”Swedish court secures ex-Guantánamo Uighur’s asylum quest”

Christian Science Monitor, som tidigare rapporterat om uiguren Adil Hakimjan, skriver nu under rubriken Swedish court secures ex-Guantánamo Uighur’s asylum quest bland annat följande om att Migrationsdomstolens beslut om permanent uppehållstillstånd står fast:

Sweden’s Migration Board earlier said ”there’s no possibility” under Swedish law for Hakimjan to receive asylum, adding that Sweden’s Migration Court had ”totally misjudged the case,” and so explained the basis for their legal appeal against Hakimjan’s asylum grant.

On Wednesday, the Appeals Court refused to hear the case, effectively contradicting the Migration Board assertions and upholding the original court decision.

The Migration Board declined to comment upon the decision.
————-
The Chinese government has previously asked for Hakimjan’s asylum bid to be denied.

Julia Hall, former senior legal counsel at Human Rights Watch and a recognized authority on national security law and counterterrorism policy, says Wednesday’s decision to uphold Hakimjan’s asylum ”is what every single European government should be doing – they should not be caving in to Chinese pressure, they should be making an independent assessment.”

Det hjälper inte hur många utredningar om verksamheten och hur svindyra konsulter som tas in på Migrationsverket – det fungerar ändå inte. I åratal har jag skrivit om ett havererat asylsystem – och det är inte en överdrift. Det går lika mycket fel åt båda hållen: folk som absolut inte har asylskäl får tillstånd och de som borde få stanna utvisas. Och miggorna får nya direktiv stup i kvarten och galenskaper som införande av ”kundbegrepp” införs. En hel del tid och pengar satsas på ”utanverket”, d.v.s. på konsultledda utredningar, testverksamheter, omorganisationer, direktiv, vägledande och klargörande beslut, utköp av en anställd i strid med tingsrättens dom etc och inte på att skärpa upp basverksamheten och låta miggorna syssla med myndighetsutövning i stället för dumheter som att de ska se de asylsökande som ”kunder”. ”Vi jobbar väl inte på ICA eller Hemköp”, som en migga skriver i ett kommande inlägg.

Att rättssäkerheten är i fara på Migrationsverket är ingen underdrift. Det säger också advokaten Sten De Geer, som själv fick betala 6.500 kronor ur egen ficka för att bevisa släktskap mellan Adil och hans syster. Detta eftersom Migrationsverket velade och först trodde på syskonskapet, sedan vände helt om och påstod att det inte stämde. Efter att Sten De Geer personligen tagit dna-prover och sänt dem till laboratoriet, meddelade laboratoriet att:

DNA-undersökning visar att det är 5 817 199 gånger mer sannolikt att Adil Hakimjan och Kauser Hakimjan är helsyskon än att de är obesläktade.

Läs min bloggning om Migrationsverkets nederlag här, och läs hela Christian Science Monitors artikel här.

Finland köper nya vapen

Finlands regering har fattat beslut om köp av nya vapen till ett sammanlagt värde av över 500 miljoner euro (ca 5,5 miljarder kronor).

Finland köper det norsk-amerikanska Nasams-missilsystemet. De ska ersätta de gamla rysktillverkade luftvärnsrobotarna av typen BUK M1 från år 1996. Vidare har regeringen beslutat om anskaffning av ett nytt radarsystem och en uppgradering av de gamla systemen.

Det är de största vapenköpen i Finland sedan köpet av Hornet-jaktplanen i början av 1990-talet. Enligt försvarsministeriet innebär köpen inte att försvarsanslagen höjs mer än vad man har kommit överens om.

Källa:

Stort nederlag för Migrationsverket, seger för humanitet och rättssäkerhet för Adil Hakimjan

Nu får generaldirektören för Migrationsverket, Dan Eliasson, be uiguren Adil Hakimjan om ursäkt!

Migrationsöverdomstolen avslog idag (29 april) Migrationsverkets begäran om prövningstillstånd gällande Migrationsdomstolens beslut att bevilja Adil Hakimjan (läs mina inlägg här) flyktingstatus i Sverige!

Migrationsverket överklagade mot bättre vetande och gjorde bort sig. Det skrev jag om här på bloggen, det tyckte vi alla som har haft insyn i ärendet och dess gång. Och det slås nu också fast av Migrationsöverdomstolen som i sitt korthuggna beslut påpekar att prövningstillstånd bara ges om det handlar om prejudikat eller synnerliga skäl, vilket innebär att det inte var frågan om någondera i detta fall. Det var en okynnesöverklagan från Migrationsverket, det står helt klart när man läser Migrationsdomstolens beslut där Adil beviljas flyktingstatus. För där framgår tydligt för alla (utom för Migrationsverket!) att det är ett helt unikt fall där beslutet inte kan få återverkan på någon annan överhuvudtaget. Beslutet gäller enbart just denna enda individ med den osannolika bakgrunden som bara Adil har.

Kina rådde inte på det, Migrationsverket rådde inte på det – Migrationsdomstolens beslut står alltså fast. Nu börjar Adil Hakimjans nya liv och det börjar i Sverige.

