Om ”Hård kritik mot massavvisning”

Hård kritik mot massavvisning är rubriken på en artikel i Skånska Dagbladet den 31 maj. Det är ytterligare en artikel som utvisningar av dem som inte fått uppehållstillstånd i Sverige där det bland annat står:

I förra veckan skickades ett 50-tal asylsökande irakier tillbaka med ett chartrat plan från Arlanda. En fullständigt orimlig operation, menade Asylgruppen i Malmö vid en protestaktion på Möllevångstorget.

– 2009 har blivit massavvisningens år, påpekade en av talarna, Maria Svensson.

Ja, regeringen har meddelat, att 2009 är ett stort återvändandeår och att en har satsat extrapengar på detta. Så det stämmer att många – massor, kanske man kan säga – ska lämna Sverige.

Jag har i ett otal texter skrivit om det faktum att det går minst ca sju flygningar från Sverige till Irak varje vecka, vilket tyder på att det går bra för hundratals, tusentals irakier (de flesta från norra Irak) att återvända till sitt hemland. Några massutvisningar behöver man inte ta till om de som inte har fått uppehållstillstånd stiger ombord på dessa direktflyg och reser tillbaka.

Iraqi Airways annonserar ofta i kvällstidningar om sina resor till både Bagdad och Erbil. I mina andra inlägg finns uppgifter om andra bolag som flyger till norra Irak. Så det finns gott om möjligheter att resa tillbaka dit – utan tvång. Men så här säger en protesterande ur Asylgruppen, enligt Skånska Dagbladet:

Det är fruktansvärt att de skickas tillbaka till det land där de utsatts för förtryck och förföljelse.

Ja, men de har ju i enlighet med svensk utlänningslag och olika konventioner, efter genomgången asylprocess, fått avslag för att de inte befunnits ha de skäl som anges i lagen och konventionerna för att få stanna!

Tvångsutvisning innebär att man utvisas just med tvång. Det är exakt det som ordet betyder. Polisen får använda tvång om det krävs, inklusive handbojor och lugnande medel (med läkares godkännande) för att människor ska lämna landet. Tvångsutvisning sker från alla länder med reglerad invandring och är ingen svensk företeelse.

Jag kan undra vad de, som så starkt protesterar mot tvångsutvisningar, har tänkt göra om de lyckades hindra polisen i dess yrkesutövning. Det är min fråga, och det är en fråga som journalister hos ”gammelmedierna”aldrig någonsin ställer.  Om de skulle lyckas stoppa en tvångsutvisning av asylsökande som inte har rätt att vistas i Sverige, exakt vad har de protesterande då tänkt att göra för dem som de på det sättet håller kvar här, mot lagen? Ska de ha ett eget asylsystem där de beviljar dessa människor uppehållstillstånd, försörjer dem, ser till att de får bostäder, att de lär sig svenska, kommer in i samhället och får jobb? Hur ska det gå till, de protesterande har ju ingen myndighetsmakt? Eller ska de protesterande hjälpa dessa människor att leva här illegalt och utan rättigheter? Ska de förmedla svarta jobb i Sverige? Det vore verkligen intressant att veta hur de egentligen har tänkt agera om de skulle lyckas stoppa en utvisning.

Som ombud för asylsökande vet jag givetvis att myndigheterna inte alltid fattar rätt beslut, ett beslut om uppehållstillstånd som den asylsökande anser vara rätt och som man ibland som ombud själv tycker vore det rimliga. Men har man som ombud gjort allt man kan och har den asylsökande berättat sin historia sanningsenligt och trovärdigt, via handlingar visat vem han är och varifrån han kommer, då kan man inte göra mer om ett avslag från Migrationsdomstolen kommer. Då har skälen helt enkelt inte inte räckt för uppehållstillstånd och då ska personen lämna landet. Det är en mänsklig rättighet att söka asyl men inte att alltid få det.

Man kan – och bör! – anmäla felaktigheter begångna av myndigheter till JO eller JK. Jag har själv – medan jag var Medborgarnas flyktingombudsman – gjort en anmälan till JK (läs här), som klandrade såväl Migrationsverket som Polisen i sitt utlåtande. Och vissa förändringar infördes efter det. Men det betyder inte att en asylsökande får uppehållstillstånd… Här finns JK:s beslut.

Man kan också arbeta för att försöka förändra lagstiftningen. Om det alls går, så tar det ändå många år eftersom det är en lång demokratisk process i riksdag, regering och mängder av remissinstanser. Man kan inte själv, som medborgare, skapa egna lagar och regler på grundval av vad man själv tycker – då blir det anarki!

Här är några av texter om utvisningar av asylsökande som genom alla instanser fått avslag och som alltså inte har rätt att stanna i Sverige:
HUR ska människor utvisas som vägrar lämna Sverige?
Än en gång: HUR ska människor utvisas som vägrar lämna Sverige?

© Vid citat ur min text, var vänlig länka till denna bloggning
så att hela texten kan läsas och inte bara lösryckta ord
eller meningar.

”Så här hade jag gjort”. En bloggläsare skriver om Dawit Isaak.

Det kom ett mej från bloggläsaren A som jag här publicerar:

Tack för många bra och tänkvärda texter!

Jag skulle vilja dela med mig av mina tankar angående Dawit Isaak. Jag jobbade för en organisation för några år sedan där jag kom i kontakt med människor från i stort sett alla länder utanför västvärlden. Även från Eritrea. Detta var i slutet av nittiotalet.

Mannen från Eritrea var i 40-års åldern, journalist till yrket och han var här på ett seminarium. Det var en väldigt trevlig man. Vid en gemensam utflykt i den svenska skogen så stod han tyst en lång stund och sen sa han till mig:

”All these trees to hide in… it would be a very easy task for a revolutionary movement to topple the Swedish government”.

Sen skrattade han. Han, som gammal frihetskämpe, tänkte fortfarande i gerillabanor.

När han skulle återvända till Eritrea så gick det inte. Flygplatsen i Asmara bombades, så han fick åka hem någon vecka senare via Djibouti. Under vårt sista möte frågade jag honom var han hade fått den där bombarjackan ifrån (ungefär en sån som skinheads hade förut). Han sa att han hade fått den när han skjutit ner ett etiopiskt flygplan under ett tidigare krig. Eritreanerna, och jag är verkligen ingen specialist, är lite speciella. De kallas för Afrikas tyskar. Det är nog både en komplimang och en förolämpning.

Men nu till saken, hur skulle JAG ha gjort för att försöka få Dawit Isaak fri?

* Jag hade vänt mig till de länder som står Eritrea närmast och sagt att biståndet till dessa stater skulle övervägas att dras in så länge Dawit Isaak var f’ängslad. Inte till Eritrea självt alltså. Sådana hot har visat sig verkningslösa mot Eritrea innan.

* Jag hade skickat belevade och kunniga diplomater som skulle lockat med humanitära projekt som skulle gett landet goodwill. Vaccinationer, läkemedel etc. Om de bara släppte Dawit Isaak.

* Och jag hade naturligtvis översatt och läst allt Dawit Isaak skrev under sin tid som journalist i Eritrea. Vet du om något han skrivit?

© Vid citat, ange källan!

Har kungen verkligen gett UD tillstånd att skicka telegrammet?

