Hon skulle utvisas från Sverige 1995

Här på bloggen har jag skrivit flera inlägg om utvisningar och att om man anser att ett beslut är felaktigt måste man arbeta den lagliga vägen för att få det ändrat. Beslut kan inte ändras på annat sätt. Ofta ändras de dock inte när de redan har gått igenom alla instanser. Om besluten inte ändras så måste man givetvis lämna landet eftersom man då inte har laglig rätt att vistas här.

För 14 år sedan var jag ombud för Chrisen Fernando, då 10 år gammal, och hennes familj. Det är en lång historia om en lång kamp med många tunga ingredienser men också fantastiska människor inblandade. Astrid Lindgren, ärkebiskop Gunnar Weman, advokaten Sten De Geer, riksdagsledamoten Ulla Hoffmann (V), MUF:s ordförande Thomas Idergard och många andra stöttade och hjälpte. Och om ett lyckligt slut, så småningom. Om detta skrev jag en bok som förläggaren gav titeln Personliga meriter, och i den har flera av dem som stödde Chrisens rätt att leva i Sverige också skrivit egna kapitel. Liksom Chrisen själv. Familjen hade då, efter många om och men, fått uppehållstillstånd.

Chrisen gick först i en skola i Botkyrka, sedan i S:t Eriks katolska skola och därefter i Franska skolans gymnasium. Hon hade alltid höga – ofta högsta – betyg och lärde sig många språk. Efter avslutad skolgång fick hon ett EU-stipendium för att studera till läkare i valfria EU-länder och efter studier i Tjeckien och Slovakien finns hon nu i Madrid i Spanien. Språkkunskaperna omfattar – förutom svenska och singalesiska – engelska, franska, tämligen god tjeckiska och även slovakiska samt spanska, som är språket hon nu använder. Hon är färdig läkare snart.

Häromdagen fyllde Chrisen år. Jag gratulerade henne, min ”hjärtedotter”, som jag känt i nästan hela hennes liv. Här är en del av mitt brev till henne:

Vuxen (nå jaa…) och läkare (sgs). Tiden går… Jag glömmer aldrig den lilla tvååringen med rosett i håret och tummen i munnen som jag träffade första gången på ambassadör AlQadis residens, när faster Jayanthi fyllde år! Eller den lilla 10-åringen om vägrade lämna Sverige. Eller den lilla 11-, 12-åringen som var så allvarlig, så vetgirig och så kunskapstörstande. Och den lite äldre tonåringen som fortfarande var så allvarlig och tyckte att ett VG på ett prov var ”the end of life”. Och som aldrig fick en anmärkning.

Jag glömmer aldrig den lilla flickan som genom hela sin uppväxt fick bära många andras problem förutom sina egna. Som skulle vara ett gott föredöme för småsystrarna, om skulle vara tolk, skrivare, uppringare åt släktingar som inte behärskade språket eller som kanske bara ibland var för lata för att själva sköta sina problem.

Flickan som ofta tvingades hålla masken utåt (också mot mig, fast jag alltid fattade mer än hon trodde) och som inte fick raka benen eller klippa håret. Eller, Gud förbjude, ha en pojkvän. Men allt det där ordnade sig ju så småningom, trots allt. Föräldrarna förstod och ändrade sig. Heder åt dem!

Mycket mer finns att säga, mycket mer finns att minnas. Om stödet från och besöken på Dalagatan hos Astrid Lindgren. Om Bibi Rödöö  som då basade på Klarspråk i Sveriges Radio. Om ärkebiskopen som betydde så mycket för den lilla, starkt trornde flickan, barnläkaren Tor Lindberg, Ulla Hoffmann – alla underbara människor som stöttade under den svåra tiden. Lärare. Kompisar. Okända som tyckte att ”svarta apor” inte skulle besudla Sverige med sin närvaro men många fler som hörde av sig med tröst och varma hälsningar. Men till slut: regeringsbeslut som banade vägen för uppehållstillstånd för dig och familjen.

Chrisen svarade (återges med hennes tillstånd):

Tack så mycket för födelsedagshälsningen. Hur står det till hemma i Sverige? Jag befinner mig just nu i Madrid tillsammans med J och pluggar inför sista examen i neurologi den 8 juni. Det är otroligt varmt här, mycket folk och fin atmosfär, alltid fullt med folk på gatorna! J överraskade mig med en biljett till Beyonces konsert här i Madrid och på min födelsedag blev jag uppvaktad med chokladtårta, blommor och en biljett till säsongens första tjurfäktning, vilket var en upplevelse i sig! Och det var minsann inte någon gullig Ferdinand som satt och ville lukta på blommorna…

Jag ska iväg på s.k. ”medical electives” på Malta i juli, jag ska jobba på kardiologiavdelningen i två veckor (som underläkare) och därefter två veckor på kirurgin. Det ska bli jättespännande! Det blir säkert en salig blandning av människor från olika håll i Europa. Jag sökte jobb som underläkare i Sverige, men fick avslag på samtliga ansökningar. Min klasskamrat Yahya, den lyckosten, fick plats pa Linköpings sjukhus och ska jobba där hela sommaren!

