• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Om ”Hård kritik mot massavvisning”

Hård kritik mot massavvisning är rubriken på en artikel i Skånska Dagbladet den 31 maj. Det är ytterligare en artikel som utvisningar av dem som inte fått uppehållstillstånd i Sverige där det bland annat står:

I förra veckan skickades ett 50-tal asylsökande irakier tillbaka med ett chartrat plan från Arlanda. En fullständigt orimlig operation, menade Asylgruppen i Malmö vid en protestaktion på Möllevångstorget.

– 2009 har blivit massavvisningens år, påpekade en av talarna, Maria Svensson.

Iraqi Airways 2Ja, regeringen har meddelat, att 2009 är ett stort återvändandeår och att en har satsat extrapengar på detta. Så det stämmer att många – massor, kanske man kan säga – ska lämna Sverige.

Jag har i ett otal texter skrivit om det faktum att det går minst ca sju flygningar från Sverige till Irak varje vecka, vilket tyder på att det går bra för hundratals, tusentals irakier (de flesta från norra Irak) att återvända till sitt hemland. Några massutvisningar behöver man inte ta till om de som inte har fått uppehållstillstånd stiger ombord på dessa direktflyg och reser tillbaka.

Iraqi Airways annonserar ofta i kvällstidningar om sina resor till både Bagdad och Erbil. I mina andra inlägg finns uppgifter om andra bolag som flyger till norra Irak. Så det finns gott om möjligheter att resa tillbaka dit – utan tvång. Men så här säger en protesterande ur Asylgruppen, enligt Skånska Dagbladet:

Det är fruktansvärt att de skickas tillbaka till det land där de utsatts för förtryck och förföljelse.

Ja, men de har ju i enlighet med svensk utlänningslag och olika konventioner, efter genomgången asylprocess, fått avslag för att de inte befunnits ha de skäl som anges i lagen och konventionerna för att få stanna!

Tvångsutvisning innebär att man utvisas just med tvång. Det är exakt det som ordet betyder. Polisen får använda tvång om det krävs, inklusive handbojor och lugnande medel (med läkares godkännande) för att människor ska lämna landet. Tvångsutvisning sker från alla länder med reglerad invandring och är ingen svensk företeelse.

Jag kan undra vad de, som så starkt protesterar mot tvångsutvisningar, har tänkt göra om de lyckades hindra polisen i dess yrkesutövning. Det är min fråga, och det är en fråga som journalister hos ”gammelmedierna”aldrig någonsin ställer.  Om de skulle lyckas stoppa en tvångsutvisning av asylsökande som inte har rätt att vistas i Sverige, exakt vad har de protesterande då tänkt att göra för dem som de på det sättet håller kvar här, mot lagen? Ska de ha ett eget asylsystem där de beviljar dessa människor uppehållstillstånd, försörjer dem, ser till att de får bostäder, att de lär sig svenska, kommer in i samhället och får jobb? Hur ska det gå till, de protesterande har ju ingen myndighetsmakt? Eller ska de protesterande hjälpa dessa människor att leva här illegalt och utan rättigheter? Ska de förmedla svarta jobb i Sverige? Det vore verkligen intressant att veta hur de egentligen har tänkt agera om de skulle lyckas stoppa en utvisning.

Som ombud för asylsökande vet jag givetvis att myndigheterna inte alltid fattar rätt beslut, ett beslut om uppehållstillstånd som den asylsökande anser vara rätt och som man ibland som ombud själv tycker vore det rimliga. Men har man som ombud gjort allt man kan och har den asylsökande berättat sin historia sanningsenligt och trovärdigt, via handlingar visat vem han är och varifrån han kommer, då kan man inte göra mer om ett avslag från Migrationsdomstolen kommer. Då har skälen helt enkelt inte inte räckt för uppehållstillstånd och då ska personen lämna landet. Det är en mänsklig rättighet att söka asyl men inte att alltid det.

Man kan – och bör! – anmäla felaktigheter begångna av myndigheter till JO eller JK. Jag har själv – medan jag var Medborgarnas flyktingombudsman – gjort en anmälan till JK (läs här), som klandrade såväl Migrationsverket som Polisen i sitt utlåtande. Och vissa förändringar infördes efter det. Men det betyder inte att en asylsökande får uppehållstillstånd… Här finns JK:s beslut.

Man kan också arbeta för att försöka förändra lagstiftningen. Om det alls går, så tar det ändå många år eftersom det är en lång demokratisk process i riksdag, regering och mängder av remissinstanser. Man kan inte själv, som medborgare, skapa egna lagar och regler på grundval av vad man själv tycker – då blir det anarki!

Här är några av texter om utvisningar av asylsökande som genom alla instanser fått avslag och som alltså inte har rätt att stanna i Sverige:
HUR ska människor utvisas som vägrar lämna Sverige?
Än en gång: HUR ska människor utvisas som vägrar lämna Sverige?

© Vid citat ur min text, var vänlig länka till denna bloggning
så att hela texten kan läsas och inte bara lösryckta ord
eller meningar.

”Så här hade jag gjort”. En bloggläsare skriver om Dawit Isaak.

Det kom ett mej från bloggläsaren A som jag här publicerar:

Tack för många bra och tänkvärda texter!

Jag skulle vilja dela med mig av mina tankar angående Dawit Isaak. Jag jobbade för en organisation för några år sedan där jag kom i kontakt med människor från i stort sett alla länder utanför västvärlden. Även från Eritrea. Detta var i slutet av nittiotalet.

Mannen från Eritrea var i 40-års åldern, journalist till yrket och han var här på ett seminarium. Det var en väldigt trevlig man. Vid en gemensam utflykt i den svenska skogen så stod han tyst en lång stund och sen sa han till mig:

”All these trees to hide in… it would be a very easy task for a revolutionary movement to topple the Swedish government”.

Sen skrattade han. Han, som gammal frihetskämpe, tänkte fortfarande i gerillabanor.

När han skulle återvända till Eritrea så gick det inte. Flygplatsen i Asmara bombades, så han fick åka hem någon vecka senare via Djibouti. Under vårt sista möte frågade jag honom var han hade fått den där bombarjackan ifrån (ungefär en sån som skinheads hade förut). Han sa att han hade fått den när han skjutit ner ett etiopiskt flygplan under ett tidigare krig. Eritreanerna, och jag är verkligen ingen specialist, är lite speciella. De kallas för Afrikas tyskar. Det är nog både en komplimang och en förolämpning.

Men nu till saken, hur skulle JAG ha gjort för att försöka få Dawit Isaak fri?

* Jag hade vänt mig till de länder som står Eritrea närmast och sagt att biståndet till dessa stater skulle övervägas att dras in så länge Dawit Isaak var f’ängslad. Inte till Eritrea självt alltså. Sådana hot har visat sig verkningslösa mot Eritrea innan.

* Jag hade skickat belevade och kunniga diplomater som skulle lockat med humanitära projekt som skulle gett landet goodwill. Vaccinationer, läkemedel etc. Om de bara släppte Dawit Isaak.

* Och jag hade naturligtvis översatt och läst allt Dawit Isaak skrev under sin tid som journalist i Eritrea. Vet du om något han skrivit?

© Vid citat, ange källan!