Det telegram till Eritreas president som avbildas i Expressen idag, ser för mig inte alls ut som om det verkligen kommer från kung Carl XVI Gustaf .

Det är inte skickat från Kungliga Slottet utan från regeringskansliet och underskrivet med ”Carl Gustaf R” (”R” förmodligen för ”Rex” som betyder kung). Jag har för mig att kungen brukar underteckna med ”Carl XVI Gustaf” och inte som i detta UD-telegram. Dessutom brukar väl kungen skicka brev och telegram på eget brevpapper och inte via någon på protokollet på UD!!?? Som i sin tur skickar en kopia till Kungliga Slottet??????

Är det här ett skämt? Är det någon som har lurat media? Eller har UD skickat telegrammet rutinmässigt – eller av någon annan anledning – utan kungens vetskap och medgivande? Jag vet inte, jag bara undrar…

Invandrarkritisk EU-valannons stoppas

”Stoppa invandrare som snyltar på socialskyddet!” annonserar Samlingspartiets EU-valskandidat Kai Pöntinen i Helsingin Sanomat den 29 maj. Samt: ”För en finländsk livsstil”. ”En misslyckad annons”, kommenterar partisekreterare Taru Tujunen.

På frågan vad Kai Pöntinen menar, svarar han:

Jag menar dem som inte deltar i samhällsbygget utan kommer hit för att förbättra sin egen levnadsstandard på bekostnad av vårt goda socialskydd. Strömmen av ogrundade asylansökningar måste stoppas och behandlingstiderna försnabbas. Det kan inte ta minst tre månader att avslå en ansökan, de asylansökande kostar hela tiden.

Han säger vidare:

Det är klart att vi ska ta emot folk som lider verklig nöd, och arbetskraftsinvandring behövs också. Men det är helt ofattbart att gråskäggiga gubbar kommer hit och påstår sig vara minderåriga. Det är också märkligt att passet alltid råkar vara försvunnet.

Partisekreterare Taru Tujunen har kontaktat Pöntinen om annonsen och kommit överens om att den inte mera ska publiceras. Hon säger:

Samlingspartiets grundprincip är att vi inte godkänner rasism eller intolerans. Men man måste få diskutera invandringen också ur en kritisk synvinkel.

Annonsen publicerades med hänvisning till yttrandefrihet enenligt Helsingin Sanomats chefredaktör Janne Virkkunen, som anser att man i politiken ska tillåta också ett tufft språkbruk och såg ingen anledning till att stoppa Kai Pöntinens annons. Virkkunen säger om publiceringen av valannonsen att han vill påminna om  att invandringspolitiken är ett centralt tema i EU-valet och att allt som hör till den därför bör diskuteras. Och:

Jag har alltid haft som princip att om en publicering ska förbjudas måste det finnas tungt vägande skäl. Nu fanns det inte det. Jag tyckte annonsen var motbjudande, men det som är dåligt försvinner inte ur världen om man sluter sina ögon.

Läs hela artikeli Hufvudstadsbladet här och i Helsingin Sanomat här.

”Konsulns beteende inte föredömligt”, enligt not

Läs först Det låter som en film... från den 18 maj. Efter den otroliga händelsen har följande hänt, rapporterar Svenska Yle:

Finland har nu svarat på den ryska noten angående smugglingen av Anton Salonen över den ryska gränsen till Finland. Konsuln handlade på eget initiativ och hans beteende var inte föredömligt.

Enligt uppgifter till Yle sägs det i noten att konsuln som smugglade pojken över gränsen i sin tjänstebil hade skött sina arbetsuppgifter genom att hjälpa finska medborgare. Däremot anser utrikesministeriet (UM) inte att konsulns agerande var föredömligt.

Från UM säger man också till Yles nyheter, att man i noten gick igenom alla fakta i målet sedan mars 2008, då Antons ryska mor tog med sig pojken till Ryssland.

Finland önskar nu att Ryssland ska ansluta sig till Haagkonventionen om kidnappning av barn – det skulle bringa klarhet i handlingarna.

Min kommentar: Föredömligt (oavsett vad som sägs i noten)  gjort av den finländska diplomaten att ta hem den kidnappade finländska pojken, och föredömligt svar från Finlands utrikesministerium!

Om förvarstagning av asylsökande som ska utvisas

Läs först Man kan inte sitta inlåst på förvar i Sverige hur länge som helst, Amnesty!

En person med mycket god insyn och mycket goda kunskaper på området har läst min text och skriver själv följande:

Enligt lagen krävs synnerliga skäl att sitta längre än två månader i förvar. Synnerliga skäl i juridiken (utom möjligen i förvaltningsdomstol) är i princip NEJ. Mamadou satt 12 gånger synnerliga skäl vilket närmast borde vara åtalbart, tjänstefel, av ansvariga beslutsfattare (domstol och polis).

En misstänkt brottsling har, i de allmänna domstolarna, en betydligt bättre rättssäkerhet. Där åtalas domare och åklagare om de fattar beslut som innebär att den anhållne/häktade får sitta minsta timme för länge. Det beror bl.a. på att de har en annan känsla vad som synnerliga skäl är och att frihetsberövande är en mycket allvarlig fråga och den mest omfattande sanktion samhället kan ta på sig (dödsstraffet är ju avskaffat).

Vad det här beror på är svårt att uttala sig om. Även inom missbruks- och psykvården kan personer frihetsberövas på betydligt lösare grunder och utan inledande domstolsprövning. Jag har personliga erfarenheter från psykvården (genom nära vänner) där man kan vara frihetsberövad i 30 dagar innan domstol blandas in. En anhållen ställs inför domare senast, om jag minns rätt, fem dagar från gripandet.

Lägg alla prövningar av frihetsberövande på tingsrätt!

Mina kommentarer: Man kan säkert i många fler fall än idag använda sig av uppsikt hos Polisen. Min vietnamesiske klient släpptes ut ur förvaret efter åtta långa månader (kostnad för skattebetalarna över 700.000 kronor…) sedan man, rutinmässigt, förlängt förvarstiden varannan månad. Och när jag säger ”rutinmässigt” så menar jag verkligen ”rutinmässigt”! I princip bara en stämpel och ”Klart! Nu sitter du inlåst två månader till”.

Jag har sett otaliga exempel på den här rutinmässigheten. Men man kan – och man bör – gå den lagliga vägen och överklaga. Det förändrar ingenting att stå utanför förvaret med banderoller och skrika. Om utvisning inte är nära förestående, säg inom max två veckor till en månad, ska man inte hålla människor som inte gjort annat än sökt asyl och fått avslag, frihetsberövade så godtyckligt. Som experten på de här frågorna skriver ovan så är frihetsberövande av en människa något mycket allvarligt och får inte ske utan stark anledning och/eller på lösa grunder. Sådant frihetsberövande  är för övrigt något som självgoda svenskar gärna klagar på när det förekommer i andra länder. Var är förresten alla de viktigpettriga chefredaktörerna som så beskäftigt agerat för en enda person i Eritrea? Ser de inte alls vad som händer här, under deras egna näsor? Eller är det inte lika ”exotiskt” och intressant för dem eftersom det här bara handlar om asylsökande som inte ens är journalister och som inte ens blir torterade, bara inlåsta under lång tid? (Dock ej längre tid än två år, enligt regeringsrätten).