Men Malta blir säkert jättebra och jag har inget emot att kombinera lite solsemester vid Medelhavet med jobb på sjukhus! Därefter ska jag jobba på akutmottagningen på ett sjukhus i Sverige hela augusti, som undersköterska! Så jag har en ganska spännande sommar att se fram emot!

Det var en kort uppdatering om vad som pågår i mit liv och mina planer nu och lite framöver. Jag vet att du bryr dig om mig och gärna vill följa vad som händer i mitt liv! Och jag berättar gärna, för det är ändå tack vare dig som jag har lärt mig att se alla möjligheter som livet har att erbjuda. Du anar inte vilken stor inspirationskälla du är!

Jag har varit ombud i många ärenden genom åren. Oftast har det gått bra och mina klienter har blivit mina vänner. De allra flesta har klarat sig fint, utbildat sig, skaffat jobb och blivit en del av samhället. En del – som t.ex. Chrisen och hennes familj – har blivit mer än vänner.

Läs mer om vad som hände på Front i P3:s sajt och lyssna på Sukran Kavaks inslag från våren 2005, där man bland annat får höra den lilla 10-åriga Chrisen i en inspelning som sändes i Klarspåk hösten 1995. På bloggen finns också ett antal texter: här, här, här och här.

Kurder kandiderar till EU-parlamentet på svenska mandat

På Facebook finns en grupp med namnet Kurder & kurdvänner till EU-parlamentet!/ Kurd û dostên kurd bo YE! Där står att läsa (texten är kopierad rakt av, därav stav- och korrfel):

Denna grupp är till för att marknadsföra och promota kurder och kurdiska vänner som kandiderar till Eu-parlamentet. Den kurdiska populationen i Sverige upgår till omkring 100 000 personer idag, varav ca 40 000 kan tänkas inneha rösträtt. Detta faktum innebär stor politisk makt om dessa kan organiseras och enas.

Enbart de kurdiska rösterna skulle teoretiskt sett kunna skicka 3 till 5 personer till Europa parlamentet.

Vid det här laget tror jag att ni förstår avsikten med gruppen. Bara att promota kanditaterna, även en möjlighet för kanditaterna att marknadsföra sina respektive politiska program.

Låt oss enas och skicka kurder och kurdvänner till Eu-parlamentet i år!

På Facebook undrade jag följande:

Ska inte Sverige representeras av svenskar – människor som definierar sig som svenskar – i EU? Och är det inte så i alla andra sammanhang att invandrare i Sverige i kräver att de ska kallas ”svenskar”? Men här handlar nu om att människor som definierar sig som kurder röstas in på svenska mandat i EU.

Och som ett brev på posten kom omedelbart denna reaktion:

Vad menar du? Att svenskar som bor i Sverige men identifierar sig som kurder, inte ska få kandidera?

Men lika snabbt också den här kommentaren:

Man bör ju ha ett tydligt och genuint svenskt intresse. Inte fokusera på en minoritet eller agenda för ett annat land än det man ska representera.

Som sagt: En stor grupp invandrare i Sverige, som alltså normalt är så noga med att kräva att de kallas ”svenskar”,  kallar sig här det de är och känner sig som, kurder, och med en egen agenda vill de komma in i EU-parlamentet som just kurder, inte som svenskar. Men på svenska mandat.

Det kan inte vara meningen att det ska gå till så. Det är lika fel som att de närmare 400.000 finländarna i Sverige skulle börja köra med egna agendor i sin egenskap av just finländare, men på Sveriges mandat. Eller att palestinier (de är också många i Sverige) skulle göra det. Sverige ska representeras av svenskar, inte av personer som definierar sig som kurder, finländare, palestinier eller andra folkslag eller nationaliteter.

Dessutom: Det är allas rätt att definiera sig som det de känner sig. Dock: om invandrare väljer att definiera sig som t.ex. kurder, palestinier eller något annat i Sverige så kan de inte heller påstå att de blir ”diskriminerade” när någon kallar dem just det de själva väljer att definiera sig som. Men de svenska mandaten i EU ska innehas av svenskar (infödda eller med annan bakgrund).

OBS! Misstolka inte medvetet min text och påstå att jag menar att ingen med kurdisk eller palestinsk eller finländsk bakgrund ska kunna kandidera till EU-parlamentet! Det är INTE vad jag skriver. Läs texten ordentligt!

© Vid citat ur texten, var vänlig länka till denna bloggning
så att hela texten kan läsas och inte bara lösryckta ord
eller meningar.