• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Finskt tänkande: ”Schemat måste tillåta gaffeltid”

HBL logoIntegration – från gaffel till geometri är rubriken på en artikel i Hufvudstadsbladet. Den handlar om asylsökande barn och unga som sätts på skolbänken så snart de genomgått en hälsoundersökning.

I artikeln berättar matematikläraren Raija Laaksonen hur hon genom att låta eleverna i den förberedande klassen mäta och dra streck närmar sig det som varje finländare bör kunna: betala för inköp, tolka termometern och hålla tider.

Klassrummet ser ut som en loppmarknad för att vi ska kunna nappa tag i en sak och säga att det här är en boll, det här en kastrull. Internet är fantastiskt. Det är svårt att visa och förklara till exempel väte.

I  Vöyrinkaupunki skola finns det två förberedande klasser och en internationell klass. Den internationella klassen är för dem som gått i skola tidigare och som bara har problem med språket.

Rektor Pirkko Käräjämäki säger att målet är att alla elever ska få ett yrke och bli skattebetalare. På det viset mår alla bäst. Och att det är viktigt att inte bunta ihop ungdomarna:

Vi har ryska elever som behärskar gymnasiematematik. Det är inte svårt att ordna en överkurs för dem. Så finns det de som måste lära sig att äta med kniv och gaffel. Schemat måste i så fall tillåta gaffeltid. De brukar bli så ivriga att de till och med försöker äta knäckebröd med bestick.

Nya elever kan komma med kort varsel. I höstas fick skolan på en torsdag veta att tio nya somaliska elever börjar på måndag. Rektorn berättar:

Vi hade varken lärare, skolbänkar eller rum. Det kändes övermäktigt. Nu har vi lärt oss att ligga steget före.

Och läraren Raija Laaksonen säger:

I Somalia har det inte funnits ett fungerande skolväsen på tjugo år. Det svåraste är att få föräldrarna att förstå vad utbildningen går ut på. De väntar sig att barnen snart ska vara färdiga ingenjörer eller läkare medan undervisningen rör sig på nivån i tredje eller fjärde klass.

Och många flickor får inte gå ut efter skolan och sitter inne hela sommarlovet. De senaste åren har vi ordnat sommarskola för dem.

De flesta drömmer om finska kompisar. Men det kan de vuxna inte åstadkomma. Och om man brukar säga att det behövs en by för att uppfostra ett barn behöver de här barnen en hel stad.

%d bloggare gillar detta: