• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Finland: Yle vill införa obligatorisk ”medieavgift”

yle-logoYle (Finlands motsvarighet till SVT) vill slopa tv-avgiften och i stället införa en obligatorisk Yle-avgift på 175 euro (ca 2.000 kronor) per hushåll och år väcker många frågor. En folkstorm har dragit igång och när detta inlägg skrivs har 3.158 personer skrivit på en protestlista.

Folket undrar bland annat:
– Hur ska avgiften drivas in?
– Måste man betala också om man inte äger en tv?
– Hur motiveras den nya ”tv-avgiften”?

Ulla-Maj Wideroos (SFP) som suttit i den arbetsgrupp som tagit fram förslaget har svarat på en del av frågorna i Hufvudstadsbladet:

– Vi har inte diskuterat detaljerna ännu.
– Även om man inte har tv så har man antagligen en radio, mobiltelefon eller dator.
– Vi ska sluta tala om ”tv-avgift”

Och Laestadianerna är arga, de har ju varken tv, radio, dator eller mobiltelefoner. De undrar varför de ska påtvingas en obligatorisk ”medieavgift”…

På frågan ”och om man upplever att man aldrig tar del av Yles utbud?” svarar Ulla-Maj Wideroos:

– Man räknar med att 99 procent av finländarna tar del av Yles utbud på något sätt. Den här avgiften ska ses som ett kollektiv summa för att försäkra reklamfri public service i Finland. Man betalar ju också skatt för att det till exempel ska finnas vägar. Ur finlandssvensk synpunkt är det här mycket viktiga pengar.

Den nya obligatoriska avgiften införs 2011. Man räknar med att Yle kommer att få in 450 miljoner euro (över 5 miljarder kronor om jag har räknat nollorna rätt) per år. Det är mer än tidigare.

Och här några röster ur det finländska folkdjupet:

Yle, en k-märkt relik från en svunnen tid
Jag anser fortfarande att de som vill ha kvar Yle kunde betala sitt tittande själv. Själv kunde jag inte bry mig mindre om de slutade sända t.ex FST’s oftast lätt efterblivna och prutthurtiga program. Kan inte de som fattar besluten inse att Yles tid var för 60 år sedan men att tiderna och medieklimatet ändrats radikalt sedan dess? Dags att banta ner dinosaurien till lämpligare proportioner istället. Om det kostar så här mycket att driva Yle så kunde man skära ner både onödiga produktioner samt kanalantalet och därmed kostnaden för folket.

Behöver vi Yle i nuvarande form?
Socialisterna anser att Yle skall finnas som Public Service inom digitalmedia, TV och radio. Hur kommer det sig att vi har klarat oss utan Public Service printmedia?  Tänk om staten skulle börja utge ”Pravda” och du skall betala fast du inte läser denna ”objektiva” blaska?

Sverige betalar
Låt oss inkorporera FST med SVT! Nordiskt samarbete, bredare synpunkter, bättre svenska och Sverige betalar.

Som alkoholskatt
Varför inte låta alkoholskatten också bli ett kollektivt ansvar? Undersökningar visar att 99% av finländarna kommer i kontakt med alkohol av någon form under året.

Övergrepp
Vad har Yle för auktoritet att säga att avgiften skall införas? Och ifall det behövs riksdagsbeslut, hur kan de folkvalda ta till ett sådant övergrepp trots alla protester mot en avgift som drabbar låginkomsttagare och fattiga otroligt mycket hårdare?

Yle är viktigt
Ingen tycks tänka på att en statlig och oberoende Public Service-kanal faktiskt är något av ett måste i en demokrati. I värsta fall kan det gå som i Amerika, där det är privatägda bolag (NBC, FOX, ABC, CBS och så vidare) som bestämmer vad folk tittar på. Nyheterna kan sen vara mer eller mindre ideologiskt färgade…

Litet kunde vara vackert
Public Service-TV är så förlegat att det i sin nuvarande överdimensionerade form måste få ett slut. Public Service-TV var säkert bra för 60 år sedan då ingen annan TV fanns att tillgå. Och vari ligger Public Servicen i dagens Yle-utbud som består av lekar och schlager varvat med gudstjänster som ses av 85 tittare? Om majoriteten av medborgarna anser att driften av Yle är för dyr, borde man inte i demokratins namn då se till att avveckla delar av företaget som man finansierar mot deras vilja? Varför blir dåliga program bättre av att inte avbrytas av reklam?

Källa: HBL