Reglerna är också sådana att inställer man sig inte vid varje angivet uppsiktstillfälle utgår en efterlysning. När man sedan påträffas anses man medvetet ha hållit sig undan och lagen anger att man då ska tas i förvar. Men det finns ingen anledning – vare sig juridisk eller ekonomisk för samhället – att hålla människor inlåsta med allt vad det innebär av onödigt lidande för dem och enorma kostnader för samhället, i de många fall där uppsikt hos Polisen i stället kan användas.

När det gällde Thanh, min vietnamesiske klient, begärde (krävde, faktiskt) jag att han skulle släppas ut och i stället ställas under uppsikt med anmälningsplikt hos Polisen. Efter den långa tiden, åtta månader, som han hållits frihetsberövad, anmodades han därefter att under ett års tid visa upp sig hos Polisen två gånger i veckan. Vilket han skötte till punkt och pricka. Detta för att Polisen skulle ha kontroll på var han fanns så att – när/om en verkställighet av utvisningen närmade sig – man då kunde ta in honom och kanske hålla honom i förvar bara några dagar före resan. För man ska inte glömma att den som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd i Sverige givetvis också måste lämna landet.

© Vid citat ur mina texter, var vänlig länka till bloggningarna
så att hela texten kan läsas och inte bara lösryckta ord
eller meningar.

Man kan inte sitta inlåst på förvar i Sverige hur länge som helst, Amnesty!

Först: i en DN Debatt-artikel den 28 maj skriver några socialdemokrater under rubriken Svik inte flyktingarna, Reinfeldt, bland annat:

Alla kommer inte att få stanna. I första hand ska asyl ges till de människor som är i störst behov av skydd. Det är en viktig princip. Individernas skyddsbehov måste alltid väga tyngst.

Men det är inte bara  de som är ”i störst behov av skydd” som ska beviljas uppehållstillstånd, det är alla de som ”är i behov av skydd” i enlighet med vad som definieras i utlänningslagen.

Sedan: i Sydsvenskan kan man samma dag, 28 maj, under rubriken Svensk flyktingpolitik oroar Amnesty läsa:

De långa tider avvisningshotade tidigare asylsökande kan hållas inlåsta i väntan på transport har kritiserats av FN:s kommitté mot tortyr. Amnesty refererar kritiken i Sverigekapitlet och påpekar särskilt att det inte finns någon absolut tidsgräns för hur länge de drabbade kan hållas inlåsta.

Men det stämmer inte att det inte finns en tidsgräns för hur länge människor kan hållas inlåsta!

Läs mina texter om Mamadou Ouri Bari som jag under lång tid hade kontakt med och besäkte på förvaret i Märsta. Han hade suttit inlåst i två år (!) men vi fick regeringsrätten att ta upp hans fall och regeringsrätten bestämde att han skulle släppas ut eftersom rätten ansåg att två var en orimligt lång tid att hålla någon i förvar.

Samtidigt ska man, i ärlighetens namn, också nämna att de flesta asylsökande (om än inte alla) som fått avslag på sina ansökningar inte skulle behöva sitta inlåsta om de tog fram sina pass eller, om dessa har gått ut, sina id-handlingar och medverkade till att skaffa nya pass (i de flesta fall går detta bra). För de ska ju lämna landet, inte stanna kvar. Man ska inte kunna vägra skaffa nödvändiga handlingar för att kunna lämna landet när man har fått beslut om att man inte får stanna.

Läs min text Gemensamma förvarstagningsregler för asylsökande i EU, från den länkar jag till flera texter om just Mamadou. Läs gärna de texter jag länkar till, det är en otrolig historia. Bland annat sa polisen till Mamadou att:

Du får sitta inlåst resten av ditt liv. Du kommer aldrig ut från förvaret.

I regeringsrättens beslut står bland annat att:

Även om Mamadou Ouri Bari själv inte medverkat till att avvisningsbeslutet skulle kunna verkställas utan tvärtom medvetet försvårat utredningen, och den långa förvarstiden därför i stor utsträckning kunnat tillskrivas Mamadou Ouri Baris eget handlande, kan en ytterligare förlängning av tiden enligt regeringsrättens uppfattning inte anses ha stått i rimlig proportion till intresset av att underlätta verkställighet avavvisningsbeslutet. Kravet på synnerliga skäl i 6 kap. 4 § utlänningslagen för att hålla Mamadou Ouri Bari i fortsatt förvar kan därför inte anses ha varit uppfyllt.

Det här är svåra frågor, svåra avvägningar. Å ena sidan ska den som fått avslag på sin asylansökan lämna landet. Om han/hon själv bara kan strunta i beslutet och välja att stanna ändå, då behövs ju inga asylprocesser och då har vi en helt oreglerad invandring. Å andra sidan finns det enstaka personer som inte kan få utresehandlingar hur de än försöker. Som min klient Thanh, läs hans historia under Vietnamesen. De kan beviljas uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder, men om de har hållit sig gömda och inte har medverkat på alla tänkbara sätt för att skaffa fram id-handlingar eller resehandlingar så beviljas de inte uppehållstillstånd trots att det föreligger verkställighetshinder. Och de flesta har inte medverkat… Och så har vi alltså den stora majoriteten som tämligen enkelt kan skaffa utresehandlingar men som vägrar. De är förvarstagna eftersom de inte har tillstånd att vistas i landet. Migrationsverket och Polisen ska ha uppsikt över dem och hjälpa till att skaffa fram nödvändiga handlingar för att de sa kunna utvisas.

© Vid citat ur mina texter, var vänlig länka till bloggningarna
så att hela texten kan läsas och inte bara lösryckta ord
eller meningar.

Svensk beskäftighet och brist på ”kulturkompetens” har förstört för Dawit Isaak

Läs först:
Mediehysteri – 23 november 2005
Har man inget eget ansvar? – 18 juni 2006
Carl Bildt: “Det är det fall vi lagt ner mest resurser på i modern tid” – 3 april 2009
Ska svenska journalister bestämma vad folk ska engagera sig för? – 11 april 2009
Om fängslade skribenter i världen – 3 maj 2009
Text på Newsmill om statsministerstil och fängslade journalister – 4 maj 2009
Om allsidig och korrekt information – 11 maj 2009

Redan den 23 november 2005 – för snart fyra år sedan –  skrev jag så här:

Två dagar senare gick luften ur alltihop. Då började först vaga, sedan starkare rykten nå oss: ”Dawit Isaak är inte alls frigiven, han är bara ute för läkarundersökningar. Han ska tillbaka till fängelset igen”.

Jag kan inte undgå att känna en svag men gnagande känsla av oro för att den svenska massmediehysterin kan ha bidragit till att det hela slutade så här. Svenska journalister har visat en klumpighet och ett nästintill totalt oförstående för att situationen i ett land som Eritrea inte på ljusår kan jämföras med den i Sverige. Journalister har trumpetat ut tankar och teorier som kanske kan ha retat eller irriterat regeringen i Eritrea, kanske skrämt den och fått den att fundera hur mycket Dawit Isaaks frisläppande till ett land som Sverige kan skada den. Regeringen har förstått att medierna kommer att formligen kasta sig över Dawit Isaak som hungriga vargar och slita honom i stycken när han landar på svensk mark, och det Dawit Isaak då berättar om sina fyra år i eritreanskt fängelse är knappast ”god reklam” för landet. Alltså tar man tillbaka honom till fängelset, och nu kan vi bara drömma om att han någonsin ska komma ut.

Nu har en svensk journalist, Donald Boström, intervjuat Eritreas president och vi har alla fått veta att chansen att den fängslade eritreanske och svenske medborgaren Dawit Iaak ska släppas fri i princip är lika med noll. ”Afwerki lämnade inget utrymme för kompromisser eller någon öppning i frågan om Dawit Isaak”, säger Donald Boström i tidningen Journalisten. Mig förvånar detta inte alls.

Det är sorgligt att man inte lär sig något i Sverige, hur mångkulturellt landet än blir! Att tro att kampanjer och krav på ett land som Eritrea skulle göra att de lämnar ut en av sina egna medborgare (det är enbart som eritrean han ses i Eritrea) bara för att lilla självgoda Sverige vill det, är så naivt att det är pinsamt. Eventuellt, kanske, möjligen hade Dawit Isaak varit ute för länge sedan och kanske t.o.m. i Sverige hos sin fru och sina barn, om alltså inte självgoda och beskäftiga svenskar hade gått på som ångvältar.

Vem som helst med minsta lilla vilja till förståelse för ett land och ett folk med en kultur och tradition som på intet sätt liknar kulturen och traditionen i Sverige, borde ha förstått att man inte kan hantera frågan om Dawit Isaak så som beskäftiga svenskar har gjort. Svenskarna, chefredaktörer och andra, som högljutt förstört alla möjligheter för Dawit Isaak att inom överskådlig tid – om ens någonsin – släppas ur eritreanskt fängelse,borde nu ta på sig en stor del av skulden för det. Vilket de med all sannolikhet inte gör, de är ju svenskar och svenskar har alltid rätt.

Jag upphör aldrig att förvånas över att man i Sverige, med en så enormt stor population från massor av länder, faktiskt inte lär sig mer om den  kultur och de traditioner och sätt att leva som existerar i dessa länder. Exempel på kulturinkompetens fick vi bland annat se i SVT:s serie Diplomaterna. Hela Dawit Isaak-historien är ett skolboksexempel på hur man genom att klampa fram på svenskt manér, stället för att lära sig hur man ska närma sig problemet om man vill ha framgång, bara förstör och inte når några positiva resultat alls.

Det är sorgligt. Det är egentligen fruktansvärt, det som hänt. För hade man lyssnat på oss som varnade för att den väg man valt att gå med demonstrationer, kampanjer och öppet och offentligt demoniserande av Eritrea skulle leda till sammanbrott och katastrof, då hade Dawit Isaak kanske varit tillbaka i Sverige för länge sedan. Eller också inte. För hur hemskt det än är – och det är hemskt! – så kan man inte alltid vinna alla strider. Inte ens om man är svensk.

OBS! Jag tror givetvis att alla som agerat för Dawit Isaak haft goda intentioner. Men de har agerat på helt fel sätt och borde absolut ha vetat bättre.

© Vid citat ur mina texter, var vänlig länka till bloggningarna
så att hela texten kan läsas och inte bara lösryckta ord
eller meningar.

”På spaning efter barnets bästa”

Läs först om Shohreh och Arvin här.

Birgitta Elfström, jurist och f.d. beslutsfattare på Migrationsverket, som varit ombud för iranska Shohreh och hennes lille son Arvin gentemot Migrationsdomstolen, träffade dem häromdagen och har skrivit den här texten efter mötet.

På spaning efter ”barnets bästa”

Häromdagen träffade jag Arvin som nu är fem och ett halvt år gammal. Han och hans mamma Shohreh har fått utvisningsbeslut till Iran. Arvins mamma är ogift. Arvin är född i Sverige och har aldrig varit i något annat land. Han känner inte sitt medborgarskapsland Iran. Han talar flytande svenska, går på dagis och har många svenska kamrater.

Arvin berättar för mig att han kan räkna till 4000 för det gjorde han när han åkte till Ullared där man köper kläder. När han blir stor skall han bli skådespelare. Han gillar fotboll och att göra lite bus. Arvin rabblar alfabetet utan att staka sig och därefter nämner han ett ord för varje bokstav. Arvin kan lite engelska också, han säger ”crazy”.  Och han berättar om sin dagispersonal som han tycker mycket om.

Snart skall Arvin börja skolan. Det tycker han skall bli roligt. Han berättar vad han gör på dagis och vilka kamrater han leker med. Efter en trevlig samvaro med Arvin följer han och hans mamma mig till bilen. Då säger Arvin att det på min registreringsplåt står ”ett och femtio och KAN”. Det stämmer att numret är KAN 150. Han är en pigg, glad och positiv liten kille med skinn på näsan. Jag vinkar adjö till Arvin som skuttar iväg och klättrar upp på en klätterställning tillsammans med en kompis.

Om Arvin tvingas att lämna Sverige för att bo i Iran – ett land som han inte känner – kommer det helt klart att äventyra hans psykosociala hälsa och utveckling. Det som är mest förödande är att Arvin kommer att utsättas för smädelser och fula tillmälen på grund av att han är född utom äktenskapet. Han kommer för alltid att kallas ”horunge”. Det skulle bli en chock för Arvin att komma till Iran som är så olikt Sverige. Här känner han sig trygg och harmonisk.

Migrationsverket och domstolen har helt klart struntat totalt i att ta hänsyn till ”barnets bästa” i det här fallet. I år satsar Sverige på att få så många om möjligt att återvända. Arvin skall inte få känna sig trygg och harmonisk utan skall stämplas som ”horunge” och ”oäkting”. Det är vad svenska myndigheter avser med ”barnets bästa”, det är vad de skickar honom till. Det är mer än skamligt och förnedrande.

Om fallet med morbrodern till fem barn vilkas mor mördats

Läs först Frågor till Migrationsverket om fallet med morbrodern till de fem barnen vars mor mördades av deras far. och den tidigare text som länkas till från detta inlägg.

Följande svar har inkommit från Migrationsverket:

Rättschefen Mikael Ribbenvik fick ärendet föredraget för sig den 19 maj. Han anser att det kan finnas ett utrymme att göra en annan tolkning. Därför beslutade han att inhibera ärendet. Dock behöver vissa saker utredas ytterliggare innan ett beslut fattas. Det ska naturligtvis göras så snabbt som möjligt, men det går inte idag att säga när ett beslut kan fattas.

Kanske kan vi hoppas att rättschefen förstår det som handläggaren och beslutsfattaren inte förstod. Nämligen att i ett fall som detta finns bara ett korrekt beslut (om inga för allmänheten hittills okända och graverande uppgifter dyker upp som förhindrar det): att bevilja uppehållstillstånd så att morbrodern kan ta hand om sina fem systerbarn sedan systern, barnens mor, blivit mördad av sin man, barnens far.

Hon skulle utvisas från Sverige 1995

Här på bloggen har jag skrivit flera inlägg om utvisningar och att om man anser att ett beslut är felaktigt måste man arbeta den lagliga vägen för att få det ändrat. Beslut kan inte ändras på annat sätt. Ofta ändras de dock inte när de redan har gått igenom alla instanser. Om besluten inte ändras så måste man givetvis lämna landet eftersom man då inte har laglig rätt att vistas här.

