”Förhandlade Elmehagen med sig själv?”

”Förhandlade Elmehagen med sig själv?”. Den frågan ställde nyhetskrönikören Peter Kadhammar i Aftonbladet den 3 april. Jag hittar inte artikeln på nätet att länka till, men tyckte texten var så på kornet att jag citerar en del ur den:

Wanja Lundby Wedin är ledamot eller ordförande i 23 styrelser. Förra året deltog hon i 55 styrelsemöten och var dessutom med om 23 heldagsmöten i Sverige och utomlands.

Det är, som Peter Kadhammar noterar, 78 styrelsemöten utöver WLW:s egentliga uppdrag: att vara LO:s ordförande och ta tillvara sina 1,7 miljoner medlemmars intressen. Jag vill påminna om att det dessutom är just dessa medlemmar som betalar hennes lön och generösa pensionsvillkor förutom att hon också har lön för all den tid hon gör helt andra saker som att sitta i styrelser (som också betalar henne = dubbelt betalt) …

Så här skriver Peter Kadhammar om turerna kring AMF Pensions-vd:n Christer Elmehagens generösa pensionsvillkor:

I går kom Wanja Lundby Wedin med en ny förklaring till Christer Elmehagens generösa pensionsvillkor. Hon sa:

”Han har vilsett genom att inte berätta hur det verkligen är.”

Kadhammar kommenterar det uttalandet:

Ska man tolka den förklaringen som att direktören i AMF Pension fick förhandla med sig själv? Ställde sig Elmehagen framför en spegel och körde i gång en nattmangling, som i slutändan blev väldigt lyckad?

Frågade Wanja och hennes kompisar i styrelsen senare: ”Hur gick det?”

Hur vilseledde Christer Elmehagen då styrelsen? Sa han, det gick inget vidare, att förhandla med mig själv är som att tala med en vägg?

Hå hå ja ja. Girigheten tycks vara så stor att det inte spelar någon roll att hälften av alla tillfrågade i en enkät tycker att WLW ska avgå, hon biter sig fast som en igel ändå. Trots att hon innerst inne förstår – om hon är bara lite smartare än hon verkar – att hon måste gå. Hon kan ju inte så fullständigt strunta i att hon inte längre har LO-medlemmarnas förtroende. Och kan man verkligen vara så makthungrig och så girig (men WLW: du har ju en jättelik fallskärm!) att man inte går ens när man blivit en börda för både sin organisation och sitt parti – för att inte tala om de styrelser man sitter i?

Påskpynt på Götgatan

Gunnarsons Specialkonditori har påskskyltat och utanför Skrapan prunkar både påskträd och härliga, färggranna påskris i alla de färger. Snart är det påsk!

Hur gick allt till, egentligen?

Jag skrev om paret här på bloggen. Paret, som utan att ha tagit reda på vilka regler som gäller, skaffade barn via en surrogatmamma i Ukraina.

Nu rapporterar Aftonbladet att paret och det lilla barnet får komma till Sverige och att Migrationsverket snabbehandlat ärendet och ”gett barnet uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap”. Det är bra om Aftonbladet kan rapportera fullständigt och inte halvkvädet så att man får mer information om vad det här egentligen handlar om.

1. Varför behövde barnet uppehållstillstånd om det gavs svenskt medborgarskap? En medborgare i Sverige behöver ju inget uppehållstillstånd!!!

2. Fantastiskt att Migrationsverket kan fatta så snabba beslut! När det gäller svenskar, alltså. Asylsökande och andra får vänta i månader, ibland år…

3. I en artikel i Sydsvenskan berättas:

Ukrainska sjukhus erbjuder på Internet databaser med surrogatmammor för utländska par, som kan köpa behandlingspaket i olika prisklasser.

På International Surrogate Motherhood Center i Charkov kostar minipaketet 1.000 euro (drygt 11.000 kronor) och vip-paketet 25.700 euro (drygt 286.000 kronor). Priserna gäller patienter från EU-länder.

Finns det anledning att misstänka barnhandel? Varför varierar priserna så kraftigt? Är det här sättet att skaffa barn lagligt i Sverige? Vilken myndighet övervakar att allt går rätt till?

4. Vad var det som gjorde att Migrationsverket så snabbt gav det här barnet svenskt medborgarskap? Även det underlät Aftonbladet att berätta.

För det lilla barnets skull finns det anledning att vara glad – om detta är den bästa lösningen för barnet. Men min skepsis gällande människor, som utan att ta reda på ordentligt vad som gäller i en så oerhört viktig fråga skaffar barn i utlandet, finns kvar. Med den mycket goda insyn jag har när det gäller adoptionsutredningar och hur högt ställda kraven är vid adoption, kan jag undra om inte några krav borde ställas och någon kontroll borde utövas också i sådana här fall.

Men – än en gång – om detta trots allt är det bästa för det här lilla barnet så är Migrationsverkets snabba och tämligen flexibla hantering av ärendet bara att berömma.

På AMS kan personalen extraknäcka på betald arbetstid!

Aftonbladet berättade nyligen under rubriken Föreläser – på arbetstid (Aftonbladets artikel verkar inte finnas på nätet men LT:s finns här) om generaldirektören för AMS, Angeles Bermudez Svankvist. Hon har, enligt uppgift, 129.000 kronor i månadslön. Hennes jobb är så krävande att hon har lön i statsministerklass. Till skillnad från t.ex. sjuksköterskor vilkas jobb förstås inte alls är lika betungande (ironi) och därför har drygt 100.000 kronor mindre i lön. Per månad.

Men trots att Angeles Bermudez Svankvist alltså har ett mycket krävande och ansvarsfullt jobb tar hon sig tid att föreläsa. På arbetstid, om jag förstått det hela rätt. Via sin och makens firma. På sin av skattebetalarna (sjuksköterskor och andra) betalda arbetstid talar hon alltså, enligt Aftonbladet, i olika sammanhang för mellan 10.000 kronor och 40.000 kronor per gång.

Därmed accepterar Angeles Bermudez Svankvist också att anställda vid AMS gör det: extraknäcker på betald arbetstid. Givetvis! Som den som leder myndigheten är hon ett föredöme och exempel för sina anställda och om hon tar ledigt för att göra annat som hon tar betalt för men ändå lyfter lön då kan förstås också andra på också AMS göra det, om de vill: ”Du har kommit till Maria på AMS. Jag är ute och extraknäcker idag, återkom igen i morgon eftermiddag. Tack för att du ringde AMS!”

Hej & Hå, AMS!