Adil har haft Sveriges främste advokat på asylområdet, Sten de Geer vid sin sida. Utan honom hade det aldrig gått som det gick, trots uppbackning från en mängd viktiga aktörer (läs tidigare inlägg där det framgår vilka dessa är). För det är biträdet – advokaten eller juristen – som driver fallet, och om han/hon inte har rejäl portion mod och integritet och dessutom en medmänsklig känsla så hjälper varken starka ord från EU-kommissionären för mänskliga rättigheter eller långa radioreportage eller mina bloggningar som varit både ingående och informativa.

Det är Sten De Geer som Adil har att tacka för att han nu åtnjuter flyktingstatus i Sverige och har rätt att leva här och slipper dumpas i Albanien en gång till.

Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson satt för några månader sedan i TV4 och påstod att han ”vänt på alla stenar” och att det är omöjligt för Sverige att ge Adil uppehållstillstånd i Sverige. I samma klipp i TV4 säger Dan Eliasson riksdagsledamoten Alf Svensson följande:

Jag lovar att om Migrationsöverdomstolen säger att vi har tolkat rätten fel så ska jag be Adil om ursäkt å Migrationsverkets vägnar.

Det är bara att be om ursäk nut! Migrationsverket tolkade rätten (jag skulle väl hellre säga lagen…) fel och ett avgivet löfte är ett löfte som ska hållas. Även om jag är helt övertygad om att generaldirektören förmodligen sa det han sa för att han aldrig i sin vildaste fantasi trodde att han skulle förlora…

Resebrev nr 3, från Libanon

Den oförtröttliga Birgitta Elfström, jurist och f.d. beslutsfattare på Migrationsverket har rest ut på en av sina otaliga resor till Mellanöstern. Här skickar hon ett nytt resebrev från Libanon. Och här finns Resebrev nr 1, från Syrien och Resebrev nr 2, från Libanon.

Färden går till Tyr

Det är jobbigt med oljudet och stressen i Beirut. Det är inte ens lugnt nattetid. Bilar tutar och folk spelar hög musik pa bilradion. Medelålders man går till ”Turbo Masssage” efter att ha parkerat sina stadsjeepar utanför. Vi tar lokalbussen till  det lugnare Tyr. Kycklingburar stuvas in under bussätena som saknar all fjädring och sitter löst. Vi sjunker nästan ner till golvet. En svartklädd mamma med ett litet barn på armen börjar att röka. Ytterligare två personer bolmar for fullt. Vi som inte röker börjar att hosta. Jag reser mig upp och ber alla att sluta bolma. Den svartklädda mamman snäser och fnyser. Övriga rökare slänger ut sina cigaretter genom de öppna bussfönstren. Därefter förmanar jag dem att sluta röka eftersom det förstör hälsan. Många i bussen ler. Tur att jag talar lite arabiska…

Vi ser sönderbombade hus och flera broar som reparerats efter de senaste israeliska bombningarna 2006. Vi ser också stora bananplantager, apelsin- och citronlundar.

I hamnen i Tyr byggs det ett feniciskt skepp enligt gammal tradition. Många fiskebåtar har just kommit in med sin fångst.

Vi tar in på ett hotell som delvis är från 1000-talet. I källaren finns gamla grottor som byggts om till pub och diskotek. Vi tar en simtur i havet och ser ruinerna efter stora romerska palats. Vi ser även flyktinglägret Rashedieh och i fjärran Israel.

I centrum av Tyr finns maronitiska kyrkan; grekiskortodoxa, grekiskkatolska, latinska kyrkor, krusadernas katedral, protestantiska kyrkan, sunni- och shiamoskeer. På det islamiska universitetet studerar män och kvinnor från alla de olika religiösa samfunden.

Pa gatorna kör pappor med både hustru och barn på sina motorcyklar och mopeder  som passagerare. De små barnen sitter ofta i pappans knä och hjälper honom att styra. Ingen bär hjälm. Solen skiner och vi njuter av den arabiska maten. Vi köper några meter tyg i souken.

Sakine Madon om ”Ovälkomna muslimer i Södertälje”

”Låt mig gissa att svenska debattörer som varnar för muslimhat och islamofobi inte har en tanke på att uppmärksamma det här fallet”, skriver Sakine Madon, apropå nedanstående text om muslimer som trakasserar kristna. Här finns hennes text.

Kristna i Sverige som flytt muslimers förföljelse trakasserar muslimer som gjort detsamma

Läs och lyssna först på reportage i Sveriges Radio.

Jag lärde känna Fuad Moor i början av 2000-talet när han bodde på Migrationsverkets flyktingförläggning i Gimo norr om Uppsala. Jag var Medborgarnas flyktingombudsman och besökte under flera år förläggningen en gång i månaden, ibland oftare. Många gånger hade jag med mig riksdagsledamöter eller journalister som ville se hur de asylsökande levde, och lära sig mer om dem och hur deras väntan på besked påverkade dem. Oftast var det bara jag och några andra ur Medborgarnas flyktingombudsmans kommitté (bl.a. Magda Ayoub, KD, Mauricio Rojas, FP och Tove Lifvendahl, M) som åkte den långa vägen till Gimo, tillbringade hela dagen där och återvände hem sent på kvällen eller natten.