För 14 år sedan var jag ombud för Chrisen Fernando, då 10 år gammal, och hennes familj. Det är en lång historia om en lång kamp med många tunga ingredienser men också fantastiska människor inblandade. Astrid Lindgren, ärkebiskop Gunnar Weman, advokaten Sten De Geer, riksdagsledamoten Ulla Hoffmann (V), MUF:s ordförande Thomas Idergard och många andra stöttade och hjälpte. Och om ett lyckligt slut, så småningom. Om detta skrev jag en bok som förläggaren gav titeln Personliga meriter, och i den har flera av dem som stödde Chrisens rätt att leva i Sverige också skrivit egna kapitel. Liksom Chrisen själv. Familjen hade då, efter många om och men, fått uppehållstillstånd.

Chrisen gick först i en skola i Botkyrka, sedan i S:t Eriks katolska skola och därefter i Franska skolans gymnasium. Hon hade alltid höga – ofta högsta – betyg och lärde sig många språk. Efter avslutad skolgång fick hon ett EU-stipendium för att studera till läkare i valfria EU-länder och efter studier i Tjeckien och Slovakien finns hon nu i Madrid i Spanien. Språkkunskaperna omfattar – förutom svenska och singalesiska – engelska, franska, tämligen god tjeckiska och även slovakiska samt spanska, som är språket hon nu använder. Hon är färdig läkare snart.

Häromdagen fyllde Chrisen år. Jag gratulerade henne, min ”hjärtedotter”, som jag känt i nästan hela hennes liv. Här är en del av mitt brev till henne:

Vuxen (nå jaa…) och läkare (sgs). Tiden går… Jag glömmer aldrig den lilla tvååringen med rosett i håret och tummen i munnen som jag träffade första gången på ambassadör AlQadis residens, när faster Jayanthi fyllde år! Eller den lilla 10-åringen om vägrade lämna Sverige. Eller den lilla 11-, 12-åringen som var så allvarlig, så vetgirig och så kunskapstörstande. Och den lite äldre tonåringen som fortfarande var så allvarlig och tyckte att ett VG på ett prov var ”the end of life”. Och som aldrig fick en anmärkning.

Jag glömmer aldrig den lilla flickan som genom hela sin uppväxt fick bära många andras problem förutom sina egna. Som skulle vara ett gott föredöme för småsystrarna, om skulle vara tolk, skrivare, uppringare åt släktingar som inte behärskade språket eller som kanske bara ibland var för lata för att själva sköta sina problem.

Flickan som ofta tvingades hålla masken utåt (också mot mig, fast jag alltid fattade mer än hon trodde) och som inte fick raka benen eller klippa håret. Eller, Gud förbjude, ha en pojkvän. Men allt det där ordnade sig ju så småningom, trots allt. Föräldrarna förstod och ändrade sig. Heder åt dem!

Mycket mer finns att säga, mycket mer finns att minnas. Om stödet från och besöken på Dalagatan hos Astrid Lindgren. Om Bibi Rödöö  som då basade på Klarspråk i Sveriges Radio. Om ärkebiskopen som betydde så mycket för den lilla, starkt trornde flickan, barnläkaren Tor Lindberg, Ulla Hoffmann – alla underbara människor som stöttade under den svåra tiden. Lärare. Kompisar. Okända som tyckte att ”svarta apor” inte skulle besudla Sverige med sin närvaro men många fler som hörde av sig med tröst och varma hälsningar. Men till slut: regeringsbeslut som banade vägen för uppehållstillstånd för dig och familjen.

Chrisen svarade (återges med hennes tillstånd):

Tack så mycket för födelsedagshälsningen. Hur står det till hemma i Sverige? Jag befinner mig just nu i Madrid tillsammans med J och pluggar inför sista examen i neurologi den 8 juni. Det är otroligt varmt här, mycket folk och fin atmosfär, alltid fullt med folk på gatorna! J överraskade mig med en biljett till Beyonces konsert här i Madrid och på min födelsedag blev jag uppvaktad med chokladtårta, blommor och en biljett till säsongens första tjurfäktning, vilket var en upplevelse i sig! Och det var minsann inte någon gullig Ferdinand som satt och ville lukta på blommorna…

Jag ska iväg på s.k. ”medical electives” på Malta i juli, jag ska jobba på kardiologiavdelningen i två veckor (som underläkare) och därefter två veckor på kirurgin. Det ska bli jättespännande! Det blir säkert en salig blandning av människor från olika håll i Europa. Jag sökte jobb som underläkare i Sverige, men fick avslag på samtliga ansökningar. Min klasskamrat Yahya, den lyckosten, fick plats pa Linköpings sjukhus och ska jobba där hela sommaren!

Men Malta blir säkert jättebra och jag har inget emot att kombinera lite solsemester vid Medelhavet med jobb på sjukhus! Därefter ska jag jobba på akutmottagningen på ett sjukhus i Sverige hela augusti, som undersköterska! Så jag har en ganska spännande sommar att se fram emot!

Det var en kort uppdatering om vad som pågår i mit liv och mina planer nu och lite framöver. Jag vet att du bryr dig om mig och gärna vill följa vad som händer i mitt liv! Och jag berättar gärna, för det är ändå tack vare dig som jag har lärt mig att se alla möjligheter som livet har att erbjuda. Du anar inte vilken stor inspirationskälla du är!

Jag har varit ombud i många ärenden genom åren. Oftast har det gått bra och mina klienter har blivit mina vänner. De allra flesta har klarat sig fint, utbildat sig, skaffat jobb och blivit en del av samhället. En del – som t.ex. Chrisen och hennes familj – har blivit mer än vänner.

Läs mer om vad som hände på Front i P3:s sajt och lyssna på Sukran Kavaks inslag från våren 2005, där man bland annat får höra den lilla 10-åriga Chrisen i en inspelning som sändes i Klarspåk hösten 1995. På bloggen finns också ett antal texter: här, här, här och här.

Kurder kandiderar till EU-parlamentet på svenska mandat

På Facebook finns en grupp med namnet Kurder & kurdvänner till EU-parlamentet!/ Kurd û dostên kurd bo YE! Där står att läsa (texten är kopierad rakt av, därav stav- och korrfel):

Denna grupp är till för att marknadsföra och promota kurder och kurdiska vänner som kandiderar till Eu-parlamentet. Den kurdiska populationen i Sverige upgår till omkring 100 000 personer idag, varav ca 40 000 kan tänkas inneha rösträtt. Detta faktum innebär stor politisk makt om dessa kan organiseras och enas.

Enbart de kurdiska rösterna skulle teoretiskt sett kunna skicka 3 till 5 personer till Europa parlamentet.

Vid det här laget tror jag att ni förstår avsikten med gruppen. Bara att promota kanditaterna, även en möjlighet för kanditaterna att marknadsföra sina respektive politiska program.

Låt oss enas och skicka kurder och kurdvänner till Eu-parlamentet i år!

På Facebook undrade jag följande:

Ska inte Sverige representeras av svenskar – människor som definierar sig som svenskar – i EU? Och är det inte så i alla andra sammanhang att invandrare i Sverige i kräver att de ska kallas ”svenskar”? Men här handlar nu om att människor som definierar sig som kurder röstas in på svenska mandat i EU.

