Från tjeckisk horisont

Hela dagen den 5 maj har jag tillsammans med ett antal skrivande kollegor tillbringat i det undersköna Prag, det grönskande, frodiga, syréndoftande och kastanjeträdsblommande Prag med sina vackra gamla hus och mängder av kyrkor med smäckra spiror (torn- dito, alltså) och floden som rinner rakt igenom alltihop.

Vid en lunch på den svenska ambassadörens vackra residens med vad som kanske är stadens vackraste utsikt, fick vi möjlighet att träffa och prata med Sveriges handelsminister, Eva Björling. För mig blev hon en positiv överraskning. Hon var rak och tydlig om vad Sverige och inte minst hon vill göra under Sveriges EU-ordförandeskap som börjar den 1 juli. ”Handling, inte bara ord”, så kan man kort sammanfatta det hon sa, och ett exempel hon gav utan att blinka var att man ”snackat mycket men det har blivit väldigt lite verkstad”. Hon talade om den frustration som uppstod när 20 EU-länder var överens om att minska protektionismen och sedan 17 av dessa 20 åkte hem och gjorde precis tvärtom: införde fler protektionistiska regler. Att hon dessutom är till hälften tornedaling kändes som ett extra plus eftersom de allra flesta som har fler kulturer och språk inom sig blir berikade och får ett större ”register”. Det kändes som om också handelsministern hör till dem. ”Pieni, mutta pippurinen”, som hon sa. Det tyckte jag passade bra in på hennes sätt att ta sig an stora och svåra frågor.

Den 6 maj röstar den tjeckiska senaten (överhuset) om det s.k. Lissabonfördraget.

En viktig rådgivare till Tjeckiens president Vaclav Klaus förklarade vad som mycket väl kan tänkas inträffa: ett antal senatorer kan begära att landets konstitutionsdomstol ska kontrollera att Lissabonfördraget inte strider mot någonting i landets grundlag. Om domstolen finner att fördraget i någon del strider mot grundlagen, faller fördraget. Om domstolen säger att fördraget inte står i strid med landets grundlag, hamnar det på president Klaus bord för godkännande. Varpå presidenten – sannolikt – avvisar det. Dock har han, enligt den rådgivare vi träffade, lovat att inte göra så före Irlands folkomröstning. Intressant…

Fortsättning följer från Prag.

 

En annan migga om den förra miggans inlägg

Nu skriver en annan migga följande, med anledning av Från en migga – apropå det stora engagemanget för Dawit Isaak:

Apropå miggans inlägg om Dawit Isaak och de i Sverige förvarstagna så finns det en viktig skillnad. Och nu menar jag inte förhållandena i fängelset i Eritrea jämfört med förhållandena i det svenska förvaret, maten, förekomsten av tortyr etc. Nej, jag menar bara att de förvarstagna ska – och kan – när som helst lämna Sverige, och till och med få resan hem betald.

Ett erbjudande som Dawit Isaak säkert hade nappat på om det hade funnits. Om jag inte har missförstått hela den ”tysta diplomatin” och den nu pågående  kampanjen för att få Dawit Isaak fri, så syftar dessa enbart till att Dawit Isaak ska få åka till Sverige. Och resan behöver inte Eritrea betala. Så lite haltar jämförelsen ändå…

Än en gång: det är inte svart eller vitt, det är svart och vitt.

© Vid citat, ange källan!

Från en migga – apropå det stora engagemanget för Dawit Isaak

En migga skriver – och stämmer till eftertanke – eller borde åtminstone stämma till viss liten eftertanke:

Merit, jag skriver till dig med anledning av Dawit Isaak. Vet alla de som kämpar för honom att vi i Sverige också håller utlänningar inlåsta utan rättegång?

Just nu (tror jag) så sitter en Yasin (Nordafrika) på förvaret i Flen, där har han varit i minst två år och även en tid innan det. Utan rättegång!!! Det är ju upprörande, eller???

Vänta, vi följer väl lagarna som finns i Sverige och – ja, just det: han är ju inte journalist plus att vi är inte helt 100 på vem han är…

© Vid citat, ange källan!

4 år, 4.862 inlägg, 3,5 texter per dag

Jag började blogga den 5 maj 2004…

Det är idag precis fyra år sedan jag började blogga. Under dessa fyra år har jag skrivit 4.862 inlägg, t i genomsnitt ca 3,5 inlägg per dag. 3,5 inlägg per dag, dag ut och dag in, 3,5 inlägg i genomsnitt varenda dag i fyra år.

Nu är det ju inte enbart antal inlägg som är en viktig mätare på om en blogg är bra eller inte. Inte heller enbart antalet läsare per dag eller månad. Man kan skriva många korta inlägg varje dag eller färre, längre inlägg varannan dag. Man kan ha 15.000 mer eller mindre seriösa och viktiga läsare som surfar in och tittar på ”dagens outfit” per dag eller 1.500 initierade, intresserade läsare inom beslutsfatteriet (riksdag, regering, folk på viktiga poster i samhället),  media och samhällsengagerad allmänhet. En bloggs framgång och vikt och värde byggs upp på olika sätt, bland annat av en sammantagen avvägning av antal läsare, vilka läsarna är och om blogginläggen kommenteras av många andra och kanske rentav får faktisk betydelse i samhällsmaskineriet.

Jag har bloggat under flera olika rubriker (se under ”Kategorier” i vänsterspalten). De vanligaste är Asyl&Migration, Allmänt och Samhälle. En hel del har jag också skrivit om Finland och om Saudiarabien,Mellanöstern m.m . Extra glad är jag över alla inlägg som jag fått förmånen att publicera under rubriken Be my guest! Gå gärna in och läs dem, där finns många intressanta texter!

Jag är glad över att jag kunnat och orkat skriva historierna om Vietnamesen, om Tvångsomhändertagande av barn, om uiguren Adil Hakimjan och – sist men absolut inte minst: om Vickys Livs!

Mina första bloggningar, den 5 maj 2004 finns här:
Alla bloggar…
Arbetsmiljöproblem
Få brott i Dalarna
Dubbelavdankad gd utreder sina egna f.d. verk