Det låter som en film…

Läs historien i Hufvudstadsbladet om hur pappan Paavo Salonen hämtade hem sin son Anton – som kidnappats av sin ryska mor – från Ryssland med hjälp av en finländsk diplomat som fattade egna beslut och satte sin egen karriär på spel när han handlade mot sin chefs uttryckliga beslut. Så här berättas bland annat i Hufvudstadsbladet:

Konsuln med ansvar för juridiska ärenden, Simo Pietiläinen, erbjöd sig att köra Salonens över gränsen. Gränsbevakarna respekterade diplomatpass och -skyltar och granskade inte bilen där Salonens gömde sig under en filt i baksätet.

Pietiläinen hade frågat sin förman, generalkonsul Perheentupa, om han fick köra dem över gränsen. Denne hade svarat nekande, men Pietiläinen handlade enligt egen övertygelse.

Tack och lov för människor som har civilkurage! Läs hela artikeln här.

Frågor till Migrationsverket om fallet med morbrodern till de fem barnen vars mor mördades av deras far

Läs först min text Fem afghanska barns mor har mördats av fadern. Migrationsverket utvisar deras morbror.

Nu skriver också Expressen om fallet under rubriken Han tar hand om fem barn.

Mina frågor till – i första hand – Donya Mohseni, föredragande och Mathias Gustavsson, beslutsfattare på Migrationsverket (läs deras beslut här) lyder:

Hur tänkte ni? Vad gick igenom era hjärnor och hjärtan när ni inte såg det unika, det synnerligen ömmande i det här fallet? Eller finns det något som inte är känt för andra än er i detta fall, något som så starkt talar emot Ahmad Sharafi (trots att socialnämnden förordar honom som oersättlig för barnen och vill att han ska ha vårdnaden om dem) att det gör att ni beslutat att inte bevilja honom uppehållstillstånd av den anledningen? Varför står det i så fall ingenting om det i ert beslut? Om det inte finns något som talar emot honom (grov kriminalitet etc), hur kan ni då skriva att:

Migrationsverket (d.v.s. NI! Min anm.) finner vid en sammantagen bedömning av omständigheterna i ärendet och med barnets bästa i beaktande, att de åberopade skälen inte kan anses utgöra hinder mot verkställigheten i den mening som avses i 12 kap. 18 § utlänningslagen. Verket finner vidare att omständigheterna även om de är ömmande och tragiska, även med beaktande av att barn berörs, inte är av sådan art och omfattning att det på denna grund föreligger skäl att bevilja er uppehållstillstånd med stöd av ovanstående bestämmelse.

Mina frågor – i andra hand – till Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik lyder:

Kommer du att kalla till dig de här två tjänstemännen och be dem förklara hur de resonerat när de fattade sitt beslut att utvisa Ahmad Sharafi ? Kommer du, personligen och i din egenskap av rättschef vid Migrationsverket, att lyssna på de fem nu moder- och faderlösa barnen och ta hänsyn till vad som kan anses vara deras bästa samt väga in socialnämndens yttrande om att Ahmad Sharafi måste finnas i barnens fortsatta liv? Kommer du att försöka se det som de två tjänstemännen inte såg: att det finns just sådana ömmande och tragiska omständigheter som, i sig själva och med lite god vilja från Migrationsverket, gör att Ahmad Sharafi kan beviljas uppehållstillstånd i Sverige?

HUR ska människor utvisas som vägrar lämna Sverige?

Sveriges Radio följer upp inslaget i Konflikt den 16 maj i P1 Morgon den 18 maj och tar återigen upp att hur 45 irakiska flyktingar avvisades i februari i år, bland annat om hur människor förs ombord i handfängsel.

Utan att på något sätt tycka att det är bra att människor utvisas på detta sätt – tvärtom! – kan man undra:

Hur ska människor utvisas som vägrar lämna landet och själva skapar kaos och hotar eskortörerna på resan med våld?

Ska det faktum att man ”inte vill” lämna landet och skapar en farlig situation vid utvisningstillfället göra att man får stanna i Sverige? Ska man strunta i vad asylprocessen kommit fram till och låta alla som vägrar återvända frivilligt som lagen föreskriver när de fått avslag på sina asylansökningar eller som gör våldsamt motstånd vid tvångsutvisningar få uppehållstillstånd? Då måste man förstås skrota hela asylprocessen och ogiltigförklara utlänningslagen och införa ännu mer ”hela havet stormar” på invandringsfronten än vad som gäller idag.

Handfängsel, och kanske också lugnande medel (efter läkares bedömning) om stämningen blir hysterisk och människor riskerar att komma till skada, är något man ska ta till i sista hand. Ur säkerhetssynpunkt verkar det dock ha behövts under den utvisning som Sveriges Radio skildrar – och troligen också under många andra utvisningar.

Läs också inslagen Om massutvisning av asylsökande som inte fått uppehållstillstånd i Sverige och Juristen Birgitta Elfström om verkställighet av utvisningar av dem som inte fått tillstånd att stanna i Sverige.