Och som ett brev på posten kom omedelbart denna reaktion:

Vad menar du? Att svenskar som bor i Sverige men identifierar sig som kurder, inte ska få kandidera?

Men lika snabbt också den här kommentaren:

Man bör ju ha ett tydligt och genuint svenskt intresse. Inte fokusera på en minoritet eller agenda för ett annat land än det man ska representera.

Som sagt: En stor grupp invandrare i Sverige, som alltså normalt är så noga med att kräva att de kallas ”svenskar”,  kallar sig här det de är och känner sig som, kurder, och med en egen agenda vill de komma in i EU-parlamentet som just kurder, inte som svenskar. Men på svenska mandat.

Det kan inte vara meningen att det ska gå till så. Det är lika fel som att de närmare 400.000 finländarna i Sverige skulle börja köra med egna agendor i sin egenskap av just finländare, men på Sveriges mandat. Eller att palestinier (de är också många i Sverige) skulle göra det. Sverige ska representeras av svenskar, inte av personer som definierar sig som kurder, finländare, palestinier eller andra folkslag eller nationaliteter.

Dessutom: Det är allas rätt att definiera sig som det de känner sig. Dock: om invandrare väljer att definiera sig som t.ex. kurder, palestinier eller något annat i Sverige så kan de inte heller påstå att de blir ”diskriminerade” när någon kallar dem just det de själva väljer att definiera sig som. Men de svenska mandaten i EU ska innehas av svenskar (infödda eller med annan bakgrund).

OBS! Misstolka inte medvetet min text och påstå att jag menar att ingen med kurdisk eller palestinsk eller finländsk bakgrund ska kunna kandidera till EU-parlamentet! Det är INTE vad jag skriver. Läs texten ordentligt!

© Vid citat ur texten, var vänlig länka till denna bloggning
så att hela texten kan läsas och inte bara lösryckta ord
eller meningar.

En migga: ”…och i Göteborg kan de lika gärna lämna dörren öppen”.

Samma migga som skrivit flera tidigare inlägg skriver igen, apropå att ännu en asylsökande rymt från Migrationsverket förvar i Kållered:

Se där ja, nu rymde en till! Dagen efter de största skriverierna hittills och då alla som jobbar där borde stå på tå för att förhindra att det händer igen.

Det här är ju så fantastiskt att jag nästan hoppas att det är verket av en insider. Oavsett vad så stäng förvaret. De här förvaren kostar ju hur mycket pengar som helst, och i Göteborg kan de lika gärna lämna dörren öppen.

© Denna blogg.

En migga om Migrationsverkets generaldirektörs uttalanden i media

Apropå de upprörda uttalanden som Migrationsverket generaldirektör gjort i media (bl.a. här) skriver en migga att det:

– antingen råder en monumental inkompetens på förvaret i Göteborg, och att stå och försvara det i media är ungefär lika inkompetent

– eller så finns det minst en ”inside man” och att näbba sig i media brukar bli surt efteråt, som räven sa om rönnbären

Miggan skriver vidare:

GD kan ju också ta sig en funderare på vad hans övriga anställda i Göteborg tycker, när de hamnar i samma säng som en flock helt inkompetenta. Sätt det gärna i perspektiv: på det här förvaret har personal dokumenterat agerat emot polisen, och det är inte första gången som verkets enheter i Göteborg fått omdömet att de inte spelar på samma planhalva som rättsväsendet.

50 – inte 5 eller 15 – har avvikit på kort tid. Det är väl lika så gott att stänga förvaret helt, det kostar ju en faslig massa pengar om inte annat.

Kommentar:
1. Migrationsverket är en statlig myndighet och inte en ställe där anställda kan agera enligt eventuella personliga åsikter. De förvarsanställda har ingen rätt att omtolka beslut fattade av deras egen arbetsplats, Migrationsverket, och en migrationsdomstol eller att skapa egna system som går på tvärs med det verk de arbetar på och som betalar deras löner.

2. Det faktum att förvarstagna asylökande som ska utvisa har tillgång till datorer och mobiltelefoner och kan meddela sig med folk utanför kan inte framhållas som en orsak till att det kommer demonstranter till förvaren när utvisningar ska ske. Det kan inte heller framhållas som en orsak till att rymningar kan ske i samband med att utvisningar ska genomföras. De förvarstagna vet ju oftast inte exakt när utvisningarna ska genomföras och kan därför inte agera i enlighet med det. Men personalen vet, vanligtvis… Även om polisen nu verkar ha börjat låta bli att tala om för personalen när den kommer. Av förklarliga skäl…

3. Det är helt förkastligt att statsanställda motarbetar både sitt eget uppdrag och polisens lagstadgade arbete! Det är sabotage mot Polismyndigheten och mot staten att släppa ut människor i landet som de inte har rätt att visats i efter beslut både av myndighet och domstol. Sådant agerande måste stoppas om vi ska upprätthålla laglydighet och en reglerad invandring.

4. Om man anser att det är fel på utlänningslagen så måste man arbeta för att förändra den. Om man anser att en asylsökande har fått ett felaktigt beslut (vilket händer) måste man göra vad man kan för att rätta till det. Att ta till olagliga metoder och börja fatta egna beslut vad gäller utvisningar kan förstås  inte accepteras.

© Denna blogg.

En migga ger råd till Migrationsverkets generaldirektör

Läs först: Migrationsverket har havererat – för hundrade gången.

Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson, som själv under ett halvår varit Säpo-chef, är mycket upprörd. Det berättas i Dagens Nyheter under rubriken Migrationsverket avvisar misstankar om infiltratörer (läs och lyssna också här)

För det första: den här typen av samtal för man inte i medierna. För det andra: vi har gjort interna utredningar vid varje rymning och vi hittar inte något skäl att misstänka vår personal. För det tredje: om det skulle pågå en förundersökning mot vår personal bryter man flagrant mot sekretessen. Och för det fjärde: om det inte pågår någon förundersökning ska man inte under några som helst omständigheter misstänkliggöra någon på grund av dennes åsikter.

Men borde inte Eliasson vara mer upprörd över de starka misstankar polisen hyser än över att polisen berättat om sina misstankar offentligt? Och över att så väldigt många asylsökande om ska utvisas försvinner från förvaret i just Kållered…

En migga med god kännedom om läget är också upprörd och skriver så här:

Och nu uttalar sig Paul Fogelberg (chefen för Migrationsverkets förvar i Kållered)  i TV4. Snacka om hyckel!!!

Ett gott råd till GD:

GÖR DET TILL DIN FÖRSTA UPPGIFT PÅ MÅNDAG MORGON, ATT SE ÖVER DET HÄR!!!

DET ÄR INTE FÖRSTA GÅNGEN, UTAN SNARARE TREDJE ELLER FJÄRDE PÅ KORT TID SOM FÖRETRÄDARE FÖR RÄTTSVÄSENDET HAR VÄLGRUNDADE SYNPUNKTER PÅ CHEFER OCH ANSTÄLLDA I GÖTEBORG.