Varje gång – bokstavligt talat varje gång – var Fuad där och tog emot oss. Trots genomgången hjärtoperation och problem med ena benet (ständig värk) var han vår guide, vår tolk, vår hjälp på alla sätt. Han kände allt och alla och kände till deras historier. Han berättade om de särskilt ömmande fallen och förde oss till dem. Han förmedlade alla möjliga kontakter och utan honom hade våra besök inte blivit tillnärmelsevis så givande för både dem som bodde på förläggningen som för oss. Fuads hjälp och medverkan var avgörande och ovärderlig. Och han bad aldrig någonsin om hjälp för egen del, förde bara fram andra som han ville att vi skulle lyssna på och försöka hjälpa om vi kunde.

Efter ca fem års väntan fick Fuad uppehållstillstånd. Då hade han, med hjälp av en tidigare medlem i Medborgarnas flyktingombudsmans kommitté, fått flytta in i en bostadsrättstvåa vid Södertälje station, där han fick bo i andra hand i ett år. Så småningom anlände hans familj som han då inte hade sett på sex år. När hans fru och två barn kom blev lägenheten för liten och efter många om och men fick de en större lägenhet i Hovsjö där 85 – 90 % av invånarna är kristna assyrier / syrianer. Den lägenhet de bor i ligger på bottenvåningen.

Det är här, i det av kristna familjer dominerade bostadsområdet Hovsjö i Södertälje, som Fuad och hans familj fått uppleva förföljelse och trakasserier som gör mig fullkomligt rasande. Den enda anledningen till trakasserierna är att de är födda muslimer. Och det hemska är att de som trakasserar den här familjen som inte gjort någon något ont är kristna, många från Irak. Unga män, söner till kristna föräldrar som själva flytt från etniskt och/eller religiöst förtryck i sina hemländer, trakasserar här människor som också flytt från religiöst förtryck – det är helt otroligt att sådant får pågå i Sverige!

Dessutom: det finns mängder av kristna asylsökande från Irak i Södertälje. Antingen väntar de på svar på sina asylansökningar eller har fått avslag men stannar illegalt i staden. De hävdar att de inte kan leva i Irak för att de förföljs av muslimer och för många är detta sant. Det är kanske inte just – eller enbart – deras barn som trakasserar Fuad Moor och andra muslimer, men nog blir det en aning märkligt om kristna som flytt nu eller tidigare undan islamiskt förtryck nu själva trakasserar muslimer som också flytt undan islamiskt förtryck …

Det behövs en omedelbar förändring i Södertälje. Polis, socialtjänst, kommunen måste ta ansvar för familjer som Fuad Moors och flytta dem från en bostad där de dagligen trakasseras och samtidigt ta in och lagföra huliganerna som kastar stenar och flaskor och skrämmer familjen och gör barnen psykiskt sjuka. De starka kristna kyrkorna i Södertälje måste kalla till krismöte och – om så krävs – gå runt och knacka dörr och se till att varenda kotte kommer. Det ska stå klart att de familjer som inte kommer och som inte anammar budskapet om att här i Sverige ska inte pågå någon religiös förföljelse och trakasserier av muslimer kommer att uteslutas ur kyrkan och gemenskapen. Det går inte att tramsa mer, man måste ta till tuffare tag på alla plan för att se till att vi inte i Sverige, som har religionsfrihet, ska behöva uppleva den typ av oacceptabla dåd som de som riktats mot Fuad Moor med familj m.fl.

En migga om ”andrahandssökande”

Så här berättar en migga lätt uppgivet:

Anhöriginströmningen kommer att öka. Klart dominerande är fortfarande irakier och somalier. Jag kan se en ökning av, vi kan kalla dem andrahandsansökande, det vill säga sådana som själva kommit som anhöriga, fått PUT, skilt sig och nu vill ta hit en ny maka/make.

”Andrahandssökande” – ett nytt ord begrepp i den svenska asylinvandringsvokabulären. Dock inte en helt ny företeelse…

© Denna blogg.

Finland reviderar sin syn på Irak

Läs först Iraqi Airways säljer resor till Bagdad och MCA har sju flygningar i veckan från Sverige till norra Irak och ”Irak är möjligheternas land!”

Från inrikesministeriet kommer följande information:

Migrations- och Europaminister Astrid Thors har kommenterat UNHCR:s riktlinjer om Iraks säkerhetssituation som publicerades idag. Enligt UNHCR har säkerhetssituationen i södra Irak och Anbar-provinsen förbättrats. UNHCR anser att sökande från dessa regioner inte är i behov av internationellt skydd på grund av säkerhetssituationen. Asylsökande kan dock ha individuella asylskäl. Enligt minister Thors måste nu även Finland se över sina riktlinjer när det gäller asylsökande från Irak.

Det är bra att migrationsminister Astrid Thors ser över riktlinjerna i Finland. Troligen kan de då komma att hamna mer i linje med dem som gäller i Sverige och i många andra länder. För även om varje land – än så länge – har sina egna riktlinjer och lagar så är en större samsyn inom EU när det gäller asylinvandringen något att sträva mot. Och när det gäller synen på länder som Irak, Somalia, Afghanistan etc som det kommer många asylsökande ifrån så är det inte rimligt att det föreligger en alltför stor diskrepans mellan länderna i EU.

