Resebrev nr 6, från Syrien

Här är det sjätte och sista illustrerade resebrevet från Birgitta Elfström, jurist och f.d. beslutsfattare på Migrationsverket. Hon har gett oss glimtar från sin, maken Arnes och några goda vänners resa till Syrien och Libanon. Läs hennes tidigare texter här:  Resebrev nr 1, från Syrien,  Resebrev nr 2, från Libanon och Resebrev nr 3, från Libanon, Resebrev nr 4, från Libanon och Resebrev nr 5, från Libanon och Syrien.

Slut på resandet

Vi har njutit av den arabiska maten som är färsk, fräsch och vitaminrik. Till frukost har vi druckit färskpressade frukter av alla de slag. Middagarna har bl.a. bestått av hommous (kikärtsröra), tabouleh (sallad med bl.a. persilja och tomater), fattouch (sallad med bl.a. portlack), waraajnab (vinbladsdolmar), hindbi (gröna blad med lök), stekt halloumi (fårost), svarta och gröna oliver. De flesta restauranger ar spritfria men tyvärr ännu inte rökfria. T.o.m. personalen röker, om än lite i smyg.

Varje dag har vi gått med stegmätarna påslagna. Det har blivit mellan 17.000 och 24.000 steg per dag. En av mina vänner har blivit tvungen att dra åt livremmen två hål.Både i Libanon och i Syrien ser vi överviktiga människor. I flera affärer skyltar de med kläder i storlek XXXXXL. Även skyltdockorna har blivit kraftigare, på gott och ont.

Kakgatan i Damaskus dingnar av goda bakverk. Unga pojkar kommer med nybakta kakor (barazi) på en plåt på huvudet. Vi köper ett par kilo med oss hem.

I Bakdashis glasscafé i souken bankar glasspojkarna sönder den färska vaniljstången och portioner ut glassen som toppas med mandelpistage. Iranska pilgrimer köper glass i stora lass.

Luften ar renare i Damaskus än för ett par år sedan. De gamla stinkande skrotbilarna är borta och ersatta av små bensinsnåla bilar. Har Syrien infört skrotpremier, månntro? Nya gröna lokalbussar tillverkade i Sydkorea trafikerar gatorna i centrala Damaskus.

Nu lämnar vi Damaskus och Syrien. Vi kommer att sakna Souk el Hamedieh, Hassans Shop, skräddaren King Edward, Restaurant al Kamal, turkiska souken, Bab Sharkie med omnejd, glasblåsaren, Omayadmoskén, ”hålet i väggen” på raka gatan, ”hålet i golvet” i souken och mycket, mycket mer. Insh’Allah kommer vi tillbaka.

Damaskus tar avsked av oss med några unika tårar från himlen.

Jag riktar ett varmt tack till Birgitta Elfström som så levande och måleriskt – och med fotografiska illustrationer – har låtit mig och mina bloggläsare ta del av hennes resebrev!

Text på Newsmill om statsministerstil och fängslade journalister

Jag har skrivit på Newsmill om varför det är rätt att Sveriges statsminister inte skriver brev till Eritreas president om den fängslade journalisten Dawit Isaak. Tyvärr har Newsmill i sin rubriksättning lite lätt missuppfattat vad jag skriver om (det är alltså inte jag som satt rubriken!): ”Därför var det rätt av Fredrik Reinfeldt att inte skriva på uppropet om Isaak”.

Vad jag säger i min text är att Sveriges statsminister inte i sådana här fall kan skriva brev till en annan stats president och kräva att han agerar på ett visst sätt när det gäller en medborgare i den andra staten. Läs texten på Newsmill! Och läs gärna också min bloggning med rubriken Om fängslade skribenter i världen för att förstå vad som gäller för Dawit Isaak och alla andra som har dubbla medborgarskap.

