Inte bara svart…

”Det är inte svart eller vitt, det är svart och vitt. samtidigt”. Så brukar jag alltid säga om asylområdet (men det passar in på de flesta områden, egentligen). Det har varit lite övervikt åt det ”svarta” hållet ett tag och därför kan det vara på sin plats att också framhålla ”vita” eller positiva saker som sker på Migrationsverket. Som t.ex. att:

– Migrationsverket har minskat balansen av asylärenden med ca 10.000
– mediantiden för Migrationsverket att avgöra ett ärende snart är nere i 6 mån
– Migrationsverket har satt upp nya mål på tre månader
– Migrationsverket börjar bli mer framgångsrikt med återvändande (också i ett europeiskt perspektiv)

Så allt är inte svart. Och – det har jag också sagt många gånger förut – Migrationsverkets uppgifter är mycket svåra. På många sätt. Kanske är för mycket samlat under samma hatt och verksamheten borde delas upp i två delar. Då kunde man renodla den ena delen till att enbart hantera asylfrågor och den andra till att hantera medborgarskap, studerande, arbetskraft etc. Jag tror att det skulle vara klokt med en sådan uppdelning. Men som det är nu så ligger allt under  Migrationsverket och att hantera allt detta och administrera en jättepersonal och asylbostäder och förvar etc är komplicerat.  Särskilt som antalet asylsökande och andra invandrare fluktuerar och personal måste sägas upp och återanställas och det aldrig riktigt går att planera verksamheten. Det är lite som en person som går upp och ner i vikt och hela tiden måste ta in lite här och släppa ut lite där – det är verkligen ingen lätt sak.

Som vanligt står de som borde agera handfallna

Den 30 mars skrev jag ett inlägg med rubriken Med förvåningens finger i häpnadens mun, om adressförsäljningen till asylsökande och illegala immigranter. Den 31 mars säger migrationsministern i Svenska Dagbladet detsamma som jag:

Det är ju också brottsligt att ta betalt för tjänster som inte beskattas, så det finns ju naturligtvis möjlighet att lagföra de här personerna.

Också  en rättslig expert på Skatteverket säger samma sak:

Om man  tar betalt så är det ju en inkomst man ska skatta för.

Migrationsministern säger också det självklara, att det är oacceptabelt att utnyttja människor som befinner sig i trångmål. Men som vanligt står de, som borde agera, handfallna…

Präst som är emot stora klassklyftor åker själv i gräddfil

Prästen, tillika politiska chefredaktören på delvis LO-ägda Aftonbladet är i teorin emot klassklyftor. Men inte i praktiken. Det blir uppenbart för den som tar del av vad Rolf van den Brink skriver på Newsmill:

Aftonbladets politiska chefredaktör Helle Klein sitter på mandat från LO som också har full insyn i hennes anställningsvillkor och kan till viss del köra över tidningen redaktionsledning. Så fick Helle Klein ta tjänstledigt för att utbilda sig och fick åka en gräddfil Aftonbladets medarbetare normalt inte får köra i. LO, vars styrelseordförande Wanja Lundby-Wedin, är broderskapare och rentav personlig vän till Helle Klein, tyckte emellertid att det var en utmärkt idé att Helle Klein utbildade sig till präst. Till den övriga redaktionens irritation och förtret fick Helle Klein ytterligare ett års tjänstledighet för präststudierna.

De senaste dagarna har ju LO visat sig frikostiga när det gäller förmåner för chefer i bolag de kontrollerar.

Helle Klein är inget undantag. Hon har en synnerligen god lön, 140 000 kronor per månad plus 49 000 kronor i månatliga pensionsinbetalningar samt förmånsbil. Utöver det har Helle Klein en fallskärm på närmare 2,3 miljoner kronor.

Håhåjaja, och vem sitter som vice styrelseordförande i Aftonbladet. Jo, Helle Kleins vän Wanja Lundby-Wedin. Men om det valde Aftonbladet att inte berätta när tidningen gick igenom Wanja Lundby-Wedin allt för många styrelseuppdrag.

Läs hela artikeln (och kommentarer) med rubriken Aftonbladets Helle Klein sitter snärjd i LO-Wanjas miljonfallskärm.