Eugène Palmér – som sparkade den israelvänlige bloggaren – slutar som verksamhetsområdeschef på Migrationsverket

På Migrationsverkets intranät meddelades fredagen den 24 april följande:

Idag, fredag eftermiddag slutar Eugene Palmér som verksamhetsområdeschef för VO Asylprövning. Han lämnar också omedelbart alla därtill hörande uppdrag.

– Vi har kommit fram till detta i stort samförstånd. Orsaken är att vi inte har samma syn på förutsättningarna för, och genomförandet av, det pågående reformarbetet beträffande asylprocessen, säger generaldirektör Dan Eliasson. Han tillägger:

– Självklart tycker jag att det är tråkigt att vi inte kunnat finna samsyn i dessa frågor. Samtidigt vill jag tacka Eugene för de fina insatser han gjort för asylprövningen och för all den värme och glädje han gett arbetskamrater både inom och utanför sitt verksamhetsområde.

Eugene Palmér kommer att fortsätta sin anställning på myndigheten. Vilka arbetsuppgifter som kommer att bli aktuella diskuteras mellan GD och Eugene Palmér de kommande veckorna. Beslut om vem som kommer att ersätta Eugene Palmér – interimistiskt, eller långsiktigt – kommer att fattas i början av nästa vecka.

Troligen har skriverierna – bland annat här på bloggen – om Palmérs klanterier, inte minst vad gällde det sensationellt illa skötta avskedandet av den israelvänlige bloggaren Lennart Eriksson som kostade skattebetalarna massor i  onödan och gav eko även internationellt, gjort att Migrationsverkets generaldirektör har insett misstaget att anställa Palmér på en ansvarsfull position. Kommer månntro Palmérs klanterier, som skadat både verket och enskilda, att rättas till nu?

Här finns en del av mina inlägg i den här frågan (nästan en hel bok…):
Migrationsverket idkar åsiktskontroll! – 16 februari 2008
Kommentar från Birgitta Elfström, själv avstängd från sitt arbete på Migrationsverket på tvivelaktiga grunder – 16 februari 2008
“Sweden accused of persecuting civil servant for pro-Israel views” – 20 februari 2008
Information från Birgitta Elfström till f.d. kolleger på Migrationsverket -22 februari 2008
Migrationsverket sparkar Israel-vänlig chef. Har vi inte åsiktsfrihet i Sverige? – 26 september 2008
Dom i målet Lennart Eriksson mot Migrationsverket den 10 november – 9 november 2009
”Jaså, du är moderat också, det är ju också lite apart” – 10 november 2008
Åsikstfriheten segrade! – 10 november 2008
Birgitta Elfström om domen mot Migrationsverket – 10 november 2008
Varför ska asylsökande följa domstolsbeslut när Migrationsverket inte gör det? – 26 december 2008
Migrationsverket sparkade Lennart Eriksson – 7 januari 2009
Nathan Shachar om Lennart Eriksson i Axess – 8 januari 2009
Brev till Migrationsverket angående avskedandet av Lennart Eriksson – 8 januari 2009
Som jämförelse med Lennart Eriksson – 8 januari 2009
Vem är det som har skadat förtroendet för Migrationsverket? – 9 januari 2009
Kommentar på Newsmill från en migga – 9 januari 2009
Tips till Eugène Palmér på Migrationsverket – och till miggor som vill sluta med 32 månadslöner – 11 januari 2009
Kejsarvansinnet inom Migrationsverket – 11 januari 2009
Socialförsäkringsutskottets ordförande har reagerat – 14 januari 2009
Yttrandefriheten är begränsad – 18 januari 2009
Kommentarer till Migrationsverkets chef Eugène Palmérs inlägg på Newsmill – 19 januari 2009
”Operation Salvage” pågår på Migrationsverket – 20 januari 2009
Lennart Eriksson, sparkad från Migrationsverket för sina åsikters skull, har JO-anmält generaldirektören och verksamhetschefen – 27 januari 2009
Migrationsverket ändrar sig i yttrande till JO – 6 mars 2009
Om Migrationsverkets yttrande till JO ang den sparkade enhetschefen Lennart Eriksson – 10 mars 2009

© alla mina texter, både ovan angivna och andra på min blogg.

”Irak är möjligheternas land!”

Så här säger Raad Mehdi, 47, i Sydsvenskan, innan han går ombord på planet som ska ta honom från Malmö till hans hemland, Irak:

Irak är möjligheternas land i dag. Mycket måste byggas upp från början och har du idéer och kapital är chanserna goda till stora framgångar.

Jag vet att allt lugnat ner sig betydligt de senaste åren. Jag känner bara förväntningar och ingen direkt rädsla, även om det var ett attentat i min blivande stadsdel förra veckan. Det känns trots allt väldigt spännande att flytta hem igen.

Som  jag har skrivit i tidigare inlägg – bland annat här – så är det numera lönsamt med många flygningar varje vecka från Stockholm och Malmö (och Köpenhamn) till både Erbil i norra Irak och till Bagdad. Det går således utmärkt att återvända – ”Irak är möjligheternas land” – och därmed kan behov av uppehållstillstånd för irakier i andra länder inte längre vara akut. Undantag finns givetvis, men generellt.