Jag gör också vissa jämförelser mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin och framhåller att Fredrik Reinfeldt inte faller för populistiskt gångbara (?) aktioner som att kyssa RFSL:s ordförande på munnen och skriva brev till ett annat lands president tillsammans med kungen, medan Mona Sahlin gladeligen kysser RFSL:s vice ordförande på munnen och mycket väl skulle kunna tänkas skriva brev till Afewerki. Någon som kommenterat min text på Newsmill får det till att jag ”hatar socialdemokratisk politik” vilket är skrattretande!

Jag är övertygad om att Göran Persson inte heller skulle ha agerat som Mona Sahlin och jag är ganska säker på att han hade gått på samma linje som Fredrik Reinfeldt och inte skrivit brev till president Afewerki i Eritrea. Så det handlar inte ett dugg om att jag skulle ”hata” någon politik, bara om jämförelser i ledarstil. Och de många enkäter som gjorts på senare tid visar ju också att det inte är Mona Sahlin man vill se som statsminister och representant för Sverige, oavsett vilket parti man röstar på!

Än en gång – och jag upprepar det gärna hur många gånger som helst – måtte Dawit Isaak och alla andra fängslade och förtryckta journalister, författare och bloggare i världen släppas fria och kunna uttrycka sina åsikter fritt!

En migga apropå den sparkade israelvänlige bloggaren

Med anledning av inlägget Eugène Palmér – som sparkade den israelvänlige bloggaren – slutar som verksamhetsområdeschef på Migrationsverket skriver en migga följande:

Vi miggor har fått läsa på vårt intranät att vår VO Eugène Palmér numera är avpolletterad. Varför, det vet vi inte. Det är inte så att vi saknar honom. Han var rätt så anonym och verklighetsfrämmande för oss på ”golvet”, precis som vår GD också är.

Palmérs idé om att vi sysslade med ”kundservice” som vilket ICA eller Hemköp som helst och att vi skulle tillämpa ”kundservice” i asylprövningen gick ju inte hem hos någon vettig människa hos oss. Vi har ju för länge sedan förstått att vi är en myndighet och att vi sysslar med myndighetsutövning, vi säljer inte något till några kunder.

Också GD:s Vision är främmande för oss på asylprövningen. Mantrat om att Migrationsverket  är en myndighet med uppgift att ”tillvarata den globala migrationens möjligheter” är numera inscannad på våra datorer. Detta är väldigt irriterande och till och med provocerande för oss som inte alls jobbar med den ”globala migrationen och dess möjligheter” utan enbart med asylprövning som ju styrs av konventioner, lagar och domstolspraxis. Vilket i och för sig är skönt för oss.

I den föränderliga värld som  Migrationsverket är, där GD:erna har bytts ut i snabb takt. Och där VO:na rensas ut av, för oss som jobbar här, okända anledningar; där nya principer lärs ut som sedan veckan därpå förklaras som värdelösa. I den lätt bisarra världen har vi vår enda trygghet i att följa lagen. Maktspelet i GD:s ”hov” har egentligen ingenting alls med oss att göra, lika lite som GD:s direktiv går att tillämpa hos oss på asylprövningen. Egentligen borde han ge oss direktiv som går att tillämpa, det är hans uppgift och det är därför han är vår GD. ”Att tillvarata den globala migrationens möjligheter ” är en intetsägande, tom fras, vars innebörd ingen hittills kunnat förklara och som vi inte kan tillämpa på asylprövningen. Ändå måste vi se den tomma frasen som ett hån varenda gång vi öppnar våra datorer.

Vi skulle gärna vilja att GD förklarade hur vi på asylprövningen och på förvaret ska kunna förverkliga hans Vision! Vi skulle också vilja att han var lite mer öppen, så att vi åtminstone fick veta varför han och E. Palmér blev osams och om det finns något i E. Palmérs teser och lärdomar som vi nu längre inte ens ska behöva låtsas att vi tror på.

© Denna blogg.