• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Stenvändarverket vänder nu på sandkorn i fallet Adil Hakimjan

birgitta-elfstromHär följer juristen och f.d. beslutsfattaren vid Migrationsverket, Birgitta Elfströms analys av Migrationsverkets agerande i fallet Adil Hakimjan. Läs först Migrationsverket är ett stenbrott – det handlar om uiguren Adil Hakimjan (där också länkar till Migrationsverkets inlaga till Migrationsöverdomstolen finns).

Migrationsverket vänder nu på sandkorn

Migrationsverket har i Adil Hakimjans ärende ansökt om prövningstillstånd och yrkat att Migrationsöverdomstolen fastställer Migrationsverkets beslut att avslå ansökan och utvisa Adil till Albanien.

Migrationsdomstolen bedömde att det fanns skäl att gör undantag från första asyllandsprincipen och beviljade därmed Adil uppehållstillstånd och beviljade honom även flyktingförklaring och resedokument.

Det måste stå klart för var och en – med undantag för Migrationsverket – att Adils ärende är ett unikt fall. Under mina 17 år på verket kom jag aldrig i kontakt med ett liknande fall: en människa som i flera år satt oskyldigt inspärrad på Guantánamo utan rättegång och sedan dumpades i Albanien. Jag träffade många asylsökande som åberopade att de blivit oskyldigt dömda och fängslade men många gånger var det helt uppenbart lögnaktiga berättelser och ingivna dokument var förfalskade.

Migrationsverket har i sin ansökan om prövningstillstånd angivit att det är av mycket stor betydelse för rättstillämpningen att Migrationsöverdomstolen klargör hur första asyllandsprincipen ska tillämpas. Vidare anger Migrationsverket att det även är av stor vikt för rättstillämpningen att Migrationsöverdomstolen uttalar sig om vilken punkt som är tillämplig i 5 kap. 1 § andra stycket utlänningslagen samt även pröva punkten 5 i nämnda lag.

Jag tolkar Migrationsdomstolens dom på så sätt att det inte fanns anledning att uttala sig om 5 kap. 1 § andra stycket punkterna 4 och 5 eftersom de beslutade att Adil skulle få uppehållstillstånd som flykting enligt 5 kap. 1 § första stycket utlänningslagen då de frångick första asyllandsprincipen för att Adil var ett unikt fall. Därför fanns det inte anledning för Migrationsdomstolen att bedöma om Adil skulle vägras asyl på grund av 5 kap. 1 § andra stycket punkterna 4 eller 5.

Det finns svensk lag och internationella regler som ger en stat möjligheter att neka uppehållstillstånd och att förbjuda avvisning. Det finns dock ingen svensk lag eller internationell princip som förbjuder att bevilja asyl. Migrationsverket vänder nu på sandkorn för att finna en möjlighet att neka Adil uppehållstillstånd.

Man kan bara hoppas att Migrationsöverdomstolen inte beviljar prövningstillstånd utan låter Migrationsdomstolens kloka och humanitära beslut stå fast.

© Vid citat: ange källan!

Migrationsverket är ett stenbrott – det handlar om uiguren Adil Hakimjan

eliasson_dan2Det här är den stenvändande generaldirektören för Migrationsverket, Dan Eliasson. Han har otaliga gånger framhållit att han har vänt på alla stenar för att hitta något som kunde göra det möjligt för Migrationsverket att bevilja Adil Hakimjan, ”uiguren från Guantánamo”, uppehållstillstånd i Sverige.

Generaldirektören vände väl på ett halvt stenbrott men han hittade inte en enda sten under vilken en sådan möjlighet fanns – en möjlighet som däremot Migrationsdomstolen med lätthet fann!

adil1Nu har en annan stenvändare på verket, verksjuristen Helene Hedebris, både vänt ut och in på sig själv och – återigen – på en massa nya stenar för att i stället hitta ett sätt att se till att Adil Hakimjan inte får stanna – trots Migrationsdomstolens mycket tydliga beslut att inte bara bevilja honom uppehållstillstånd utan också flyktingstatus. Det hela är nu förklätt till att det skulle kunna röra massor av andra somvisserligen inte suttit i Guantánamo, inte dumnpats i Albanien och tvingats söka asyl där men som ändå, enligt Helene Hedebris, är likadana fall som Adils. Hon avslutar sin inlaga så här:

Om denna bedömning (Migrationsdomstolens, min anm.) inte genomgår en rättslig prövning av Migrationsöverdomstolen kommer en opklar rättspraxis att få återverkningar för ett stort antal andra fall. Det är därför av synnerligen stor vikt att målet prövas i Migrationsöverdomstolen.

Hedebris kanske inte har konfererat med sin högste chef för då hade hon vetat att han nog blev glad när Migrationsdomstolen hittade den sten han själv inte hittade – den sten under vilket möjligheten att bevilja Adil Hakimjan uppehållstillstånd i Sverige fanns. För det är vad han har sagt offentligt: att han verkligen önskar att det fanns en möjlighet att låta Adil stanna.

Läs hela Hedebris desperata inlaga, sju sidor, till Migrationsöverdomstolen här: sidan 1, sidan 2, sidan 3, sidan 4, sidan 5, sidan 6 och sidan 7.