Jag känner starkt med dem som återvänder och jag är glad för deras skull. För om man byter land, och i irakiernas fall också kultur, religion, statssystem, som vuxen  (efter 14, 15 års ålder) så finns längtan till hemlandet alltid, alltid där. Svenskarna tror i sin naiva välvilja att alla vill bli ”svenskar” och att det är varje människas högsta önskan och största dröm att få ”känna sig som en svensk”. Men de flesta människors högsta önskan och största dröm är att få leva i sitt eget land, med sitt eget språk, med sin egen kultur och med allt det man av olika anledningar har lämnat. Sina rötter kan man aldrig skära av.

”Irak är möjligheternas land”. Det säger irakierna själva och det finns ingen anledning att inte tro dem.

Resebrev nr 2, från Libanon

Den oförtröttliga Birgitta Elfström, jurist och f.d. beslutsfattare på Migrationsverket har rest ut på en av sina otaliga resor till Mellanöstern. Här skickar hon ett resebrev från Libanon. Och här finns resebrev nr 1, från Syrien.

Från Damaskus i Syrien till Beirut i  Libanon

Innan vi lämnar det gamla och genuina Damaskus tar vi en fruktdrink-en asir bortokal– till frukost nära Baradafloden som åter fått ett ymnigt vårflöde. Sedan tar vi en taxi till Beirut. Under bilfärden ber vi chauffören flera gånger att lätta på gasen. Det är en hisnande färd upp och ner över berg och genom dalar. Bergstopparna är snöklädda, i dalarna ar gräset skirt grönt och blandat med lysande röd vallmo. Chauffören har svårt att lätta på gasen. Insh’ Allah så kommer vi fram…

I Beirut promenerar vi förbi FN-byggnaden i lyxkvarteren down town. Byggnaden är väl skyddad, omringad av ett högt taggtrådsstängsel, höga betongklumpar, beväpnade vakter och ett antal pansarvagnar. Det måste väl betyda att det finns en hotbild mot FN?

Vi ser filippinska nannys som försöker leka med ”sina” barn på gatorna utanför lyxaffärerna. Mammorna sitter på flotta restauranger intill och sippar på sina cafe latte. De flesta nannys är klädda i gula eller blå bomullskostymer. De ser helt enkelt patetiska ut. När den stora Rolexklockan utanför parlamentet slår 16.30 kommer privatchaufförerna i Porsche och BMW och hämtar upp dem.

Vi promenerar vidare och kommer till flyktinglägret Shatila med sina trånga, mörka och fuktiga gränder. Det luktar kloak. Sopor och skrot ligger överallt. Det är ett myller av barn och ungdomar. Vi besöker Barn-och ungdomscentret i lägret och där är det fullt av aktiviteter inför Fredsloppet som skall gå for tionde året.

Vi besöker en fotoutställning invid moskén Al Mahdy som ligger i den södra förorten Hret Hreik. Där visas fotografier från Palestina. Utställningen heter ”Us/Them”. Fotograf ar Peter Riedlinger från Tyskland. Vi hälsas välkomna och blir bjudna på ett glas vin.

Libanon går snart till val. En man berättar för oss att libaneser i exil får gratis hemresa från sitt parti för att komma och rösta. Och en student berättar att studentlitteratur oftast inte är dyr eftersom studenter bara köper kopierade böcker. Ingen bryr som om att det finns något som heter copyright.

Vi ser en man som kör moped. I sina byxor har han stoppat ner ett barn som ser ut att vara knappt ett år gammalt. Bara armar och huvud syns. Ingen av dem bär hjälm.

Fotografier: Arne Malmgren

Åland: Hemligt flygplan förbryllar

Ålandstidningen efterlyser den som har hyrt ett gammalt tremotorigt sovjetiskt passagerarflygplan.

Flygplanet står startklart på Mariehamns flygplats. Flygtrafikledningen vill inte kommentera vad det är för slags flygplan, men en stunds detektivarbete ger följande information:

Flygplanet är av typen Yakovlev 42D (Yak-42D). Flygplanstypen började tillverkas i Sovjetunionen 1980 och tillverkningen upphörde inte förrän 2002. Det exemplar som landat på Åland har inget säkert tillverkningsår, men flög under minst ett år för Aeroflot under sovjetisk flagg. Då var registreringsnumret CCCP-42387.

Hela artikeln finns här.

Finland: Yle vill införa obligatorisk ”medieavgift”

Yle (Finlands motsvarighet till SVT) vill slopa tv-avgiften och i stället införa en obligatorisk Yle-avgift på 175 euro (ca 2.000 kronor) per hushåll och år väcker många frågor. En folkstorm har dragit igång och när detta inlägg skrivs har 3.158 personer skrivit på en protestlista.

Folket undrar bland annat:
– Hur ska avgiften drivas in?
– Måste man betala också om man inte äger en tv?
– Hur motiveras den nya ”tv-avgiften”?

