Be my guest # 80: Lars Odrup, Pälkäne, Finland

Gästbloggning från Lars Odrup som efter sin pensionering från den svenska armén beslutade sig för att bli invandrare och flyttade med sin finska hustru till ett purfinskt område utanför Tammerfors, Finland.

Han jobbar periodvis hårt med att lära sig finska och får mycket stöd av folket i byn men möter ofta ”folkskollärare” då han öppnar munnen och börjar misshandla det finska språket.

Apropå misslyckad integration i Sverige

Det är en intressant och viktig sak du tar upp på din blogg (läs här), nämligen den misslyckade integrationen i Sverige. En orsak till detta kan vara att den svenska självbilden är så groteskt uppblåst och innebär en barnatro på att alla människor innerst inne är som svenskarna och om de mot all förmodan inte skulle vara det så vill de i alla fall bli som vi. Därför är förvåningen stor när invandrare inte beter sig som vi svenskar gör och förklaringen blir då att vi betett oss ”rasistiskt” och inte varit tillräckligt ”inkluderande”.

Att en invandrare eller en vilken utlänning som helst skulle tycka att hans kultur är jämställd eller t o m överlägsen, det  har vi svenskar väldigt svårt att ta till oss. Man kan tydligt se det när resten av Europa inte utan vidare accepterar den svenska synen på sexköp, droger, aborter, vapenexport, invandringspolitik eller säkerhetspolitik. Förvåningen är stor i svenska medier, men brukar förklaras med att patriarkala reaktionära högerkrafter varit i farten.

Det skulle vara mycket spännande om du någon gång skulle vilja krafsa litet på den svenska självgodheten och dess uttryck. Jo, jag vet att du regelbundet gisslar svenska myndigheter och deras stundom bisarra påhitt, men den svenska mentaliteten som vi vanliga människor dras med skulle må bra av en liten uppsträckning. Merparten av jordens människor bryr sig knappast om Olof Palme, Dag Hammarskjöld, svensk jämställdhet och den heliga Svenska Neutraliteten även om vi faktiskt tror det.

Läs mer av Lars Odrup:
Be my guest #63 – 30 april 2008
Be my guest # 65 – 11 juni 2008
Be my guest # 73 – 23 november 2008

Om maktlösa makthavare

Ledarartikeln i Sydsvenskan den 22 maj handlar om det som har gjort att jag själv aldrig tackat ja till inviter från olika partier att kandidera till Sveriges riksdag. Nämligen:

Enskilda riksdagsledamöter är röstboskap som förväntas gå dit partiledningen och regeringen pekar. Utrymme för debatt eller för att driva egna frågor saknas.

För det första – som jag skriver här – så är antalet riksdagsledamöter alldeles för stort. Det behövs verkligen inte 349 människor som, mer eller mindre anonyma och under sina respektive partipiskor, vandrar omkring i och utanför riksdagshuset med höga skattebekostade löner och förmåner. Många av dem driver också, samtidigt, andra verksamheter. Medan allt fler beslut fattas någon helt annanstans än i Sveriges riksdag…

En person som säger som det är och som inte står ut längre, är den moderata riksdagskvinnan Anne-Marie Pålsson. Hon citeras i Sydsvenskans ledarartikel:

Jag har under de här åren kunnat se hur riksdagen nästan totalt har tömts på innehåll, makt och inflytande.

Jag har hört flera andra riksdagsledamöter säga samma sak, dock alltid utanför offentligheten. Och de sitter ändå kvar och verkar inte göra särskilt mycket för att förändra sakernas tillstånd. Och, som sagt: det här hemska svenska systemet där man som riksdagsledamot hela tiden måste in i partifållan och där man inte har personval (som t.ex. i Finland) har varit ett oöverstigligt hinder som gjort att jag själv och många, många andra som inte klarar att vara röstboskap, inte någonsin skulle passa att sitta i Sveriges riksdag.

Läs ledarartikeln i Sydsvenskan!