Mer om de tuffa turerna i stenbrottet kan läsas här ovan i form av en analys av juristen Birgitta Elfström, tidigare under 17 år anställd vid Migrationsverket – många av dessa år som beslutsfattare.

Läs mina tidigare texter om Adil Hakimjan här.

© Vid citat: ange källan!

Slagsida i inslag i Studio Ett om bostadsområdet Herrgården

studio-ettDen 12 mars handlade en del av Studio Ett i Sveriges Radio om kvarteret Herrgården i Malmö. Mycket av det som berättades om boendestandarden var förstås hemskt att höra: om mögel, skadedjur och dåligt underhåll överhuvudtaget. Men precis allt kan ju ändå inte skyllas på bostadsbolagen, förvaltarna av husen på det sätt man gjorde i inslaget? Något ansvar måste väl också läggas på hyresgästerna, de boende? Men det var Studio Etts reporter inte intresserad av att belysa, tyvärr.

Reportern besökte en familj som bodde i en lägenhet på 89 kvm. Från början hyrdes den ut till fyra personer, nu var familjen dubbelt så stor: åtta personer. Det säger sig självt att slitage och förstörelse blir betydligt större när lägenheterna överbefolkas. I många lägenheter bor ju också, enligt många uppgifter, betydligt fler om man räknar in de ursprungliga hyresgästerna och sedan också lägger till asylsökande släktingar och vänner.

Den som äger en eller flera hyresfastigheter och ska stå för underhåll och reparationer har rätt att ställa vissa krav på dem som bor i deras hus. Man kan inte kräva att hyresvärdar ska bekosta slitage och förstörelse som är utöver det som kan anses normalt enligt de normer som gäller alla boende i Sverige. Om man hyr ut en lägenhet till en familj på fyra personer så har man inte åtagit att stå för kostnader som uppkommer för att där under långa tider bor dubbelt så många eller ännu fler.

Någonstans måste gränsen gå för vad en hyresvärd ska anses vara skyldig att stå för; de boende har också skyldigheter!

Inslaget i Studio Ett snuddade bara vid det faktum att det kan bo nästan hur många människor som helst i de här lägenheterna som då – givetvis! – slits ner mycket snabbare än lägenheter där det bor färre människor. Dessutom ojade man sig över att en hyresgäst som flyttade fick betala 5.000 kronor för det extra slitage som lägenheten utsatts för. Men Herre Du Milde: det är ju helt normalt, det får vi alla göra när vi flyttar! Det är väl en självklarhet att har man förstört eller haft onormalt mycket slitage i bostaden så ska man betala för det.

En helt annan sak är dåliga hyresvärdar som medvetet låter sina fastigheter förfalla. Deras fastigheter måste man begära tvångsförvaltning av, vilket också sker emellanåt. Ibland kan vissa fastigheter innehålla en kombination av dåliga värdar och inte särskilt aktsamma hyresgäster. Men samma regler gälla för alla! Man får ju inte diskriminera eller särbehandla någon och då ska det gälla på alla plan.

Och Sveriges Radio bör skärpa sig och göra mer balanserade inslag.

Advokatsamfundet har fel. Migrationsverket har rätt, men svamlar också…

MIG logoI Dagens Nyheter tas den 12 mars återigen upp ett redan välkänt faktum: att Migrationsverket inte anlitar biträden åt asylsökande (advokater och jurister) som misskött sig på olika sätt. Nu senast har en norrländsk advokat – som bland annat berusad ringt en asylsökande kvinna och bett henne komma till hans hotell – hamnat på Migrationsverkets lista över olämpliga biträden. Vilket inte är mer än rätt – så ska en person i förtroendeställning och med ett mycket viktigt uppdrag inte bete sig.

logo_advsamfSveriges Advokatsamfund tycker dock, märkligt nog, att det är fel av Migrationsverket att avstå från att anlita biträden som, likt den norrländske advokaten agerar berusade (en del biträden kommer också till förhandlingar och utredningar berusade), inkommer för sent med sina inlagor,  har satt i system att alltid begära anstånd eller som helt enkelt inte har tillräckliga kunskaper och därmed inte håller måttet som offentliga, skattemedelsavlönade biträden åt asylsökande.

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg säger att ”straffet blir för strängt” för de dåliga, ibland rent odugliga, advokaterna. Hon tycker därmed att asylsökande gott kan hålla till godo med berusade och halvdåliga eller urusla biträden…

Men Migrationsverket gör förstås helt rätt när det stänger av sådana biträden som skadar sina klienter. Så länge det är Migrationsverket som utser biträden (en ordning som kan ifrågasättas) så är det Migrationsverket som har ansvar för att de asylsökande får biträden som klarar sina uppgifter och agerar korrekt.

Vad som däremot verkar lite svamligt och ogenomtänkt är när Migrationsverkets rättschef säger:

Ett ombuds lämplighet omprövas efter sex månder.

Jaha. Men hur går det till? Om ett ombud är avstängt, hur ska då hans/hennes lämplighet kunna omprövas var sjätte månad? Han/hon har ju inte varit ombud under ett halvår eftersom han/hon vafrit avstängd (eller ”svartlistad”), vad finns det då att ompröva? Är det bara jag som undrar?

© Citera gärna men ange källan!