Ulla-Maj Wideroos (SFP) som suttit i den arbetsgrupp som tagit fram förslaget har svarat på en del av frågorna i Hufvudstadsbladet:

– Vi har inte diskuterat detaljerna ännu.
– Även om man inte har tv så har man antagligen en radio, mobiltelefon eller dator.
– Vi ska sluta tala om ”tv-avgift”

Och Laestadianerna är arga, de har ju varken tv, radio, dator eller mobiltelefoner. De undrar varför de ska påtvingas en obligatorisk ”medieavgift”…

På frågan ”och om man upplever att man aldrig tar del av Yles utbud?” svarar Ulla-Maj Wideroos:

– Man räknar med att 99 procent av finländarna tar del av Yles utbud på något sätt. Den här avgiften ska ses som ett kollektiv summa för att försäkra reklamfri public service i Finland. Man betalar ju också skatt för att det till exempel ska finnas vägar. Ur finlandssvensk synpunkt är det här mycket viktiga pengar.

Den nya obligatoriska avgiften införs 2011. Man räknar med att Yle kommer att få in 450 miljoner euro (över 5 miljarder kronor om jag har räknat nollorna rätt) per år. Det är mer än tidigare.

Och här några röster ur det finländska folkdjupet:

Yle, en k-märkt relik från en svunnen tid
Jag anser fortfarande att de som vill ha kvar Yle kunde betala sitt tittande själv. Själv kunde jag inte bry mig mindre om de slutade sända t.ex FST’s oftast lätt efterblivna och prutthurtiga program. Kan inte de som fattar besluten inse att Yles tid var för 60 år sedan men att tiderna och medieklimatet ändrats radikalt sedan dess? Dags att banta ner dinosaurien till lämpligare proportioner istället. Om det kostar så här mycket att driva Yle så kunde man skära ner både onödiga produktioner samt kanalantalet och därmed kostnaden för folket.

Behöver vi Yle i nuvarande form?
Socialisterna anser att Yle skall finnas som Public Service inom digitalmedia, TV och radio. Hur kommer det sig att vi har klarat oss utan Public Service printmedia?  Tänk om staten skulle börja utge ”Pravda” och du skall betala fast du inte läser denna ”objektiva” blaska?

Sverige betalar
Låt oss inkorporera FST med SVT! Nordiskt samarbete, bredare synpunkter, bättre svenska och Sverige betalar.

Som alkoholskatt
Varför inte låta alkoholskatten också bli ett kollektivt ansvar? Undersökningar visar att 99% av finländarna kommer i kontakt med alkohol av någon form under året.

Övergrepp
Vad har Yle för auktoritet att säga att avgiften skall införas? Och ifall det behövs riksdagsbeslut, hur kan de folkvalda ta till ett sådant övergrepp trots alla protester mot en avgift som drabbar låginkomsttagare och fattiga otroligt mycket hårdare?

Yle är viktigt
Ingen tycks tänka på att en statlig och oberoende Public Service-kanal faktiskt är något av ett måste i en demokrati. I värsta fall kan det gå som i Amerika, där det är privatägda bolag (NBC, FOX, ABC, CBS och så vidare) som bestämmer vad folk tittar på. Nyheterna kan sen vara mer eller mindre ideologiskt färgade…

Litet kunde vara vackert
Public Service-TV är så förlegat att det i sin nuvarande överdimensionerade form måste få ett slut. Public Service-TV var säkert bra för 60 år sedan då ingen annan TV fanns att tillgå. Och vari ligger Public Servicen i dagens Yle-utbud som består av lekar och schlager varvat med gudstjänster som ses av 85 tittare? Om majoriteten av medborgarna anser att driften av Yle är för dyr, borde man inte i demokratins namn då se till att avveckla delar av företaget som man finansierar mot deras vilja? Varför blir dåliga program bättre av att inte avbrytas av reklam?

Källa: HBL

The Christian Science Monitor om Adil Hakimjan

The Christian Science Monitor skriver om Adil Hakimjan från Kina som satt i USA:s fångläger  Guantánamo i fyra år och förklarades oskyldig av USA. (Här finns mina texter om Adil). Ur artikeln:

European groups urge Sweden to resist China’s efforts

With Guantánamo’s closing ordered, and the EU presently formulating policy to provide resettlement for some inmates, Hakimjan’s case has drawn attention at both the European Parliament and Council of Europe (COE).

Thomas Hammarberg, the COE’s Commissioner for Human Rights, says China’s action over Hakimjan’s case amounts to ”interference into a judicial process of another country” that is ”inappropriate and unacceptable.”

Mr. Hammarberg adds that ”such activities by the Chinese authorities underline the importance of granting asylum to Adil Hakimjan.”

At the European Parliament, Liberal Democrat Sarah Ludford, of Britain, says that she has recently received assurances regarding Hakimjan from Cecilia Malmström, the Minister for Europe of the Swedish government.

Baroness Ludford says that Malmström offered ”robust assurance” that Sweden’s refugee process is ”based on a human rights evaluation,” and is ”not vulnerable to political pressure from China or elsewhere.”

Migrationsverket nekade Adil Hakimjan uppehållstillstånd, men i migrationsdomstolen beviljades han flyktingstatus. Tyvärr försöker Migrationsverket få prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen under förevändning att Adils fall på något sätt behöver prövas för att ge vägledning i andra ”liknande fall”. Som om det någonsin har funnits, finns eller kommer att finnas något liknande fall!

