riktigt, riktigt elakt.Och lågt.

Måtte Migrationsöverdomstolen avvisa Migrationsverkets begäran om prövning och låta Adil få lugn och ro!

Jag har sagt det förut och det finns all anledning att upprepa det igen, särskilt en dag som denna: Migrationsverket har havererat!  En dålig och hämnd- och prestigelysten ledning skapar en mycket dålig arbetsmiljö för sina anställda. Och det, i sin tur, skadar asylprocessen, skadar den verksamhet som är den viktigaste och mest grannlaga som Migrationsverket har att hantera.

Läs det tidigare inlägget om Migrationsdomstolens beslut rörande uiguren Adil Hakimjan och andra texter om det här fallet genom att använda sökfunktionen på bloggen och skriva in ”adil”.