T.EX. SÅ HAR POLIS OCH ÅKLAGARE HAFT MÖJLIGHET ATT INFÖR SÅVÄL JUSTITIEMINISTERN SOM MIGRATIONSMINISTERN REDOVISA ATT VERKETS DELTAGANDE I DIV MÄNNISKOSMUGGLINGSHÄRVOR LÄMNAT MASSOR AV ÖVRIGT ATT ÖNSKA.

OCH GISSA VILKEN ÖVERRASKNING: DET HADE OCKSÅ KOPPLING TILL GÖTEBORG!!! OCH NU, GD, SITTER DU DÄR MED ETT FÖRVAR I GÖTEBORG DÄR 50 PERSONER (inte 5 eller 15 utan 50!!!!) AVVIKIT UNDER KORT TID!!! OCH CHEFEN FÖR DET FÖRVARET STÅR OCH FÖRSÖKER SE OSKYLDIG UT OCH UNDRAR VAD SOM STÅR PÅ!!! HANS PERSONAL ”MÅR DÅLIGT AV UTPEKANDET”,  HULKAR HAN I TV.

OCH HUR F-N TROR HAN  ATT VI ANDRA SOM JOBBAR PÅ MIGRATIONSVERKET MÅR NÄR FÖRVARET ÄR ALLMÄNT ÅTLÖJE OCH EXAKT DESSA UPPGIFTER VARIT KÄNDA OCH FIGURERAT I ETT ÅR NU!!!

JASÅ, CHEFEN FÖR FÖRVARET I GÖTEBORG BLIR LEDSEN FÖR ATT HAN MÅSTE LÄSA I TIDNINGEN OM FÖRUNDERSÖKNINGEN. JA MEN TACKA F-N FÖR DET!!! DET ÄR KLART ATT POLISEN INTE GÅR TILL HONOM MED SÅDANA UPPGIFTER I EN FÖRUNDERSÖKNING FÖRRÄN DE HAR KOMMIT NÅGONVART!!! FÖRTROENDET ÄR JU FÖRBRUKAT!!!

Kommentar: Jag har låtit miggans upprörda VERSALER vara kvar. De illustrerar den ilska och det raseri den här miggan känner över Migrationsverkets chefers oförmåga att se till att verksamheten sköts på ett korrekt sätt.

© Denna blogg.

Än en gång: HUR ska människor utvisas som vägrar lämna Sverige?

Den 23 maj handlade programmet Konflikt i Sveriges Radio återigen om asylsökande som genom alla instanser fått avslag på sina ansökningar och därför ska utvisas ur Sverige. Man fokuserade på en specifik utvisning som skedde i februari och omfattade 45 irakier (de flesta kurder från norra Irak) som lämnade Sverige på ett för ändamålet chartrat plan.

Efter det första Konflikt på samma tema den 16 maj skrev jag en text med rubriken HUR ska människor utvisas som vägrar lämna Sverige? Fortfarande kvarstår den frågan. För man ska inte blanda ihop det faktum att man (någon, vissa, många) tycker att en del asylökande felaktigt har fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd – vilket sker ibland – med att de asylsökande har fått en prövning av sin ansökan i alla instanser (ofta dessutom i flera omgångar under flera år) och har  fått avslag och då förstås ska lämna Sverige. Man måste kunna skilja på dessa två helt olika scenarier. Det gör inte Konflikt.

Givetvis måste varje land ta emot sina egna medborgare! Med eller utan ”återtagandeavtal”, som egentligen är en konstruerad och helt onödig åtgärd som inte har stöd i internationell rätt. Dessutom är kraven från kurderna i norra Irak helt orimliga: det är inte de som ska tillfrågas eller vara med och bestämma vilka irakiska medborgare om ska återvända till landet Irak. Besluten om utvisning fattas i Sverige. Sverige är en suverän stat med egna lagar och bestämmelser som ska respekteras – också av kurder. Och när nu Sverige har tecknat det i o f s onödiga återtagandeavtalet med Iraks regering så räcker det mer än väl. Några fler instanser behöver inte blandas in.

Till slut: Om man är övertygad om att ett utvisningbeslut är felaktigt bör man förstås göra vad man kan för att få det rättat. Jag har själv i många fall under mer än ett decennium arbetat för att få rättelse i sådana fall och ofta lyckats. Men jag har också någon enstaka gång misslyckats,  och då har resultatet blivit att personerna ifråga har måst lämna landet. Inget rättsligt system i hela världen är 100 procentigt och att få 100 % korrekta domar och beslut är tyvärr en utopi.

Man kan inte uppröras så till den milda grad som man verkar göra i Konflikt över att människor, som har gått igenom asylprocessen i enlighet med de lagar som Sveriges riksdag och regering i demokratisk ordning stiftat, utvisas ur landet. Och över att om man inte lämnar landet frivilligt så får och måste tvångsåtgärder vidtas.

För undvikande av medvetna eller omedvetna missförstånd: Samma regler och lagar gäller förstås ALLA asylsökande, inte enbart irakier. Men det är utvisning av irakier som Konflikt har fokuserat på i sina program, därför är det just de som nämns också i mina texter som refererar till programmen.

© Vid citat ur min text, var vänlig länka till denna bloggning
så att hela texten kan läsas och inte bara lösryckta ord
eller meningar.

En migga: ”En av de anställda vid förvaret är exempelvis misstänkt för att ha ställt upp på ett skenäktenskap.”

Med anledning av vad som idag ”avslöjas” i Göteborgs-Posten under rubriken Säpo: Förvaret hjälper rymlingar,  skriver en migga följande:

Göteborgs-Posten berättar den 23 maj, om ultravänsteranställd personal vid förvaret i Göteborg. Det sätter onekligen Lennart Eriksson (som sparkades för sin Israelvänliga blogg och fick höra: ”Är du moderat också? Det är ju apart”.) i ett visst perspektiv…

Det här har varit känt länge internt. En av de anställda vid förvaret är exempelvis misstänkt för att ha ställt upp på ett skenäktenskap.

Det är någonstans i närheten av helt fantastiskt för mig att Migrationsverkets personalansvarsnämnd fortfarande inte tittat närmare på chefsskapet i Göteborg! Helt makalöst otroligt. Alla de här cheferna känner varandra, de befinner sig på vänsterkanten, och de delar varandras åsikter.

En chef sa en gång till polisen att hon tycker att det är ”charmigt med skenförhållanden”. Efter det ville polis och åklagare inte ha något med henne att göra längre. Detta var i samband med utredningen om vietnamessmugglingen i Halmstad.

Och så här rapporterar TV4 under rubriken Flyktingar tros få hjälp att rymma:

Det senaste året har över 50 rymningar skett från Sagåsens förvar i Kållered, söder om Göteborg. Polisen upplever också att det är svårt att samarbeta med personalen.

– 50 rymningar är avsevärt fler än på övriga anläggningar i landet. Några av rymningarna har varit spektakulära, man har på ett enkelt sätt kunnat ta sig ut från förvarsanläggningen, säger Hans Lippens, chef gränspolisen Västra Götaland till TV4Nyheterna.

Kommentar: Jag har sagt det hundra gånger och säger det igen: Migrationverket har havererat.

Det är oförskämt att en myndighet får kosta enorma summor av skattemedel samtidigt som den inte sköts effektivt och korrekt. Och det är oförskämt att man kan vara så slapp att man låter allt rulla på, även sådant om bevisligen och uppenbarligen är väl känt av Migrationsverket.