Måtte migrationsdomstolens beslut stå sig – det är vad alla insatta och kunniga personer anser är det enda rätta. Beslut om huruvida Migrationsöverdomstolen beviljar Migrationsverket prövningstillstånd  torde komma någon gång i maj.

Resebrev nr 1, från Syrien

Den oförtröttliga Birgitta Elfström, jurist och f.d. beslutsfattare på Migrationsverket har rest ut på en av sina otaliga resor till Mellanöstern. Här skickar hon ett resebrev från Syrien.

Min man Arne, jag och två vänner har bytt ut salta havsvindar pa den svenska västkusten mot en blandning av ljumma, jasmindoftande vindar och lukten av avgaser i Damaskus. Solen skiner, gatorna bullrar av trafik och trafikpolisen står mitt i gatan och dirigerar.

I den gamla bazaaren Souk el Hamadieh myllrar det av turister och infödda. Affärerna ar sprängdfyllda med varor, den ena mera guldig och glittrig än den andra. Omayadmoskén och kyrkor är välbesökta platser. Unga killar och kostymklädda äldre man susar omkring i nya BMW, Jaguar eller Hummer.

Här är det mode att skjuta upp sina Ray Ban solglasögon i pannan och le lite coolt. Mobiltelefonförsäljning måste vara en mycket lukrativ bransch. Alla verkar prata i telefon oavbrutet, eller skicka sms. Jag spanar efter spår efter finanskrisen, men ser inga.

En man säger: ”Ni gör fel i Sverige, gör som vi betala cash, låna aldrig”. En annan man säger: ”Vi har hållit oss utanför Bushgänget .

En man på gatan hör att vi pratar svenska. Han säger att han är kurd och har flyttat tillbaka från Sverige till norra Irak. Han säger vidare ”Det är fint i norra Irak, allt är lugnt och tryggt”. Då frågar jag varför kurder i Sverige inte flyttar tillbaka till norra Irak. ”Ni ger ju dem pengar utan att de behöver jobba, de får pengar från socialen i Sverige, i Irak måste de jobba”, säger han.

Vi pratar med en man som har en vin- och spritbutik. Han har kommit på en bra nya affärsmetod. Han säljer ”take away drinkar”. Affärerna går bra. Unga killar köper drinkar och fräser sen ivag i bil. Ägaren säger: ”Det gäller att vara innovativ”.

I Damaskus blommar pelargonior, rosor, krasse och klockmalva. Operahusets program är fullspäckat. Vi promenerar längs den gamla smalspåriga järnvägen som byggdes 1893. Den är sen några ar tillbaka nerlagd. Men bara tillfälligt, sägs det.

Man känner sig alltid välkommen till Syrien! De satsar stort på turism numera. De har insett att det är en god inkomstkälla.

Journalister tar sig alltför stora friheter

Lars Adaktusson skriver i sin kolumn med rubriken Förlorad trovärdighet med dolda inspelningar i Svenska Dagbladet den 22 april bland annat:

Synsättet att journalistkåren är överordnad andra samhällsfunktioner bygger på en självbild och ett förhållningssätt som leder till att grundläggande principer om sanning och rättstrygghet förminskas. I jakten på journalistiska avslöjanden är integritetskränkningar legitima – dolda inspelningar, falska förespeglingar och lögn blir medel för ett helgat ändamål.

Men journalistfacket och de redaktioner som förespråkar användning av integritetskränkande metoder ikläder sig ett ansvar – för urholkningen av rättssäkerheten men också för en devalvering av den egna yrkesetiken.

Lars Adaktusson har helt rätt i att många journalister sätter sig själva över andra och agerar både oetiskt och integritetskränkande. Jag har själv hört journalister uttrycka att de har ett ”kall”, att de har rätt att ta till vilka metoder som helst för att ”avslöja” sådant de vill avslöja – en sorts hybris och ett fjärmande från etik och moral som är skrämmande. Många journalisters självsyn har drag av självgodhet och av att de är makthavare (kanske dags att granska dem?), på samma sätt som politiker och andra personer på olika höga samhälls- och näringslivsposter.

Journalister som forsar fram och likt ångvältar kör över andra människor för att de inte gillar deras åsikter eller vad de säger och gör, förstör för andra journalister som vill arbeta med hederliga och schyssta metoder. Adaktusson skriver också:

Journalister som förvandlar sig själva till privatspanare och infiltratörer förminskar sin egen yrkesroll. Vem som helst klarar att hänga på sig en dold mikrofon – få har kunnandet, professionaliteten och uthålligheten som krävs hos en undersökande reporter.

James Bond-metoderna med dolda mikrofoner och inspelade telefonsamtal ska användas ytterst sparsamt och bara när det absolut inte på annat sätt går att få fram något som är av stor vikt för allmänheten att känna till och som omöjligt går att gestalta och beskriva på något annat sätt. Journalister som okynnesaktigt använder ”spionmetoder” måste skärpa sig, de bidrar starkt till att misstron mot dem ökar, och de drar tyvärr hederliga och ”riktiga” journalister med sig.

Läs hela Lars Adaktussons kolumn.

Finland: migrationsministern tillbakavisar kritik

När en ändring av utlänningslagen debatterades i Finlands riksdag förra veckan sa riksdagsledamoten Ben Zyskowicz (Saml) att migrationsminister Astrid Thors och hennes tjänstemän har ”ett attitydproblem när det gäller att minska antalet obefogade asylansökningar”.

Astrid Thors har svårt att förstå samlingspartisternas kritik eftersom regeringsbesluten om den nya utlänningslagen var enhälliga.

En migrationsminister har en av de svåraste posterna i sitt lands regering. Allehanda åsikter och synpunkter haglar från vänster och höger, uppifrån och nerifrån, oavsett vad han eller hon säger eller gör. Astrid Thors, liksom Sveriges migrationsminister Tobias Billström, får ta emot en hel del mer eller mindre berättigad kritik. Ofta faktiskt mindre berättigad. Båda två tycks klara sina uppdrag så bra man kan göra det, och båda två är tydliga och raka med hur de vill att asyl- och annan invandring ska se ut.

I februari kom Finlands regering inklusive Svenska Folkpartiet, SFP, också överens om att färre människor borde söka asyl i Finland. Därför ska nu asylreglerna harmoniseras med resten av Norden.

”Vi måste granska att vi i de nordiska länderna bedömer ursprungsländerna på samma sätt”, säger Astrid Thors som ska verkställa regeringens beslut.

Nu ska hon försöka se till att ett avtal om återvändande med Irak och Afghanistan kommer till stånd. Dessutom kommer myndigheterna att noggrannare kontrollera att minderåriga asylsökande faktiskt är under 18 år.

Shohreh och Arvin har fått avslag (igen)

Många gånger tidigare har jag skrivit här på bloggen om Shohreh, asylsökande  från Iran, och hennes son Arvin, nu fem och ett halvt år gammal och född i Sverige. Om hur Migrationsverket är fast beslutet att återsända en ogift kvinna med ett litet barn till Iran. Om hur verket vägrar tro på att Shohreh inte är gift men inte har några belägg för att hon skulle vara det – en kvinna med barn utanför äktenskapet kan knappast klara sig i Iran och då är det bättre för verket att påstå att hon är gift för att man ska kunna utvisa henne.

Jag är ingen vän av upprepade ansökningar men vet också av egen erfarenhet att det ibland är nödvändigt eftersom vare sig Migrationsverket eller migrationsdomstolarna alltid tar alla de hänsyn som måste tas och beaktar alla omständigheter som finns att beakta, och för att jag vet att dåliga, felaktiga, illa underbyggda beslut därför ibland fattas.

I detta fall har bland annat en jurist med mycket stor kunskap på området både läst alla handlingar och talat med Shohreh och då sett att här finns tveksamheter som gör att man måste agera. Juristen Birgitta Elfström, som dessutom i 18 år själv varit anställd vid Migrationsverket varav många år som beslutsfattare, skrev en ansökan med begäran om att ”barnets bästa” enligt FN:s barnkonvention skulle beaktas när det gäller lille Arvin. Alltså en ansökan om uppehållstillstånd för Arvin som är född och har levt hela sitt liv i Sverige och vars liv hälsa och psykosociala utveckling allvarligt skulle kunna komma att skadas om han skickas till Iran med sin ensamstående mamma.

Ett litet hopp om att när inte Shohrehs behov av skydd beaktats så skulle Migrationsverket kanske ändå beakta Arvins situation ur barnkonventionens perspektiv grusades häromdagen när avslaget kom.

Nog känns det ibland som om Migrationsverket silar mygg och sväljer kameler…

En migga om den nya utredningen om Migrationsverket

Den 6 april skrev jag ett inlägg med rubriken Snart kommer en ny utredning om Migrationsverket. Igen.

Så här skriver en migga om den:

Att göra rätt i rättstillämpningen är ju vad vi på Migrationsverket är till för, det är själva grunden för vår existens. Annars kan vi lika gärna ha fri invandring.

Om nu justitiedepartementets utredare Gunnar Holmbergs rapport om Migrationsverkets rättstillämpning skulle bli en sågning så har vår gd en hel del att fundera över.

Bland annat kan gd ställa sig frågan vad som hände efter hans förtätning på chefssidan. gd organiserade nämligen om verket så, att varje enhet numera har högst 20 anställda. Det blev en hiskelig massa nyanställda chefer under förra året!

Alla de här cheferna har 40.000 – 45.000 kronor i månadslön, en handläggare har kanske 25.000 kronor Dessa chefer intresserar sig för antalet beslut och semesterlistor men intresset för innehållet i de beslut som deras underlydande skapar är någonstans i trakten av noll.

Kommentar: Jag har inte sett någonstans att utredningen skulle ha publicerats än, men vill minnas att det sades att den skille vara klar i mitten av april. Hur som helst: risken är att det bara blir en utredning i raden av utredningar att lägga i något arkiv. Tyvärr.

© Denna blogg.

Svenska YLE: ”Månggifte uppges florera i Danmark”

Intervjuade imamer säger i rapporten att det viktigaste för dem är att islam tillåter månggifte, inte att dansk lag förbjuder det.

Läs hela texten här