Om man bara hade tagit till sig ens en bråkdel av vad som rapporterats här genom åren, främst av miggor med god insyn, så hade kanske en hel del varit vunnet. Det är oförskämt att inte lyssna på de miggor om vill göra ett gott arbete. Ingen tycks orka ta tag i alla oegentligheter och felaktigheter. Eller också handlar det om inkompetens bland den stora mängden chefer på Migrationsverket.

© Denna blogg.

Be my guest # 80: Lars Odrup, Pälkäne, Finland

Gästbloggning från Lars Odrup som efter sin pensionering från den svenska armén beslutade sig för att bli invandrare och flyttade med sin finska hustru till ett purfinskt område utanför Tammerfors, Finland.

Han jobbar periodvis hårt med att lära sig finska och får mycket stöd av folket i byn men möter ofta ”folkskollärare” då han öppnar munnen och börjar misshandla det finska språket.

Apropå misslyckad integration i Sverige

Det är en intressant och viktig sak du tar upp på din blogg (läs här), nämligen den misslyckade integrationen i Sverige. En orsak till detta kan vara att den svenska självbilden är så groteskt uppblåst och innebär en barnatro på att alla människor innerst inne är som svenskarna och om de mot all förmodan inte skulle vara det så vill de i alla fall bli som vi. Därför är förvåningen stor när invandrare inte beter sig som vi svenskar gör och förklaringen blir då att vi betett oss ”rasistiskt” och inte varit tillräckligt ”inkluderande”.

Att en invandrare eller en vilken utlänning som helst skulle tycka att hans kultur är jämställd eller t o m överlägsen, det  har vi svenskar väldigt svårt att ta till oss. Man kan tydligt se det när resten av Europa inte utan vidare accepterar den svenska synen på sexköp, droger, aborter, vapenexport, invandringspolitik eller säkerhetspolitik. Förvåningen är stor i svenska medier, men brukar förklaras med att patriarkala reaktionära högerkrafter varit i farten.

Det skulle vara mycket spännande om du någon gång skulle vilja krafsa litet på den svenska självgodheten och dess uttryck. Jo, jag vet att du regelbundet gisslar svenska myndigheter och deras stundom bisarra påhitt, men den svenska mentaliteten som vi vanliga människor dras med skulle må bra av en liten uppsträckning. Merparten av jordens människor bryr sig knappast om Olof Palme, Dag Hammarskjöld, svensk jämställdhet och den heliga Svenska Neutraliteten även om vi faktiskt tror det.

Läs mer av Lars Odrup:
Be my guest #63 – 30 april 2008
Be my guest # 65 – 11 juni 2008
Be my guest # 73 – 23 november 2008

Om maktlösa makthavare

Ledarartikeln i Sydsvenskan den 22 maj handlar om det som har gjort att jag själv aldrig tackat ja till inviter från olika partier att kandidera till Sveriges riksdag. Nämligen:

Enskilda riksdagsledamöter är röstboskap som förväntas gå dit partiledningen och regeringen pekar. Utrymme för debatt eller för att driva egna frågor saknas.

För det första – som jag skriver här – så är antalet riksdagsledamöter alldeles för stort. Det behövs verkligen inte 349 människor som, mer eller mindre anonyma och under sina respektive partipiskor, vandrar omkring i och utanför riksdagshuset med höga skattebekostade löner och förmåner. Många av dem driver också, samtidigt, andra verksamheter. Medan allt fler beslut fattas någon helt annanstans än i Sveriges riksdag…

En person som säger som det är och som inte står ut längre, är den moderata riksdagskvinnan Anne-Marie Pålsson. Hon citeras i Sydsvenskans ledarartikel:

Jag har under de här åren kunnat se hur riksdagen nästan totalt har tömts på innehåll, makt och inflytande.

Jag har hört flera andra riksdagsledamöter säga samma sak, dock alltid utanför offentligheten. Och de sitter ändå kvar och verkar inte göra särskilt mycket för att förändra sakernas tillstånd. Och, som sagt: det här hemska svenska systemet där man som riksdagsledamot hela tiden måste in i partifållan och där man inte har personval (som t.ex. i Finland) har varit ett oöverstigligt hinder som gjort att jag själv och många, många andra som inte klarar att vara röstboskap, inte någonsin skulle passa att sitta i Sveriges riksdag.

Läs ledarartikeln i Sydsvenskan!

Debatt i SVT om invandring och integration

I Debatt i SVT1 den 21 maj handlade det om:

Har den svenska integrationsmodellen havererat helt? Debatt lyfter på locket och frågar ansvariga politiker hur visionen för att skapa ett helt Sverige ser ut.

Det är en enormt stor gåta varför svenskarna inte fattar att det helt enkelt inte går att ”tvångsintegrera” vare sig svenskar och invandrare! Inte ens när de ser det med egna ögon under decennier tror det att det är omöjligt. Likaså är det en stor gåta hur de kan tro att integration ska kunna fungera smidigt när hundratusentals människor från helt andra levnadsförhållanden, med helt andra samhällssystem och med totalt annorlunda religiös och kulturell bakgrund på kort tid kommer till ett litet land som Sverige. Det är ju en total omöjlighet!

Politiker, medier, s.k. experter etc borde öppna ögonen, vakna upp, se verkligheten och tala om den i stället för att försöka slå blå dunster i ögonen på folk. Problemen och motsättningarna kommer bara att trappas upp och öka oavsett hur mycket folket i integrationssvängen utreder, diskuterar, betalar ut bidrag och håller seminarier.

Många invandrare säger själva att de passiviserats och att det inte ställts några krav på dem och att de kan leva 10, 15 år och, i en del fall, hela sina liv i utanförskap och på bidrag utan att något händer.

Sanningen – den som ingen verkar vilja erkänna – torde vara att det helt enkelt inte finns någon quick fix! Och – faktiskt – att det har kommit alldeles för många människor till Sverige som varken vill eller kan finna sig till rätta här. Invandrare som medverkade  i Debatt – bland dem S-kvinnan Nalin Pekgul – sa det som många invandrare säger överallt: att människor från Mellanöstern ofta är rasister gentemot afrikaner (svarta) och ser ner på svenskar. Varför vill de vara här? Varför återvänder de inte så snart det överhängande hotet som de flytt ifrån upphört? Det är relevanta frågor. Varför talar man inte högt om rasismen och fientligheten från invandrarnas sida utan enbart om att svenskarna är rasistiska eller främlingsfientliga?

Sverige har bäddat för de problem som nu finns i samhället och som bara kommer att bli större och värre. Som man bäddar får man ligga. Och dessvärre tvingas alla ligga i den här bädden, också de som aldrig velat att det skulle bli så här.

OBS! En god vän till mig, själv invandrare från ett utomeuropeiskt land och väletablerad och integrerad efter 30 år i Sverige, påpekar att hon tillhör första generationens invandrare och att man kan integrera snabbare än på 2, 3, 4 generationer ”om viljan finns”. Men viljan finns kanske inte ens hos alla…  Självklart finns det personer som t.ex. min goda vän och hennes familj som är helt integrerade efter 30 år här och med barn födda i Sverige. Och det finns många som samexisterar alldeles utmärkt. Men det är ju bevisligen inte så, generellt..